Absolute Banana

Sh*t people say

2011-12-28T03:05:00.002+01:00

Gud vad folk pratar.....

Girls:

Black girls:

Asian girls:

Black guys:

Gay guys:

Southern gay guys:

Det finns fler, men de är så inne på att sticka ut att de blir bara fräcka och osmakliga.

It's the Barba family! (Part 1)

2011-12-16T16:23:00.002+01:00

All litteratur kan inte ha fel. Det mesta, kanske. Halveringstiden för medicinsk-vetenskapliga sanningar brukar ligga på 5-10 år. Skönlitteratur skyltar med egen osanning. Men ALL litteratur kan inte ha fel, och i den finns det en ständig uppmaning till förnyelse. Gårdagens sanningar kan vara dagens trivialiteter eller producenter av skrattsalvor. Paralleller kan dras med nöje, men samtidigt finns det ett allvar i bakgrunden när man uppdaterar gamla exempel efter nutida kriterier. I slutändan är vi alla människor och vi tenderar att upprepa gårdagens misstag, kanske så vi har något att ångra oss för i framtiden. Det här är ett försök till förnyelse av en gammal känd favorit. Det finns gott om exempel i nutida termer som skulle passa in som kompletterande helhetsbild. Vare sig om det handlar om faktiska fynd eller fördomar om andra så motsvarar de en verklighet för en eller annan. Utåt ser det ut på ett visst sätt, men inåt är det andra vågor som rör sig. Många vardagar är dystra, men hur ska vi komma förbi dysterheten om vi inte gör narr av den? Här är första delen av min modernisering av en älskad barndomsfavorit med nya namn – Barbapapa.

Barbabruk (barbapapa) – alla känner till den där typen som de facto är Guds gåva till kvinnosläktet genom hela skolgången. Det trånas och spånas på håll och allt han gör är perfektionen själv i deras ögon. Han HAR snyggaste moppen, han ÄR den bäst klädde, han MÅSTE vara den som har störst…hjärta. Killarna får i bästa fall hänga i närheten av honom och har man tur stänker hans charmferomoner på en och man blir attraktiv pga hans sociala status. Det vanliga var väl att han valde ut sin kompiskrets med omsorg, och med omsorg menar jag vinstintresse. Alla andra muckades omkull i korridorerna eller, om de hade tur, blev de behandlade som luft. Vet ni vad det är för typ jag talar om? Ja, fast nu var inte Barbabruk den omnämnda skolsnyggingen. Snarare var han den som gänget älskade att terrorisera och mobba utan att någon reagerade. Hans skinkrosa fläskiga kropp, något han lyckats behålla hela livet, bad om det - speciellt efter gympan när ihopsnurrade handdukar kunde snärtas mot hans ömma daller. Han var ju inte den enkelt greppbare, tyckte de vuxna. Kanske för att han var lite ”speciell”, som de sa. Det var vad man förr i tiden kallade barn och ungdomar med obskyra problembilder och svårigheter.

Idag är Barbabruk en medelålders arbetare med studentexamen från ett yrkesgymnasium som staten hellre preskriberar är validerar. Med närmare 30 år på samma förvaltning, och position, ser hans löneutveckling lika plan ut som hans karriäravancemang. Förståeligt att han är dövslagen av frustrationer. Han vet att det kunde ha varit sämre, men så illa tror han sig inte ha förtjänat. Nu står han där med kärlkramp, höga blodfetter och två utslitna och ständigt värkande höftleder – pendlande från fot till fot. Inte fick han gå före i vårdkön inte, utan han får vara åsnefolket som drar lasset medan han knaprar Naproxen som om de är Non Stop. Det här samhället är på väg åt helvetet, brukar han ryta till inför familjen och de fåtal vännerna. Det är därför han röstar på SD, för Sverige måste åter bli det hans föräldrar (pappa jordbrukare, mamma hemmafru och ibland mjölkerska) en gång byggde upp. Och hans skolnemesis? Jo, han är fortfarande snygg. Har hunnit avverka en lyxig utbildning på Handels samt gå genom 2 fruar - är inne på sin tredje flamma. Ja, just det – han är förvaltningschef för hela avdelningen Barbabruk jobbar på.

Barbautbränd (barbamama) – precis som det låter. Har redan opererat båda handlederna pga Carpal-Tunnel-syndrom och varit hemma de senaste två åren eftersom blotta synen av ålderdomshemmet hon jobbar på vållar fram panikångest. I bakgrunden finns det också kvar en depression över den misslyckade behandlingen ”solbränna på burk” som fick för 4 år sen. Den blev dålig, och den går inte över! Tragiskt är det också att efter någon månad blev kontakten med arbetskamraterna slentrianmässig. Numera ringer administratören var 3:e månad och undrar om hon ska förlänga sin sjukskrivning eller påbörja en rehabilitering. Lusten till det mesta har försvunnit och de två timmar som är helt barnfri i hemmet vet hon inte vad hon ska göra av. Bakning var inte speciellt kul, eller lika ointressant som allt annat, kan man säga. En period fick hon för sig att det kanske gömde sig en Camilla Läckberg i henne och skulle skriva böcker. När en av ungarna hade tankar hem ett ordbehandlingsprogram till henne var det bara att sätta sig och skriva, tänkte hon. Men det fanns ingen Läckberg i Barbautbränd, såvida hon inte hade ätit upp författaren. Hon kom aldrig förbi sidan 2 i hennes tilltänkta storsäljare.

Det vart ju fog för att sjunka ännu djupare i sig själv. Numera ser familjen det som ett framsteg om hon har orkat fixa middag, även om det mestadels består av halvfabrikat. Det blir knappast bättre av att hennes ständigt nyfikna åsiktstorped till morsa generöst måste dela med sig hur lyckade hennes två andra systrar är. Hon brås ju på sin fars släkt, brukar mamman mena. Det, med en krävande familj och en make som blir som flytande kvicksilver på soffan så fort han tar sig hem, blir livsbördan oumbärlig. Ja, du har värk karlslok – men det har ALLA! Han behöver ju inte mer vila än någon annan, ryter Barbautbränd. Ty, hon är ju den sjuke i hushållet och alla andra ska kompensera det. Hur det ser ut framåt vet ingen, minst av dem hon själv. Det finns en klump i magen som vägrar lämna stället och ju längre tid det går desto mindre social upplever hon sig bli. De två husdjuren, hunden och katten, dog med kort mellanrum och lägenhetens kala väggar har blivit kilgiltiga. Numera är TV:n och diverse internetforum de bästa vännerna och det främsta känslan hon kan investera i en nätvän är en smiley. Det är ju ingen idé med mer, tycker hon. I veckan fick hon ett brev från försäkringskassan om att hon har 2 veckor på sig att inleda sin arbetsträning, annars blir det inga fler pengar. Alltid något att gråta över: siffran två verkar följa henne som en demon. Eller två demoner, om man vill se det så.

Bildkällor: Barbapapa, Barbamama

Obey Swedish law - stop the deportations to Syria

2011-11-21T22:05:00.004+01:00

Sverige avvisar flyktingar till Syrien, trots det mycket allvarliga läget i landet. Detta är helt oacceptabelt. Europakonventionen förbjuder uttryckligen länder som undertecknat att avvisa människor som riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling. Detta har dessutom understrukits i flera domslut i Europadomstolen. Europakonventionen är inskriven i svensk lag.Därför ska vi inte utvisa oppositionella, eller andra flyktingar, tillbaka till länder i krig eller intern konflikt. Ändå gör vi det ganska ofta av orsaker som mer har med internationell maktpolitik att göra, mindre med humanitära omsorger och respekt för svensk lag.

Arabvåren nådde Syrien mars i år och människor tog till gatorna i fredliga demonstrationer för att protestera mot Assad-regimen. Sedan dess uppskattar FN att över 3500 människor har dödats, däribland hundratals barn. Rapporter om fler dödsoffer tillkommer varje dag. Till regimens facit kan dessutom otaliga sårade och tiotusentals fängslade, hotade och torterade människor läggas. Regimen har bland annat särskilt riktat in sig på läkare som ger vård till skadade demonstranter.

Men antalet döda är troligen större. Det finns inget sätt att veta hur stort mörkertalet är, då oberoende journalister inte kan arbeta i Syrien. Men via internet kan vi se utsmugglade bilder på demonstrationståg som urskiljningslöst beskjuts av militären. Det framstår alltmer som att landet riskerar att kastas in i ett blodigt inbördeskrig. Därför kräver vi att Sverige ska följa svensk och internationell lagstiftning enligt de åtaganden vi har gjort och har att rätta oss efter, och stoppar alla avvisningar till Syrien tills läget förbättrats.

Detta är inte först och främst en fråga om svensk invandringspolitik eller ett krav på att någon specifik form av uppehållstillstånd måste utfärdas för alla som kommer hit från Syrien. Det är en enkel uppmaning till regering och myndigheter att se till att rådande lagstiftning efterlevs.

Removing Gina

2011-11-06T17:40:00.008+01:00

Tiden finns tyvärr inte till att skriva blogginlägg i den form som jag vanligtvis väljer att uttrycka mina tankar. Istället lägger jag in exemplen på några röster som styrt debatten om Gina Dirawi. Om vi lägger bort konventionella islamofober som Dilsa Demirbag-Sten, bloggarna soldatmamman, Bitte Assarmo och Anna Ekström, folkpartisterna Erik Svansbo och Mathias Sundin samt diverse andra personer som gör vad de kan för att utöva sitt hat, så kom det in några annorlunda röster in i diskussionen. Med annorlunda röster menas då en utveckling av islamofobin som personerna exponerar till nästa grad. Här följer exempel för dessa uttryck:

Axess chefredaktör Johan Lundberg drar sig inte för att helt ogrundat påstå att Gina har förnekat förintelsen:

I samma anda lägger folkpartisten och riksdagspraktikanten Naomi Abramowicz, som för övrigt är dotter till Lisa Abramowicz – generalsekreterare för Svensk Israel-information som har gjort grova islamofobiska uttalanden, som relativiserat med dess allvar och som nedspelat dess roll i utvecklingen i väst – allvarliga påståenden, helt fabricerade, i munnen på Gina:

DN:s politiske redaktör Wolodarski följer med i hetsjakten – och som källa använder han skrivelser av den rasistiske folkpartisten Erik Svansbo:

En annan person som också följde med i detta tåg var SvD:s politiska ledarskribent Sanna Rayman, vars fokus låg mest på Ginas kommentarer om USA:s krigshandlingar. I detta uttrycker hon detta:

Alltså – hennes ålder och palestinska ursprung diskvalificerar henne från att delta i politiska debatter eftersom hennes saklighet/neutralitet är att ifrågasätta. Hur detta tedde sig med bakgrunden, och om hon var beredd att påstå samma sak gällande en person med judisk bakgrund var frågor jag undrade över. Fram tills detta klockslag har det inte kommit något egentligt svar.

Med personer som dessa i det offentliga som gör detta med sina överordnades blida ögon är Gina chanslös, för islamofobin och arabhatet är så pass normaliserade att avvikelser från dem är det som sticker ut. Vilken källkontroll, vilken saklig genomgång, vilken hederlighet. Herregud, säger jag bara.

Breaking news: "Politiskt Inkorrekt" is going down

2011-10-16T16:54:00.005+02:00

Yes, idag har sidan själv deklarerat att man kommer att lägga ner och under dom omständigheterna kan t.o.m jag göra ett undantag i min policy att aldrig länka direkt till rasistiska sidor. Inlägget är en lång egodeklaration om vilka revolutionärer man har varit inom svensk media och sanningstal. Blaha blaha. Samtidigt uppger man att man har haft problem med att få tid och folk att räcka till för att upprätthålla vad man kallar ”den höga kvaliteten”. Tillåt mig att sopsortera – och förpassa hela sidan till det brännbara. Jag antar att eldsjälsegenskapen är övergående, även bland patrioter som förbereder sig för det kommande utrotningskriget i Europa. Inre splittring? Brist på organisation? Finansiella problem? Avgörande faktorer finns det många av.

Det kanske mest intressanta är det som står på slutet, nämligen att det kommer att öppnas en ny sida där flera av PI:s nuvarande skribenter kommer att härbärgas. Min tanke är ifall detta egentligen handlar snarare om byte av herre än byte av domän. Såvida nedläggningen inte är en taktisk förändring, där SD:s ledning officiellt binder till sig PI:s redaktion och därmed finansierar hatet med skattemedel, så ger jag inte så mycket för det. Finns det inte tid för gratis engagemang och nationalism nu så lär den inte räcka till då heller. Det är dock känt att SD har haft ambitioner att ge sig in i nyhetsförmedling och risken finns att nedläggningen egentligen handlar om omorganisation och förverkligande av de planer som partiet talat om. Samtidigt vet vi att flera skribenter bakom siten är folk som slagit ihop sina tvivelaktiga huvuden eftersom deras enkla bloggar aldrig lyfte sig ur bloggkloakerna.

Om detta är en uppgradering av nuvarande PI, med ännu tydligare SD-involvering, eller en verklig nedläggning återstår att se. Tills dess kan det inte hjälpas att ha ett litet leende på läpparna över gravsänkningen av detta vidriga piratskepp. Något säger mig att om SD väljer att suga upp PI och spotta ut det i ny skepnad så kommer det att utgöra mer problem än propaganda för partiet. Men som man säger - den dagen, den glädjen.

Uppdatering: inlägget verkar inte vara tillgängligt längre. Orsak: okänt tillsvidare. Dock syns den på första sidan:

Jolt Shock

2011-10-15T01:11:00.002+02:00

Absolute Banana är inte död – varken bloggen eller dess skribent. Ibland är livet i vägen och suger upp all ledig den tid det ser i ens omgivning. Detta är inte och bör inte ses en ursäkt, och jag använder det bara så pass att jag kan be om överseende för det. De huvudämnen som jag skriver om har inte tagit någon paus och kommer heller inte att göra det inom skådlig framtid. För mig är det viktigt att jag gör min röst hörd, men min röst är inte den enda som talar om dessa ämnen. Detta med bloggistisk flathet verkar vara något som drabbat en stor del av oss muslimska och/eller kurdiska bloggare. Bloggandet får inte dö ut. Det är vår reaktion mot bristfälligt medialt utrymme. Ett av få öppna och tillgängliga medier som vi kan använda på lika villkor. Detta är mitt ping om att jag återupptar detta, och jag hoppas att de andra som tystnat börjar tala igen.

Bildkälla

How PI is PI?

2011-09-26T00:58:00.015+02:00

Det är inte lätt att vara Politiskt Inkompetent, eller Politiskt Inkorrekt som det kallas i finsmakande politiskt korrekta munnar. Fast korrekthet har även annan betydelse - att vara sanningsenlig. Sanningsenlighet handlar alltså inte bara om ärlighet utan även om att hävda sanningen. Inkorrekthet är med andra ord den perfekta polysemin för att ironiskt smasha till 2 fel som tros göra 1 rätt. Den rätten är knappast något som fordrar hinkar med kalorier att uppdaga i Politiskt Inkompetents fall.

Muslimer finns som bekant på PI:s och sympatiläsarnas topplista, strax under plats nr 98, som är ”kastrering med folsyra utan bedövning”, och plats nr 99, som är ”Schyman som jämställdhets- och integrationsminister”. Att muslimer ställer till med systemkrasch för den cyberfasad som PI utger sig för att upprätthålla är lika underhållande som fasansfullt. Nåja, för att göra en löjlig historia löjligt kort – PI:s image går ut på att utgöra det rättfärdiga alternativet, som till skillnad från ”gammelmedia”, tillåter ord och åsikter flyta av egen kraft och sänkas endast av tyngre kollegor. Där får man ha åsikter, vilka åsikter som helst, och där får man veta det som det illasinnade etablissemanget inte hunnit sockra på. Med andra ord – ett fritt forum för nyhets- och åsiktsförmedling. Det är just i denna självsäkerhet som vi ser sidans sätt att hantera debattörer:

Samtidigt som man på sidan är rigorösa med att rapportera om ”extremvänstern” och dess ideologiska illdåd på torgmöten odyl som antidemokratiska hathetsare, så gör man själv allt för att inte framstå som deras hatspridande gelikar:

För det är i polemikens, fredens och de humanistiska principernas tecken som man finner PI:s höga demokratiska moral skina:

Ord och inga visor från ett ryggkliarforum där man på intet sätt utövar någon form av rasism:

Eller andra former av odemokratiska slödderier värdiga kommunist-, fascist- och naziststater:

Jag är väl medveten om att exemplen är så många fler, men det får räcka – nu. PI är för det sakligheten vad George Bush var för Comedy Central: substansen som skapades var så mycket att folk kunde livnära sig bara på att plocka isär hyckleriet från de övriga dumheterna.

Uppdatering: nädå, jag var inte den ende som skrev om detta idag, utan fler har uttryckt sina tankar:

Bloggsam - Politiskt inkorrekts strävan mot det politiskt korrekta

Frihetssmedjan – Politiskt inkorrekt förespråkar tortyr!

Frihetssmedjan – Politiskt inkorrekt och Sverigedemokraterna är en förolämpning!

Trots er – Mein Blogg

Sverige är inte världens navel! – Rasbiologi och hat hos politiskt inkorrekt!

Tankar åt alla håll och kanter – Varför tar inte politiskt inkorrekt ansvar?

Tankar åt alla håll och kanter – Politiskt inkorrekt har granskats av medierna

Hela Sverige tar debatten – Politiskt Inkorrekt – Navet i högerextremismen på nätet

Beelzebjörn – Avslutande ord om Politiskt Inkorrekt

Louise Persson – Den omhuldade myten om att vara politiskt inkorrekt

Liberaldemokraterna - Sverigedemokraterna och Politiskt Inkorrekt ÄR en förolämpning!

Ramadan behaviour - part 6 (final part)

2011-08-29T22:46:00.001+02:00

Idag deklarerades det att det var den sista fastedagen och att imorgon, tisdag, är det firandets dag. Firandet sker i 3 dagar varav den första anses vara den viktigaste. När den sista fastedagen har avslutas vid fastebrytningen så har firandets dag inletts. Då gratulerar man varandra. Samtidigt är den sociala biten en tung del i det hela och att det är 3 dagar förklaras för att den biten ska kunna hinna uppfyllas. Vikten av officiellt dekret om firandets inledande kommer av att det markerar att fasteperioden är över men också av att firandet är på en av fem dagar där den islamiska teologin förbjuder fastande (de övriga är offerhelgsfirandet och de 3 efterföljande dagarna).

På firandedagen brukar de som vill gå på en frivillig helgdagsbön i moskén som liksom många böner sker i grupp. Därefter skiljer det sig från kultur till kultur hur firandet går till men vissa grundläggande saker återfinns: besök och gästande, god mat och särskilda rätter som måste finns på bordet då, belönande av de små på olika sätt (pengar, utflykter, tivolibesök, biobesök, presenter etc). På många platser så är det också kutym att man köper helt nya kläder för både barnen och sig själv. Detta med att belöna dom små är på många platser inte begränsad till sina egna utan även till andras småttingar vilket har gjort helgdagarna till förväntansfulla dagar.

Samtidigt finns det djupare mening och syfte med firandet. Eftersom det är glädjens, försoningens och brödraskapets firande som har sin roll i det personliga och det sociala så är dagen då det tas tillfälle att bestiga förment omöjliga berg. Uppmaningen är att ovänner ska försöka försonas och att gamla tvister läggs åt sidan. I denna funktion finns det en aspekt – i muslimsk tradition anses det som ett grovt övertramp och brott mot en skyldighet att avvisa någons hälsning. Detta kombinerat med firandet stämning gör att man beskådar många personliga unioner som man inte trodde var möjliga. Därefter finns det en frivillig tradition att fasta 6 dagar i den efterföljande månaden. Detta är som en nedtrappning och ”överkurs” i spiritualism för de som fastat hela ramadanmånaden.

Crying with laughter

2011-08-27T19:28:00.002+02:00

Jag vet inte om detta klipp träffade en ramadan-sensivitiserad nerv eller att det skulle ha samma effekt oavsett - jag skrattade så att tårarna rann, och det gör jag varje gång jag tittat på det igen. Klippet är ur en Saudisk satirserie, med namnet Tash ma Tash, som driver med allt och alla och deras manus brukar vara sylvassa. I detta fall är det bara ren komedi när en person blir ertappad med att tjuvkika på en nyanställd hushållerska. Jag tror att man måste vara muslim för att se det hysteriskt roliga, men alla andra är välkomna att titta på det i alla fall.

Ramadan behaviour - part 5

2011-08-26T21:17:00.003+02:00

Nu befinner vi oss i den sista veckan av ramadan. Fastandets rutiner har kommit in i kroppen och vardagens rytm har fått bra fäste. Då brukar vemodet komma över en pga att fastemånaden faktiskt är över. Under den senare tredjedelen brukar man också verbalt ta farväl av månaden mellan tarawih-bönerna, som utförs på kvällarna varje ramadandag. Dessa böner är på frivillig basis och traditionen går tillbaka till profeten själv som utförde sådana böner. Den allmänna meningen med dessa böner är att nyttja ramadanatmosfären och fördjupa sig i sin Gudskännedom i den funktion som böner i allmänhet har. Hur länge dessa böner pågår (på kvällen) är upp till var och en. Ber man i grupp är detta något som imamen ofta i samråd med församlingen beslutar om i förväg men som oftast följer traditionen (och kan handlar om någon timmes bön). Sedan varvar regelrätta muslimska böner med spirituella böner. Liknande böner kan givetvis utföras under årets övriga månader. Dessa är då på eget bevåg och inte traditionsenliga.

En annan unik händelse som inträffar under den tredje delen av ramadan är Laylatul Qadr, som betyder maktens och ödets natt. Natten markerar nedkomsten av de första verserna av koranen år 610 och därmed inledandet av koranens fulländande och islams födelse. Relevansen av denna natt beskrivs kort och gott av en surah av koranen - surah nummer 97. När denna natt inträffar vet man faktiskt inte. I profetens tradition finns det delar som beskriver relevanta delar. När profeten hade fått uppenbarelse om natten och dess relevans till sina anhängare stötte han på 2 anhängare som hade en häftig diskussion – andra har beskrivit det som bråk. Profeten rusade till att komma mellan dem och lugna ner situationen och när det hade lagt sig kunde han inte minnas exakta datumet men visste att det var under ett av de udda talen, dvs någon av dagarna 21 – 23 – 25 – 27 - 29. Teologiska analyser har fört fram olika teorier om betydelsen och relevansen av detta – att tanken är att den ramadanpraktiserande ska göra det bästa av sin ramadantid för att nära sin relation till Gud med böner.

Andra tar andra källor till hand för att specificera datumet, och samtliga av dessa är från tiden efter profetens frånfälle. Bland annat från en närstående följare av honom som ska ha varit så säker på att det var den 27:e dagen att han ska ha sagt ”om jag har fel i detta så vill jag att folk som går förbi min grav pekar på den och säger - här ligger en lögnare.” Andra följare av profeten har uppgett att de har fått datumet 27:e i drömmen efter att han avlidit. Därav har den 27:e blivit det datum som man utgår ifrån som sannolikast och som de flesta lägger trycket på. Under denna natt ägnas tiden åt regelrätta böner, koranläsning och odlandet av den personliga relationen till Gud. Eftersom välsignelserna är tusenfaldigt värda under denna natt är bedjande muslimer extra måna om att fördjupa sig i sin andlighet och dyrkan av Gud. Det är inte ovanligt att bönerna pågår i timmar och i grupper. Efter avklarandet av denna natt handlar det om 2-3 dagar till innan ramadan är över. Det är också under den sista perioden av ramadan som man uppfyller en annan plikt – iftar-skatten.

Denna skatt är summan av en måltid som varje fastande måste skänka till fattiga/behövande och är oberoende av skatten som den muslimska grundpelaren. Summan bestäms från plats till plats och i Sverige ligger den i år på 75 kronor. Viktigt att veta är att ens ramadan kommer teologiskt sett ej vara fulländad om man ej betalat sin iftar-skatt.

Bildkälla

Who do you think you are, God Believer?

2011-08-20T21:57:00.004+02:00

Gudstroende och religiösa får ganska mycket skit på sig i tid och otid av en del glatt volonterande frivilliga. Många har nog själva stött på det på ett eller annat sätt – somliga kritiska personer finner nöje i att göra dem till, vad de tror sig vara, allmänt åtlöje. Basen till detta utgår ifrån vad jag tolkar som ensidig polarisering gällande skiljepunkter och förvärvade tolkningsföreträden om förnuft, logik och rationalitet. Med många av dessa tolkningsföreträden följer flaggskepp med seglande slagord. Fritänkare - humanist – skeptiker. Även om begreppen inte är synonymer så finns det teoretiska överlappningar och det är vid dessa korsningar som jag ofta tycker mig se tonårsfnissarna – dvs personer som för allt kol i Kolsva inte kan se hur en del anammar idéer som inte klassificeras av vad de ser som solitära byggstenar i de egna flaggskeppen.

Detta är ju naturligtvis omhuldad av en orimlig och absurd absolutism – den gudstroende eller religiöse kan vara fritänkande skeptisk humanist inför den perceptionella världen utan att behöva urskulda eller dissociera sig från sin övriga identitet. Tankesättet förutsätter en antingen-eller situation som appliceras på gudstro och religiositet och som man kan ha många synpunkter på, framförallt gällande dess komplett svepande form. Det är inte en inhumant orimlig tanke att utmana denna absolutism och förvänta sig att folk faktiskt lever som de lär i dess enklaste form. Så när en skeptiker satte sig bakom ratten på en asfaltmaskin och det gick lite vilt till så kände jag att jag måste luska i detta.

På bloggen skepchick skriver skeptikern Charmkvark en ganska hård avhyvling av en krönika skriven av Marcus Birro som, i mitt tycke, sträckte sig väl mycket in på honom som person. Med det raljanta om tro åt sidan så fastnade mina ögon för en sak – Charmkvark menar att ego är en absolut nödvändighet för att en person ska vara religiös – till synes oberoende av hur personen definierar sin religiositet och vad personen själv anser om slutsatsen. Jag frågade personen om det och fick ett inlägg som förklaring där skribenten går cyklopsteg längre. Den här skeptikern demonstrerar sitt flaggskepp genom att uppge att religiösa människor i allmänhet är megalomaniska. Det epifaniska stoffet till inlägget ska ha inhämtats från en kristen dokusåpa-deltagare men enligt skribenten var detta bara ett exempel. Det handlar alltså inte bara om bibliskt inducerat storhetsvansinne, utan om generell sådan hos alla som anser sig vara religiösa.

Hur Charmkvark motiverar sin generösa pandiagnostisering av ett medicinpsykologiskt tillstånd, som innebörden av begreppet megalomani innebär, finns i inlägget och det är generella åsikter om de religiösa, religiositet och gudsbegrepp. Detta, givetvis, efter hennes egen definition av alla tre begreppen. Man kan tycka att vetenskapsälskande skeptiker kanske borde föregå med gott exempel - när det gäller - och demonstrera sin fasthet för induktiva slutsatser med äkta stöd. Det är ju det saken i detta fall faktiskt handlar om. Å andra sidan finns det inget hinder för att de kan vara lika hycklande som religiösa kan vara i sin livsstil – säga något och göra annat. Sanningsenligt är Charmkvark, och jag tror inte att hon bestrider detta, lika berättigad representant för hela skepticismen som idé som jag är det för hela islam som livsstil – och båda är vi kanske likvärdigt lite kvalificerade att uttala oss om alla religiösa i alla religioner.

Jag kan ändå det som är mitt – som person och som livsstil som jag har gemensamt med många andra - och som drabbas av skeptikerns hammare. Därför är detta ett tankemanifest från mig om hennes tankemanifest. Detta handlar ju givetvis inte om en semantisk baisse utan om tankesättet som obehindrat begjuter ordets innebörd globalt över folk (såvida Skepchick inte överser med skrivstilistiska missbruk och kränkningar a la DAMP- och cp-unge). Det handlar om delar av världen som förmodligen aldrig träffats och som, uppenbarligen, inte ens anses vara i behov av att undersökas för att man ska kunna uppdaga den megalomaniska sidan av dem. Att bevisbördan ligger på den som drar slutsatsen brukar räcka som uppdagare av falsarier. I detta fall går skribentens åsikter i en kedja.

I texterna handlar det inte om storhetsvansinne kontra dess motsats mindervärdighetskomplexitet, som också är medicinskt begrepp, utan om storhetsvansinne kontra verklighetsförankring. Det manifesteras av gudsberoende oproportionell ockupation av en tid, rum, plats och sinnen. Den religiöse skapar en värld för sig själv där denne utmålar sig som främsta ledet för det största möjliga vi kan tänka oss. Gud har inget att säga till om detta utan får, i sin begränsning, finna sig i att ha sin fokus uppslukad av uppmärksamhetstörstiga megalomaner. I detta sammanhang utvecklas resonemanget som skiljer megalomanen i fråga från Charmkvark – ju mindre jag ser mig själv desto större blir religiöse i mina – och därmed även deras egna - ögon.

Att jag inte känner igen tillståndet megalomani i mig själv, i de islamiska källornas teologi, eller de flesta religiösa människor (oavsett religion) som jag har kommit nära inpå för att se sådant, är en av mina observationer. Att generaliseringen fallerar då det inte presenterats 3-stjärnigt signifikant korrelation eller kausalitet är en annan observation – hey, vetenskap mot vetenskap. Dödsstöten mot skribentens dom är för mig ändå den generaliserande synen på gudomlighet och den religiöses förhållande till det, där åter ett antingen-eller scenario får spela ut. Muslimens religiösa leverne handlar om ett individuellt förhållande och förhållningssätt till Gud. Det ses som en ömsesidig relation med personlig uppmärksamhet. Man talar inte i det öppna i hopp om att något av Guds slumpmässigt flytande öron ska uppfatta en. Men att ses som en del i allsmäktighetens medvetenhet, på lika villkor och öppenhet, som alla andra och allt annat, innebär inte en sjuklig självcentriskhet. Man har inte lyft sig ut ur världen eller världen ur sin uppfattning.

Man har inte gjort sig bättre, märkvärdigare eller mer av att man ser sig som ett faktum, precis som att stenar, valar och planeter är faktum. Man har inte favoriserat sig för att man hoppas på vägledning ur dörrar utan passerkort. Lika lite gör mina tankar mig och den uppfattning jag har om de flesta jag träffat dem till megalomaner som handsprit gör en till alkoholist. Hur man än resonerar så kan jag inte låta bli att tänka att nödbrosmen är viktigt även om man finner intresse i att trycka in sina ideologiska jaktnaglar i revbenen på folk. Övergivande av djupare reflektioner innan slutsats vore en plåga i mina enkla ögon – såvida det inte har förbuffrats med egenmäktighet i frågan. Det är så jag upplever Charmkvarks resonemang såsom hon presenterar det. Eller om man vill hårddra det så undergrävs den skeptiska imagen genom att skribenten sänker (eller höjer?) sig till den religiöses nivå och tror saker och ting som annars verifieras eller falsifieras av fakta – det är ändå en smiley här .

Att erkänna okunskap och fel kan i vissa fall vara jobbigt, och jag ska vara den sista att förneka det. Generellt är det upp till ens vilja och ödmjukhet ifall man önskar revidera sig och bli en kunskap rikare. Man kan spekulera i om en generell pseudoobservation kan i sig vara ett uttryck för megalomanisk människosyn. En öppen dissektion av gudsbegreppet och religiositet för och om dem religiösa efter vårdens rutiner över de inblandades syn. Det kanske indikeras av hennes opposition mot Birro vad anbelangar dikotomin hon spelar ut mellan sig själv (och de hennes) och honom. Den religiöse Birro får personifiera feghet, verklighetsflykt och förnekelse inför det oundvikliga medan skeptikerna personifierar den motstående tankevärlden som är den optimala mänskligt DNA har hittills åstadkommit.

Kanske är det ett sätt att söka kontroll över de uppfattningar som lever fria, även om det i slutändan blir kränkande attacker mot religiösa. Kanske är det den mänskliga gudstrons icke-atomistiska beskrivning som gör den förkastlig och stenad, eller att en gudstro överhuvudtaget blir lättare att hantera om man dömer ut anhängare till megalomaniska, men att det i detta fall så sker det i skuggan av ”definitiv kunskap om världen”. Jag lämnar all diagnostik till legitimerade professionella men det sista är, fan i mig, flera steg bättre än Birro.

New Gallup: Muslim Americans - nightmare of hatemongers

2011-08-07T19:26:00.005+02:00

Jag har tidigare skrivit om Dalia Mogahed och hennes forskning om muslimers attityd runtom i världen. Nu har hon och hennes forskningscenter släppt resultaten från en ny storstudie gjort i USA bland muslimer och icke-muslimer. Rapporten, som givits namnet Muslim Americans: Faith, Freedom, and the Future, går genom flera aspekter I den amerikanska muslimens liv och relaterar dessa till attityder från andra amerikanska grupper – kristna (protestanter/katoliker/mormoner), judar och agnostiker/ateister/utan religion (kallas i denna text för AAU). Det är i det sammanhanget som studien ska läsas och tolkas. Själva rapporten kan läsas i sin helhet här och jag presenterar några av de mest intressanta resultaten:

• AAU är den grupp (75%) efter muslimerna själva (93%) som anser att muslimerna är lojala mot sitt land - USA.

• Judar är den grupp (66%) där flest anser att de flesta amerikanare är fördomsfulla mot muslimer. Samma statistik bland muslimerna var 60%.

• AAU är den grupp (75%) efter muslimerna själva (92%) där flest inte anser att muslimerna sympatiserar med AlQaida.

• Alla grupper (55-68%) anser att muslimerna ej tar tillräckligt tydligt avstånd från terrorism, i jämförelse med muslimerna (28%).

• Muslimerna är den grupp där största andelen (48%) uppger att de har diskriminerats. Näst är mormoner (31%).

• Muslimerna är den grupp där största andelen (63%) anser att de ej respekteras när de praktiserar sin tro i det offentliga.

• Muslimska kvinnor är de enda i grupperna där de upplever att de visas mindre respekt i jämförelse med männen (32%).

• Muslimer är objektivt bedömd den mest integrerade gruppen i samhället och i absoluta toppen gällande tolerans mot andra religiösa och icke-religiösa grupper.

Det kanske mest intressanta men föga förvånande resultatet tordes vara gruppernas attityd gällande rättfärdigande av våld och riktade attacker mot samt mord av civila. Undersökningen visar – åter en bekräftelse från tidigare gjorda undersökningar – att muslimer är den grupp där den i särklass största andelen tar avstånd från sådana akter.

Ramadan behaviour - part 4

2011-08-01T20:34:00.001+02:00

När ramadan börjar så gratulerar man varandra för det. Det skiljer sig från kultur till kultur hur man uttrycker det men generellt så är gratulationen prospektiv och man önskar personen och deras nära en välsignad ramadan. Att delta i ramadan är på ett sätt att byta livsstil till en livsstil som man borde lära av och leva efter. Sedan är det tid för reflektion och inre rensning, som jag beskrev i del 3 av serien. Det är normalt att man drar sig undan på fikarasten och lunchen. Detta handlar inte om att man skulle bli frestad att äta eller dricka – även om det kanske finns folk som påverkas av det – utan det handlar mera om den atmosfär som sådana samlingar innebär. Tal drar med sig tal och det är ingen hemlighet att det pratas en hel del om saker som vid objektiv rannsakan skulle ses som mindre folkvänliga.

Detta är inget unikt för svenska samlingar och undandragandet är vanligt förekommande på många platser. Dessutom är den kontemplativa sidan av fastnandet något som behöver enskildhet. Sen finns det en annan aspekt – andedräkten. Under tiden man fastar så får man rätt så illaluktande andedräkt. Orsaken är främst att man blir muntorr. Att borsta tänderna, något som majoriteten undviker att göra, kan hjälpa för stunden men effekten är ej långvarig. Även sköljmedel undviker de flesta och detta beror liksom borstningen på sväljrisken. I och med att det tillhör muslimskt etikett att inte störa omgivningen med negativa attribut, som att lukta illa, så undviker folk massorna.

Det är också normalt att personen visar mindre energi och är fysiskt trött de första dagarna tills kroppen har ställt in sig på fastandets rutiner. Sedan är det upp till var och en vilka aktiviteter i ens vanliga rutiner man väljer att lägga åt sidan. En del använder sin tid för meditation och religiösa studier och fördjupningar, andra fortsätter som vanligt – tränar, åker skateboard eller spelar i band. Det är vanligt att man planerar inför projekt som man ska ägna den större lediga tiden åt under denna månad. En vanligt förekommande sån är reciterandet av hela koranen. Här handlar det om disciplin och skärpa och det är vanligast att man delar upp sidorna över de kommande dagarna rakt av.

När det är dags att bryta fastan så gör man som tidigare informerat som man vill. Det finns dock traditionella metoder som rekommenderas och dessa baseras sig på kunskap och beprövad erfarenhet. Enligt denna rutin så bryter man fastan med en dadel och den brukar ge ganska omedelbar men mild uppiggande effekt. Min personliga erfarenhet är också att dadeln är bäst att använda pga sin konsistens och form – fastandet ger inte bara torr mun men också torr hals och en dadel ger bra och lenande hjälp. Vatten går också bra att bryta fastan med. I regel rekommenderas man bryta fastan med något som inte är tillagad eller iordninggjord utan det ska helst vara rumstempererat och rånaturligt.

Sen brukar många, tyvärr, bryta övriga rutinen. För att inte anstränga kroppen så ska man ta liten paus – kanske göra sin kvällsbön – och ta något lättare. Kroppens rytmik behöver ändå komma i fas igen. Därför rekommenderas man att dra ut på måltiden istället för att vräka i sig allt på en gång. Detta är något som många misslyckas med gång på gång, även om man vet hur man borde göra. Det är också rekommenderat att äta innan man gör sin kvällsbön just för att mattankarna inte ska ta över alltför mycket. Erfarenheten har även bidragit med kunskaper om hur man ska förhålla sig till sorten mat under månaden. Rätter som man vet fordrar mycket vatten och kan skapa långvarig törst – salta, kryddstarka, feta – försöker man undvika så gott det går.

Utöver vanliga kosten så finns det en rekommenderad tradition som många håller, och det är att man vaknar kort innan fastedagen börjar för att ta en lättare måltid. Ofta brukar det vara i form av frukost och detta har funnits sedan profetens tid på hans rekommendation. Personligen föredrar jag att inte göra det eftersom jag inte tycker att det påverkar på något sätt, men åsikterna är delade. Den nya fastedagen inleds efter det med en specifik uttalad intention att fasta under den kommande dagen och det är något man måste göra inför varje ny fastedag.

I nästa avsnitt går jag genom erfarenheten av det svenska fastandet.

1 2

Ramadan behaviour - part 3

2011-08-01T02:41:00.002+02:00

Att sammanfatta syftet med fastan är att förenkla det, hur mycket än man skriver om det. Det är inte att det är en komplicerad process, tvärtom är tanken att det ska vara så enkelt som möjligt. Det är snarare dess karaktär som personligt förlopp som gör den unik för alla. Det är en spirituell resa där man skalar av sig sina mänskliga drifter och behov och behåller det allra nödvändigaste. Det är tid och läge att rannsaka sig själv där man har endast sig själv som arbetsmaterial och Gud som coach och mentor. För muslimen är det en del av tron där man låter förnuftet dra nytta den nakenhet som man skapar inom sig själv. Den asketism som tillämpas under ramadan innebär avhållsamhet från medvetet oralt intag av annat än luft.

Detta innebär inte bara förtäring a föda och vätskor utan även rökning. Dessutom ska man inte idka någon form av sexuellt/sensuellt umgänge. Samtidigt innebär det avhållsamhet från huvudets mörkare sidor och dessa är inga saker som vi alla inte känner till och kan ta ansvar för – tänk gott, tala gott, gör gott. Ramadan är ej tid att blossa upp konflikter utan det gäller att kyla ner allt, vakta tungan och sprida det bästa som man har. Det är nu som tålamodet ska tränas upp och temperamentet ska tämjas. Kort och gott rensa sig till god karaktär inom sig själv och utanpå. Med tanke på den personliga resans är mat- och dryckbiten den enklaste delen av fastan.

Dessutom har fastan ett syfte att väcka tankar om omgivningen och främja medmänskligheten. Även om fastans främsta syfte är effekten på det egna jaget så är det grundläggande för synen på samhället för övrigt. Därav uppmuntras man och känner för välgörenhet och hjälpande av behövande människor. Det finns även vissa monetära rutiner kopplade till fastandet som jag kommer att återkomma till när de blir aktuella.

En fasta kan man bryta självmant av mat, dryck, sex och rökning och det finna inga hinder att använda något av dessa för att bryta sin fasta (för den nyfikne – ja, det har funnits framstående teologer som brutit sin fasta med just sex. Det var tider då inga diskussioner eller frågor var för jobbiga att ta och motivationen var att driften fanns där och de ville hantera den så kunde de ägna sig åt annat resten av tiden.) Inget annat annullerar fastandet som så. Om man råkar av misstag och omedvetet göra något som bryter fastan och upptäcker det så innebär det inte något särskilt. Tex - äter man när man fastar så bryter det inte fastan – har man ätit så fortsätter man sin fasta som vanligt. Är man mitt i maten så lägger man det åt sidan och sköljer ur munnen – sedan är det bara att fortsätta som vanligt.

Sen finns det oavsiktliga saker som kan eller måste hända utan att det medför särskilda följder. Om man kräks, blir tvungen av viktiga skäl (såsom medicinska) att oralt bryta fastan/få blodtrasfusion eller annat nödvändigt skäl så kan fastan tas igen en annan dag. Man kan även skjuta upp fastan under speciella förhållanden – om man är tillfälligt sjuk, om man ammar eller menstruerar, om man är på resande fot på längre sträcka (beräknats enligt ursprungligt modell till resor över 80 km), om man är gravid, om man är inom militären/säkerheten och man befinner sig i krigssituation/aktiverad situation - eller om man har annat giltigt skäl som man kan diskutera med skriftlärda för rådgivning. Helt enkelt – nödsituationer som behöver prioritering för att man inte ska riskera allvarliga konsekvenser.

Sedan finns det skäl där man kan låta bli att fasta helt och hållet, oberoende av ålder. Här återfinns permanent sjukdom och/eller fysisk status som inte klarar av fastandets ordning. Här behöver jag påminna om en sak – intentioner, intentioner och intentioner. Man kan inte lura fastan. Bryter man fastan utan giltigt skäl (buffén såg för god ut, man vill inte fasta även om man anser sig vara troende muslim etc) så fordrar varje ramadan dag 60 dagars fastande som kompensation. I detta finns det en viktig fråga gällande fasteetikett: man frågar inte varför en person inte fastar. Det har ingen teologisk grund utan mera en fråga om att inte pressa personen om det råkar finnas ett personligt skäl till det. Samtliga rutiner är oberoende av geografisk placering, kulturell bakgrund eller syn och tolkning.

I nästa avsnitt går jag mer in på hur det svenska fastandet fortlöper genom vardagen.

Pssst! Vill även rekommendera annan läsning – har nämligen gästbloggat på Torbjörn Jerlerups blogg!

Ramadan behaviour - part 2

2011-07-28T23:04:00.003+02:00

Fastan är en av islams 5 grundläggande, universala och obligatoriska trospelare. Detta härleder till att formen, och flexibiliteten, också är universala oberoende av geografisk, etnisk, kulturell eller könstillhörighet. Den omfattar alla som inte inbegrips av de undantagsnormer som finns. Åldern är också en viktig faktor att tala om. Barn upp till myndig ålder behöver inte fasta. Detta är dock svårare sagt än gjort. Det vanliga är att barnen finns i en ramadanatmosfär som kan liknas vid den julstämning som startar en bra bit innan julafton. Detta leder till självidentifikation och strävan att dela det hela med föräldrarna, något som kan skapa mindre konflikter mellan föräldrar som tycker att barnen fortfarande är för unga för att fasta och barn som hävdar sig. Det är vanligt då att föräldrarna köpslår med barnen om metoder – sk ”barnfastande” - som troligen är månghundraåriga. En sådan är att barnet lovar att inte äta något mellan huvudmålen (!), en annan är att man inte äter något fram till lunch och då kan man äta. Mina föräldrar fick accept från mig även via fastande från selektiva måltider – t ex ingen gurka eller tomat på hela dagen. Helgfastande för större barn är också vanligt förekommande. När man börjar fasta enligt rådande norm är i slutändan något man själv kommer fram till efter bästa intention och även om social påverkan finns så är det ett personligt beslut.

Med detta sagt så följer fastan i Sverige samma rutiner. Den kanske vanligaste frågan som kommer upp, och som lär bli extra aktuellt i år, är tiden på dygnet som man fastar. Det tillhör inte till det ovanligaste att obekanta med fastan näst intill storknar när de får veta om de uppenbara praktiska rutinerna. I år börjar fastan med 19 timmars fastedagar för att droppa ner till 17 timmar mot slutet av månaden. Detta medför en generell aspekt utanför ramen för undantagsnormerna. Mot förmodan, och detta finns även bland en del muslimer, så ingår inte lidande eller ökad risk för hälsoproblem i fastandets bas. Meningen är aldrig att utsätta sig för skador eller ökad risk för skador. Snarare finns det tydliga teologiska hinder för dumdristiga och envisa beslut som äventyrar viktiga saker. Därav kommer en av flexibilitetssynen in och detta är fullt sanktionerat av kunniga och skriftlärda med stöd i teologin genom sk fatwan – religiösa dekret. När dagarna blir så långa att frågan aktualiseras finns det 3 allmänna metoder som man kan välja att följa: 1 - man räknar ett antal timmar på den ljusa delen av dagen – 13-14 timmar – då man fastar sedan bryter man fastan som vanligt, 2 – man följer geografiskt närmsta stad där det finns en muslimsk majoritet och där man följer dygnets aktuella timmar eller 3 – man följer Meckas tider som i egenskap av geografiskt centrum fyller denna funktion.

Detta är givetvis en teknisk fråga och fastan, liksom alla andra handlingar som man gör, bedöms efter deras intentioner i hjärtat. Den som fastar med dess fulla intention gör en bedömning inom sig själv och väljer hur han/hon vill göra. I muslimskt tänkande ser man det som att man kan tro att man lurar sig omgivning och kanske tom sig själv men det är där det stannar. Fastans spirituella gång är bortom mänskliga ögon och tyckanden. I år har frågan aktualiserats av många och ifall man stöter på människor som kanske gör på olika sätt så kan det vara efter deras bästa intentioner och alla kan ha rätt. Det är trots allt ett personligt beslut och flexibilitetsprincipen gäller såväl friska vuxna utan fysiska hinder som människor som omfattas av fastans undantagsnormer.

I nästa avsnitt går jag in på det svenska fastandets dagliga rutiner.

Bildkälla

Ramadan behaviour – part 1

2011-07-27T22:18:00.002+02:00

Detta inlägg är det första i en serie om svensk ramadan. Då syftar jag inte till ramadan bara under svenska förhållanden utan också till ramadan som en ny svensk tradition. Vi svenska muslimer, etniska svenskar och svenskar med ursprung i andra etniciteter, har vår plats och tid – bland andra, lika mycket som andra. Att ta plats och visa upp sig är inte mer skamset eller problematiskt som det är för vilken annan grupp som helst. Texterna jag publicerar kommer i stort att vara personliga och inte gå så mycket in på teologisk-tekniska detaljer – sådant får man själv leta upp bland teologerna och experterna. Snarare kommer de att vara utformade att klargöra det vardagliga i fastandet och ramadan-atmosfären. Hur många delar det blir vet jag inte, jag kommer att försöka skriva progressivt under månadens lopp och en iakttagelse kan komma av hur texterna utvecklas utifrån min form och utveckling. Det är mitt bidrag till en normaliseringsprocess av vår existens och prevalens. Jag vill inte ta en tum av något som tillhör någon annan, och inte heller vill jag göra avkall på en tum av det som jag fötts med (förhudsskämten är redan dragna så ni slipper besvära er, tack :) ).

Ramadan är en månad i den muslimska kalendern under vilken praktiserande muslimer utövar vissa ritualer. Månaden, vars namn kommer utav en arabisk ordstam som syftar till intensiv hetta, är utsedd av koranen som fastemånad och den period då koranen uppenbarades för första gången. I rutinerna tordes den mest bekanta för icke-muslimer vara avhållsamhet från mat och dryck under dygnets ljusa timmar. Dygnets ljusa timmar kan antas vara föremål för tolkning men vad detta innebär i fråga om fastandet är något som är specificerad i koranen. I sura (kapitel) 2 ayat (rad) 187 kan man läsa ”[…] ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker […]” (Knutströms översättning) vilket syftar till horisonten. Numera finns det tidtabeller där detta klockslag är inskriven på minuten för den plats där man bor. Fastandet handlar i grund och botten om intentioner vilket har gjort så att muslimer traditionellt sett börjar och avslutar sin fastedag med tidsmarginal (5-10 minuter) till fastedagens fördel. I länder där böneutrop finns är kvällsbönsutropet indikatorn att bryta sin fasta eftersom det sammanfaller med nattens inträde.

Årets ramadan-månad kommer att falla in antingen den 31:a juli eller 1:a augusti och vara antingen 29 eller 30 dagar. Varför datumet och längden inte är statiska beror på ett par faktorer. Ramadan följer den islamiska kalendern som är en månkalender. Utifrån beräkningar och iakttagelser är ett månår 354-355 dagar. Samtidigt skiljer sig månaderna i längd beroende på dagsbyte och de tar igen det från varandra efter oregelbunden periodisering. Detta betyder att en islamisk månkalendermånad är 29 dagar när den är som kortast och 30 dagar när den är som längst. Månadsbrottet kommer av att nymåne skärskådas av ögonvittnen, generellt sett officiellt utsedda, och utannonseringen av ramadans infallande sker officiellt på landnivå. Värt att notera är att i islamisk tidsberäkning infaller en ny dag när natten träder in enligt given definition vilket förklarar att ramadan träder omedelbart redan samma dag in när nymånen skärskådats. Det är ej sällan att olika länder skiljer sig åt med 1-2 dagar i ramadandeklarationen och då kan man ha börjat fasta i ena landet men inte i grannlandet. Iran och Turkiet är länder som ofta backar 1 dag från resten av den muslimska världen. Tron, framförallt gällande Iran, bland muslimer är att detta är en envis politisk markering mot Saudiarabien som är det land vars utannonsering alla andra är starkt influerade av då den brukar vara den säkraste.

Detta är något som kan visa sig även i andra länder där muslimer, som bekänner sig till shia, en av 2 huvudinriktningar inom islam, finns. Ramadanmånadens infallande och upphörande kan skilja sig åt på någon dag utan att det för den delen har någon som helst teologisk förklaring. Detta kan ibland skapa småpinsamma situationer när man slängt fram kardan för att gratulera någon på helgdagen och personen säger: jag fastar fortfarande. En klok fråga här är varför man i dagens teknikutvecklande värld inte går på astronomiska beräkningar för att fastställa exakt datum när man gör det i fallet med bönetider. Förklaringen har mer än 1 svar. Det finns länder, såsom Libyen, som gjort så under en tid och det finns inget teologiskt hinder till logiska lösningar som denna. Utannonseringen av ramadan har en stark traditionell komponent som många vill bevara på det sett som man har gjort sedan profetens dagar, och traditionellt sett måste utsedda trovärdiga ögonvittnen ha skärskådat nymånen för att ramadan ska utannonseras. Utannonseringen handlar inte heller om månader utan om 1-2 dagars skillnad. Systemet gör så att ramadan roterar genom gregorianska kalendern, årstider och säsonger och enligt beräkningar återkommer ramadan var 33:e år under samma gregorianska period.

I nästa avsnitt går jag mer in på det svenska fastandets vardag och ickedag.

Hate gives birth to hate...

2011-07-26T21:53:00.004+02:00

***Idag kör vi något som inte har hänt på denna blogg förut. Jag har en gästbloggare, och som skriver om ett angeläget ämne i en svår och smärtsam tid. Det är ingen mindre än Torbjörn Jerlerup som skriver bloggen "Sverige inte är världens navel!". Vi som har läst hans texter vet att det är en man med starka och tydliga åsikter som inte räds att skriva ner dem. Han anti-rasistiska aktivitet på nätet känner vi till och och jag upprepar något jag fortfarande vidhåller - hans blogg tillsammans med Svartens blogg är förmodligen de bästa bloggarna gällande dialog och samsyn av svenska muslimer. Varsågoda, med förhoppning om fler besök av denna viktiga gäst :).***

Ondskan och galenskapen har också en filosofi, även om den kan verka helt galen. Terroristen Anders Behring Breivik har det. Han anser att Europa hotas av en ”ny nazism”, nämligen "massinvandringen" och av muslimerna. Dessutom av de politiker, främst Socialdemokrater, som samarbetar med denna nya ”nazism”. Dessa sistnämnda kallar han landsförrädare. De är quislingar, likt ur-quislingarna i Nasjonal Samling i Norge som samarbetade med Hitler under andra världskriget.

I Breiviks ögon är han motståndsman mot denna nya nazism och attackerna på Socialdemokratiska ungdomar kan förstås om man ser att Breivik troligen såg dem som ett slags modernt ”Hitlerjugend” och han såg sig som en klassisk motståndsman.

Denna synen bekräftas i hans manifest och även i hans skriverier för Document.no.

Så här skrev Beiring i Document.no:

”Också har vi förhållandet mellan konservativa muslimer och så kallade ‘moderata muslimer’. Det finns moderata nazister också, som icke stödde gasningen av romaner och judar. Men den är ju fortfarande nazister och sitter bara och tittar på när de konservativa nazisterna slår till. Ska vi acceptera moderata nazister så länge de tar avstånd från gasning av romaner och judar?"

Sverigedemokrater

En hel del Sverigedemokrater har skrivit liknande saker som Breivik. Alltid med samma generaliserande om att islam = nazismen.

Björn Söder, nu riksdagsman, sa tex i augusti förra året detta: "Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år… Precis som vi tog kampen mot nazismen och kampen mot kommunismen måste vi ta kampen mot islam i dag”."

Jimmie Åkesson skrev detta 2009 i Aftonbladet:

”För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött…
Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit ”svenskt” eller ”europeiskt”. Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.”

Erik Almqvist, också SD, kommenterade detta i Sourze 2009 och sa öppet att islam är VÄRRE än nazismen:

”Jag tror inte att Jimmie Åkesson hade så fel trots allt. I en sak är jag dock inte överens med min partiordförande: Jag ser inte bara undfallenheten för islam som det största hotet sedan andra världskriget. Jag ser islam som det största hotet. Sedan Hedenhös.”

Ser ni argumentet? Islam = nazismen och därför givetvis muslimer = nazister!

Motståndsrörelsen

Denna sorts hat har följt med partiet under hela dess historia.

I SD-kuriren nr. 41 2001 (se ovan) kan man läsa en intervju med ledaren för den norska folkrörelsen mot invandring. och det intressanta är att denna ledare låter precis som Breivik. Se själv här. Det är Rickard Jomshof, nu SD riksdagsman som skriver:

"Hösten 1940 valde en 17-årig norsk yngling att engagera sig i kampen mot den nazistiska ockupationsarmén i Norge... Drygt femtio år senare, i oktober 1987, varsamme man med om att grunda "Folkebevegelsen mot innvandring... Jan menar att de senaste årens invandring är en form av invasion och inget annat. Han går till och med så långt som att kalla denna massinvandring för "Norges nya 9 april"...

— Vi fikk den agressive kommunistiske pest utöver Europa efter den russiske revolusjon i 1917. Lenins och Stalins holocaust med 30-40 millioner drepte gjennem organisert utsulting, massedrap, tortur og mishandling til döde i fangehull og i Sibirs konsentrasjonsleire. 1940-årene feide dod og drap inn over Hitlers "natt og lake" leire. Begge system tok sikte på å vinne makt og herredemme ut over andre folks fedreland. Den nye og tredje ideologi på marsj innover Europa er islam.

Jan Høeg jämför alltså islam med kommunism och nazism. Och den muslimska folkvandringen in över Europa, och då framför allt Norden, ser han som ett mycket stort hot. Han menar att det måste till en kraftsamling i Västeuropa så att massinvandringen stoppas; det handlar enligt honom om överlevnad. Vara folkvalda, men också media, jämför han med Jesu förrädare Judas Iskariot.. som stöder... den islamiska invasionen".

Hat föder hat

Nu är det dags att prata allvar. OM islam är som nazismen eller VÄRRE än den måste ni ju ni i SD som gör denna jämförelse förespråka åtgärder mot de som sprider denna samhällsfarliga lära. 500.000 påstådda ”nazister” säger ni finns i Sverige. Vad ska ni göra? Sätta dem i fängelse? Återinföra dödsstraffet? Utvisa dem? Bränna moskéerna? Utvisa alla till Madagaskar?

Om det inte är så illa, att de inte är så nazistiska, ska ni väl inte heller utmåla dem som så?

Eller?

Torbjörn Jerlerup

http://ligator.wordpress.com

Obs - bild- och texträttigheter tillhör Torbjörn Jerlerup! Norsk Google-översättning av detta inlägg hittas här.

The man I would marry

2011-07-26T18:38:00.003+02:00

Nya ord att lägga till MAOL - muslish och islamesque. Uppfriskande parodi i tunga tider som dessa.

The Colbert Report

Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c

Norwegian Muslish Gunman's Islam-Esque Atrocity

www.colbertnation.com

Colbert Report Full Episodes

Political Humor & Satire Blog

Video Archive

Swedish Muslim tweeters needed

2011-07-18T19:14:00.001+02:00

På förekommen anledning föll vi några stycken på Twitter in i en diskussion gällande de svenska muslimernas närvaro på forumet. Eller rättare sagt – muslimernas frånvaro. Med tanke på den potential som mediet har så borde många fler vara där och visa en svensk-muslimsk närvaro. När vi räknade antalet vi fick till en handfull, undertecknat inräknad, och det är långt under vad man borde se som rimlig aktivitet. Detta är ju givetvis i förhållande till den aktivitetspott som man skulle uppskatta från muslimerna i t ex olika forum och i bloggosfären. Särskilt med tanke på den annalkande ramadanmånaden är framhåller Twitter en möjlighet – liksom andra internetmöjligheter – att bli delaktig såsom man är. Därför är detta en uppmaning till alla, särskilt muslimer, som läser inlägget:

Börja twittra!

Och ni som har konton på Twitter *host*Svart3n*host* - börja använd dem! Min erfarenhet är att information sprider sig snabbare och utefter bredare kanaler. Något som underlättar detta är såkallade hashtag som märks med #. Dessa är specifika sökord som kanaliserar alla märkta tweets till en lista och där kan diskussioner/instick följas enkelt från de som har något att bidra med. Inför ramadan 2011 finns det på förslag att lansera hashtagen #sweram som Sverigespecifik ramadanuppföljning. Detta är ju givetvis under förutsättning att det finns folk som använder den och får den att sprida sig och kanske tom trenda (dvs hamna i topplistan för de populäraste hasgtagarna). Det är ingen som leder eller styr detta – det är bara att bli aktiv och använda det. Säkerligen blir det en massa mindre kloka typer som använder den för att sprida annat än vad den var tänkt till, men det som övriga internet och man får hantera det efter egen smak. Så kom igen nu – låt oss visa upp oss och ta plats med den pluralism vi står för.

Bildkälla

Oh you dumb dumb gringos...

2011-07-15T15:20:00.002+02:00

Poetic justice låter ju mycket coolare än poetisk rättvisa. I detta fall nöjer jag mig med vilket som. En stor fraktion av dem västliga samhällena - och då pratar vi inte bara myndigheter och statliga enheter utan även på civil nivå - älskar sina gullegrisar. Folk som kittlar deras ego, som bekräftar deras överlägsenhet och som kliar dem på ivriga magen. Allt detta mot betalning, givetvis. Till alla möjligheter finns det folk som inte har något emot att kväva sitt samvete med sedelbuntar ända tills det ligger medvetslös någonstans i huvudet - lika relevant och hedrad som minnen av toabesök. Sådana människor lyfts till skyarna och får skramla med sina juveler - ända tills den gudomliga hammaren slår ner på dem och skämmer ut deras illgärningar. Så har ännu ett exempel uppdagat sig.

Walid Shoebat är en sådan person. En "jag-var-palestinsk-islamistisk-terrorist-men-sen-fann-jag-Jesus-och-nu-varnar-jag-för-islam-och-muslimer" som amerikanare, speciellt konservativa republikaner och statliga myndigheter, älskade att bjuda in för att lära av. Shoebats story följde samma mönster som vi sett hos många falska förmedlare innan dess och skepsisen fanns där långt i förväg. Nu har en amerikansk TV-kanal (CNN) för en gångs skull valt att gräva i sakens karaktär. Hur mycket av det han har sagt stämmer och hur mycket är påhitt? Det krävdes inte speciellt mycket av CNN:s reporter för att avslöja att Shoebat är en sol-och-vårande svindlare vars lögner man svalt med hull och hår. Här nedan ses del 1 av reportaget, del två finns här:

Hello Kent, take a seat.

2011-06-26T19:41:00.003+02:00

Jo, du är visst här, och du ser detta. Ingen idé att spela byfåne, i alla fall inte mer än vad du redan är. Du undrar säkert över en del saker som berör detta. För att använda din vokabulär ”vem är denna svenskfientliga, men samtidigt oerhört charmiga och stiliga, bloggare som skriver om detta?” Som vittne på denna sida om frågan kan jag bekräfta att 2 av 3 av adjektiven är fullträffar medan den tredje tillhör det floskelordbok som du och dina liksinnade hittat på. Jag kan ändå besvara frågan, eftersom det är av allmänt intresse. Personen som skriver detta är en som levt större delen av sitt liv i Sverige, som har sin rot och sky här och som ser landet som en dimension av sitt jag lika mycket som alla andra. Det är också en person som du har valt att göra till måltavla för alla dina aggressioner, frustrationer och tillkortakommanden. Det är en person, som med sin mångbottnade etnicitet och livsstil, levandegör en hotbild som din förfallna mentala rike fabricerat och närt med gift till ett monster. Det är ett monster som konsumerat dig vars tentakler slår ut i alla medium det kan vistas i. Det vill växa, frodas och sluka allt det kommer åt.

Denna person spenderade långa perioder med att leta fel på sig själv och sina liksinnade för att se var det är som dina liksinnades hakar fäster. Ingen rök utan eld brukar ofta stämma, men här kunde jag inte se någon eld, någonstans. Ända tills jag lyfte blicken mot dig och dem dina. Era gråa ansikten är bakom ständigt dimmer av allt rök ur era munnar och ögon. Ett självförvållat spärr för att kunna se människor och händelser för vad de är och istället låta produkterna av bitterhet och förakt skapa en annan illusion av verkligheten. Jag har försökt förstå er, jag har försökt se era blickar, jag har tagit fler steg framåt än vad som är rimligt. Det är ändå samma spruckna och enerverande stämma jag får till gensvar. Det är bara se vad dina sympatisörer, och i vissa fall gorillor, bland kommentarerna skriver, och det är lågt räknat om jag säger att jag har raderat 5 gånger så många exakta kopior i budskap. Människor som dräller in med en attityd som osar medfött ordföreträde och moralisk arrogans. Dessa är symtom av denna smitta som monstret innebär. För att parallellisera med din människosyn Kent så är detta personifierat i dina egna ord. Det är inte symtom på något negativt att Malmös förstfödda barn råkat heta Mohammad, utan det är tron att det är något negativt som är symtom på detta monster.

Så korkad eller ond kan väl denna person inte vara, tänkte jag. Länge. Det blandades friskt av nationer, etniciteter, åldrar, ekonomier, sociala förhållanden, historiska diskrepanser, konflikter och oändligt fler divergerande faktorer. Kors och tvärs, upp och ner, bara för att alltid nå samma slutsats för måltavlan. Det var dock så. Det är en hårfin gräns mellan ondska och galenskap och ibland vet jag vet vilken sida du befinner dig på, men oavsett sida så blir konsekvensen av dina handlingar domsamma. Det är här du har din gemensamma nämnare med dina meningsfränder. Era måltavlor är födda fel och de kan aldrig tvätta bort det som ni har fiendeförklarat – deras kroppsliga arv och fria vilja. Jag har gjort mitt och nu handlar det inte längre om att möta dig. De handlar om att du inte ska ta det som tillhör andra. Deras födslorätt och allmänna egendom. Detta var en liten del av det som jag, och många andra, arbetar med. När vi har sett att det blev en källa för ilska och motstånd så vet vi att det träffade rätt. Vi ska dräpa ditt monster genom att hugga av tentaklerna, en efter en. Alla som skrivit om detta – innan och efter mig, alla som retweetat, alla som har spridit sanningen om ditt monster. Detta är vad som händer när ditt gråa ansikte blottar sig i ett ögonblick av vind, och vi kommer att vara där för att via ditt riktiga tryne. Jag är en person, bland många.

Ett lågaktningsfullt långfinger,

THE Banana

Bildkälla

Politiskt Inkorrekt busted by fate

2011-06-25T23:21:00.010+02:00

Det är så ljuvt att det skulle kunna kallas för ett konstverk. Ödet lägger ibland upp saker att skratta åt så man sprickor på kinderna. Här ett sådant. Läsare känner vid det här laget väl till min strikta policy gällande länkande till rasistiska sidor, därför kommer något sånt inte att förekomma. Uppgifterna är ändå självsägande. Följande nyhet har läckts av en rasistisk sida - inte mig - men de torra uppgifterna går att bekräfta var för sig.

De flesta känner till sidan Politiskt Inkorrekt (PI) - en superrasistisk sida med tydliga sympatier för ett visst rasistiskt parti. Redaktionen har insisterat på att de är bara nyhetsförmedlare utan politiska band. Nu har det som alla redan visste detaljbevisats. Det som jag är konfunderad över är att det var så enkelt och ändå var det ingen som hade gjort det innan. Uppgifterna står ändå med egna ben. PI har ett bankgiro där man tigger om allmosor eftersom "allt är ideellt". Detta framgår på sidan klart och tydligt:

Detta nummer kan man söka på för att hitta ansvarig mottagare, och sökningen kan göras enkelt på nätet hos Bankgirocentralen AB (bgc) - ett företag som arbetar med betaltjänster. Söker man på bankgironummer 759-1829 som är PI:s bankgironummer så får man fram en mycket intressant uppgift:
Japp! Sverigedetonanten, riksdagsmannen och uberrasisten Kent Ekeroth är den ansvarige mottagaren som bangirot är registrerat på. Detta är varken en tillfällighet eller mindre detalj, för med tanke på sidans form och arbete så kan det inte vara något annat än att det är PI:s ägare/huvudperson som också förvaltar kassan. De har funderat på alla detaljer utom en enda liten sak - internet. Det ska bli mycket intressant att se om media följer upp detta spår och ger Kent och SD vad de förtjänar.

Uppdatering 110626: whoopsie daisy! Vilken uppmärksamhet skapade inte detta?! Och ändå var det offentliga handlingar som uppgifter kom ifrån. Nåja, uppenbarligen har PI försökt slå ifrån sig gällande Kents involvering med hänsyn till hans involvering i anti-islamiseringsfonden. Detta är givetvis inget som Menendez-bröderna Ekeroth förnekat, utan tvärtom så har de stolt skyltat med sin kreation. Här finns det ändå saker som måste påpekas, och det är tack vare min vän Svarten som dessa kommit fram. Anti-islamiseringsfonden kom till 2009 och den tidigaste informationen om deras tiggeri är från ett inlägg publicerat den 28:e oktober 2009:

Där är bankgironumret 455-5900. Den 7:e juni 2011 har de lagt upp ett inlägg där de annonserar ett närmare samarbete med PI och där de har slagit ihop sina påsar. Här har det officiella bankgironumret ändrats till samma som PI. Det är alltså tydligt att dessa två har stått för sig själva och samlat in pengar till sina egna ändamål. Och vem var ursprungliga AIF-bankgironumret registrerat på, tror ni?

Just det, den andra hälften av Menendez-bröderna Ekeroth - Ted. Vi pratar två olika bankgironummer under varsitt namn. Detta bevisar ännu en gång inte bara de osanningar som PI och politikerna hävt ur sig om samarbetet däremellan utan att det har varit betydligt mer långtgående än vad jag har trott. Peace out! Och låt mig än poängtera att dessa avslöjanden INTE är mina utan jag hänvisar dem vidare med egna skärmdumpar!

Mer uppdatering: Aftonbladet var nyss i kontakt med mig där jag ombads kommentera ovanstående fynd. Nu ser jag också att de har uppmärksammat saken med en artikel, där namnet på bloggen finns med. Så till alla nyanlända vill jag säga - välkomna skall ni vara, ha huvudena bara, slå er ner och läs lite, och lyssna på sång av Tara.....hon heter faktiskt Tara.

Mer om ämnet: Sverige är inte världens navel, Beelzebjörn, Svarten

Shame of Kurdish entertainment media

2011-06-25T21:07:00.004+02:00

Idag är det en vecka sen min gode vän och artisten Dler Gerdi abrupt och i förtid lämnade jordelivet. Medan målet för mina böner och övertygelse är att han befinner sig på en oändligt bättre plats, borta från jordens lidande, så kan jag inte låta bli att förargas över den kurdiska medians flathet. Fortfarande har inte en enda hemsida, tidning eller TV-kanal rapporterat nyheten till allmänheten. Detta trots att jag och andra meddelat dem om händelsen, flera gånger! Man undrar vad denna systematiska flathet och vägran beror på. Alla kan inte ha kraschade mailservrar, alla kan inte vara upptagna – när man samtidigt ser uppdateringar på sidorna, alla kan inte vara själviska scoop-fjollor, alla kan inte ha personliga skäl. Varför denna totala tystnad inför denna tragedi när de vanligtvis slänger sig på liknande nyheter?

Dler ägnade mer än 25 år av sitt liv åt att vörda kurdisk kultur med den musik som han skapade och spred. Intresset, som alltid var en vital del av hans liv, började när han bodde i Sverige. Det fortsatte efter flytten till USA där han utmärkte sig som en av de främsta på den Kurdiska scenen i Nordamerika. På nätet går det att finna och lyssna på hans produktioner. Vid sidan om det var han en lojal beskyddare av sin kurdiska muslimska identitet som han bar i sin personlighet med stolthet. Det är ett prominent namn som detta berör och det är enigmatiskt att detta inte spridits där det borde ha spridits. Även om kurdisk nöjesmedia har utvecklats så verkar den fortfarande befinna sig på anala fasen, då är det inte ens deras egen kroppsdel. Att rapportera om artisters liggkvot och blottade rumpor i usla videor är de bra pigga på. Eller varför inte antalet skönhetsoperationer som kungligheter gjort, artister som halkat och brutit armen, prostituerade som medverkar i videor och kortväxtas bröllop. Att sniffa sig fram till det mest värdelösa, irrelevanta skvallret är väl inget nytt för branschen, men att kollektivt prioritera det över allt annat än en baisse utan like.

Inlägget är personligt men också rationellt. Ett sådant misslyckande är så pass förödmjukande för de berörda mediorna att det inte ska gå obemärkt förbi. De förtjänar allt skam för sin ohederliga hantering av händelsen. Dastan.se, Lezan.net, Sarbast.com, Chnar.net, Ekurd.net, ja – alla som vet att de borde men inte gjort det. Ni borde skämmas så att huden faller av.

Uppdatering: ikväll har några av medierna behagat med att svara på mailen och följande svar har en av oss som har kontaktat dem fått. Jag ska också tillägga att de som har kontaktat dessa sidor är folk som redaktionerna haft nära kontakt med vid tidigare tillfällen. Samtidigt har de fått telefonnummer att ringa för att bekräfta nyheten:

Chra.tv - det är för lite att gå på - bildbevis fordras!
Dastan.se - ingen annan har rapporterat om det, så.....nej.
Lezan.net - vi behöver bevis, såsom dokument.

Dessa är sidor vars halva rapporterade stoff baseras på rykten och skvaller. Men i detta fall vill de ha bilder och dödscertifikat. Herregud, vilka idioter!

The juridical farce of Israel - a longitudinal study

2011-06-24T23:42:00.006+02:00

Introduction:

I Naqab-regionen i Israel finns det en stor andel beduiner som är av muslimsk tro. Ca 5000 av dessa bor i staden Beersheba. I staden finns det ingen formell moské, något som den muslimska populationen påpekat och velat ändra på. Samtidigt finns det en moskébyggnad i stadens centrala del vars ursprungliga namn är Base iso-moskén. Den byggdes år 1902 av ottomanerna och fungerade som en regelrätt moské ända fram till den israeliska ockupationen som stängde den år 1950 och gjorde om den till ett kulturellt museum. Med tanke på den historiska betydelsen, de ekonomiska fördelarna, populationens storlek och behovet såg den muslimska populationen en möjlighet. Stadens ledning och borgmästare som har varit de största hindren för att muslimerna ska få nyttja moskéns yta. Syftet med åtgärden bar att tillhandahålla stadens muslimska invånare möjligheten att använda stadens moské till det som den en gång byggdes för.

Materials and Methods:

Naqabs muslimska kommitté samt samfundet för skydd av beduiners rättigheter, 2 intresseorganisationer, förde en rättsprocess upp till högsta domstolen i landet mot beershebas stadsledning och borgmästare och för sin rätt till byggnaden. Argumenten har handlat om populationens mänskliga rättigheter och den historiska relevansen som byggnaden har.

Results:

Högsta domstolen beslöt, som väntat, att avslå muslimernas begäran med hänsyn till att varje stadsledning har rätt att bestämma över sitt eget offentliga område. Samtidigt hade man inga problem med att bestämma över stadsledningen om att den ska omvandlas till ett ”islamiskt museum” för ”stadens muslimer”.

Discussion:

Den rättsliga kampen om moskéns rättfärdiga återupprättande har pågått ända sedan 70-talet, och varje gång har man avslagit begäran. Stadsledningarnas och borgmästarnas motiveringar till detta sammanfattas väl av den israeliska kolonialmentaliteten som sätts i ord av den nuvarande borgmästaren Ruvik Danilovich när han säger att ”en moské i hjärtat av en judisk stad är otänkbar” och att det skulle ”användas av nationalistiska och radikala religiösa för att provocera/protestera”. Att domstolen går emot borgmästarens krav på att det ska vara ett allmänt museum är inget annat än ett jönsigt skämt. Vi ska alltså bli övertygade om att frågan om en moské för bedjande, som hela rättsprocessen handlade om, är egentligen så pass oviktig för muslimerna att man kan t.o.m. prioritera ett museum över den – för 5000 personer. Israel, som är så "muslimkär", klarar inte av att acceptera deras mänskliga rättigheter, men det går väl att visa upp deras kulturella förflutna till allmän beskådan. Folk kommer att vallfärda dit för att lära sig mer om sina muslimska vänner....Ingen är lika bra som Israel på att använda egna PR-etikett som medialt dasspapper. Sannerligen ska farsen till rättsprocess ses i sitt rätta sammanhang, för domstolen, borgmästaren och alla motståndare är av samma skrot och korn och har varit det ända sedan 50-talet: ett dammigt museum med några spruckna lerbitar och dammiga trasor är precis vad det är, i hjärtat av Beersheba – ett medvetet manifest över seger och dominans över en mördad civilisation. Här fanns de men inte längre - beskåda deras döda historia.

Acknowledgements:

Ja, inte f-n är det av de israeliska rasisternas interna spel i alla fall. Det är något som är säkert.

The artist Dler Gerdi has passed away

2011-06-19T13:46:00.005+02:00

Igår mottog jag ett chockbesked som lär ta tid att komma över. Den kurdiske artisten, och en god vän, Dler (Abdullah Mama) Gerdi har efter kort tids sjukdom gått ur tiden vid 42-års ålder.

Dler, som ursprungen är från Hawler - Kurdistan och som har varit bosatt i USA i närmare 20 år, var Sverigebekant genom att vara svensk medborgare och ha bott här i nära 10 år innan flytten för studier i arkitektur. Första perioden var sätet San Diego i Kalifornien och de sista åren var han bott i Houston i Texas. Vår vänskap instiftades dels av vår gemensamma bakgrund då det på den tiden inte fanns så stor kurdisk grupp och dels av vårt intresse för musik. Under lång tid samarbetade vi på ett eller annat sätt inom det sistnämnda och Dler älskade att sjunga på scen. Efter flytten till USA fortsatte hans passion för musik där han år efter år åtnjöt stor popularitet och uppträdde på en rad olika platser i USA/Kanada. Detta ledde bland annat till flera musikvideor, som visats i kurdisk TV, samt 2 utgivna album.

Enligt de första uppgifterna har Dler hastigt insjuknat den 29:e maj. Utredning ska ha visat brusten aneurysm som behandlas och kort därefter upptäcks ännu en aneurysm som också behandlas. Vid det laget ska det ha gått över 2 veckor och Dler återhämtar sig bra. Några dagar efter hemgång får han åter liknande symptom och efter akututredning upptäcks en tredje bristfärdig aneurysm. I denna process får han ett svårt och generellt krampanfall och hamnar i respirator i 48 timmar innan han dödsförklaras på fredagsförmiddagen den 17:e juni, klockan 11. Efter sig lämnar han fru och 4 små barn, samt mor, 1 bror och 2 systrar.

Inna lillah wa inna ilaihi raji3oon

Middle Eastern Eroticism

2011-06-17T22:42:00.004+02:00

Japp, nu spräcker vi den hinnan för bloggen och slänger in ett snusk-inlägg. Småungar, folk med konstgjorda hjärtklaffar samt gravida rekommenderas ej titta på klippet. Övriga gör det på egen moralrisk. Den som kan lite turkiska kommer att njuta av detta klipp:

Nåja, det var inte vad läsaren kanske trodde eller hade tänkt sig, men väl värt att titta på. Klippet är från en gammal turkisk film som heter "Zugurt agha"
och betyder ungefär "den panke byherren". Huvudrollen spelas av den store Sener Sen och filmen handlar om en byherres förfall när allt verkar vända sig mot honom. Det är tragikomisk historia om en rik och och stolt patriark som försöker hitta balansen i den turkiska landsbygdens hårda liv, och alla vill ha sin del av honom: från den demente fadern som blivit överpilsk på äldre dagar till samhällets krav på folk i hans ställning - för att inte tala om den ständigt urförbannade frun som ser honom som en usel kompensation av hennes livsstatus, när hon kunde ha fått så mycket bättre. Scenen föreställer en parodi av ett erotiskt tilltagelse par emellan, nämligen att duscha/bada ihop. Som ni ser så är situationen inte speciellt eggande, romantisk eller smeksam. Det är i denna enkelhet som komedin tar plats och jag skrattar alltid högt åt samspelet, eller rättare sagt parodin av det. Erkänn nu, folk från MÖ - detta är den högsta formen av erotik ni känner till: gräl som kvarlämnar rivsår och huvuddaskande med aluminiumskålar :p.

Fake Girl in Damascus

2011-06-12T22:39:00.003+02:00

Jaha, då var vi där igen. Revolution och bråk där nere….bla bla……..folk mörd…….bla bla…….slakt på öppen ga….bla bla…….OJ! Stopp och belägg! En HOMOSEXUELL KVINNA vid namn Amina Al Omari har kidnappats av myndigheterna! För sin aktivism för HOMOSEXUELLA I SYRIEN! Just det, hon var också en sån där aktivist som bloggat/twittrat om politiska situationen. Hur ska vi rädda henne?

Nåja, vi vet ju hur västerländsk media svalde allt med hull och hår. Det var dock en hel del som inte stämde med henne och ett par duktiga skribenter på electronic intifada tog på sig ansvaret att gräva i det. De vände upp och ner på varenda ledtråd som fanns: stulna personbilder, källan till bilder, gamla adresser, IP-adresser etc. Till det kommer att ingen någonsin hade träffat henne i person och att inga släktingar eller vänner kunde spåras. Det blev inte bättre när personen bakom bilderna trädde fram och visade sig vara en brittiska med sydeuropeiskt ursprung som aldrig varit i Syrien. Allt pekade på en plats långt bort från Syriens oroligheter och det tog inte lång tid innan de kunde lokalisera en plats och två personer som det mest troliga ursprunget för bloggen.

Personerna ifråga förnekade all inblandning i anklagelserna ända tills idag då mannen erkände att det var han som skrivit bloggen hela tiden. A Gay Girl in Damascus är en amerikansk medborgare vid namn Thomas MacMaster som bor i Edinburgh i Skottland. Med sig har han troligen haft sin fru Britta Froelicher. Även om texterna som MacMaster har skrivit inte är saker som hört till ovanligheter så var det just hans bloggprotagonist i sig som blev världskändis. MacMaster kan med detta ha sänkt trovärdigheten i den rapportering som kommer från civila i områden med tvivelaktig yttrandefrihetslagstiftning. Verkligen är lika tragisk, ofta mer tragisk, och man behöver inte en fejkidentitet för att skriva fritt.

Samtidigt, och särskilt på Twitter, håller man nu på att slita MacMaster i stycken. Huruvida det är för att det han har gjort kan göra mer skada eller för att han rev ner en illusion som de hade tillbedjat låter jag vara osagd. Straff och fängelse skriker före-detta beundrare. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur detta drog ner byxorna på dem som trodde sig ha mest offentlig mänsklighet att flasha med. Journalister och aktivister spelar ut sin ilska över honom för att han har vilselett dem. In i vad? Att livet som homosexuell är svårt i Syrien? Att staten är fascistisk? Att människor mördas på ogrundade anklagelser? Det är kanske det som tänt upp folk, att han har vilselett dem in att konfronteras med sig själva och sina föreställningar om var sympatier bör ligga. Därför kan jag inte hata Tom, när han själv beskriver hur det ligger till:

This experience has sadly only confirmed my feelings regarding the often superficial coverage of the Middle East and the pervasiveness of new forms of liberal Orientalism.

Bildkälla

Lets have a bad laugh

2011-06-03T21:39:00.004+02:00

Min humor kan ligga på denna låga nivå, men det får ni ha överseende med. Jag blev ytterst road av ovanstående text som publicerades i en artikel i Västerås tidning om fuskande studenter vid högskolorna. Det är ett av flera exempel, men jag tycker att just det exemplet stack ut som en egen stjärna. Personen ifråga har fuskat på en tenta - som handlar bland annat om etik! Priceless!

Freedom for Palestine

2011-06-03T17:45:00.004+02:00

Ovanstående är en låt i produktion av en samling kända (och främst brittiska) artister under namnet OneWorld. Det är en kampanj som syftar till att öka uppmärksamheten kring Palestinafrågan och den stöds av en rad judiska, palestinska och humanitära organisationer. Singeln kommer att släppas officiellt den 3:e juli (köpinfo) och pengarna går till moder- och välgörenhetsorganisationen War on Want och ska användas till olika projekt i Palestina.

Dead lies can't speak

2011-06-02T20:42:00.005+02:00

Nu har det hänt (igen): En vacker ung flicka med muslimsk-tatarisk bakgrund, 19-årige Katya Koren, deltar en tävling för sin skönhet och får betala det ultimata priset för det. Enligt ansvariga myndigheter bestämmer sig 3 muslimska ungdomar för att praktisera muslimsk lag, trots att allt utspelar sig i Krim-halvön i Ukraina. De stenar henne till döds och begraver hennes fördärvade kropp i en skog. När ena grips och förhörs, 16-åringe pojken Bihal Gaziev, så ångrar han inget av det han och kamraterna har gjort. Han pekar på hennes förkastliga fria livsstil med modekorrekta kläder och köttmarknadstävlingar och menar sig ha ”tillämpat shariah” när han bragde henne om livet.

Nu har det hänt (igen): nyheten spred sig som en löpeld genom Europa och världen. Tidningarna bråkade med sina versioner som innehöll de groteska detaljerna och bloggarna bedyrade läsarna om vad muslimsk närvaro innebär och att detta är bara början. Islamofoberna förenade sig och länk- och bildspridningen var ett faktum.

Nu har det hänt (igen): de ursprungliga rapporterna visade sig innehålla några små vita felaktigheter. Kanske inte så avgörande för helheten, om man frågar de ovannämnda rapportörerna, men ändå tillräckligt substantiella att de behöver nämnas. Flickan var inte muslim eller tatar, utan kristen ryss. Hon blev inte mördad för att hon var muslim, utan för att hon var förföljd av en mentalsjuk klasskamrat vilkas kärleksinviter hon tidigare hade avvisat. Hon mördades genom att hon blev ihjälslagen, bland annat med sten/träpåk. Polisen i Ukraina har avfärdat alla uppgifter om religiös/etnisk motiv till mordet, utan ser tvångsmani hos mördaren som mest skälige förklaringen till mordet.

Nu har det hänt (igen): verkligheten puttrade genom och både svensk media och bloggarna tappade intresset för ämnet. Det visade sig bara vara en passionstragedi. Sten kunde inte längre tolkas som stening, muslimsk närvaro på halvön kunde inte längre tolkas som muslimskt mord, en enskild persons mentala störning kunde inte längre tolkas som shariah-lagstiftning. Då uteblev rättningarna, uppföljningarna och de nya artiklarna/inläggen. Nu var hon inte mer än en i raden döda pinglor som råkat ut för galna män. Det fann inte längre något nyhetsvärde i hennes fall, det dog det med när det blev klart att hon inte var ett offer under utmärkta omständigheter.

Sweden of pigs – part 3

2011-06-02T19:26:00.005+02:00

Jadå! De fortsätter leverera lika säkert som visaren på klockan. Svinen alltså. Målet är väl att få oss andra att bölja oss i den gyttja de har skummat upp. Det är upp till läsaren att se om det är så lockande. Samtidigt undrar jag om det är bara jag som är uppmärksam nog på min omgivning att se en ökning av sådana incidenter. Ni andra har väl ögon, ni med? Nåja, del tre – här kommer, varsågod!

1. När trashen shoppar

Storhelger brukar föra med sig egenheter som är lika intressanta som säregna att beskåda. En sådan utspelar sig i storhelgöppna mathandlare, när alla helgfirare är hemma, äter gott och byter konsumerade pengar med varandra. Handlarna går inte kundlösa utan det är folk där som i vanliga fall smälter in i smeten. Av en eller flera anledningar har dessa inte helg – eller så är den förskjuten/redan avklarad. Hela (och gapiga) invandrarsläkt, ensamma studenter med gråt i halsen och vanliga lokalproducerade flerbarnssocialgrupp 3:are. Invandrarna har typ sightseeing bland frysdiskarna där varor plockas ut – oftast en fryst krabba eller någon liknande förhistorisk filur – gruppen komiker fäller en taskig kommentar – resten kreverar i skrattsalvor. Studenterna är så malplacerade som de kan vara och de försöker bara få med sig lite mat så de kan slänga sig på tentaböckerna igen. De övriga har släppt loss barnen på butiken som väller omkring som kulor ur en påse där man hastigt klippt bort undersidan. Själva står de och dividerar om ett paket bacon – ifall det har tillräckligt mycket fläskfett i sig för att förtjäna platsen på deras tallrik.

Mitt i allt detta står en mörkhyad kille, modell Pakistan/Indien, och handlar. Med sig har han en kvinna och en liten pojke. På väg till kassan springer pojken lite före för att ställa sig i kön tills föräldrarna kommer. Jag ser detta i och med att jag själv är på väg att ställa mig i samma kö. Som en djävulsk blixt från klar himmel kommer ett par, 60+, från sidan av kön med en väldans fart. Framför sig skjuter de på en megavagn som innehåller några varor – dvs pack med öl. Kön är inte speciell lång, ändå får de för sig att deras handlande är så mycket viktigare än alla andras. Ty, det är så mycket öl som ska förtäras och tiden är så knapp. Dessa vuxna människor, i åldrar att vara gammelfarföräldrar till pojken, flankar just honom – av alla. Det är ju visst så att man väljer sina strider och då försöker man hitta så svaga motståndare som möjligt. Detta demonstrerade de på ett utmärkt sätt:

Kvinnan: bort n*g*runge!

Mannen: MEH VAF********* BORT DÅ!

Kvinnan: BORT N*G*RUNGE!

Mannen: *trycker bort lillpojken med vagnen så denne faller bakåt*

Pojken: *uppenbart chockad ligger kvar och stirrar med uppspärrade ögon*

Vid det här laget är vi flera som reagerar och hastar oss fram innan idiotparet eskalerar saken för sin öl-cravings skull. Föräldrarna är dock först på – och av (troligen) en kulturell yttring tror de att det är pojken som har gjort fel. De plockar upp honom, ler nervöst och yttrar flera gånger ”sorry, sorry” till paret. Luften nära paret är rikligt smaksatt med sprit, vilket förklarar en del av saken, och medan föräldrarna backar därifrån fäller mannen en sista sten ”jävla n*gr*r”. Nu kan undertecknat inte hålla tyst längre. Resten är en historia där yours truly låter sin svenska vokabulär omvandlas till stenar att slänga i ansiktet på det överförfriskade paret. Även om det för övrigt var nervösa ansikten i kön som såg på så fick jag ett par tummar upp när jag gick (eller så var de glada att kunde de pusta ut, konflikträdda typer :p). Nej, jag tänker inte upprepa orden, för alla har vi våra knappar som triggar oss. Att vara på kanelen är under inga omständigheter godtagbart ursäkt för parets beteende. Tur för paret att de inte sa ett ord när de fick en bit av mina tankar, för denna stening kom inifrån hjärtat. Guys, you don't want to meet that side of me late at night in a dark alley...

2. Obekväma sjuklingar

Jag står och väntar på en patient som sköterskan är på väg in med. Det dröjer mer än de sekunderar som det vanligtvis brukar ta. Sticker ut huvudet för att sig vad dröjsmålet beror på och ser att det är några somaliska kvinnor som blockerar receptions- och ingångsgången. Det ska anmälas ankomst och det ska bytas tider och gud vet vad. Tydligen befinner sig både patienten och min sköterska på andra sidan om somalierna och de har ingen möjlighet att ta sig fram. Detta är ju givetvis en sanning med modifikation, för den långa förklaringen är ”… har ingen möjlighet att ta sig fram utan att säga ”ursäkta” ”. Hur som haver så tar det en totalt oändlig minut för dem att till slut ta sig förbi blockerarna och komma till rummet. Till saken hör att patienten själv också är sjuksköterska på en vårdcentral. Innan de kommer in på rummet hinner jag snappa upp konversationen som de två har:

- …på det viset. Det är alltid så, en massa tyg och sen står de varsomhelst. Det går ju inte att tala med dem för de gör ju aldrig som man ber dem.

- Nej, särskild inte om man är en kvinna. Att ge råd som sköterska duger inte alls till. Det ska vara doktorn som svarar på deras frågor.

Patienten kommer in – fortsätter tala medan hon skakar min hand och sätter sig ner:

- Det ju den kvinnosynen som de har med sig hemifrån och det är bara manliga doktorer som duger till. Eller vad tror du?

Det sista har patienten riktat till mig med ett leende, som nu dras in i konversationen men bara eftersom hon indirekt vill ha en bekräftelse på sina ord. Moi:

- Nej, det tror jag inte.

.......Snacka om konversationsdödare. Rodnad och tystnad, och typiskt svensk reträtt:

- nej, nej. Alla är givetvis inte så.

Nej, givetvis inte – förutom att du sekunden tidigare tyckte att det var så! På vår klinik, bestående av ca 40 personer, är antalet män i absolut minoritet. Så vitt jag känner till har vi inte haft erfarenhet av att folk från Somalia, eller Afrika för den delen, betackat sig hjälp från kvinnor och bett om att få prata med/bli vårdare av män. Jag kan inte intyga något om hennes erfarenhet, men jag kan definitivt kommentera billiga ord. Man behöver inte leka djävulens advokat för att nyansera saken. Är observationen på samma sätt för somalierna när en inte alltför sällsyn syn uppenbarar sig med omvända roller - en manlig sköterska och en kvinnlig läkare? Kanske kommer de från en bakgrund där föreställningar om sjukvård innebär att det är bara läkaren som tar beslut och att sjuksköterskan endast assisterar?

Kanske, banske, tanske. Föreställningar finns överallt och det innebär inte att de alltid har ondskefulla rötter - såvida man själv inte läser in dem. Jag exemplifierar med mig själv: jag är vänsterhänt, vilket innebär att mitt arbets- och mottagningsrum är anpassat efter mig – allt är spegelvänt. Det är mer än 1 patient, både män och kvinnor, som kommenterat detta genom saker som ”vad ovanligt att du sitter på den här sidan” eller ”är du vänsterhänt?”. Ja, det är bara kvinnliga sköterskor på vår klinik.

3. Uppdaterad kassakö

Vad är det med idioter och orimligt korkade snedtändningar i matbutiks köer? Är mathandlande så pass stressigt för en del att de omvandlas till svin? Står åter i kassakön i en nyöppnad matbutik. En äldre kvinna med sjal står framför mig med en vagn och folk – troligen hennes vuxna barn – kommer med varor och lägger ner dem i vagnen. Detta kan te sig konstigt men det har sin förklaring: butiken hade öppningserbjudanden och kassaköerna var mycket långa. Många placerade en familjemedlem i kön medan de andra fyllde på med varor. Vid ett tillfälle blev det ett berg av varor i främre delen av hennes vagn som höll på att rasa ner och hon skyndade sig fram dit för att hindra detta. I vagnen framför satt ett barn i barnstället och mamman stod på sidan av vagnen. Som barn kan vara blev han/hon hysteriskt rädd när den sjalbärande kvinnan rusade snabbt mot det hållet så han/hon skrev snabbt till och grät som om han/hon just hade fått en käftsmäll. Mamman rusar snabbt till, trycker bort sjalbärande kvinnan med axeln – som om hon skulle tacklas bort – medan hon högljutt talar till henne:

- Oj oj, vad gjorde du?! Nä nä, oj oj! Vad gjorde du?!

Det var tydligt att honi sin tur inte kunde svenska utan hon bara nickade till och sa ”ja…ja…..ja”. Det tog någon sekund innan mamman själv hajjade till – hon stod ju och såg allt, och den sjalbärande kvinnan rörde aldrig ungen eller ens var nära, utan hon rättade till saker i sin egen vagn. Just då kom en yngre kvinna till henne med varor och de visade sig tala kurdiska. Hon ber henne att rätta till varorna eftersom barnet är rädd för henne. På andra sidan närmar sig en man i ungefär samma ålder som mamman till barnet med hastiga steg och ett förvånat ansikte och frågar mamman:

- Vad hände?

Mammans svar, som nu barrikaderar sig mellan ungen och den andra vagnen:

- Hucklet ser ju ut som en orm.

Och själv så hon ut som en…..ja, jag ska inte följa henne dit. Här ger mamman uttryck för en människosyn, och den som det är mest synd om här är barnet. Att vara så öppen med sitt förakt och hat kommer att smitta av sig och vi kan bara hoppas att barnet lyckas växa ur sin mors omognad. Det finns ingen neutralitet i påståendet utan det är så riktat som det bara kan vara och idioti kan inte försvaras med modersinstinkter. Det blev inte ett bråk till i kassakön, mest kanske för att jag inte hade lust att få ett sådant rykte om mig.

Bildkälla

Spot the accidental difference

2011-05-08T13:41:00.007+02:00

Här två bilder i anslutning till operationen mot Osama Bin Laden. Den första har publicerats av vita huset och föreställer den amerikanska ledningen sittandes någonstans där de betraktar operationen i realtid (något som senare dragits tillbaka).

Den andra är samma bild publicerad i den ortodox-judiska tidningen Dit Zeitung som är skriven på jiddisch och som har sitt säte i New York, USA. Ok, kisa med ögonen – ta på dig brillorna – ta fram förstoringsglas - eller om du har normala ögon – titta på bilderna och försök hitta 2 skillnader.

Just det! I den ortodox-judiska tidningen har man täckt över kvinnorna med tryckfärg. Detta har givetvis sina anledningar för tidningens redaktion och läsarkrets och jag vill inte gå in på en diskussion om detta. Jag går helt enkelt på det enklaste men tydligaste argumentet här – föreställ er att detta hade gjorts av ultrakonservativ muslimsk grupp i ett västligt land, även om det vore en sketen liten lokal tidning i en förort. Media har sina prioriteter gällande muslimer.

Källa/bildkälla, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5

Uppdatering 110510: först nu har svensk media hunnit i kapp denna blogg - och världen :). Ett par av dem i alla fall.

Hail to the burning mosque

2011-04-30T14:55:00.006+02:00

Jag gillar CGI-marinerade filmer, särskild scifi-filmer, men det finns en kategori som inte faller mig i smaken. Det är den totalt överdoserade varianten som riktar sig till den övermätta amerikanska publiken. Klimax utspelar sig nästan alltid på hemmaplan och det åtföljs av hela världen, det vill säga pyramiderna, Eiffeltornet och Big Ben, lär sig rädda sin sega bakdel med den oumbärliga lösningen som amerikanarna klurat ut. Det är maximal fart ända från första minuten och när filmen är över förväntas tittaren ha lärt sig ett par sensmoraliska självklarheter mellan explosionerna. Dock ska jag villigt att erkänna att det kommer att komma en film i den kategorin som jag med glädje kommer att besöka bio för, och det är Transformers 3. Inte för att jag är imponerad av dess talande megarobotar, story som kan skrivas på en servett eller pompösa CGI, utan för en enda enkel sak, och det är detta:

Ni som har följt bloggen minns kanske mitt inlägg om Robert Emmerichs antimuslimska hållning i sin film 2012 och varför jag bojkottade den just på grund av det. I den kommande robotfilmens trailer få vi se en kort men ändå slående scen som gör det som Emmerichs muslimförakt hindrade honom att göra. Vi får se en gigantisk moské med minareter i hjärtat av Chicagos panorama, där filmen utspelar sig, på en vacker konstgjord udde ute till havs. Med metropolen som bakgrund och en förgrund av amerikanska flaggor är moskén lika sönderbombat och brinnande som några av landets övriga symbolik – kapitalism, industrialism och framgång – inte mer, inte mindre. Michael Bay och producenterna är modiga på en plats och i en tid då USA kryper mer och mer in i ett ruttet dinosaurieskal. Det är mer än en förstörd moské på film, för ur lågorna kommer uppbyggandet av en reviderad syn.

Här väljer man att skänka en hedersvärd position av stadsbilden till något som numera uppfattas så kontroversiellt och främmande att man gör allt för att förhindra uppförandet av det. Det får utgöra ett monument – inte i periferin av samhället – utan i fronten till dess tvenne minaretprydda möte med omvärlden, med landets fana som stängsel och övriga folket i ryggen. Detta kan ses som inte bara ett finger till alla park 51-protestanter då man ger en viktig del av sitt sceneri till muslimerna, utan jag ser det även som att gänget drar sitt strå för att försvara landets (och i allmänhet) religionsfrihet. Man delar på lyckor och misär vare sig man gillar det eller inte och allt som sker i hemmet drabbar familjens medlemmar. Det finns folk med mediemakt som verkar ha fått nog av splittring, rasism och isolationism. De finns folk som säger nej till att andra exkluderas från sina rättigheter pga hat och förakt.

Frågan blir om moskén blir kvar i riktiga filmen eller om man tvingas kompromissa av diverse skäl, och enda sättet att ta reda på det blir att titta på det. Kanske läser jag in mer i denna korta snutt än vad som var tänkt med den, men om något så bör mina ord ses som hedersbetygelse. Jag har försökt leta efter information om ifall detta är en fiktiv eller en riktig moské men jag har inte stött på något. Oavsett dess verklighet så är betydelsen densamma. Det finns en tragisk underton i att jämlikhet ska behöva få sin främsta symbolik i form av kristider för att folk ska förstå. Det är kanske är bara i smärtans union som människan kan komma förbi sina fördummande fördomar, men det behöver definitivt inte vara så. Det är en förolämpning av vår intelligens. Tillsvidare får vi låta bli saliga av sådana subtila inslag. Tänk att en brinnande moské faktiskt kan skänka glädje.

The unexpected truth

2011-04-18T12:20:00.004+02:00

Bara så att ingen storknar så är titeln ironisk med tanke på innehållet. Det verkar som att en av de mest potenta Allians-promotoriska tankesmedjorna, Timbro, kapitulerat inför idén med en växande rasism i Sverige. Eller kanske handlar det om känslor som kommer fram först nu när det kan ses som säkert, med ett växande högertokeri i Europa? Nåväl, VD:n och ärkemoderaten - Markus Uvell - slänger ur sig ovanstående rad om Svärjedetonanternas konstanta hatspridning och demonisering, om deras inkompetens att skilja på människa och sak, om deras inkompetens att se saker i dagsljus och om deras patologiska vilja att alltid välja rasistiska förklaringsmodeller. Detta är, enligt herr Uvell, rationellt.

Updatering: efter att ha diskuterat saken med Uvell på Twitter har han nyanserat bilden av vad han menar med citatet och även om jag inte håller med helt i hans resonemang så välkomnar jag faktumet att det inte var så illa som det framgick. Ordväxlingen kan ni läsa på min och hans twitter.

Some good ol' racism in Tel Aviv

2011-04-18T02:15:00.005+02:00

Israeliska aktivister som dokumenterar israeliska rasister i full mundering. Det skulle kunna skrivas flera inlägg om innehållet, men ibland så talar tystnaden de viktigaste argumenten. Kan man göra detta så är allt möjligt. Se och förstå.

Lots of Islam this weekend

2011-04-18T01:49:00.003+02:00

Japp, en hel del har det varit. Först – läs denna artikel som liberalfascisters och extrema stollars gnäll om att islam inte kan kritiseras. Saknar man förmågan att hålla 2 separata tankar i huvudet samtidigt så kommer innehållet svida som svavelsyra i ögat. I annat fall så begriper man via artikeln varför IQ-befriad hatpropaganda får en del att reagera. Det andra gäller diskussionerna som har föregått och följt Bilal Philips besök i Sverige. GT hade sänt två ”infiltratörer” och efter besöket skrev en av dem en artikel som utgjorde alla rasisters och islamofobers våta dröm. Idag har 2 personer ur föreningen som arrangerade tillställningen gett replik på uppgifterna som journalisten hade publicerat. Av svaret att döma så framstår artikelförfattarens text som illvillig misstolkning och förledande klippande och klistrande. Det ska bli intressant att se om hon skriver replik på det. Kanske kan föreningens egen inspelning, något de säkerligen har gjort, också tilläggas för att styrka saken? En kuriosa är att en mupp från sidan ”Politiskt Inkorrekt” var tydligen där under en dag och filmade folk. Denna mupp begråter hur ”illa” han blev behandlad och hur ”hatiska” de andra var genom sina videor på nätet, och det lustiga är att just dessa videor visar att han visst har ett brutalt offerkomplex. Intressant är att jag ser flera personer ta bild på honom, men inga bilder har kommit upp någonstans. Om han lägger upp bilder på folk så har andra lika rätt att göra det på honom (och enligt lag så kan man göra det). Så om det är någon som har kort på honom och vill ha det publicerat så kan jag hjälpa till med det här.

Worthy of a King

2011-04-15T18:16:00.002+02:00

Grattis, Skärholmen – Stockholm – Sverige! Äntligen en moské värdig det land som Sverige är och de muslimer som bor i det. Utseendet är helt ok. Går man in på designstudions sida så ser man att man har bollat med några andra intressanta utseenden. Färgvalet står sig på godkänt. Jag hade hellre sett en faluröd fasad. Det föreslagna färgvalet verkar vara inspirerat av den Seldjukiska arkitektoniska traditionen, och det går det med.

Protesterna har varit många och av flera slag, och redan river sig en hel del människor i håret över att detta får byggas. Att byggplanerna fortsätter är hedersamt och en pungspark på islamofobin. Ja, den göms under alla möjliga täcken – alltifrån öppet hat till snack om privat andlighet och statsarkitektur. Dessa är dock otvivelaktiga tecken på att det i grund och botten handlar om att det finns muslimer i Sverige, som är svenskar och som har mänskliga rättigheter. Jag hoppas att bärare av hat lider för varje minut som moskén reser sig. Vore det inte det ultimata att kungen var där för att inviga den?

Bildkälla

If you can't beat them, replace them

2011-04-09T16:06:00.003+02:00

Lördagen har börjat så härligt. Jag har fått ett så starkt invärtes skratt att diafragmans sendrag lär hålla i sig i en vecka. Anledningen är något som ändå måste vara årets, eller kanske årtiondets, alltför försenade 1:a april skämt. Det är det ovanstående citatet från principessa Azzurro Della Marrone. Japp, gott folk! Nu tillkännager hon att hon är muslim och att ”vi” har några av vänsterns medieprofiler att tacka för att folk föraktar oss för vår oförmåga att behärska våra temperamentsfulla känslor. Allt kommer tydligen efter en händelse som har ägt rum på Kulturhuset i Stockholm där man har ställt in en dansföreställning eftersom en person har reagerat mot att man har haft koranrecitation som bakgrundsljud till höftvickandet. Detta sker ju givetvis i den tidsöverlappande skuggan som orsakats av den galne terrorprosten Terry Jones och eftersom jag inte vet mer än det som står i länkarna så tänker jag inte kommentera det. Det är ändå ej särskilt intressant i jämförelse med vad principessan släpper på allmänheten då händelsen låter som att det är en i mängden liknande idioter (om den nu stämmer).

Min första tanke var att något måste ha gått fel här. Hennes konto måste ha blivit hackat, eller så är det laggande från 1:a april som orsakat fadäsen. Nej, så var definitivt inte fallet, för uttalandet hade sin plats i sitt sammanhang. Med sammanhang menar jag då hennes sedvanliga anti-vänsterhysteri och fixeringen hon manifesterar vid intellektuella som är svenska och modiga nog att nyansera bilden av muslimen och islam som något annat än ondskans hantlangare. För att förstå detta behöver man dela upp det i flera beståndsdelar, som alla utgör samma skrot och korn vi läser i alla texter principessan skrivit. Uppfattningen av muslimer kommer, i detta fall, av att de utpekade tuttat i allmänheten en bild som är skev, och detta vet hon eftersom hon får lida för denna bild. Att muslimer själva kan tänka och förklara sina ståndpunkter blir irrelevant för henne. Lika irrelevant som faktumet att allt som muslimen säger och som inte följer den angivna lådan man tilldelat deras intellektualism stämplas som terrorvänligt gruvmentalitet. Så antingen förstör vi bilden av oss själva eftersom vi beter oss som vildar eller så förstör vänstern bilden av oss eftersom de försvara vår vildhet. Här kommer det unika muslimska offer-principessan in och nyper till medan hon kan.

Alla med en lunga förstår hur stor diskrepansen är i detta nya utspel. Förklaringen, såvida det inte är så att hon verkligen menar att hon blivit muslim – och bryter med alla påståenden om sin egen ateism a la föreningshumanisterna, kan vara att även om hon per definition inte är en muslim så gör hennes geografiska bakgrund så att hon (ofrivilligt) associeras med dem. Därmed får hon dras med muslimism och betala samma intellektuella pris. Den naturliga följdfrågan blir – är det någon som läst något av henne och som vid sina sinnens fulla bruk gjort det? Bland hennes ståndpunkter finns det två sammantvinnade: utpekandet av hur en äkta muslim är/tänker/gör och varför denna varelse är så outlandish och farlig – samt ilskan över att människor kallas för muslimer när de själva inte har sagt det. Ska det nya uttalandet tolkas som att hon gav in för trycket och accepterade läget? Det låter inte som hat-Dilsa, inte på ljusårslånga vägar. Kanske gäller det snacket om ”kulturella muslimer” – en patetisk etikett, som människor som vill äta kakan och ha den kvar, klistrar på sig själva. Det skulle inte vara en omöjlighet, om det inte vore för den debuterande annonseringen som sker i syfte att demonisera meningsmotståndare. Man är väl så pass mycket muslim att man kan använda det för att tysta folk, eller?

Hur som helst så tänker jag inte låta mig förledas av hennes vedertagna opportunism och falskspel. Det brukar vara på tapeten bland debattörerna tillhörande falanger att periodvis plagiera varandras emotionalism och kanalisera argumenten utmed samma känslor. Att vara förutsägbar i mening är något att respektera eftersom ens tydlighet håller sig konstant och ärligt. Att samma förutsägbarhet kan användas i hatisk mening är precis det omvända, och förutsägbarhet är det som visar mönstret. I veckan såg vi Gudmundson med sin Gudmundism där han menar att oavsett beteende eller reaktion så är accepterandet av att muslimer reagerar en rasism mot dem. Lena Andersson och Paulina Neuding har följt samma linje och nu kläcker principessan ur sig det största ägget. Att hantera muslimer som kollektiv och som individer verkar vara en ytterst besvärlig handling när man inte vill ta i dem ens med tång, som trion visat. Därför är det nya sättet att berätta hur muslimer är och tänker som direkta/indirekta representanter, och de som faller utanför denna låda gör det för att de är extremister och terrorister. Inte kan muslimen gnälla när man faktiskt försvarar dem, som i själva verket inte alls är ett försvar utan ett instiftande av demonisering. En intressant strategi där man går in och leker ambassadör när man strax innan varit fradgatuggande kritiker. Vilken utveckling - först talade man om muslimerna och nu har man tillfört att man talar för muslimerna – men aldrig skulle man komma på tanken att tala med muslimerna.

Ambassadeur of hair

2011-04-09T01:51:00.003+02:00

Det sägs att frisören är den arme mannens psykolog. De får höra och se mycket utan att för den delen ha något med sakerna att göra. Folk lättar sitt hjärta och talar ut om allt möjligt medan frisörernas uppmjukade öron absorberar det. Så om jag ska låta torr saklighet ta över analysen så kan det kanske ändå ligga något i förklaringen som vederbörande gett till sitt agerande. Jag talar givetvis om det nyligen publicerade fallet där chefen för en frisörsalong (Vicky Sjöberg - bilden) valde att, vid första anblick, slänga ut en elev (Rayan Abdel Rahman) som hade gått dit för att göra praktik. Anledningen var att eleven hade sjal på sig och det skulle, enligt chefen, skrämma iväg kunderna. Så för att betona sin position nöjde chefen sig inte med detta - det blev inte bara utslängning utan även ett tjog med billiga ord, hotfullt beteende och utskällning inför kunderna. Kanske gjorde hon det bästa av situationen. Hon är nog medveten om vilka kunder det är som kommer till hennes salong. Hon känner dem väl och hon vet hur hon ska behaga dem. En förödmjukad besjalad tonåring, det kittlar väl många sinnen hos folk.

Sen tänkte jag om, och hornen växte ut. Jag har lärt mig att acceptera dem och därför tänker jag fatta mig kort – torr saklighet kan ta sig i kånkelbärbusken. Det finns inte ens en skugga till saklighet, rationalism eller hederlighet när det kommer till rasism, så varför ska jag unna denna händelse den energin? Hur många gånger har vi inte stött på detta? Sjöberg, en för övrig sönderblekt tant med white trash-frisyr och tonårskomplex (jorå, sök hennes namn och se sidorna där hon ”hänger” som ungdomarna säger), pinkar sitt revir som många innan henne gjort. Samtidigt är detta den fegaste formen av ideologiskt outande man kan tänka sig, om det nu överhuvudtaget är ett sådant. Sjöberg slänger över det yttersta ansvaret för sitt beteende på sina kunder – det är på grund av dem och för deras skull jag gör detta – de är så pass rasistiska att de får krupp bara av att se henne här och då kommer inte hit något mer! Vore jag kund hos henne (med en åsikt som var annorlunda än vad hon hade – om sin salong om mig som hennes kund) så skulle jag slå ett litet ping till henne och berätta varför hon har tagit ord i mun som är större än vad hon kan stå för.

Ändå – är folk så vansinnigt insnöade? Jag menar, det är ju Malmö – Skåne, trotsallt. Kan de inte lyfta blicken från sitt våta hår för att se personen? Att bära upp och hylla fördärvande ideal med fokus på barbarellism, att specialisera sig på att skapa osäkerhet hos folk och att slå mynt av just denna osäkerhet, att profilera sig som representant för kollagenförstärkt våpaktighet är en hel del att skämmas för, men Sjöbergs argument blir då att hon inte tvingar någon. Fanns inte denna möjlighet till val även för denna muslimska flicka? Eller kanske ansåg hon att hennes fall var så betydelselös att det inte värt risken, även om det innebar en enda kund. Tänk att ett barn blir en ekonomisk och emotionell riskfaktor så potent att det får svarta vingar att växa ur ryggen på fullvuxna människor. Rasismen och islamofobin är djupt inne i folk att värdet i det värdelösa håret som klipps och slängs blir mer än flickans framtid och integritet. Sjöberg kan inte beklaga sig över en bitter verklighet hon måste anpassa sig till. Hon talar inte om systemet, hon ÄR systemet. Detta kan ni meddela henne via hennes hemsida, som hittas här. Salongen heter Emesuell. Hälsa från mig att hon nu, efter genus- och homo-certifiering, har startat en ny och föga smickrande trend i näringslivet – svin-certifiering.

Annika Borg: depression is a sin within Islam

2011-04-03T22:25:00.004+02:00

När argumenten tryter så brukar de flesta ta till offensiva eller defensiva mekanismer vars solitära syfte är att slå tillbaka med något som bedöms ha kraft i nivå med ett propert svar på tal. Det säger ju sig självt att hela idén är ett misslyckat plåster på sitt eget sargade ego och istället för att erkänna misstaget, eller ens pausa situationen för djupare reflektion, väljer personen en enkel väg ut. Styrka brukar ligga i förmågan att medge fel och därmed bli snäppet bättre än stunden innan, men det är väl upp till var och en. Jag har haft en mindre ordväxling med prosten och författaren Annika Borg, ja – DEN Annika Borg, på hennes blogg om ett uttalande hon gjort. Jag kan för all snålhet i smörland inte förstå varför mina frågor inte besvaras då jag ställer dem, med förtydliganden, om och om igen. Har argumentationsmekanismen brutit samman? Du får bedöma fallet själv.

I ett inlägg återger hon axplock ur en diskussion hon haft med en person som arbetar inom psykvården med inriktning på asylsökande. Här beskrivs arbetet i korthet, och däri kommer ett utlåtande som fick mig att reagera med detsamma. Såhär skriver Borg på sin blogg:

Många av de kvinnan möter har skilda typer av psykologiska problem. Och även om till exempel depression hos en flicka skulle kunna öka chanserna att få stanna i Sverige, är det inte alltid familjen vill ha ett sådant intyg. Inom vissa religioner ses depression i det närmaste som en synd och ett intyg om att en flicka är deprimerad, kan göra att hon har svårt att bli "bortgift" (ordvalet är inte mitt).

Irriterande vetgirig som jag är blev jag givetvis nyfiken på vilka religioner det rör sig om för dessa flyktiggrupper. Man skulle kunna tro att en teologie doktor har lite insyn i frågan. Så jag ställde frågan. Till svar får jag veta att uttalandet baserar sig på erfarenheter från 2 irakiska ungdomar. Som de flesta av oss vet så är den irakiska nationaliteten inte en samtidig trosuppfattning. Jag påpekar detta och då uppger Borg att ungdomarna hade uppgivit muslimsk religiös tillhörighet. Samtidigt ställer hon frågor om vilka typer av religiösa tillhörigheter som är tillåtna eller återfinns i Irak. Jag försöker för tredje gången att ta reda på om det är hon som påstår att psykisk ohälsa ses som en synd inom islam eller om hon citerar personen hon har talat med. Det är här som Borg som skär av allting:

Om du vill diskutera religionsfrihetsbegreppet och dess tillämpning i Irak, synen på psykisk ohälsa inom islam och andra religioner är du välkommen att ge dig till känna och mejla mig. Min mejladress finner du på min hemsida. Jag är öppen med vem jag är och mina åsikter, vill du fortsätta den här diskussionen får du acceptera samma öppenhet vad gäller dig själv.

Om man tar bort sidospåren som hon själv tar upp och som är helt irrelevanta för den ursprungliga frågeställningen så är det 2 saker som behöver adresseras. Det är två saker som desarmerar styrkan i utlåtandet som hon tror att det innehåller. Det första gäller konklusionen som leder till påståendet att depression är som en synd inom islam. Alla som vet något om islams principer vet hur dumprovokativt påståendet är. Att pinpointa en sjukdom, en ohälsa, ett morbitt tillstånd som är ofrivilligt och okontrollerat, som är skapar lidande och fördärv, på islam som en frivillig och medveten akt av andlig uppstudsighet och synd är inte bara fel per definition utan en vidrig akt av demonisering. Jag ska vara den första att säga att inom alla religioner, livssyn och förhållningssätt finns det människor som driver saker in absurdum. Borgs påstående är dock inte en enkel sak. Att beskriva depression som hon gör betyder inte bara att den sjuke enligt islamisk teologi drar på sig Guds vrede så länge personen är sjuk utan även att personen väljer av fri vilja, i otakt med Guds budskap, att vara sjukligt deprimerad. Hon kunde lätt ha nyanserat sitt påstående med en 2 rader lång insyn, men väljer att inte göra det.

Den andra saken som behöver adresseras är Annikas fixering vid min anonymitet. Det intressanta är att detta inte är något problem, förrän hon har fått samma fråga 3 gånger och i samtliga fall undvikit att svara på den. Plötsligt ska diskussionen ske bakom kulisserna, och för att hon ska kunna ge närmare förklaring så vill hon veta vem jag är. Det är underligt på flera vis: tråden är ju redan öppen för alla, och den obesvarade frågan gäller ett påstående i den. Det kan väl inte vara världens grej att förklara sin syn just där? På vilket sätt ändrar min identitet saken när alla faktiskt kan diskutera det hon skriver på hennes blogg?

Det är ad hominem för hela slanten. Istället för att vara uppriktig kryper hon in i sitt skal och armerar det med taggar. Istället för att stå för åsikten i det öppna ska det ske i det privata och då ska jag visa vem jag är. För Gud vet att hon vet om identiteten på alla hennes läsare och som hon diskuterat med online och offline. Präster ljuger inte. Detta luktar mer och mer hetsjakt och demonisering på hög prästnivå a la medeltid. Att vikten av min identitet kommer in som avgörande för att ett påstående, som inte längre är ett frågetecken, ska utvikas är inget annat än en ytterst svagt undanflykt. Frågan om min person har kommit till även i andra sammanhang och då kommer jag att besvara det: det som började med en karaktär på nätet blev snart en säkerhetsfråga. De väldigt få personer som vet vem jag är på riktigt gör det av mycket speciella anledningar. Jag väljer själv att när och varför personen får veta min identitet. Därför kommer jag att skriva detta denna gång och bara denna gång:

jag kommer aldrig att bryta min bloggkaraktär eller på något annat sätt avslöja min identitet rent allmänt – särskilt inte för att ge hallucinerad trovärdighet på begäran vid en diskussion. En tydlig och saklig argumentation står på egna ben och inga nätdiskussioner är värda de risker som hoten mot mig skulle innebära. Så nej Annika, jag kommer inte att ge upp min anonymitet. Min säkerhet och vikten av budskapets neutralitet väger mer för min än vad din kärlek eller ditt hat någonsin kan göra. Att du inte kan förklara dig ur en intellektuell koma är inget som din offentlighet räddar.

Bildkälla

Uppdatering 110404: nu har Annika Borg svarat på sin blogg, och vilket "svar" det är minsann! Jag har lagt min slutreplik där. Om ni tittar noga på mitt nick så ser ni att det inte är som tidigare, och det är för att Borg uppenbarligen har blockerat min blogg och bloggbundna nick. När jag försökte att lägga in repliken på vanligt sätt sa systemet ifrån om att jag var klassad som "spam" och att jag använde "otillåtna ord". Jag togt bort bloggen och ett mellanrum och vips var det ok att lägga in samma kommentar. Snacka om att var öm, pateti ch dålig förlorare - och fortfarande är det hon som vägrar stå för sina ord!

Tea with a holy mission

2011-04-02T23:49:00.007+02:00

Kjell och Soheila Fors i full kurdisk mundering

Årets Wendela är ett pris som delas ut av Aftonbladet och som enligt egen beskrivning går till ”en hjälte inom kvinnofrågor och/eller jämställdhetsfrågor”. Förutom utnämningen så får personen/enheten en summa med pengar som ska användas i verksamheten. Detta har man gjort i några år och årets nomineringar och korande av vinnare har precis avgjorts som gick till rättviseförmedlingen. Jag har läst om detta i efterhand, och det var i samband med en artikel i dagens Aftonbladet som jag varseblev om att en av de nominerade sticker ut lite, och det ska jag berätta varför.

Den iögonfallande nomineringen gällde kvinnotehuset i Karlskoga, som är en verksamhet som startats och bedrivs av dess ordförande Soheila Fors. Enligt eget utsago är Soheila en kurdisk fd gerillasoldat som landade i Sverige med 2 barn och sargat inre. Ganska snart fann hon Jesus och för att göra en lång historia kort så konverterade hon till kristendomen, gifte sig med prästen Kjell Fors och inledde en radda med projekt samtidigt som hon deltog i kyrkoarbetet där maken är präst. Församlingen som de är bundna till är baptistförsamlingen i Karlskoga och Kjell har varit delaktig i flera projekt i Kurdistan, bland annat genom att stå bakom uppförandet av den svenska skolan Alfred Nobel school i huvudstaden Hawler. Ett av de projekt som Soheila arbetar med är föreningen Khatoon center och det nominerade tehuset får i sin form och färg anses vara en tentakel underordnad föreningen.

Föreningen har ett gott syfte som fördunklas av dess slammiga självbild. Verksamheten går ut på att hjälpa invandrarkvinnor i nöd samt bedriva liknande verksamhet för kvinnor i Kurdistan. Föreningens ord är ”hedersbrott”, något som verkar pressas in överallt där det finns tomma förklaringsglipor. Detta är något som leder till att man motiverar sin verksamhet med en text om hedersproblematik som innehåller många felaktigheter, felslut och där man hänvisar till 2 undersökningar – ena är en akademisk avhandling och den andra är Sabunis beställningsjobb. Förvånande är inte bara att man hänvisar till en numera förskjuten och misslyckad utredning utan att man i det första fallet drar helt andra slutsatser än vad doktoranden gjort i sin egen avhandling – något som borde ses som inget annat än kvasiakademisk vilsenhet.

Ändå är det bländande förvirrande att läsa en del utlåtanden från ordförande Soheila. På verksamhetsbloggen skriver hon bland annat att om en kvinna börjar ”bära religiösa medaljonger eller huvudduk” så ska det vara ett varningstecken som personal i ”alla människovårdande yrken” ska utbildas i känna igen och som ska leda till att ha familjerna under ”uppsikt och larma när situationen förvärras”. På verksamhetssidan gör man hedersproblematiken i Kurdistan till en fråga som upprätthålls – och drabbar – i princip bara kvinnor. Här växlar man friskt mellan att diskutera kurder, Kurdistan och invandrargrupper i Sverige. I intervjun med Aftonbladet uppger hon att hennes tehus är exklusivt för kvinnor där männen är helt portade – i alla former – för att kvinnornas män krävt det. Detta föranleder hennes hutlösa slutkläm ”Jag önskar att man skulle informera män om kvinnors rättigheter innan de får uppehållstillstånd”.

Att organisationer och personerna bakom dem kan göra korkade och ogenomtänkta uttalanden är ofta ett tecken på vilket inflytande den mänskliga faktorn har. illbakadraganden, ånger eller vidhållanden blir uppföljningar som i sin tur orsakar reaktioner. I Soheila Fors fall undrar jag om det inte är ett paket för allt. Vi går genom saken: i bloggen för Khatoon center är det rätt mycket snack om att föras till ”Gud” och ”Jesus” – något som går emot hemsidans utlåtande om att föreningen är religiöst obunden. Soheila är kommunpolitiker för KD i Karlskoga och är med sin familj aktiv inom baptistförsamlingen. Indicier som inte behöver ha något med något att göra. Ok. Då finns det saker som inte är lika lätta att avfärda.

Soheilas arbete har följt till viss del på en prästblogg tillhörande Bengt Sjöberg där han har dokumenterat hennes religiösa verksamhet. Denna verksamhet innebär missionsarbete där hon bland annat visar upp av henne konverterade baptister med sitt ursprung i mellanöstern. Samtidigt är hon en ambulerande kyrklig föreläsare och hon har deltagit i missionsmöten och utbildningar och där man går genom ”vikten av multikulturella möten och vida språkkunskaper i diskussioner om Gud och andlighet”. Att det rör sig om en religiös familj, där maken och även sonen predikar i kyrkor och där båda uppvisar en stereotyp av islam- och muslimfientlighet, kvarstår inte som en enkel serie av indicier när Soheilas egna missions- och föreläsningsaktiviteter kommer in i bilden.

Jag tror inte att jag slänger mig i förhastade gropar när jag ställer den naturliga följdfrågan om hur mycket missionsarbete det pågår inom ramen för tehuset och hur involverade parter ställer sig till att ekonomiskt stödja detta. Det har framkommit att förutom privata donatorer så har arbetsförmedlingen och länsstyrelsen finansierat verksamheten. Det är inget tal om att idén bakom är ömmande och att hjälpa människor i nöd är inget annat än en mänsklig plikt. Jag tror inte heller att kvinnorna som besöker caféet är dumma fiskar som blir själsligt sålda på te, bullar och sykurser. Detta är inte en fråga om vad besökarna gör och inte gör utan snarare om ifall de involverade vet vad de har gett sig in på när skaparehar som mål att bedriva evangelism bland människor av mellanöstern-ursprung. Har de garantier på att detta inte är täckmantel för något annat? Var Aftonbladet verkligen inne på att belöna kristet missionsarbete?

Can you imagine vice versa?

2011-04-01T20:53:00.002+02:00

All seriös forskning som gjorts inom området har visat att kvinnor är lika våldsamma, eller mer våldsamma, mot manliga partner i jämförelse med det omvända. Vi lever i en värld där kvinnligt våld mot män vanligtvis ses som oskyldigt, obetydligt och/eller rättfärdigat. Liksom gällande sjukliga attityder inom pedofilifrågan vet forskare att verkligheten är något helt annat än vad allmänheten tror sig veta - det är jämt fördelat och svagheter kompenseras med tillbörliga medel. Man skulle kunna skriva kilometervis med texter om detta och hur hela systemet perverterar sanningen. Nedanstående sammanfattar allmänhetens bild. När rollerna var omvända så reagerade folk, men knappt någon i det rådande fallet. Mest irriterar jag mig på den arabiska svinet. Nog skulle hon tjöta om en om någon bar hand på henne, eller om aktörerna bytte plats. Det bör vara en ögonöppnare att en hel del folk faktiskt försökte finna förklaringar till varför hon gjorde som hon gjorde för att - i sitt eget huvud - återbekräfta att hon aldrig kan vara en bov.

Muslamic Ray Gums

2011-03-26T17:04:00.002+01:00

Stress-nedgnisslade framtänder på nazister kan vålla de mest udda fonetiska omtolkningarna - ja, till och med då! Eller om de ens finns där - gud vet hur många anledningar det kan finnas för en EDL-pundare att få sina framtänder utknockade. Jag förstår åndå killen i hans vilja att bevara det brittiska brittiskt. Alla dessa muslamiker med sina irakiska regler, flerrasiga lagar och radioaktiva tandkött...eller....vänta nu. Tandkött som sänder ut farliga strålar? Muslamic ray gums? Muslamic ray guns? Muslamic rape gangs? Vette f-n vad det är typen menar...

Bunch of kids

2011-03-25T21:37:00.004+01:00

Den här musikvideon är nog den bästa jag någonsin sett produceras för en kurdisk låt – ja, i nivå med att konkurrera med de allra bästa i världen. Den är producerad i Iran och artisten är en för mig tidigare okänd person – Abbas Weisi – som förutom sjungandet och spelandet av flera rollfigurer i videon även har skrivit, tonsatt och producerat själva låten. Den heter Brri Menal och betyder på ett ungefär ”högen med ungar”. Låten är en satir om en man som beskriver sin stora, eklektiska, krävande och oproduktiva familj och hur svårt det är att leva upp till allt ansvar. Han gör allt som han kan göra och ändå räcker han inte till. Många munnar att mätta och många drömmar att förverkliga. Storyn levereras med en frisk dos samhällskritik gällande fattigdom och ekonomiska problem samt självdistans genom att leka med kurders fixering vid saker som åsnor och stora näsor. Att producenterna försökt höja produktionen ett par snäpp med scenografin är bara positivt. Titta och njut.

Ibrahim Tatlises has woken up

2011-03-16T22:33:00.002+01:00

Dagens utveckling: Ibrahim Tatlises har lyfts ur sitt koma och han har vaknat upp. Enligt läkarna har han kunnat röra sina lemmar och även prata. Dessutom uppger media att mellan 15-20 personer har arresterats samt att man har hittat både attentatsvapnet samt flyktbilen. Samtidigt har man släppt övervakningsfilmen på själva attacken (se klippet). Det hetaste spåret bedöms vara en person som släpptes ur fängelse för en månad sedan efter en lång tids vistelse. Personen ifråga hade för över 10 år sen i en tv-intervju deklarerat en blodskuld mellan hans sida/grupp och Tatlises-sida. I den intervjun uppger han att det råder en blodshämnd över Tatlises efter en konflikt med våldsamt utgång med hans son och att de kommer att göra ”allt” på ”obestämd tid” för att jämna ut denna hämnd. Fortsättning följer.

Development in the Ibrahim Tatlises case

2011-03-15T20:42:00.003+01:00

Mer om fallet Tatlises: även om de ansvariga läkarna har uppgett att det finns positiva tecken i utvecklingen så har han hållits kvar på intensiven med risk för påtaglig livsfara. Under tiden klarnar bilden om hur det kunde hända. Rekonstruktioner fyller upp de turkiska tidningarna och nyheten om attacken var en av de mest noterade nyheterna på gårdagens Google news. Landets president och premiärminister har engagerat sig i fallet och i hans hemstad Urfa har det hållits demonstrationer med kurdiska tillrop. En megateam bestående av 30 stycken poliser och utredare har tillsatts i utredningen och hittills har över 110 personer förhörts. Det finns också uppgifter på att de skyldiga har fångats på bild, en inte alltför gången gissning eftersom media redan släppt bilder från övervakningskameror på området (bilden nedan är från en sådan kamera minuterar innan Tatlises blir skjuten). Samtidigt har PKK gett ut ett pressmeddelande där man fördömer dådet i hårda ordalag och uppger att man har bevis på att det är ”regeringen som står bakom attentatet”.

Ibrahim Tatlises severely shot and struggling for his life

2011-03-14T21:45:00.004+01:00

Tidig måndag morgon utsattes den folkkäre sångaren Ibrahim Tatlises, som är av kurdiskt ursprung och uppträder generellt på turkiska, för ett attentat. Enligt Istanbuls guvernör utfördes attentatet av en skytt och en chaufför i en flyktbil med turkiskt registreringsnummer. Tatlises hade precis kommit ut ur TV-kanalen Beyaz TV-hus när händelsen ägde rum: 11 skott avfyrades under den snabba attacken, 4 träffade Tatlises bil varav 1 honom i huvudet. Under natten och dagen har han opererats 3 gånger och sjukhusets talesman har beskrivit läget som ”kritiskt men stabilt”. Senare under dagen har man meddelat viss försämring i hans status och kommenterat att med hänsyn till den hjärnskada som vållats Tatlises så är det stor risk att han vid ett eventuellt uppvaknande har blivit gravt förlamad/paralyserad. Man har valt att hålla honom under inducerad koma i ytterligare 24 timmar för att stabilisera honom.

Spekulationerna kring gärningsmännens motiv är i full gång. Som ett brev på posten kom anklagelser från turkisk media om att PKK låg bakom dådet. En TV-kanal har gått ut med obekräftade uppgifter att de två förövarna redan har gripits och att de är irakiska medborgare – något som spätt på ryktena om att det också kan handla om en affärsuppgörelse länkad till alla tunga investeringar Tatlises gjort i Kurdistan. Tillsvidare har polisen vägrat kommentera de nämnda påståendena. Fiender har han bevisligen, men även vänner och älskare. Enligt uppgifter har sjukhuset som han befinner sig i omringats av fans och folkströmmen har tilltagit under hela dagen. Vare sig man känner honom eller känner till honom, vare sig man var anhängare av eller fiende till hans musikstil, vare sig man var likgiltig inför hans engagemang eller aktiv älskare/motståndare så är det svårt att hitta någon som inte berörts av händelsen. I sin sista föreställning i sitt TV-program, stunder innan han skulle bli skjuten, tar sig Tatlises en kort stund att gå ifrån sång och dans till ett seriöst tema – dödens ständiga närvaro och behovet av ödmjukhet. Det är med ett kusligt vemod som jag tittar på klippet.

Elixir and poison in the Church of Sweden

2011-03-13T23:57:00.003+01:00

Ibland hinner man knappt kyla ner sin penna förrän man stöter på skrivelser som återaktiverar garden i en. Det opportuna islamofobiska elementet är numera lika självklar i svenska enheter som ledarskapskurser och sura kaffetanter. Sossarna har Suhonen, miljöpartiet har Arrospide, regeringen har folkpartiet, föreningshumanisterna har sin styrelse och medieprofilerna, pingströrelsen har Stanley Sjöberg och Svärjedetonanterna har….ja….för enkelt. Jag trodde, i min naivitet, att det ändå fanns undantag som bekräftade regeln, i alla fall när det gällde politiseringen och neutraliseringen av islamofobin. Tji fick jag. Idag publicerar två kristna gudskvinnor en artikel i SvD med en åsiktspott som borde oroa alla som ser humanism som en del av sin andlighet. Båda är präster inom svenska kyrkan med starka och tydliga åsikter om var det kristna skåpet ska stå och vem som får röra vid den. Triggern är att en muslim har för första gången släpps in som anställd i svenska kyrkan. Sådant svenskt-kristet revirpinkande med argument om ljus och mörker har jag inte sett sedan Stanley Sjöberg deklarerade i svensk TV att islams och dess närvaro betydde ondska.

Johanna Andersson, som är en av skribenterna, finns det inte så mycket om/av för övrigt. Annika Borg däremot har en gedigen bakgrund i antiislamisk argumentföring, och då oftast i Kyrkans tidning. Från tummen ner till DO:s försvar av multikulturalism och Svenska kyrkans kampanj mot rasism till tummen upp för föreningshumanisternas spjutspetsattacker på muslimers mänskliga rättigheter och muslimsk kollektivistisk skuld vidare till långfingret upp till folk som nyanserar bilden av muslimer och islam. Det senaste tillskottet till den islamofobiska kunskapsregimens bibliotek signerat Borg torgför en grundsyn som inte bara stympar hennes farhågor om muslimsk närvaro under kristet tak utan samtidigt är de en bekräftelse på högerlojalitetens återkomst där man trodde att man hade gjort upp med den. Annikas obeveklighet i vad muslimers islam är drivande tema som skapar hennes jag och den identitetskris som hon menar vållats i den svensk-kristna själen. Här är den kristna identiteten personifierad av att vara opponent till islam och därmed muslimen och eventuella fraterniseringar innebär en fördärvande kompromiss med den egna moralismen och värdegrunden.

Att det är just en kulturkonservativ och nyansfientlig vind som drar genom svenska kyrkans portar råder det inget snack om. Medan Borgs kristenhet finner sig själv i den plana sagolika rollen som ljusets enda furste och mörkrets enda antagonist i en tvedelad värld är det fritt fram att jonglera med både det ena och det andra inom kristenheten själv. Med andra ord kan kristenheten skifta inbördes bäst den vill – form, färg, fasad – utåt står korsborgen enad mot folks, läs islams, dementorer. Frågorna som hon ”ställer till imamen” blir då retoriska eftersom hon ändå ansett att hon redan vet svaren. Det är en institutionaliserad islam med en statisk form som ryms inom de multikulturella, multinationella och multietniska sfären som Borg förkastar och som hon anser infiltrerat den rena kristna svenskheten. ”Vi avgör vad islam är och behöver inte en muslim för att veta det. Vi kan inte så eller odla fördomar eftersom den mekaniken inte finns för islam och muslimer.” Låter förresten detta unikt?

Nej, för det många som sagt det och som upprepar det, och Borgs och kollegans upprepning av samma islamofobiska budskapskedja sällar dem till det föga smickrande sällskapet som utgör den islamofobiska kunskapsregimen. Är jag för häftig nu? Tja, du kan ju läsa vad den kyrkofarlige imamen har att säga och vad det är som han ska göra. Sedan kan man själv värdera om prostduons angrepp är så rimlig. Vad det är för bräcklig värld och andlighet som hotas av en persons deltagande i antirasistiskt arbete som Borg pekar på har säkert en hel del kristna synpunkter på. Den skarpa dualismen har fått skribenterna att se imamen som en karaktärsfördärvande infiltratör som i sin existens inte hör hemma där han trängts in. Detta är för övrigt knappast bästa reklamen för den kyrklighet de poserar där uppdelningen av tro är uppdelning av människors samarbetsvärde, där neutraliserad rasism framhålls som sakighet och där Gud och Jesus konkurrerar med likvärdiga krafter om att frälsa.

Att paret, och då framför allt Borg, blir med detta nya symboler för den gammelkyrkliga islamofobin räddas knappast av att det samtidigt förskansar sig bakom akademisk välsignelse. Akademiker förväntas vara just de som presenterar nyanserna och poängterar deras roll i helheten – knappast högställda krav. Ironiskt nog tror jag att deras reaktion, och de som de anser sig andligt företräda, motiverar behovet av anställningen. Då kan det snarare vara en fråga om hans placering, för ibland kan greppandet av tjuren vid hornen vara så galet att det funkar. Rätt man på fel plats. Han kanske ska börja med att motverka fördomarna inom svenska kyrkan, med Borglogin som startexempel. Islamofobi kan inte försvaras eller skyddas med geometriska analogier om tak och kristallkronor. Svenska kyrkan är i behov av att se upp med debattörer som skramlar med sina meriter under dess paraply och använder det för att fräta sönder det som man menar att man byggt upp. Vore jag medlem skulle jag bli mäkta orolig över talare med sådana åsikter och människosyn under prostrocken.

What Women Want – in Egypt

2011-03-13T13:07:00.005+01:00

På den internationella kvinnodagen den 8:e mars var det tänkt att det skulle hållas en megademonstration, döpt till Million Woman March, på frihetstorget i den egyptiska huvudstaden Kairo. Den antiklimax som följde konfunderade många – antalet firare/demonstranter som dök upp var en handfull, och dessa lyckades – medvetet och omedvetet – provocera en del (män men även kvinnor) till att demonstrera mot dem, till och med att attackera dem. Ett stort fiasko med andra ord. Varför gick det som det gick? Dalia Mogahed har sina teorier och hon baserar dem på resultat hon fått via Gallupundersökningar bland egyptier. För dem som inte är bekanta med Mogahed så är hon egyptisk-amerikansk forskare och direktör för Abu Dhabi Gallup Center samt för Gallup Center for Muslim Studies. Bland alla uppdrag hon har så är hon rådgivare till president Barack Obama och dessutom har hon, tillsammans med professor John Esposito, gett ut den uppmärksammade boken ”Who speaks for Islam?” Med andra ord - ingen liten en som är våt bakom öronen.

I en artikel som publicerats i Foreign Affairs presenterar Mohaged den statistik som hon anser förklarar de indikationer som bland annat ledde till att torgdemonstrationen föll platt på sitt ansikte. För att sammanfatta en del av statistiken som är från 2005-2011:

• I post-Mubarak-eran anser den absoluta majoriteten av egyptierna (78.7%-84.8%) att kvinnor och män ska ha samma rättigheter. Ingen signifikant skillnad sågs mellan könen.

• I post-Mubarak-eran anser den absoluta majoriteten (90%) att kvinnor och män ska ha lika tillgång och möjligheter till utbildning. Ingen signifikant skillnad mellan könen.

• Den absoluta majoriteten (81.8%-87.4%) ansåg att shariahsyn skulle vara enda källan (övervikt) eller en av källorna till landets lagstiftning. En liten minoritet (1.4%-2.1%) ansåg att den inte skulle ha någon roll. Ingen signifikant skillnad mellan könen.

• Absoluta majoriteten av egyptierna vill ha religiös (75%) samt yttrandefrihet (96%).

• Absoluta majoriteten (86%-97%) ansåg att shariahsyn skapar rättvisa för kvinnor, skyddar minoriteter och mänskliga rättigheter, gynnar ekonomisk jämlikhet, vetenskapliga framgångar samt juridisk rättvisa. En liten minoritet (1.5%-2.3%) ansåg att den förtrycker kvinnor och en större minoritet (34%-38%) ansåg att den begränsar individens frihet. Ingen signifikant skillnad mellan könen.

• Signifikant fler religiösa/praktiserande män (52%) var för lika rättigheter för kvinnor och män än icke-religiösa/icke-praktiserade män (39%). Ingen signifikant skillnad mellan kvinnorna (67%-69%).

• Absoluta majoriteten av egyptierna ansåg att ökad demokratisering (88%) samt vidhållande vid tro samt moraliska värderingar (90%) banade väg för utveckling. Endast 26% ansåg att övergång till västerländska värdering skulle skapa samma möjligheter.

Utifrån dessa resultat och en del observationer drar Mogahed en del intressanta slutsatser. Inför demonstrationen hade arrangörerna delat ut flygblad där man bland annat krävde strykandet av artikel 2 i den egyptiska konstitutionen som uppger att islam är statsreligion i landet samt att shariahsyn ska vara den främste källan för lagstiftning. Folkets åsikt indikerar att det kan ha lett till det knappa deltagandet. Att säkerhetsfrågan eller rädsla för motdemonstranter skulle vara avgörande ger Mogahed inte så mycket för. Tidigare år har stora demonstrationer hållits på samma dag och kvinnors enorma deltagande i de frihetsdemonstrationer som avsatte Mubarak är 2 faktorer som indikerar att rädsla och konfliktargumentet är av svag karaktär. Det är också intressant att studien är utförd på en population egyptier oberoende av deras religiösa bakgrund.

De indicier som framkommer konkluderar att den egyptiska befolkningens intressen är tydliga med egna liv. Den konfliktbild som västvärlden är så sugen på att avrapportera i befolkningens plats överensstämmer inte alls med verkligheten. Det är ett klassiskt fall med att kunna hålla 2 tankar i huvudet – det som är en verklighet för dig begränsas av dina erfarenheter och uppfattning, men så behöver det inte vara för alla andra. I Egypten ser vi en befolkning som menar att det socioreligiösa inflytandet är deras garant för universala fri- och rättigheter. Med förankring i en demokratisk process är det just den befolkningen som ser till att det också blir så. Konflikt uppkommer när man ser över deras huvuden om vari deras intressen egentligen ligger, och detta är knappast något unikt för den egyptiska befolkningen. Den viktigaste slutsatsen blir att de ser på saker utanför den låda som västvärlden vill tilldela dem – både gällande definitionen av vad shariah innebär samt vad den omfattar. Inom ramen för sin egen vilja så väljer de att stödja det som förverkligar deras drömmar och förkasta det som hotar dem. Liksom alla nationer förtjänar de att smida sitt eget öde utan att de berövas sans och värdighet.
Bildkälla, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5

A demon in Japan - sky footage

2011-03-11T19:57:00.003+01:00

Vilken skrämmande syn! Plågan sprider ut sig monsteröst över land och rike. Om jag inte misstolkar bilden så ser man även ett tåg som försöker göra sitt bästa för att komma undan men som ändå sväljs av dödens gap. Det är smärtsamt att titta på detta med vetskapen att det inte är en fiktiv medieproduktion. Mina tankar går ut till alla som förlorat nära och kära och som fått lida så oerhört. Må Allah lindra deras smärta.

Eating your own flesh

2011-03-10T22:59:00.002+01:00

Någon fluga måste ändå ha trasslat in sig i denna nysta. Nu har Spiegel Online publicerat en artikel som går in på samma minerade område som jag skrivit om tidigare – Mubaraks säkerhetstjänst och dess delaktighet i terrordåd i landet. Dokument har börjat läcka ut och många publiceras på nätet. Bland dessa återfinns en hel del fejkade papper. Det för dock inte blicken ifrån vad som kan vara autentiska dokument som visar att underrättelsetjänstens skrupelfria strategier. Det senaste i raden av stora uppmärksammanden är dokument som pekar på att den blodiga attacken i turistorden Sharm al Sheikh, som ägde rum 23:e juli 2005, var arrangerat av – just det – säkerhetstjänsten. Man kan spekulera ihjäl sig – varför skulle staten slå till mot turismen som är landets ryggmärg? Är det inte alltid risk för kontraproduktivitet – och är då risken värd att ta? Bla bla bla. En enkel motvikt är ändå att en apparatur som haft stryptag på sitt eget kött och blod i 30 år kan inte förväntas förfoga över mycket barmhärtighet. De vet ändå att de återkommer. Men det är bara spekulationer, tillsvidare. Det är inte det enklaste att röra sig i huvudet på en demon.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5

1 of 5 SDU member has a white dark side

2011-03-07T19:49:00.006+01:00

Att gå ur askan i elden kallas det. I en undersökning som utförts i regi av Expo har man sett att 17% av SDU:s medlemmar rör sig eller har rört sig i vit makt-miljöer. Samtidigt var föreningens medlemmar flerfaldigt överrepresenterade inom brottslighet i relation till åldersgrupp och till hela befolkningen. SDU:s ledning verkar ta associationerna med ro och spelar förvirrade katter. Precis vad man kan förvänta sig av pseudoevolverade ni-vet-vad.

Bildkälla, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5

Lara Logan=Jessica Lynch?

2011-03-06T19:55:00.006+01:00

Fallet Lara Logan i Egypten engagerade en hel värld. En ung vacker kvinna hade attackerats, slagits och förnedrats av hundratals vilda araber. Jo, vilda var ordet: i början hade hon våldtagits summariskt av ena araben efter den andra på öppet torg med hundratusentals människor som passivt stirrande publik. En dag senare slog rubrikerna om från våldtäkt till ”brutalt” och ”sexuellt” övergrepp. Men vildheten kvarstod, för enligt anonyma källor hade hon ”bitskador på onämnbara kroppsdelar”, ”märken efter allt ifrån nyp till örfilar, smockor, sparkar, piskor och påkar” och hade dessutom ”dragits i håret så det hade ryckts ut” och ”rivits av alla sina kläder”. Pöbelgänget jagade den nakne Logan skrikandes arabiska/muslimska krigsord som ”Israel!” och ”jude!”. Ingen man var man nog att hjälpa henne utan de som till slut gav in för äkta systerskap var ett gäng kvinnor som slet ut den nakna och sexuellt förnedrade kvinnan ur händerna på hårpöbeln och lämnade över henne till armén. Egyptier, som liksom världen äcklades av denna händelse, dränkte USA i ursäkter och man drog paralleller med alla möjliga statistiska figurer för att förklara varför den egyptiske mannen är ett vilddjur. Hillary Clinton kände att hon var tvungen att kommentera saken. Rasisterna använde stoffet till ännu en av deras svinfester. I efterhand har det kommit fram uppgifter om händelsen som i minsta läge kan ändra bilden av saken, och om de stämmer helt och hållet, ställer mången låtsasheder i skamvrån.

Vi backar bandet för ett ögonblick. Huvuddelen av informationen som allmänheten känner till kommer från en och samma källa – en kommuniké som släpptes av Logans arbetsgivare, TV-kanalen CBS. Den andra delen, som utgör de flesta av de saftiga detaljerna, finns det inte några källor för. Länkar hänvisar till allt ifrån polisrapporter till vänner i hennes omgivning, utan att man hittar någon källa till påståendena. Logan själv har ännu inte uttalat sig. Inte heller har CBS följt upp med andra kommunikéer. Allmän medial hänsyn har tagits till att Logan behöver en återhämtningsfas som måste få ta den tid den behöver – en självklarhet, om det inte vore för uppgifter från ögonvittnen som direkt bestrider CBS version av händelsen. Vi börjar med den mexikansk-spanske journalisten Témoris Grecko. Med sig har han en egyptisk aktivist (1) och en amerikansk student – båda namngivna - när alla tre blir ögonvittnen till en del av händelsen. Dessa ser en fullt påklädd Logan förföljas och puttas av ett gäng män – 50-100 st – för att försvinna in i mängden med folk. Den egyptiska aktivisten lämnar sällskapet för att följa efter och han och Grecko kommer ifrån varandra. Senare talar Grecko med 2 andra namngivna egyptiska aktivister (2 och 3) som båda vittnar om att ha sett Logan samt deltagit i skyddandet av henne. Ett sjätte vittne, en amerikansk turist som fastnat i revolutionssmeten och valt att stanna kvar för att följa händelserna på plats, ser sin del av händelsen – nämligen att en grupp med män tar den fullt påklädda Logan och lämnar över henne till armén.

Senare kommer Grecko i kontakt med aktivisterna 1 och 2 och frågar om deras vittnesmål. Uppgifterna följer samma mönster – det är folk som följer efter henne, men ingen ser att hon blir eller några tecken på att hon har blivit slagen, dragen, antastad, strippad eller våldtagen. Det finns inga kvinnor i närheten, utan det är 10-15 unga egyptiska män som slår en skyddsring runt henne och för henne till armén. Greckos text är inte problemfri och konspirationerna/spekulationerna kokar åt alla möjliga håll (se kommentarerna under hans text). Händelsen har påståtts ha pågått i 20-30 minuter – uppgifter som ej har bekräftats från något håll. Om vi utgår ifrån den så vet vi inte i vilket läge Greckos personliga vittnesmål kommer in. Av allt att döma så vittnar de övrigas berättelser om den senare delen av händelseperioden. Samtidigt var Tahrirtorget då kanske en av de mest kameratäta platserna på vår planet, och då handlar det inte bara om mobilkameror utan direktsändande kameror som täckte torgets alla hörn. Lika lite som det råder tvekan om att något (vad det än är) som inte borde ha hänt faktiskt har hänt, lika lite tvekan råder om att det saknas vitala svar på konkreta, lättbesvarade och viktiga frågor.

CBS har kategoriskt undvikit att kommentera saken ytterligare och det finns inga uppgifter om att händelsen utreds – i Egypten eller någon annanstans. När kommunikén fortblir det enda uttalandet om saken så kommer frågorna att hopa sig, varav den främste kvarstår om ifall kanalens officiella version (som tills motsatsen bevisats får antas som Logans version till sin arbetsgivare) stämmer eller om den har överdrivits bortom sans. Vittnesmålen står i direkt konflikt med avgörande uppgifter. Råkade hon för allt som påstås? Råkade hon ut för något värre än vad många andra, både manliga och kvinnliga reportrar – utländska och inhemska, gjorde? Hur pass bra stämmer den uppskärande officiella versionen? Kan fallet Logan ha överdrivits mest just för att den har fått mest uppmärksamhet? Kanske får vi aldrig veta sanningen, kanske är alla iakttagelser summan av en serie med olyckliga sammanträffanden och att hon blev så illa tilltyglad om det påstås. Kanske är allt ett PR-trick. En sak är säker - vittnesmålen är för många och detaljerade för att lättvindigt avfärdas, och för var dag som går hyvlar tysta Logan och CBS bort trovärdigheten i hennes version, lager för lager. Om något så borde amerikansk media ha erfarenhet i vad sådant kostar dem i anseende.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6

Love n XTC in USA

2011-03-05T23:20:00.005+01:00

Så jag höll precis på att tvätta min hals med stulet helgat vatten – fråga inte varför – när jag fick se denna länk. I Orange County skulle en muslimsk hjälporganisation, ICNA Relief, hålla en galamiddag, något de gör varje år, för att samla pengar till olika projekt. Äkta amerikanska patrioter, så vitt det är känt kristna och judiska sådana, menade att de skådade rakt genom organisationens flaska slöja. Jadå, de var där som terrorister och de samlade pengar för sin terroristiska terrorism – kvinnojourer, hjälp för hemlösa etc. På plats fanns kongressledamöter som piskade upp hatet och ledamot ur stadens fullmäktige som flagrant talade för mord på amerikanska muslimer (samtliga republikanska nötter, givetvis). Det skreks, det svors, omringandes, det hatades, det jagades och man blåste i krigshorn. Jag är så fylld av deras kärleksbudskap att alla kommentarer blir överflödiga – se filmerna själva.

Civil disobedience on the football field

2011-03-05T14:33:00.000+01:00

Järnspikar alltså, nu ska varenda kotte protestera med passiv-aggressiva metoder och civil olydnad. Här är en av de mer ovanliga platserna som jag sett på sistone:
Fotbollslaget Pontevedra CF, som spelar i den spanska division 3-ligan, verkar vara i ekonomisk kris. Den är så pass illa att spelarna inte har fått någon lön på 4 månader. Detta protesterar de emot, och de slår mot ledningen där det är ömmast – på matchtid. Av vad jag förstår så pågår manifestationen i 5 minuter, och det andra laget är så pass sportsmannamässiga att de håller bollen på egen planhalva tills den är över. Om det blev någon effekt av saken återstår att se.

Love em' and loathe em'

2011-03-03T22:16:00.003+01:00

Det är underbart att beskåda den kristna pro-israeliska anti-muslimska amerikanska högerns yttersta försök att visa Jesus kärlek genom sina aktioner.

En längre version av händelsen:

Really - how old are you, Muslim?

2011-03-01T13:07:00.004+01:00

Ok, detta är en undersökning som är intressant för att se hur åldersfördelningen ligger till bland muslimska bloggare och bloggbesökare. Jag har mina teorier, och det tror jag att ni också har. Vi får se om vi har rätt eller fel. Och gott folk (läs damer) - var ärliga nu, ok? :p

The eccentric autocrat

2011-03-01T12:26:00.006+01:00

Muammar Qaddafi har varit känd för rätt så mycket. Sin hänsynslösa diktatur, makalösa utspel, de bjärta traditionella kläderna. Faktorerna kan ställas på en lång rad. En sådan faktor är han sinne för gnistrande provokationer. Vid ett arabiskt toppmöte deklarerade han att anledningen till att palestinier och israeler inte kom överens var helt enkelt att båda parter var ”idioter”. Mitt framför honom satt en Abu Mazen som kiknade av skratt. 2009 reste han för första gången till USA till ett FN toppmöte där han också höll ett tal. Under det passionerade talet, som gissningsvis också är bland de längsta som har hållits av ett statsöverhuvud där, lyckades han med följande: nästan hamra sönder podiet med sin bankande betonande hand, oavsiktligt trycka på knappar som höjde/sänkte podiet, riva sönder och kasta FN-stadgan i FN-golvet, tappa bort sig i sina papper, återlansera den åh så unika idén med en enstatslösning ”Isratin” på Palestina-Israel-konflikten som han har skrivit om i sin pamflett ”den vita boken” – och slänga upp den till ordföranden, kalla Obama för ”vår (som i Afrikas) pöjk” och en hel drös med andra saker. En praktfull stjärna med andra ord.

Man skulle kunna säga att i många fall har reaktionerna inte motsvarat förväntningarna, i alla fall inte om man ser det ut ett statspolitiskt perspektiv. Kanske har folk haft överseende med hans egenheter. Kanske beror det på att han inte har varit särskild inflytelserik. Jag är ändå av åsikten att man aldrig ska säga aldrig, för det finns gränser överallt som när de väl passeras leder till kraftfulla reaktioner. Vid sitt statsbesök till Italien år 2009 ställde han till med något som under andra omständigheter skulle ha fått allvarliga konsekvenser. Se först på nedanstående video. Lägg först märke till hur den urfalske Berlusconi slår ut armarna och omfamnar honom i en broderlig kram. Titta sedan på Qaddafis kläder, och här är han på väg till ett möte med Italiens president och premiärminister:

Ser Du något utmärkande, förutom att det är en extravagant uniform värdig en ultraläderbög med Caesarkomplex? Han har klistrat på sig ett helt skyltfönster till amulett med en bild i, och det är inte vilken bild som helst, utan denna:

Den är tagen 1931 och personerna i den berättar ett stycke avgörande historia för den libyska nationen. I mitten ses nationalhjälten Omar Al Mukhtar som precis har gripits av italienska kolonialstyrkor, fascisterna. Al Mukhtar ledde en effektiv motståndsverksamhet mot den fascistiska ockupationen, som blev alltmer frustrerad över att gång på gång ha duperats av dåligt utrustade och beväpnade gerillagrupper i kraftigt numerärt underläge. Det tog Mussolini äkta fascistmetoder för att kuva motståndet som ledde till att Al Mukhtar kunde gripas i ett bakhåll. Stridssårad fördes han av den ansvarige officeren Graziani, som också är med på bilden och som senare skulle bli Mussolinis sista försvarsminister, till fängelset och 3 dagar senare var han dömd och offentligt avrättad. Det skulle dröja 20 år till innan Libyen kunde befria sig från italienarnas hegemoni.

Nå, den kupp som Qaddafi uppenbarligen ställer till med skulle ha varit svår att svälja för alla stater som försökt dissociera sig från portioner av sitt förflutna. Medan jag inte har någon negativ anmärkning på påminnelsen – den italienska fascismen fortsatte under annan skepnad – så undrar man ju vilken grad av diplomati kuppen kvalificerar sig till. Det är lika subtilt som ett Israeliskt statsbesök till Tyskland där Israelen klistrar på sig bilder med lägerjudar omgivna av nazister, eller varför inte palestinskt statsbesök till Israel där de har bilder på ett av Israels många folkmordsövningar på palestinskt territorium. Qaddafi kan vara det enda statsöverhuvudet som i egen person är galen nog att göra de mest udda sakerna – och komma undan med dem. Det kan vara att italienarna inte lät sig provoceras och agerade gästfria värdar, eller så höll de käften så att oljan och gasen fortsatte strömma in.

BIldkälla1, bildkälla2, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6

Terror cell busted in Suleymaniah (Warning!)

2011-02-28T19:57:00.003+01:00

Under den senaste tidens oroligheter i Kurdistan har det kommit varningar från staten om ökad risk för terroraktioner, något som avfärdats av de flesta som ett ynkligt försök att skrämma demonstranterna till lydnad. Under gårdagen uppgav inrikesministeriet vid en presskonferens att kurdiska anti-terrorstyrkor hade lyckats avslöja och angripa en cell bestående av 5 män i utkanten av staden Suleymaniah, den stad det har förekommit flest demonstrationer. Personerna bar ej på några identitetshandlingar och har antagits vara medlemmar ur AlQaida. Idag släppte man filmen från operationen där man följer styrkan i deras räd som resluterar i att 4 personer ur gruppen skjuts ihjäl och den femte spränger sig själv - samtliga militärklädda och bärande på vapen och/eller bomber. Känsliga tittare varnas.

Tweet tweet!

2011-02-28T14:55:00.002+01:00

Världens långsammaste chatt. Medium för folk utan liv eller vänner. Ett sätt att låtsas om att ens toalettbesök är av allmänt intresse. Okära barn har många öknamn. Twitter har många vänner, men uppskattningsvis lika många fiender. Jag har länge varit anti-twitter av bland andra ovanstående anledningar. Jag har dock kommit att se en sida av konceptet som kanske fyller en funktion. Dessutom händer det en hel del där. Därav har jag nu ett konto även där, som är tänkt vara en förlängd arm till bloggen. Vi får se vart det leder – utveckling eller annullering.

Bildkälla

Oh pocket, my pocket or the art of being good enough

2011-02-28T14:27:00.003+01:00

Gudmundismen fortsätter att härja på SvD:s ledarsidor. Nu råkar Per Gudmundson bry sig om befolkningar som lever under diktaturer i länder med muslimska majoriteter. Av den anledningen bejakar han ett, av honom, uppfunnet faktum att diktaturerna är befolkningarna och befolkningarna är diktaturerna – och just därför är de pengar som kommer ur fond och enheter, som hjälper till att betala moskéer utomlands, inte folkets pengar, utan snarare medel som plockats rakt ur diktaturernas personliga fickor. Snacka om att värdesätta befolkningar och överföra ägandeskap av nationer till enskilda despoter! Att ta stöd av blodiga händer borde väcka åtminstone betänkligheter hos varenda en som anser sig ha ett samvete. MEN - att det förvrängs till ett hycklande klappjaktsmedel, så pass illa att man silar mygg och sväljer kameler, borde väcka ont blod hos samma samvetskvalande personer.

Jodå, frågan kan ställas men man får vara beredd på returer. I samma ande som att diktaturer inte är sina befolkningar så brukar straffande av länder, för att komma åt despoterna, slå hårdast mot dem som man påstår att man vill hjälpa - befolkningen. Man får hitta en balans, för vilken sida än man väljer att luta sig mot så går man inte skuldfri. Som stat kommer man att stå i skuld – antingen av tacksamhet för despoten eller av skam mot befolkningen, beroende på vad det är för tider som man råkar leva i. Att SvD, och speciellt Gudmundson, är landets mest högerregimtrogna medieproducenter är inget nyhet. Här kommer den egenkära skrupelfriheten in med buller och bång. Despoterna, folkmördarna och förtryckarna är alltid goda nog att göra affärer med och finansiera sin statskassa med. Gränsen för vad som är acceptabelt dras av en fluktuerande moralism, som lägligt nog alltid hamnar strax över sina egna syften och under andras behov. Det är tillräckligt mycket befolkning i saken för att genomföra statsaffärer, men det är alltid för mycket diktatur för att utvalda grupper ska ha ett vettigt ord med i snacket.

Detta är något som knappast startat, stannat eller slutat i Libyen. Den svenska staten har bevisligen haft handelsband med mången skrupelfria despoter spritt ur de politiska regnbågsfärgerna. Under högerregeringen har man byggt ut dessa nät som resulterat bland annat i att Kina har blivit Sveriges tionde största handelspartner i världen och en av de största i Asien. Man åker utan problem och semestrar i länder där staten slaktar antingen sitt eget folk eller andra befolkningar. Det är inte många inre reflektioner om detta som Gudmundson skrivit om och som visar att det finns vissa allomfattande moraliska tankar bakom dem. Å andra sidan så väljer ju folk sina strider, och Gudmundism är en form av kampsport där man lämnar sin heder och sitt samvete i omklädningsrummet. De byggnader som Per stör sig på dömer han ut som Gaddafis och andra despoters hörn. Man kan spekulera i det om man vill, men hörnfakta går före spekulationer. Ett av Gaddafis hörn som är ett faktum är det barnbidrag som hamnar i Gudmundsons ficka. Ett annat är det som betalat det sjukvård som han och hans omgivning använder. Ett tredje är den asfaltering som han går och kör på. Gudmundson föder och göder med den libyska befolkningens blodpengar, och då är det inte längre stulna pengar från fattiga libyer.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8

The day I lost my Kurdish pride

2011-02-28T00:53:00.002+01:00

Jag tror inte att jag någonsin haft så mycket smärta i mina öron, inte ens när jag som liten hade öroninfektion. Den här låten utgör en kurdifierad version av en traditionell turkisk låt som har förekommit under många olika titlar. Just den versionen som denna förbannelse till sångare stulit (lyssna så får du höra) heter "icem" som betyder "jag dricker" och den sjungs på turkiska av den kurdiska sångaren Özcan Deniz. Det mest svårsvalda är att det inte är en parodi, utan en helt seriös sångare med publikambitioner!

I mock, therefore I am

2011-02-27T15:09:00.002+01:00

Föreningshumanister tycker om att leka om det sker på andras bekostnad. Lena Andersson dissocierar sig icke från denna klubbmentala exklusivitet utan snarare bekräftar den genom att spela sitt spel kontinuerligt där hon har offentligt utrymme. Denna gång är det en spekulativ mummelmassa där hon leker med innebörden av ett ord, och om man hårdspjälkar det, avsaknaden av en bokstav. Svenska kyrkans kampanj ”Ja till respekt” är störande för Lena eftersom organisationen ännu en gång vägrar infinna sig inom de ramar som hon ställt upp för dem - och dem för vilka man önskar respekt. Något som jag kan förstå – hade jag velat att en viss grupp av människor dansade efter min pipa så jag kunde fördöma dem för det så skulle jag bli mäkta sur om de vände sig om och var fräcka nog att agera annorlunda av egen fri vilja. Nåväl, semantiska hårklyverier och att spela byfåne är metoder som är välanvända av föreningshumanister i tron att andra faller för de vilseledande tankegångarna. Här behöver man inte vara medlem i Svenska kyrkan, eller ens kristen, för att se att Lenas argument surfar på tankar som är förankrade i inget annat den egna fientliga livsåskådningen.

Här härskar nämligen självgodhetens lexikon på ett abnormt sätt. Utifrån ett omnistatiskt (läs fientligt, förvillat och felaktigt) gudsbegrepp, som samtidigt är en extern definition av kärnan hos en heterogen grupp, skapar Lena en bild som hon oproblematiskt pådyvlar gruppen. Man kan klia sig i huvudet och undra om Lena åter kokat soppa på en spik när hennes ordbölja baserar sig på ett antirasistiskt fras. Jag skulle tro att man då förenklar saken bortom dess bästa. Budskapet är sammanflätat med hennes tidigare teser om Gud, religioner och religiösa människor. När de gudstroende rör sig utanför hennes förutbestämda karta beror detta inte på att hennes teologisk-kartografiska brister, utan på spelfigurernas oärlighet. Dem är aldrig vad dem säger och dem säger aldrig vad dem är – antingen ljuger de eller så vet de inte ens själva var de står. Att sådan människosyn kan brukas som receptfritt kräkmedel, oavsett vilka det är som står bakom den, räddas knappast av Lenas raljanta argumentation. I slutändan är detta ett slag inte bara mot svenska kyrkan utan mot alla gudsbegrepp som skiljer sig ifrån vad Lena dikterat. I hennes universum är Gud och Guds följare ett - i mening och handling – som minsta gemensamma nämnare.

Det är onekligen intressant att personer som menar att de inte tror på några Gudar ofta anser sig förfoga över de mest stringenta och praktiska definitionerna av vad Gud är, vad Gud står för och hur Guds arma följare är gisslan i sin egen oförmåga att bryta sig loss ur den. Jag kan förstå aspirationen – man anser sig ha glasögon som stirrar in utifrån och som inte är färgade. Givetvis är detta en önskedröm där föreningshumanismen, med sin historia, är den sämsta kandidaten att yrka på det. Frågan är om det ens är möjligt att argumentera med folk som gör anspråk på att vara neutrala lathundar i debatten. Jag tror raljerandet förklarar mer än syftet att vara litterärt spelfull, nämligen föreningshumanismens människosyn, och då i synnerhet de människor som vägrar infinna sig i att definieras av idéskolan. Diskussioner om gemensamma värderingar, deras sundhet och universalism kan aldrig hållas på lika villkor när någon sida jonglerar med sin egen hederlighet och anser sig ha det moraliska företrädet att definiera och fördöma de andra. När antirasism döms ut som vilseledande fluffighet och kritik mot diskriminering hånas som hyckleri är debatt knappast tidens bordsvatten. Då handlar det om en lek där spelreglerna förutsätter att man säljer sin integritet innan man sätter sig vid bordet. Som föreningshumanist kan man kanske göra det, men äkta humanister har principer där behovet att utgå med argumentativ vinst inte placerar sig högre än sanning och hederlighet.

Tarantulas mating

2011-02-26T21:24:00.003+01:00

Ibland är gamla nyheter lika nedslående som dagsfärska aktualiteter. Här kommer något som jag hade missat men som jag nyligen stötte på i samband med annat. Det handlar om en bok som avslöjar uppgifter som borde chockera även den som har minsta möjliga mängd med vett i sig. Boken heter ”The Unspoken Alliance” (publicerad 2010) och är skriven av Sasha Polakow-Suransky, en judisk-amerikansk forskare (barn till sydafrikanska anti-apartheidaktivister) och tillika medarbetare på den anrika politiska tidskriften Foreign Affairs. Den utgör en studie i relationen mellan Israel och apartheidregimen i Sydafrika ända fram till dess fall och innehållet baseras på tidigare hemligstämplade dokument vid den sydafrikanska underrättelsetjänsten. Avslöjandena är föga överraskande i sin natur men skrämmande i omfattning. Här får man bland annat veta att länderna hade ett nära utbyte av krigs- samt polisiärinformation, alltifrån hur man kuvar demonstrationer och torterar fram uppgifter till hur man kontrollerar getton. Stora vapen- och krigsmaterialaffärer har kunnat bekräftas och involverade diplomater/politiker – en del av dem fortfarande aktiva, såsom Shimon Peres – har identifierats med bland annat underskrifter. Den aktiva vänskapen regimerna emellan beskrivs i detalj och av det som framkommer verkar samarbetet ha varit av djup karaktär.

Det mest upprörande avslöjandet tordes ändå vara uppgifterna om Israels erbjudande om att sälja kärnvapen av olika storlekar till Sydafrikas apartheidregim i syfte att stärka dess diplomatiska position på det internationella planet. Uppenbarligen var det Sydafrika som avböjde handeln, dels på grund av det höga priset och dels på grund av att landet själv höll på att utveckla teknik som kunde leda till egen produktion av kärnvapen. Att detta ännu en gång bekräftar faktumet att Israel förfogar över kärnvapen (första gången världen fick bevis på det var via Vanunu Mordechai) är en del av avslöjandet. Det andra är dess vänskap och reciproka samverkan med en av den moderna tidens värsta rasistiska stater. Det är kanske i skuggan av detta som landets regim, som väntat, förnekar alla uppgifter – inte genom direkta dementier, utan genom anmärkningar på detaljer i dokumenten – underförstådd att de faktiskt vet vilka dokument det är som saken handlar om. Det är fascinerande att den Israeliska regimen aldrig upphör att överraska med sin smutsiga terrornatur, och de som ändå tar sig till ett erkännande menar att man faktiskt inte hade något val. Eller som en av dess militära hade uttryckt det ”när man är ensam i en öken så stiftar man vänskap med taranteln”. Om alla ändå kunde lägga sin humanism åt sidan och förenkla livet till denna nivå. Valet står inte och har aldrig stått mellan ett dåligt alternativ och inga alternativ, utan mellan ett bra alternativ som fordrar att man beter sig mänskligt – rättvist – hederligt och ett alternativ där man beter sig som en tjuvaktig terrorist och folkmördare. Regimen vet mycket väl som om sina val, och just därför har man valt i sitt förflutna valt att samarbeta med regimer som har varit rasistiska – som Sydafrika och Turkiet. Se denna intressanta intervju med författaren och gör som jag - utöka din hög av böcker att läsa med ännu en intressant bok.

Party scholars

2011-02-20T20:11:00.004+01:00

Den numera befriade arabvärlden festar så det ryker. Förhoppningsvis får även resten lika mycket anledning att ansluta sig till megafesten. Revolutions- och glädjesångerna, fantastiska sådana, avlöser varandra:

Fester och konserter stora nog att få Woodstock att skrumpna av avundsjuka:

Ja, till och med Qaradawi har anledning att sjunga allsång: