måndag, december 27, 2010

3 positive emotions in a post

Glädje:

Allas vår egen Bouhamza har skrivit ännu en bokrecension i tidskriften Kulturen. Denna gång är det Mohamad Omars bok ”Islamisten” som grillas och det är ingen överdrift om jag skriver att Omars nedskrivna tankar åker på en sju-våningars-omgång på en smäll. Att Mohamad Omar visade sig vara en nitlott var lika svikande som smärtsamt. Allt har dock sin lärdom och lärdomen av detta var hur patetisk och opålitlig svensk media egentligen är. Mohamads medieberömmelse kom först i samband med att han valde att gå i linje för redaktörernas intressen. Det producerades texter om alla fel som muslimerna gjorde, och det gillade man på redaktionerna. Sedan kom en mittenperiod där han surfade på tidigare rykte. Sen gick allt som det gjorde. Mycket intressant och analytisk recension av saknad röst i den muslimska bloggosfären. Kom igen, broder – platsen för dina texter är tom som bara den.

Skratt:

Föreningshumanisterna tycker synd om muslimer. Så pass mycket att de valde att ge ut ett pressmeddelande efter självmordsbombningen i Stockholm där de skriver att ”[…]vi får aldrig hemfalla åt kollektiviseringen eller kategoriseringen av människor[…]” och att ”[…]vi känner stor medkänsla och sympati för alla de muslimer som riskerar att oförskyllt drabbas av människors dömande generaliseringar och förenklingar efter denna terroristattack[…]”. Att detta kommer från just denna förening, och särskilt när texten är signerad Patrik Lindfors, en av föreningens mest inbitna islamofober, bör ses som ett opassande skämt. Man behöver knappast gå längre än att läsa kommentarerna för att se hur labil herr Lindfors är i sina åsikter. Eller så kan man läsa andra inlägg och diskussioner för att se hur hemskheten i det hat och förakt som kokar i många föreningshumanister. Det är för övrigt samma Lindfors som 3 dagar efter pressmeddelandet kategoriserar Koranen med Mein kampf och kallar dessa för Världens farligaste böcker. "Eller vänta, han har ju ett frågetecken där, det betyder väl att han ställer en fråga och inte påstår något?" Tja, om man vill acceptera att en fullvuxen, könsmogen och disputerad karl spelar idiot och gömmer sig bakom ett skiljetecken så får man göra det. Jag tror att det faktiskt är mer till Lindfors och hans föreningskollegor än vad som ryms i hans filmande. Man ska vara ärlig – säger någon annan samma sak, särskilt om det är en Sverigedemokrat, så sprängs alla i anklagelser om rasism. Föreningshumanisterna är en av landets främsta opinionsbildare när det gäller skapandet av islamofobi och förakt mot den religiösa människan. Seriositeten i och värdet av pressmeddelandet ligger på samma nivå om rödluvan stukar foten och vargen twittrar ”Det är synd om henne. Hoppas hon tar en tom skogsstig hem så hon kan gå….i fred….”.

Hopp:

Mänskligheten har många otroliga hemskheter på sitt samvete. Hemskheter som får en att tappa all hopp. Samtidigt är mänskligheten oförutsägbar, vilket skapar rädsla – men också hopp. Det är när hoppet förverkligas som man erfar härligheten av att vara människa. När godheten övervinner hatet och man ser tecken på känslomässig generositet. Här är ett: i Birmingham i England finns landets största muslimska population. Det är också en stad som drabbats av motsättningar och rena konflikter mellan grupperingar. Att islamofobin har slagit hårdast där är inget fenomen. Detta är också fokuset för det lilla dokumentärklippet härnedan. En grupp har självmant höjt rösten för muslimers rättigheter och varnat för riskerna med hatet som sprids mot muslimer. Denna grupp talar ur egen erfarenhet. Det fanns en tid då irländarna var hatade som pesten. De hatades, diskriminerades och attackerades pga konflikten i Nordirland. De greps på måfå, torterades och dömdes till brott de aldrig hade begått. Nu har de tagit ett steg framåt och skriker – gör inte med dem som ni gjorde med oss.

4 kommentarer:

Dahliablomman sa...

Tack för att du länkade till recensionen och tack till Bouhamza som skrev den. Jag var nyfiken på Omars bok men nu behöver man inte undra längre.. :P

THE Banana sa...

Tack Dahlia!

Bouhamza sa...

Tack.

THE Banana sa...

Tack själv, Bouhamza :).