Hello Kent, take a seat.

Jo, du är visst här, och du ser detta. Ingen idé att spela byfåne, i alla fall inte mer än vad du redan är. Du undrar säkert över en del saker som berör detta. För att använda din vokabulär ”vem är denna svenskfientliga, men samtidigt oerhört charmiga och stiliga, bloggare som skriver om detta?” Som vittne på denna sida om frågan kan jag bekräfta att 2 av 3 av adjektiven är fullträffar medan den tredje tillhör det floskelordbok som du och dina liksinnade hittat på. Jag kan ändå besvara frågan, eftersom det är av allmänt intresse. Personen som skriver detta är en som levt större delen av sitt liv i Sverige, som har sin rot och sky här och som ser landet som en dimension av sitt jag lika mycket som alla andra. Det är också en person som du har valt att göra till måltavla för alla dina aggressioner, frustrationer och tillkortakommanden. Det är en person, som med sin mångbottnade etnicitet och livsstil, levandegör en hotbild som din förfallna mentala rike fabricerat och närt med gift till ett monster. Det är ett monster som konsumerat dig vars tentakler slår ut i alla medium det kan vistas i. Det vill växa, frodas och sluka allt det kommer åt.

Denna person spenderade långa perioder med att leta fel på sig själv och sina liksinnade för att se var det är som dina liksinnades hakar fäster. Ingen rök utan eld brukar ofta stämma, men här kunde jag inte se någon eld, någonstans. Ända tills jag lyfte blicken mot dig och dem dina. Era gråa ansikten är bakom ständigt dimmer av allt rök ur era munnar och ögon. Ett självförvållat spärr för att kunna se människor och händelser för vad de är och istället låta produkterna av bitterhet och förakt skapa en annan illusion av verkligheten. Jag har försökt förstå er, jag har försökt se era blickar, jag har tagit fler steg framåt än vad som är rimligt. Det är ändå samma spruckna och enerverande stämma jag får till gensvar. Det är bara se vad dina sympatisörer, och i vissa fall gorillor, bland kommentarerna skriver, och det är lågt räknat om jag säger att jag har raderat 5 gånger så många exakta kopior i budskap. Människor som dräller in med en attityd som osar medfött ordföreträde och moralisk arrogans. Dessa är symtom av denna smitta som monstret innebär. För att parallellisera med din människosyn Kent så är detta personifierat i dina egna ord. Det är inte symtom på något negativt att Malmös förstfödda barn råkat heta Mohammad, utan det är tron att det är något negativt som är symtom på detta monster.

Så korkad eller ond kan väl denna person inte vara, tänkte jag. Länge. Det blandades friskt av nationer, etniciteter, åldrar, ekonomier, sociala förhållanden, historiska diskrepanser, konflikter och oändligt fler divergerande faktorer. Kors och tvärs, upp och ner, bara för att alltid nå samma slutsats för måltavlan. Det var dock så. Det är en hårfin gräns mellan ondska och galenskap och ibland vet jag vet vilken sida du befinner dig på, men oavsett sida så blir konsekvensen av dina handlingar domsamma. Det är här du har din gemensamma nämnare med dina meningsfränder. Era måltavlor är födda fel och de kan aldrig tvätta bort det som ni har fiendeförklarat – deras kroppsliga arv och fria vilja. Jag har gjort mitt och nu handlar det inte längre om att möta dig. De handlar om att du inte ska ta det som tillhör andra. Deras födslorätt och allmänna egendom. Detta var en liten del av det som jag, och många andra, arbetar med. När vi har sett att det blev en källa för ilska och motstånd så vet vi att det träffade rätt. Vi ska dräpa ditt monster genom att hugga av tentaklerna, en efter en. Alla som skrivit om detta – innan och efter mig, alla som retweetat, alla som har spridit sanningen om ditt monster. Detta är vad som händer när ditt gråa ansikte blottar sig i ett ögonblick av vind, och vi kommer att vara där för att via ditt riktiga tryne. Jag är en person, bland många.

Ett lågaktningsfullt långfinger,

THE Banana

Bildkälla