måndag, juni 21, 2010

For king and country


Gratulationer till kronprinsessan och den nytillträdda prinsen Daniel på deras äktenskapsförening. Med förhoppning om ett långt, fruktbart och kärleksfullt liv tillsammans på den svenska monarkiska tronen säger jag: må Allah gro ömhet, barmhärtighet och vägledning mellan och i er. Till och med en hårig (inte överhårig) karl som jag rycktes med i uppståndelsen och jag fann bröllopet vara en vacker tillställning. Nästan så att jag själv blev lite sugen på ett eget bröllop, ända tills jag besinnade mig och återställde fattningen – med den följer ju ett äktenskap, för bövelen! Den svenska monarkin har min respekt och sympati. Inte bara på grund av dess symbolvärde, dess stomme i den svenska kulturen och mångfalden i hushållet. I brist på vettiga argument som undergräver dess plats i samhället så ser jag inget behov av revidering överhuvudtaget. Att slå en reva i något som funkar och som stämmer så bra överens med svenska nationen får tummen ner av mig.

Rollerna som kultur och traditioner spelar när man diskuterar den svenska monarkin är mer än vad många av dess motståndare vill få dem att framstå som. I synnerhet, när man betraktar den antirojalistiska kritiken så stabiliserar sig dess kropp på en bastant politisk grund – som egentligen inte existerar. En del anstränger sig och utvecklar maktstrukturen som den moderna svenska monarkin anses bestå av. Man menar att ämbetet statschef, som betyder något, ska vara folkets röst. Svaret är dock enklare än vad man tror. När den svenska monarkin anklagas för att disponera över odemokratisk position och makt med arvsmassan/börden som avgörande faktor är helt enkelt småsintheten som talar.

News flash för alla som missat det – arvsmassan och börden styr även övriga samhället. Man kan utan tvekan födas in i ”rätt” familj precis som man kan födas in i ”fel” familj, oavsett vilka talanger och förmågor man än bär på. Inte heller kan alla bli t ex piloter, fotbollsproffs eller hemliga agenter med ett sjätte sinne (hade det gått hade jag varit alla tre sakerna). Att födas ”rätt” eller ”fel” och att bära på gener som predisponerar en för det som man också strävar efter i ung och vuxen ålder må ses som demokratiska processer i republikanska ögon. I relation till det politiska argumentet för avskaffandet av monarkin framstår de som likvärdiga i seriositet. Kungen har visst makt, liksom de övriga i kungafamiljen – dock inte mer än vad var och en av oss kan utöva inom vår beskaffenhet. Det är ingen nyhet att det finns massvis med positioner som innehas av fel personer som nått dit med fel metoder som utövar mer makt över vår enkla vardag än vad kungen, den folkvalda regeringen och samtliga riksdagsledamöter någonsin kan göra.

De som försöker intellektualisera motståndet kommer inte förbi ovanstående argument, så de summerar sig själva genom att glorifiera ovissheten som vision. Det ska inte gå att på förhand veta att en viss person kommer att inneha en statschefsposition – hellre att vi avskaffar posten än att den råder som den gör nu. Nåja, småaktighet så det fjädrar om det men argumentet skulle funka – om det fanns substans i det. Att förklara ovisshetens opium som modern ambition är som att seriöst betänka om 1 kilo bly verkligen är tyngre än 1 kilo luft. De svansar och bihang som antirojalister knäpper fast på den svenska monarkins rumpa är inget annat än produkter av det egna småskurna övergrubbleriet. Den svenska monarkens roll är i bästa fall på samma nivå som en symbolisk presidentpost – en post som oftast tilldelas nedtrappande politiker efter egna kontakter som innebär lite resande och lite flott leverne som tack för lång och trogen tjänst. I detta finns ingen kulturell eller traditionell förvaltning utan endast småsinthetens makt.

I slutändan är de svenska antirojalistiska argumenten summerade i 3 teser - irrationell bitterhet, fanatiskt klassinne och politiskt oförstånd. Det är ett lågt pris att dribbla bort i bevarandet av den internationella symbolen för den svenska kulturnationen. I en värld där den enskilde ifrågasätts alltmer för etnisk pluralism och kulturell vidhäftning är respekten för dess institutioner allt viktigare att sympatisera med. Alla har tyvärr inte samma chanser i livet och en del kamper går inte att vinna. Fighten ligger dock inte här. All heder också för kungafamiljen som inte lät sig dirigeras av alla möjliga kvasityckare med sina pekfingrar. Viktoria överlämnades av sin far såsom hon hade önskat och kvasityckarna grät floder till sin egen förtret. Jag kan inte hjälpa att se de slående likheterna i den tomma argumentföringen, fäktandet mot väderkvarnar och kulturföraktande grinigheten mellan republikanska föreningen och Humanisterna. Föreningshumanister med sina svärdbröder – föreningsrepublikaner – förenade i krig som de själva skapar fienden till, samsynta i spöklogik med institutionaliserat förakt och sammanbundna i hatet för kulturbejakande pluralism. Ingen slump att föreningarna har många gemensamma sympatisörer.

The Banana – en kurd-svensk som har sett delfinhonor vaxa benen och som har bildbevis på det som kan överlämpas mot lämplig sjusiffrig förskottssumma i Euro…

12 kommentarer:

Bouhamza sa...

De leve, hipp hipp!

Skönt med ännu en rojalistisk vän.

THE Banana sa...

Hipp hipp, hurra! Hipp hipp, hurra!

Aaaaah, great minds think alike ;). Ärligt talat - jag ser inte och har inte heller sett något som jag stört mig på i den svenska monarkin. Det argumentativa hårklyveriet som republikanerna står för har ingen som helt logik eller rationalitet i sig. Valet är inte speciellt svårt...

wot sa...

Va i h-vete: Vi är överens!

Någonting om Humanisternas avoga inställning hittar jag dock inte. Länk?

THE Banana sa...

Wot:

tygla hästarna nu, det är inte tänkt att liktänkandet ska bli en vana....:p

Om föreningshumanisterna kan du bl a läsa här:

http://absolutebanana.blogspot.com/2009/06/lex-sturmark.html

http://absolutebanana.blogspot.com/2009/06/divine-encore-intervention.html

http://absolutebanana.blogspot.com/2009/04/academic-abuse-of-spartacus.html

wot sa...

Sorry, hittar inget där.

THE Banana sa...

Wot:

du är förlåten, men gör det inte till en vana - svaret finns där om du läser dem.

Anonym sa...

Förlåt mig, men dina påhopp på humanisterna (och det sekulära samhället?) är patetiska. När en talesman (alltid extrem religionsföraktare och antiteist) för humanisterna bemöter en, enligt denne, misstolkning av humansim eller ateism från valfritt religiöst håll, då är det ömma, ömma tår som bestigits. Snacka om verklighetsfrånvänd och att skapa en dårpippi av en fjäder.

THE Banana sa...

Anonym:

Vad är det du önskar att jag ska förlåta, att du är uselt intetsägande i relation till inlägget eller att du är usel på att lägga ord i mun på folk utan att det märks så värst? Om man lägger ditt struntprat om humanism (i relation till föreningshumanism) och sekularism (i relation till extrema antiteister) så återstår en sak – total avsaknad av empati. ”men guuuud så synd om dig lilla juden…..har nazisten trampat på dina ömma tår?” Det är lätt att vara ett svin anonym, för i värsta fall så möter du folk som är kopior av dig själv.

Anonym sa...

Är det din stil, att skriva ned all kritik som svineri? Eller är det det osammanhängande svamlet?
Texten, i fråga, har du författat och länkat till själv. Förklara gärna liknelsen med nazisten och juden.

THE Banana sa...

Anonym:

min stil är att bemöta saker såsom de förtjänar, vilket tydligen träffat en nerv hos dig och fått dig att spinna loss på person-korståg. Om du, efter att ha läst mina texter, kommer med de urdumma påståendena som du gör om vad jag tycker och tänker om humanism/föreningshumanism och militanta antiteisters hatpropaganda så behöver du 1 - läsa om allt igen och försöka begripa det, eller 2 - inse att du inte har något att hämta på denna blogg eftersom du tolkar allt från dess onämnbara.

Anonym sa...

Okej, tack för tipsen!

THE Banana sa...

Anytime anonym, anytime.