The juridical farce of Israel - a longitudinal study

Introduction:

I Naqab-regionen i Israel finns det en stor andel beduiner som är av muslimsk tro. Ca 5000 av dessa bor i staden Beersheba. I staden finns det ingen formell moské, något som den muslimska populationen påpekat och velat ändra på. Samtidigt finns det en moskébyggnad i stadens centrala del vars ursprungliga namn är Base iso-moskén. Den byggdes år 1902 av ottomanerna och fungerade som en regelrätt moské ända fram till den israeliska ockupationen som stängde den år 1950 och gjorde om den till ett kulturellt museum. Med tanke på den historiska betydelsen, de ekonomiska fördelarna, populationens storlek och behovet såg den muslimska populationen en möjlighet. Stadens ledning och borgmästare som har varit de största hindren för att muslimerna ska få nyttja moskéns yta. Syftet med åtgärden bar att tillhandahålla stadens muslimska invånare möjligheten att använda stadens moské till det som den en gång byggdes för.

Materials and Methods:

Naqabs muslimska kommitté samt samfundet för skydd av beduiners rättigheter, 2 intresseorganisationer, förde en rättsprocess upp till högsta domstolen i landet mot beershebas stadsledning och borgmästare och för sin rätt till byggnaden. Argumenten har handlat om populationens mänskliga rättigheter och den historiska relevansen som byggnaden har.

Results:

Högsta domstolen beslöt, som väntat, att avslå muslimernas begäran med hänsyn till att varje stadsledning har rätt att bestämma över sitt eget offentliga område. Samtidigt hade man inga problem med att bestämma över stadsledningen om att den ska omvandlas till ett ”islamiskt museum” för ”stadens muslimer”.

Discussion:

Den rättsliga kampen om moskéns rättfärdiga återupprättande har pågått ända sedan 70-talet, och varje gång har man avslagit begäran. Stadsledningarnas och borgmästarnas motiveringar till detta sammanfattas väl av den israeliska kolonialmentaliteten som sätts i ord av den nuvarande borgmästaren Ruvik Danilovich när han säger att ”en moské i hjärtat av en judisk stad är otänkbar” och att det skulle ”användas av nationalistiska och radikala religiösa för att provocera/protestera”. Att domstolen går emot borgmästarens krav på att det ska vara ett allmänt museum är inget annat än ett jönsigt skämt. Vi ska alltså bli övertygade om att frågan om en moské för bedjande, som hela rättsprocessen handlade om, är egentligen så pass oviktig för muslimerna att man kan t.o.m. prioritera ett museum över den – för 5000 personer. Israel, som är så "muslimkär", klarar inte av att acceptera deras mänskliga rättigheter, men det går väl att visa upp deras kulturella förflutna till allmän beskådan. Folk kommer att vallfärda dit för att lära sig mer om sina muslimska vänner....Ingen är lika bra som Israel på att använda egna PR-etikett som medialt dasspapper. Sannerligen ska farsen till rättsprocess ses i sitt rätta sammanhang, för domstolen, borgmästaren och alla motståndare är av samma skrot och korn och har varit det ända sedan 50-talet: ett dammigt museum med några spruckna lerbitar och dammiga trasor är precis vad det är, i hjärtat av Beersheba – ett medvetet manifest över seger och dominans över en mördad civilisation. Här fanns de men inte längre - beskåda deras döda historia.

Acknowledgements:

Ja, inte f-n är det av de israeliska rasisternas interna spel i alla fall. Det är något som är säkert.