Fastan är en av islams 5 grundläggande, universala och obligatoriska trospelare. Detta härleder till att formen, och flexibiliteten, också är universala oberoende av geografisk, etnisk, kulturell eller könstillhörighet. Den omfattar alla som inte inbegrips av de undantagsnormer som finns. Åldern är också en viktig faktor att tala om. Barn upp till myndig ålder behöver inte fasta. Detta är dock svårare sagt än gjort. Det vanliga är att barnen finns i en ramadanatmosfär som kan liknas vid den julstämning som startar en bra bit innan julafton. Detta leder till självidentifikation och strävan att dela det hela med föräldrarna, något som kan skapa mindre konflikter mellan föräldrar som tycker att barnen fortfarande är för unga för att fasta och barn som hävdar sig. Det är vanligt då att föräldrarna köpslår med barnen om metoder – sk ”barnfastande” - som troligen är månghundraåriga. En sådan är att barnet lovar att inte äta något mellan huvudmålen (!), en annan är att man inte äter något fram till lunch och då kan man äta. Mina föräldrar fick accept från mig även via fastande från selektiva måltider – t ex ingen gurka eller tomat på hela dagen. Helgfastande för större barn är också vanligt förekommande. När man börjar fasta enligt rådande norm är i slutändan något man själv kommer fram till efter bästa intention och även om social påverkan finns så är det ett personligt beslut.
Med detta sagt så följer fastan i Sverige samma rutiner. Den kanske vanligaste frågan som kommer upp, och som lär bli extra aktuellt i år, är tiden på dygnet som man fastar. Det tillhör inte till det ovanligaste att obekanta med fastan näst intill storknar när de får veta om de uppenbara praktiska rutinerna. I år börjar fastan med 19 timmars fastedagar för att droppa ner till 17 timmar mot slutet av månaden. Detta medför en generell aspekt utanför ramen för undantagsnormerna. Mot förmodan, och detta finns även bland en del muslimer, så ingår inte lidande eller ökad risk för hälsoproblem i fastandets bas. Meningen är aldrig att utsätta sig för skador eller ökad risk för skador. Snarare finns det tydliga teologiska hinder för dumdristiga och envisa beslut som äventyrar viktiga saker. Därav kommer en av flexibilitetssynen in och detta är fullt sanktionerat av kunniga och skriftlärda med stöd i teologin genom sk fatwan – religiösa dekret. När dagarna blir så långa att frågan aktualiseras finns det 3 allmänna metoder som man kan välja att följa: 1 - man räknar ett antal timmar på den ljusa delen av dagen – 13-14 timmar – då man fastar sedan bryter man fastan som vanligt, 2 – man följer geografiskt närmsta stad där det finns en muslimsk majoritet och där man följer dygnets aktuella timmar eller 3 – man följer Meckas tider som i egenskap av geografiskt centrum fyller denna funktion.
Detta är givetvis en teknisk fråga och fastan, liksom alla andra handlingar som man gör, bedöms efter deras intentioner i hjärtat. Den som fastar med dess fulla intention gör en bedömning inom sig själv och väljer hur han/hon vill göra. I muslimskt tänkande ser man det som att man kan tro att man lurar sig omgivning och kanske tom sig själv men det är där det stannar. Fastans spirituella gång är bortom mänskliga ögon och tyckanden. I år har frågan aktualiserats av många och ifall man stöter på människor som kanske gör på olika sätt så kan det vara efter deras bästa intentioner och alla kan ha rätt. Det är trots allt ett personligt beslut och flexibilitetsprincipen gäller såväl friska vuxna utan fysiska hinder som människor som omfattas av fastans undantagsnormer.
I nästa avsnitt går jag in på det svenska fastandets dagliga rutiner.
