Hoppsan!
Det var väl mäkta oväntat att fler bomber skulle släppas inför det kommande valet. Nej, alltså, jag och mina urtvättade ironier. Till mitt försvar måste jag uppge att det finns få andra sätt att handskas med tragedier. Att Jesus Alcala gjort en högervridning var rätt så uppenbart, men viljan att kippa in en egen kil under en valrörelse är nytt. Särskild med tanke på de omständigheter som omger ämnet och den politiska debatten. I och för sig, nu råkar det vara så att Mauricio Rojas andlige position har varit ledig ända sen han försvann ur bilden. Det finns aspiranter på den, såsom den otäcke liberalfascisten Philip Wendahl, men man kan ha viss förståelse att en del kan vara för ärliga med partistämningen för att platsa i dess officiella elit. Kanske är detta Alcalás rite de passage inför den kommande rollen, kanske är det en azurbrun lojalitetstest på eget bevåg. Att han fortfarande tilldelas utrymme på första sidan hos de största dagstidningarna visar att han på intet sätt gått ett Billy Butt-öde tillmötes. Utfrysning och tångfäste är det knappast tal om när medieelitens guldgosse bjuder upp Björklund till vals.
Det var väl mäkta oväntat att fler bomber skulle släppas inför det kommande valet. Nej, alltså, jag och mina urtvättade ironier. Till mitt försvar måste jag uppge att det finns få andra sätt att handskas med tragedier. Att Jesus Alcala gjort en högervridning var rätt så uppenbart, men viljan att kippa in en egen kil under en valrörelse är nytt. Särskild med tanke på de omständigheter som omger ämnet och den politiska debatten. I och för sig, nu råkar det vara så att Mauricio Rojas andlige position har varit ledig ända sen han försvann ur bilden. Det finns aspiranter på den, såsom den otäcke liberalfascisten Philip Wendahl, men man kan ha viss förståelse att en del kan vara för ärliga med partistämningen för att platsa i dess officiella elit. Kanske är detta Alcalás rite de passage inför den kommande rollen, kanske är det en azurbrun lojalitetstest på eget bevåg. Att han fortfarande tilldelas utrymme på första sidan hos de största dagstidningarna visar att han på intet sätt gått ett Billy Butt-öde tillmötes. Utfrysning och tångfäste är det knappast tal om när medieelitens guldgosse bjuder upp Björklund till vals.
Det är knappast underligt i sammanhanget. Artikeln håller låg litterär kvalité med chockfaktorn som främsta syfte. Målet med artikeln gräddas i ett skräckexempel som får oundvikligt bli Alia-fallets siamesiska tvilling. Argumenten, som funnits ända sen en liberalfascist blev medveten om den kulturella ansiktstäckningens existens, görs om till en juridisk mishmash som förundrar juridikamatören – hur kan en jurist göra sådan tunnel på sig själv? Vi behandlar huvuddelarna:
• Man tar inte hänvisning till FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor när man lagför ärendena, något som är i linje med muslimska länders förbehåll vid ratificeringen av konventionen – Med detta vill Alcala säga inte bara att universala konventionen för mänskliga rättigheter är av underordnad betydelse utan även att den otillfälliga tillfälligheten är ett bevis på musliminitierat kvinnoförakt som Sverige nu bejakar. Det första förutsätter det andra för att argumentet ska hålla och Alcala räds inte späda på sharia-hatet för att motivera sig. Vid närmare titt på behandlingen av dokumentet framgår det att den absoluta majoriteten av de länder som godkänt/ratificerat konventionen, oberoende av muslimer i befolkningen, har gjort det med visst förbehåll. De länder med muslimska majoriteter som haft förbehåll, och som också till Alcalas argumentativa förtret faktiskt är sekulära, har ett brett spektra av motiv varav flera sammanfaller med västerländska länders motiv för förbehåll. 8 länder har inte raticiferat den, 3 har muslimsk majoritet med egna politiska utvecklingar, 1 är USA: När Alcala fastslår ansiktstäckningen som en självklar diskriminering med statligt stöd så skapar han sin utgångspunkt utifrån en redan sjösatt båt. Problemet är att det inte finns någon verklig sjö, utan vågorna rör sig i hans huvud.
• Personens åsikt och vilja är inget att sätta värde på, eftersom diskussionen är i behov av ett högre tyckande och där kan personen inte platsas – här ser vi åter prov på sannings- och tolkningsföreträde i kombination av fullkomligt intelligensberövande av personen ifråga. För att exemplifiera detta parallelliserar juristen fallet med ekvivalenta fall där det knappast råder något dilemma. Vid närmare titt faller även dessa över sin lösa bräcklighet. Medan slaveri och trafficking (som Alcala felaktligt likställer med prostitution) handlar om människor som otillbörligen hamnat i händerna på andra som gjort dem allt från omyndiga till totalt rättslösa så är mänskliga rättigheter precis det som motiverat lagstiftningen mot dem – samtycke är aldrig en förbigången faktor eftersom det existerar inte i dessa fall. Könsstympning (av flickor) och äktenskap hos minderåriga är motverkade både av barnkonventionen samt faktumet att de är omyndigförklarade. Båda fallen har och kan ha irreversibla konsekvenser som starkt påverkar personens liv och integritet – innan de ens nått myndig ålder. Hur förbud av könsstympning av vuxna kvinnor, som givit sitt samtycke, ska träda i kraft vet vi först när det dyker upp ett sådant rättsligt fall. Här återstår det att se hur Alcala för sitt ord mot den ansiktstäckande kvinnan – är hon helt enkelt omyndig eller ska hennes mänskliga rättigheter, värdighet och integritet trampas ner när de stora pojkarna ska tala? Det intressanta är en person, som talar om en ansiktstäckare i tredje person, aldrig är föremål för samma typ av idiotförklaring. På så sätt har det tunna plagget som ansiktstäckningen utgör blivit lika magisk som Harry Potters osynliga mantel. För juristen och samtyckarna finns det plats för bara 1 sak i taget på ansiktstäckarens kropp och de diskuterade rubrikerna förutsätter varandras frånvaro. När hon tar på sig slöjan tar hon samtidigt av sig sin status som myndig samt sina mänskliga rättigheter och vice versa.
• Ansiktstäckningen är av samma betydelse för allmänheten som KKK-huvan och rånarluvor vid demonstrationer – associationen med dessa starkt negativa och stigmatiserade exempel är inget slump. Det finns andra exempel på ansiktstäckningar, men målet är just att få den åsyftade ansiktstäckningen på samma reaktiva ryslighet som exemplen. I ena fallet handlar det om ritualdräkter för en politisk rörelse som gjort sig känd för extremism, rasism, utomrättsliga mord och terrordåd. I det andra fallet används huvorna i syfte att omöjliggöra identifiering då omständigheterna är allt annat än rumsrena. Med andra ord är den ansiktstäckande kvinnans agerande på samma nivå – terroriserande rasister eller extrema aktivister som ska bryta lagen. Man behöver inte se djupare in på det för att se hur det fallerar. Syftet med ansiktstäckningen, dess relativa förhållningssätt till allmänheten och den bärande personens attityd mot omgivningen är de enklaste argumenten mot Alcalas dumheter. Överhuvudtaget har det aldrig handlat om omedgörlighet eller identifieringsförsvåring, problem som motbevisas i Alcalas artikel.
Problemet med Alcalas och de liksinnades argumentation är inte bara en fråga om bristande förståelse för mänsklig värdighet, mänskliga rättigheter samt demokrati. Man skulle enkelt kontra med en fråga - om en majoritet i Sverige valde att täcka ansiktet – var ställer sig motståndet? Demokrati vinner med detsamma. Mänskliga rättigheter biter motståndarna i rumpan eftersom hyckleriet ännu en gång uppenbarar sig - att i ena änden annullera delar ur dem med hänvisning till personens oförmåga att tänka själv och i det andra använda dem som motiv till samma åtgärd – det måste ändå vara toppen av dubbelmoral. Tesen bygger på att läsa in saker som över huvud taget inte existerar och förstora dessa till rena samhällsbestar. Här talar vi om ett högre vetande som rättmätigt raderar ut den enskildes frihetsbejakade vilja, eftersom man i dem kretsarna inte kan anförtro mänskliga rättigheter i händerna på den enskildes enfald. För mig har burkan aldrig handlat om ortodox religiös leverne, utan främst ett kulturellt uttryck som jag varken sett inkräkta annekterande på min eller min omgivnings sfär. Det uttrycket tänker jag inte beröva de personer som är i behov av det. Även om Alcala uppenbarligen upprepar mantrat om nödvändigheten att allmänheten går en liberal socialskola med upptuktning i mänskliga rättigheters vara och inte vara så kommer han inte längre än vad FP har gjort. Många vill bidra till att i rätt timing öka allmänhetens tryck mot DO för att erhålla ett utlåtande och risken är stor att frågan påverkar valet. Det återstår att se om han blir det ess som folkpartiet, och kanske SD, önskat sig.
• Man tar inte hänvisning till FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor när man lagför ärendena, något som är i linje med muslimska länders förbehåll vid ratificeringen av konventionen – Med detta vill Alcala säga inte bara att universala konventionen för mänskliga rättigheter är av underordnad betydelse utan även att den otillfälliga tillfälligheten är ett bevis på musliminitierat kvinnoförakt som Sverige nu bejakar. Det första förutsätter det andra för att argumentet ska hålla och Alcala räds inte späda på sharia-hatet för att motivera sig. Vid närmare titt på behandlingen av dokumentet framgår det att den absoluta majoriteten av de länder som godkänt/ratificerat konventionen, oberoende av muslimer i befolkningen, har gjort det med visst förbehåll. De länder med muslimska majoriteter som haft förbehåll, och som också till Alcalas argumentativa förtret faktiskt är sekulära, har ett brett spektra av motiv varav flera sammanfaller med västerländska länders motiv för förbehåll. 8 länder har inte raticiferat den, 3 har muslimsk majoritet med egna politiska utvecklingar, 1 är USA: När Alcala fastslår ansiktstäckningen som en självklar diskriminering med statligt stöd så skapar han sin utgångspunkt utifrån en redan sjösatt båt. Problemet är att det inte finns någon verklig sjö, utan vågorna rör sig i hans huvud.
• Personens åsikt och vilja är inget att sätta värde på, eftersom diskussionen är i behov av ett högre tyckande och där kan personen inte platsas – här ser vi åter prov på sannings- och tolkningsföreträde i kombination av fullkomligt intelligensberövande av personen ifråga. För att exemplifiera detta parallelliserar juristen fallet med ekvivalenta fall där det knappast råder något dilemma. Vid närmare titt faller även dessa över sin lösa bräcklighet. Medan slaveri och trafficking (som Alcala felaktligt likställer med prostitution) handlar om människor som otillbörligen hamnat i händerna på andra som gjort dem allt från omyndiga till totalt rättslösa så är mänskliga rättigheter precis det som motiverat lagstiftningen mot dem – samtycke är aldrig en förbigången faktor eftersom det existerar inte i dessa fall. Könsstympning (av flickor) och äktenskap hos minderåriga är motverkade både av barnkonventionen samt faktumet att de är omyndigförklarade. Båda fallen har och kan ha irreversibla konsekvenser som starkt påverkar personens liv och integritet – innan de ens nått myndig ålder. Hur förbud av könsstympning av vuxna kvinnor, som givit sitt samtycke, ska träda i kraft vet vi först när det dyker upp ett sådant rättsligt fall. Här återstår det att se hur Alcala för sitt ord mot den ansiktstäckande kvinnan – är hon helt enkelt omyndig eller ska hennes mänskliga rättigheter, värdighet och integritet trampas ner när de stora pojkarna ska tala? Det intressanta är en person, som talar om en ansiktstäckare i tredje person, aldrig är föremål för samma typ av idiotförklaring. På så sätt har det tunna plagget som ansiktstäckningen utgör blivit lika magisk som Harry Potters osynliga mantel. För juristen och samtyckarna finns det plats för bara 1 sak i taget på ansiktstäckarens kropp och de diskuterade rubrikerna förutsätter varandras frånvaro. När hon tar på sig slöjan tar hon samtidigt av sig sin status som myndig samt sina mänskliga rättigheter och vice versa.
• Ansiktstäckningen är av samma betydelse för allmänheten som KKK-huvan och rånarluvor vid demonstrationer – associationen med dessa starkt negativa och stigmatiserade exempel är inget slump. Det finns andra exempel på ansiktstäckningar, men målet är just att få den åsyftade ansiktstäckningen på samma reaktiva ryslighet som exemplen. I ena fallet handlar det om ritualdräkter för en politisk rörelse som gjort sig känd för extremism, rasism, utomrättsliga mord och terrordåd. I det andra fallet används huvorna i syfte att omöjliggöra identifiering då omständigheterna är allt annat än rumsrena. Med andra ord är den ansiktstäckande kvinnans agerande på samma nivå – terroriserande rasister eller extrema aktivister som ska bryta lagen. Man behöver inte se djupare in på det för att se hur det fallerar. Syftet med ansiktstäckningen, dess relativa förhållningssätt till allmänheten och den bärande personens attityd mot omgivningen är de enklaste argumenten mot Alcalas dumheter. Överhuvudtaget har det aldrig handlat om omedgörlighet eller identifieringsförsvåring, problem som motbevisas i Alcalas artikel.
Problemet med Alcalas och de liksinnades argumentation är inte bara en fråga om bristande förståelse för mänsklig värdighet, mänskliga rättigheter samt demokrati. Man skulle enkelt kontra med en fråga - om en majoritet i Sverige valde att täcka ansiktet – var ställer sig motståndet? Demokrati vinner med detsamma. Mänskliga rättigheter biter motståndarna i rumpan eftersom hyckleriet ännu en gång uppenbarar sig - att i ena änden annullera delar ur dem med hänvisning till personens oförmåga att tänka själv och i det andra använda dem som motiv till samma åtgärd – det måste ändå vara toppen av dubbelmoral. Tesen bygger på att läsa in saker som över huvud taget inte existerar och förstora dessa till rena samhällsbestar. Här talar vi om ett högre vetande som rättmätigt raderar ut den enskildes frihetsbejakade vilja, eftersom man i dem kretsarna inte kan anförtro mänskliga rättigheter i händerna på den enskildes enfald. För mig har burkan aldrig handlat om ortodox religiös leverne, utan främst ett kulturellt uttryck som jag varken sett inkräkta annekterande på min eller min omgivnings sfär. Det uttrycket tänker jag inte beröva de personer som är i behov av det. Även om Alcala uppenbarligen upprepar mantrat om nödvändigheten att allmänheten går en liberal socialskola med upptuktning i mänskliga rättigheters vara och inte vara så kommer han inte längre än vad FP har gjort. Många vill bidra till att i rätt timing öka allmänhetens tryck mot DO för att erhålla ett utlåtande och risken är stor att frågan påverkar valet. Det återstår att se om han blir det ess som folkpartiet, och kanske SD, önskat sig.
Uppdatering 100902: vad skönt att se att akademiker, till skillnad från pajasar, är inne på samma linje som jag.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar