Att medlemmar i och representanter för samma parti spelar ut sina kort mot varandra tillhör inte ovanligheterna. Det kan finnas många anledningar till detta och generellt sett bör det ses som ett positivt tecken att det finns plats för olika åsikter under samma tak. Mig veterligen finns det samtidigt gränser för vad man får säga och hur långt toleransen sträcker sig när det gäller folks egenheter. Idag har jag bevittnat en av de märkligaste kontrasterna som ägt rum de senaste månaderna.
KD:s utrikespolitiske talesperson och tillika riksdagsledamot Désirée Pethrus uppger i ett uttalande att man kräver Mubaraks avgång. Hennes partikollega – Upplands Väsby-politikern, EU-parlamentskandidaten och fd riksdagsledamoten Magda Ayoub försvarar Mubarak. Intressant i detta är att Magda själv har Egyptiskt-koptiskt ursprung och arbetat inom organisationer med nära band till Mubaraktrogna ambassaden i Sverige. Att man kan tycka olika om olika saker är helt ok, men att försvara en diktator kan väl inte vara annat än huvudspinnande? Sättet som hon gör det på lyfter upp saken flera snäpp.
I Magdas försvarstal görs basen av Mubaraks diktatur till småbeklagliga detaljer som ändå inte står sig mot att Mubarak ”gjort mycket bra landet” eftersom i hans Egypten var ”folk trygga på gatorna” och att klassklyftorna var för honom ett statiskt arv, inte ett problem att lösa. Hur motiverar Magda sin anstötliga styrkning av den egyptiska diktaturen? Genom ett överdådigt missbruk av islamofobiska regimens ordbruk med siktet inställt på muslimska brödraskapet.
Mubaraks regim blir motsatsen till vad brödraskapet står för, enligt Ayoub. Och vad är det? Det gamla vanliga:
1 – Konspirationsteorier – arresteringen av dess sympatisörer, senaste tidens våld mot de kristna, förstörelse av historiska artefakt är alla symtom på att de ”mycket farliga politiska” moosleemerna inlett sin muslimisering i olika faser. De är regissörerna bakom nuvarande revolutionen, och just därför dömer Ayoub ut den som instabil, farlig med avsaknad av demokratisk legitimitet.
2 – Läskiga soundbites – med ovanstående agenda kommer moosleemerna att tvinga upp sig till makten och göra om Egypten till Iran. TEOKRATI! SHARIALAGAR! KVINNOFÖRTRYCK! MEDIA/UTBILDNING/KULTUR FÖRBJUDS! FÖRTRYCK AV KRISTNA! EKONOMIN KRASHAR = MASSFATTIGDOM!
Partipolitik får man tala om tills man storknar och att peka ut rätt och fel är en intellektuell skyldighet som på intet sätt fordrar att man samtidigt sympatiserar med ena eller andra parten. Det är banne mig ändå höjden av vidrighet att en politiker sjunker så lågt, att hon tar till grovt islamofobisk argumentation, för att försvara en hemsk, repressiv och dogmatisk diktatur. Jag har sänt frågan till partiets kansli, och det ska bli intressant att se om de svarar på det.
KD:s utrikespolitiske talesperson och tillika riksdagsledamot Désirée Pethrus uppger i ett uttalande att man kräver Mubaraks avgång. Hennes partikollega – Upplands Väsby-politikern, EU-parlamentskandidaten och fd riksdagsledamoten Magda Ayoub försvarar Mubarak. Intressant i detta är att Magda själv har Egyptiskt-koptiskt ursprung och arbetat inom organisationer med nära band till Mubaraktrogna ambassaden i Sverige. Att man kan tycka olika om olika saker är helt ok, men att försvara en diktator kan väl inte vara annat än huvudspinnande? Sättet som hon gör det på lyfter upp saken flera snäpp.
I Magdas försvarstal görs basen av Mubaraks diktatur till småbeklagliga detaljer som ändå inte står sig mot att Mubarak ”gjort mycket bra landet” eftersom i hans Egypten var ”folk trygga på gatorna” och att klassklyftorna var för honom ett statiskt arv, inte ett problem att lösa. Hur motiverar Magda sin anstötliga styrkning av den egyptiska diktaturen? Genom ett överdådigt missbruk av islamofobiska regimens ordbruk med siktet inställt på muslimska brödraskapet.
Mubaraks regim blir motsatsen till vad brödraskapet står för, enligt Ayoub. Och vad är det? Det gamla vanliga:
1 – Konspirationsteorier – arresteringen av dess sympatisörer, senaste tidens våld mot de kristna, förstörelse av historiska artefakt är alla symtom på att de ”mycket farliga politiska” moosleemerna inlett sin muslimisering i olika faser. De är regissörerna bakom nuvarande revolutionen, och just därför dömer Ayoub ut den som instabil, farlig med avsaknad av demokratisk legitimitet.
2 – Läskiga soundbites – med ovanstående agenda kommer moosleemerna att tvinga upp sig till makten och göra om Egypten till Iran. TEOKRATI! SHARIALAGAR! KVINNOFÖRTRYCK! MEDIA/UTBILDNING/KULTUR FÖRBJUDS! FÖRTRYCK AV KRISTNA! EKONOMIN KRASHAR = MASSFATTIGDOM!
Partipolitik får man tala om tills man storknar och att peka ut rätt och fel är en intellektuell skyldighet som på intet sätt fordrar att man samtidigt sympatiserar med ena eller andra parten. Det är banne mig ändå höjden av vidrighet att en politiker sjunker så lågt, att hon tar till grovt islamofobisk argumentation, för att försvara en hemsk, repressiv och dogmatisk diktatur. Jag har sänt frågan till partiets kansli, och det ska bli intressant att se om de svarar på det.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar