lördag, april 09, 2011

If you can't beat them, replace them


Lördagen har börjat så härligt. Jag har fått ett så starkt invärtes skratt att diafragmans sendrag lär hålla i sig i en vecka. Anledningen är något som ändå måste vara årets, eller kanske årtiondets, alltför försenade 1:a april skämt. Det är det ovanstående citatet från principessa Azzurro Della Marrone. Japp, gott folk! Nu tillkännager hon att hon är muslim och att ”vi” har några av vänsterns medieprofiler att tacka för att folk föraktar oss för vår oförmåga att behärska våra temperamentsfulla känslor. Allt kommer tydligen efter en händelse som har ägt rum på Kulturhuset i Stockholm där man har ställt in en dansföreställning eftersom en person har reagerat mot att man har haft koranrecitation som bakgrundsljud till höftvickandet. Detta sker ju givetvis i den tidsöverlappande skuggan som orsakats av den galne terrorprosten Terry Jones och eftersom jag inte vet mer än det som står i länkarna så tänker jag inte kommentera det. Det är ändå ej särskilt intressant i jämförelse med vad principessan släpper på allmänheten då händelsen låter som att det är en i mängden liknande idioter (om den nu stämmer).

Min första tanke var att något måste ha gått fel här. Hennes konto måste ha blivit hackat, eller så är det laggande från 1:a april som orsakat fadäsen. Nej, så var definitivt inte fallet, för uttalandet hade sin plats i sitt sammanhang. Med sammanhang menar jag då hennes sedvanliga anti-vänsterhysteri och fixeringen hon manifesterar vid intellektuella som är svenska och modiga nog att nyansera bilden av muslimen och islam som något annat än ondskans hantlangare. För att förstå detta behöver man dela upp det i flera beståndsdelar, som alla utgör samma skrot och korn vi läser i alla texter principessan skrivit. Uppfattningen av muslimer kommer, i detta fall, av att de utpekade tuttat i allmänheten en bild som är skev, och detta vet hon eftersom hon får lida för denna bild. Att muslimer själva kan tänka och förklara sina ståndpunkter blir irrelevant för henne. Lika irrelevant som faktumet att allt som muslimen säger och som inte följer den angivna lådan man tilldelat deras intellektualism stämplas som terrorvänligt gruvmentalitet. Så antingen förstör vi bilden av oss själva eftersom vi beter oss som vildar eller så förstör vänstern bilden av oss eftersom de försvara vår vildhet. Här kommer det unika muslimska offer-principessan in och nyper till medan hon kan.

Alla med en lunga förstår hur stor diskrepansen är i detta nya utspel. Förklaringen, såvida det inte är så att hon verkligen menar att hon blivit muslim – och bryter med alla påståenden om sin egen ateism a la föreningshumanisterna, kan vara att även om hon per definition inte är en muslim så gör hennes geografiska bakgrund så att hon (ofrivilligt) associeras med dem. Därmed får hon dras med muslimism och betala samma intellektuella pris. Den naturliga följdfrågan blir – är det någon som läst något av henne och som vid sina sinnens fulla bruk gjort det? Bland hennes ståndpunkter finns det två sammantvinnade: utpekandet av hur en äkta muslim är/tänker/gör och varför denna varelse är så outlandish och farlig – samt ilskan över att människor kallas för muslimer när de själva inte har sagt det. Ska det nya uttalandet tolkas som att hon gav in för trycket och accepterade läget? Det låter inte som hat-Dilsa, inte på ljusårslånga vägar. Kanske gäller det snacket om ”kulturella muslimer” – en patetisk etikett, som människor som vill äta kakan och ha den kvar, klistrar på sig själva. Det skulle inte vara en omöjlighet, om det inte vore för den debuterande annonseringen som sker i syfte att demonisera meningsmotståndare. Man är väl så pass mycket muslim att man kan använda det för att tysta folk, eller?

Hur som helst så tänker jag inte låta mig förledas av hennes vedertagna opportunism och falskspel. Det brukar vara på tapeten bland debattörerna tillhörande falanger att periodvis plagiera varandras emotionalism och kanalisera argumenten utmed samma känslor. Att vara förutsägbar i mening är något att respektera eftersom ens tydlighet håller sig konstant och ärligt. Att samma förutsägbarhet kan användas i hatisk mening är precis det omvända, och förutsägbarhet är det som visar mönstret. I veckan såg vi Gudmundson med sin Gudmundism där han menar att oavsett beteende eller reaktion så är accepterandet av att muslimer reagerar en rasism mot dem. Lena Andersson och Paulina Neuding har följt samma linje och nu kläcker principessan ur sig det största ägget. Att hantera muslimer som kollektiv och som individer verkar vara en ytterst besvärlig handling när man inte vill ta i dem ens med tång, som trion visat. Därför är det nya sättet att berätta hur muslimer är och tänker som direkta/indirekta representanter, och de som faller utanför denna låda gör det för att de är extremister och terrorister. Inte kan muslimen gnälla när man faktiskt försvarar dem, som i själva verket inte alls är ett försvar utan ett instiftande av demonisering. En intressant strategi där man går in och leker ambassadör när man strax innan varit fradgatuggande kritiker. Vilken utveckling - först talade man om muslimerna och nu har man tillfört att man talar för muslimerna – men aldrig skulle man komma på tanken att tala med muslimerna.

11 kommentarer:

Anna sa...

Det säger också en hel del om dig - att du går igång på Dilsas twittrande, men struntar i sakfrågan.
Det ÄR ett problem om muslimer antingen ses som så hotfulla eller lättkränkta att en föreställning läggs ner bara för att nån på Facebook tycker att Korancitat på scen är respektlöst.
Det är väl allvarligare än om Dilsa Demirbag-Steen plötsligt identifierar sig med muslimer som grupp?
Ser du inte din fixering?

THE Banana sa...

Anna:

att du blundar för min kommentar gällande sakfrågan är ett problem hos dig, inte mig. Jag uttalar mig inte om händelseutvecklingar som jag inte tycker att jag vet tillräckligt mycket om. Däremot vet jag tillräckligt mycket om det som Dilsa har skrivit om muslimer, islam och multikulturalism för att reagera när hon plötsligt associerar sig till muslimer som individer och som kollektiv. Din underliga reaktion beror väl på att du har förutfattade meningar och den fighten kan du ta med dig själv.

Att uppmärksamma systematiskt hat som uttrycks av opinionsbildare, som absorberas av massorna och som spelas ut så det drabbar människor - ja, det är vad du kallar för "fixering". Jag är väl fixerad vid något så konstigt som att bemöta hat. När du själv byter metrosida om diskrimineringen som drabbat muslimen så har jag redan fått lida för det. När du byter tv-kanal för att inslaget är ungefär detsamma som flera stycken du har sett på sistone så har mina nära och kära drabbats av deras andra - en efter en.

Anna sa...

Jag menade fixering vid Dilsa, inget annat.

THE Banana sa...

Hennes uttalanden uppmärksammas som många andra personers uttalanden pga deras islamofoba innehåll. Kalla det för fixering om det behagar dig, hade islamofobi varit ett obetydligt problem hade bloggen kanske inte ens funnits.

Anonym sa...

@ Anna

Jag är medveten om att det här inte är ett problem för dig och att du upplever detta som en fixering vid en icke-händelse. Men som Bananen helt riktigt påpekar så är det stor skillnad mellan det du upplever och det vi som muslimer upplever. Varenda gång det skrivs något negativt om islam och muslimer (och det skrivs något varje dag) upplever många muslimer det som ett slag i mellangärdet.

Jag vet att det skrivs mycket i media som upprör andra men som inte rör mig i ryggen, men det hindrar inte mig från att kunna sätta mig in i deras sits och förstå vad de känner - empati kallas det.

Om du saknar denna grundläggande mänskliga förmåga är du förmodligen en psykopat. Om du däremot i grund och botten är en empatisk varelse så ber jag dig att göra en liten ansträngning för att försöka förstå hur andra kan tänkas uppfatta världen.

Anna sa...

Annonym och Banana, läs vad jag skrev. På vilket sätt visar jag min brist på empati?
Jag ville bara få fram att man kan välja att ignorera personer. Alla vet att Dilsa har en muslimsk bakgrund, men att hon har tagit avstånd från islam.
Jag är ateist men jag läser en hel del om islam och texter/bloggar skrivna av troende muslimer. Jag gör det för att försöka förstå. Ni kanske inte tänker på det, men för cirka 40 år sen fanns det kanske bara omkring 500 muslimer i hela Sverige. Så islam är något nytt för svenskar som har några år på nacken. Men det vore ju bra om intresset vore ömsesidigt. De flesta sekulära människor i Sverige blir inte upprörda över bilder eller ord som handlar om religion eller sexualitet.
Däremot kan de t.ex. bli upprörda över frågor som gäller jämlikhet mellan könen, ekonomisk ojämlikhet eller barnuppfostran.
Jag kan förstå att såna som Dilsa kan uppröra, efter som renegater upplevs som svikare, men finns det inte viktigare frågor för muslimer i Sverige att ta tag i?

THE Banana sa...

Anna:

Varför tänkte vi inte på det? Islamofobi skulle försvinna, bara det ignorerades - liksom rasism, antisemitism, sexism och alla möjliga hatideologier som aktivt syftar till att skapa misstänksamhet, hat och demonisering. Det kan knappast vara så att dessa ideologier arbetar med att forma tankar och människor som i sin tur reagerar mot dem som drabbas av hatideologierna. Eller kanske är det så att islamofobi är en klass för sig, en lättviktare som inte går att jämföra med riktiga hatideologier. Ja, bara folk väljer att ignorera islamofober som vill tala om dem och för dem men aldrig med dem, bara de ignorerar det hat och propaganda som sprids om dem och som berövar dem medfödda mänskliga rättigheter som alla andra naturligen får, så skulle saken självdö.

Att Dilsa också kommer från ett område där de flesta har varit av muslimsk tro gör henne till frivillig arvtagerska trots att hon, enligt henne själv, aldrig definierat sig/levt som muslim eller levt i ett hem som gjort det. Den rätten har man av naturliga skäl och att pendla in i det, även om man under den gångna 20 åren upprepat sin egen ställning och vikten av att inte kalla folk för muslimer bara för att de råkar komma från en plats med många muslimer, får man göra sakligt och trovärdigt när man vill.

Det är mycket som du förutsätter om och förmenar muslimer och deras reaktion för sina mänskliga rättigheter. Att du tror att min reaktion mot Dilsas skriverier beror på att jag upplever henne som ”svikare” visar hur lite energi du har ägnat åt att förstå det. Då är det lätt att diktera för andra vad de borde skriva om, tänka på och uppmärksamma.

Anonym sa...

Anna
All heder åt att du försöker förstå. Synd att du misslyckas.

Mu spekulerar jag bara, men kan missförståndet bero på att du har svårt att tänka utanför dina egna referensramar när du ska förstå andra? Jag säger inte det här för att vara nedlåtande, men jag får den uppfattningen när jag läser ditt inlägg.

Minoriteten är (nästan) alltid mycket väl medveten om vad majoriteten tycker! Majoritetens budskap förmedlas bokstavligen från vaggan till graven (BB, dagis, skola, media etc). Minoriteter kan anklagas för mycket, men knappast för att inte vara insatta i majoritetskulturens normer.

Anonym sa...

Hej!

Jag beundrar ditt sätt att skriva; ibland skrattar jag högt så att folk omkring tittar snett på mig... "dialogen" som föds i kommentarfältet påminner mig om Eugène Ionescos korta pjäser...

MEN....quelle suspense....
ibland använder du onödiga epitetet och ad hominem argument vis à vis dina motståndare, vilket gör att folk intar en försvarsställning. Min observation må vara enbart en truism då du kanske anser dig berättigad att använda pejorativa ord (hatisk, rasist, hysterisk, fixerad) men för mig är det beklagligt eftersom onödigt; dina argument är starkare utan dessa ord, tycker jag...

men...elle est vraiment obstinée...
du kanske är ionescian och tror inte att språket kan kommunicera ngt väsentligt:-)

Blanche

THE Banana sa...

Blanche:

Hej och tack för kommentaren. Jag kan aldrig yrka på att jag är perfekt och därmed alltid handlat som en. Däremot tycker jag inte att din kritik träffar rätt. Jag är förbi fasen med dansbandsleende mottagande av alla – vänner och fiender. Länge duellerade jag med mig själv om vad som karaktäriserar den som gör bättre saker än att hata och vara rasistisk. Det är min fulla övertygelse att det i alla fall inte är att ta skit i mängder, att visa tolerans för rasism och att vara tyst inför ondska. Tvärtom så är det precis det omvända. Jag är inte den som attackerar och jag friar hellre än jag fäller. Men jag tänker inte sitta tyst och bli slagpåse för intellektuella perversioner. Om folk intar försvarsställning för att de utmanas på sin rasism och sitt hat så är det deras fy skam, för dom som får epiteten har gjort sig förtjänta av dem eftersom de blockerat alla andra möjliga rationella förklaringar.

Är för övrigt inte bekant med Ionescos verk men om vi verkar ha något gemensamt gillar jag honom redan :p.

Anonym sa...

Hej AB!

Tack för ditt snabba svar!Att vara bortom dnsbandsleende"-bekräftelsen tyder på en viss mognad som jag beundrar. Mitt syfte var inte att träffa rätt, eller att beklaga en brist på perfektion. Tvärtemot är jag övertygad om att ars est celare artem (det är konst att dölja konst).

Hur som haver, jag ska inte distraheras av skenbara trivialiserande epitet :-)

Ha det gott!
B.