The eccentric autocrat

Muammar Qaddafi har varit känd för rätt så mycket. Sin hänsynslösa diktatur, makalösa utspel, de bjärta traditionella kläderna. Faktorerna kan ställas på en lång rad. En sådan faktor är han sinne för gnistrande provokationer. Vid ett arabiskt toppmöte deklarerade han att anledningen till att palestinier och israeler inte kom överens var helt enkelt att båda parter var ”idioter”. Mitt framför honom satt en Abu Mazen som kiknade av skratt. 2009 reste han för första gången till USA till ett FN toppmöte där han också höll ett tal. Under det passionerade talet, som gissningsvis också är bland de längsta som har hållits av ett statsöverhuvud där, lyckades han med följande: nästan hamra sönder podiet med sin bankande betonande hand, oavsiktligt trycka på knappar som höjde/sänkte podiet, riva sönder och kasta FN-stadgan i FN-golvet, tappa bort sig i sina papper, återlansera den åh så unika idén med en enstatslösning ”Isratin” på Palestina-Israel-konflikten som han har skrivit om i sin pamflett ”den vita boken” – och slänga upp den till ordföranden, kalla Obama för ”vår (som i Afrikas) pöjk” och en hel drös med andra saker. En praktfull stjärna med andra ord.

Man skulle kunna säga att i många fall har reaktionerna inte motsvarat förväntningarna, i alla fall inte om man ser det ut ett statspolitiskt perspektiv. Kanske har folk haft överseende med hans egenheter. Kanske beror det på att han inte har varit särskild inflytelserik. Jag är ändå av åsikten att man aldrig ska säga aldrig, för det finns gränser överallt som när de väl passeras leder till kraftfulla reaktioner. Vid sitt statsbesök till Italien år 2009 ställde han till med något som under andra omständigheter skulle ha fått allvarliga konsekvenser. Se först på nedanstående video. Lägg först märke till hur den urfalske Berlusconi slår ut armarna och omfamnar honom i en broderlig kram. Titta sedan på Qaddafis kläder, och här är han på väg till ett möte med Italiens president och premiärminister:

Ser Du något utmärkande, förutom att det är en extravagant uniform värdig en ultraläderbög med Caesarkomplex? Han har klistrat på sig ett helt skyltfönster till amulett med en bild i, och det är inte vilken bild som helst, utan denna:

Den är tagen 1931 och personerna i den berättar ett stycke avgörande historia för den libyska nationen. I mitten ses nationalhjälten Omar Al Mukhtar som precis har gripits av italienska kolonialstyrkor, fascisterna. Al Mukhtar ledde en effektiv motståndsverksamhet mot den fascistiska ockupationen, som blev alltmer frustrerad över att gång på gång ha duperats av dåligt utrustade och beväpnade gerillagrupper i kraftigt numerärt underläge. Det tog Mussolini äkta fascistmetoder för att kuva motståndet som ledde till att Al Mukhtar kunde gripas i ett bakhåll. Stridssårad fördes han av den ansvarige officeren Graziani, som också är med på bilden och som senare skulle bli Mussolinis sista försvarsminister, till fängelset och 3 dagar senare var han dömd och offentligt avrättad. Det skulle dröja 20 år till innan Libyen kunde befria sig från italienarnas hegemoni.

Nå, den kupp som Qaddafi uppenbarligen ställer till med skulle ha varit svår att svälja för alla stater som försökt dissociera sig från portioner av sitt förflutna. Medan jag inte har någon negativ anmärkning på påminnelsen – den italienska fascismen fortsatte under annan skepnad – så undrar man ju vilken grad av diplomati kuppen kvalificerar sig till. Det är lika subtilt som ett Israeliskt statsbesök till Tyskland där Israelen klistrar på sig bilder med lägerjudar omgivna av nazister, eller varför inte palestinskt statsbesök till Israel där de har bilder på ett av Israels många folkmordsövningar på palestinskt territorium. Qaddafi kan vara det enda statsöverhuvudet som i egen person är galen nog att göra de mest udda sakerna – och komma undan med dem. Det kan vara att italienarna inte lät sig provoceras och agerade gästfria värdar, eller så höll de käften så att oljan och gasen fortsatte strömma in.

BIldkälla1, bildkälla2, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6