Tiden finns tyvärr inte till att skriva blogginlägg i den form som jag vanligtvis väljer att uttrycka mina tankar. Istället lägger jag in exemplen på några röster som styrt debatten om Gina Dirawi. Om vi lägger bort konventionella islamofober som Dilsa Demirbag-Sten, bloggarna soldatmamman, Bitte Assarmo och Anna Ekström, folkpartisterna Erik Svansbo och Mathias Sundin samt diverse andra personer som gör vad de kan för att utöva sitt hat, så kom det in några annorlunda röster in i diskussionen. Med annorlunda röster menas då en utveckling av islamofobin som personerna exponerar till nästa grad. Här följer exempel för dessa uttryck:
Axess chefredaktör Johan Lundberg drar sig inte för att helt ogrundat påstå att Gina har förnekat förintelsen:
I samma anda lägger folkpartisten och riksdagspraktikanten Naomi Abramowicz, som för övrigt är dotter till Lisa Abramowicz – generalsekreterare för Svensk Israel-information som har gjort grova islamofobiska uttalanden, som relativiserat med dess allvar och som nedspelat dess roll i utvecklingen i väst – allvarliga påståenden, helt fabricerade, i munnen på Gina:
DN:s politiske redaktör Wolodarski följer med i hetsjakten – och som källa använder han skrivelser av den rasistiske folkpartisten Erik Svansbo:
En annan person som också följde med i detta tåg var SvD:s politiska ledarskribent Sanna Rayman, vars fokus låg mest på Ginas kommentarer om USA:s krigshandlingar. I detta uttrycker hon detta:
Alltså – hennes ålder och palestinska ursprung diskvalificerar henne från att delta i politiska debatter eftersom hennes saklighet/neutralitet är att ifrågasätta. Hur detta tedde sig med bakgrunden, och om hon var beredd att påstå samma sak gällande en person med judisk bakgrund var frågor jag undrade över. Fram tills detta klockslag har det inte kommit något egentligt svar.
Med personer som dessa i det offentliga som gör detta med sina överordnades blida ögon är Gina chanslös, för islamofobin och arabhatet är så pass normaliserade att avvikelser från dem är det som sticker ut. Vilken källkontroll, vilken saklig genomgång, vilken hederlighet. Herregud, säger jag bara.
2 kommentarer:
Jag har några frågor till dig. Kan man kritisera islam utan att kallas för islamofob eller är islam förbjudet att kritisera? Vad kallas man om man är kritisk mot kristendomen eller annan valfri religion? Hatar man för att man ifrågasätter religioner och heliga hokus pokus-skrifter? Vart går gränsen mellan kritik av islam och islamofobi?
Tack på förhand!
Gurran - välkommen:
1. Ja, man kan visst kritisera islam utan att vara islamofob och nej, islam är inte förbjuden att kritiseras.
2. Vad man kallas när man är kritisk mot en särskild religion beror på namnet på religionen. Ens uppsåt och tillvägagångssätt blir givetvis avgörande för om det är religionskritik man ägnar sig åt, eller om det är demonisering och hatspridning. Detta gäller punkt 1 och 2.
3. Man behöver inte vara hatisk om man ifrågasätter religioner, samtidigt vill många komma undan med hat med denna täckmantel. Det kan vara oreflekterat – att de inte rannsakat sig själva och sina idéer – eller så är det ett medvetet sätt att rentvätta rasistiska och hatiska åsikter med kritik som brandvägg. Det finns folk som orättvist kallas för att ha någon form av rasism som de egentligen inte har, men det finns också många som har det men som försöker få frisedel för det.
4. Stor fråga. Som backup rekommenderar jag Mattias Gardells bok ”Islamofobi”. Generellt sett är islamofobi onyanserat, icke-differentierande, generaliserande, global, demoniserande och har en avgörande portion misstänkliggörande. Islamofobi kläs numera ofta i slagord och bildspråk som är gravt anti-muslimska men som syftar till att gå på medial linje. Muslimsk organisation misstänkliggörs, nazi referenser är frekvent använda, de anklagas vara fokus för eller importörer och upprätthållare av andra former av rasism etc.
Skicka en kommentar