All seriös forskning som gjorts inom området har visat att kvinnor är lika våldsamma, eller mer våldsamma, mot manliga partner i jämförelse med det omvända. Vi lever i en värld där kvinnligt våld mot män vanligtvis ses som oskyldigt, obetydligt och/eller rättfärdigat. Liksom gällande sjukliga attityder inom pedofilifrågan vet forskare att verkligheten är något helt annat än vad allmänheten tror sig veta - det är jämt fördelat och svagheter kompenseras med tillbörliga medel. Man skulle kunna skriva kilometervis med texter om detta och hur hela systemet perverterar sanningen. Nedanstående sammanfattar allmänhetens bild. När rollerna var omvända så reagerade folk, men knappt någon i det rådande fallet. Mest irriterar jag mig på den arabiska svinet. Nog skulle hon tjöta om en om någon bar hand på henne, eller om aktörerna bytte plats. Det bör vara en ögonöppnare att en hel del folk faktiskt försökte finna förklaringar till varför hon gjorde som hon gjorde för att - i sitt eget huvud - återbekräfta att hon aldrig kan vara en bov.
4 kommentarer:
När det gäller kvinnors våld mot män kan man verkligen tala om mörkertal när det gäller antalet polisanmälningar och forskningen är i det närmaste obefintlig.
I en Brå-rapport från 2009 konstateras att "analyser av utvecklingen av våld mot män i nära relationer saknas det empiriskt underlag till."
Svarten:
Brå:s slutsats gäller svenska förhållanden, vilket stämmer. Detta är ett ämne som finns men som väldigt få bryr sig om att se efter eftersom den allmänna uppfattningen är att det är en icke-fråga och att det på intet sätt kan jämföras med de omvända förhållandena. Samtidigt är det ett komplext fenomen som omvälvas av mycket skamkänslor, stereotypa könsroller och inlärt beteende om att en pojke/man ska tåla få stryk utan att gnälla eller klaga. Här förtjänar uttalade feminister en stor känga i ansiktet - man är mycket mån om att ge feminism en bred definition som handlar om rättvisa för båda könen men i bland annat detta fall har man kategoriskt unvikit ämnet och därmed misslyckats uppna en av sina delmål. Det är känt via seriös forskning att kvinnor är lika eller mer våldsamma/kränkande/grova och att deras fysiska svaghet ofta kompenseras med tillhygge.
Det är märkligt att folk är så överseende med kvinnligt våld. Man brukar ju konstatera att det inte är de fysiska skadorna som är värst för personen som utsätts för våld, utan det är förödmjukelsen och känslan av att vara värdelös och att man inte förtjänar bättre. Det är ju lika förödande för män som för kvinnor.
Kvinnan som säger att ”han nog förtjänade det” är typisk. Så tänker nog de flesta. Det de inte inser är att de faktiskt nedvärderar kvinnor när de tänker så, för de ser alltid kvinnan som offer, som hjälplös, ungefär som om hon vore ett oansvarigt barn.
Och jag håller med dig, män avstår nog ofta från att anmäla.
Feministerna sviker här som i så många andra fall. De skulle förtjäna på att försöka bli humanister istället.
Anna:
välskrivet. Det är nog i de skillnader som finns mellan könen, som få vill erkänna, som gömmorna finns för desa svarta luckor.
Personligen har jag alltid beskrivit mig som humanist (obs - INTE att förväxla med humanisternas vidriga människosyn - i SV och internationellt) och för mig är feminism en del av humanism. Jag anser dock inte att feminismen är det magiska lyckopiller som många feminister vill få den till - att dess mål innebär rättvisa och jämlikhet för alla. För mig är det lika långsökt som att påstå att antirasism når salla effekt - om alla ändå vore icke-rasister skulle vi leva i eden. Så enkelt är det inte, och sådana frågor är sånt som avslöjar verkligheten.
Skicka en kommentar