Ibrahim Tatlises severely shot and struggling for his life

Tidig måndag morgon utsattes den folkkäre sångaren Ibrahim Tatlises, som är av kurdiskt ursprung och uppträder generellt på turkiska, för ett attentat. Enligt Istanbuls guvernör utfördes attentatet av en skytt och en chaufför i en flyktbil med turkiskt registreringsnummer. Tatlises hade precis kommit ut ur TV-kanalen Beyaz TV-hus när händelsen ägde rum: 11 skott avfyrades under den snabba attacken, 4 träffade Tatlises bil varav 1 honom i huvudet. Under natten och dagen har han opererats 3 gånger och sjukhusets talesman har beskrivit läget som ”kritiskt men stabilt”. Senare under dagen har man meddelat viss försämring i hans status och kommenterat att med hänsyn till den hjärnskada som vållats Tatlises så är det stor risk att han vid ett eventuellt uppvaknande har blivit gravt förlamad/paralyserad. Man har valt att hålla honom under inducerad koma i ytterligare 24 timmar för att stabilisera honom.

Spekulationerna kring gärningsmännens motiv är i full gång. Som ett brev på posten kom anklagelser från turkisk media om att PKK låg bakom dådet. En TV-kanal har gått ut med obekräftade uppgifter att de två förövarna redan har gripits och att de är irakiska medborgare – något som spätt på ryktena om att det också kan handla om en affärsuppgörelse länkad till alla tunga investeringar Tatlises gjort i Kurdistan. Tillsvidare har polisen vägrat kommentera de nämnda påståendena. Fiender har han bevisligen, men även vänner och älskare. Enligt uppgifter har sjukhuset som han befinner sig i omringats av fans och folkströmmen har tilltagit under hela dagen. Vare sig man känner honom eller känner till honom, vare sig man var anhängare av eller fiende till hans musikstil, vare sig man var likgiltig inför hans engagemang eller aktiv älskare/motståndare så är det svårt att hitta någon som inte berörts av händelsen. I sin sista föreställning i sitt TV-program, stunder innan han skulle bli skjuten, tar sig Tatlises en kort stund att gå ifrån sång och dans till ett seriöst tema – dödens ständiga närvaro och behovet av ödmjukhet. Det är med ett kusligt vemod som jag tittar på klippet.