Fake rebel

Ju mer Vilks talar desto tydligare blir det att han inte bara vädrar sin mun. Han uttrycker sig nogsamt även om en del ord omhuldas som förväntas skapa en långvarig mystik. I den senaste intervjun där folket fick ställa sina frågor är det omöjligt att missförstå honom även om man försöker. Vilks exkluderar inte sig själv när han menar att det ”inte finns någon konst utan enbart ett varumärke som utgör konsten.” Snarare är han noga med att betona sin egen planerade roll i Vilks^©. I denna företagsamhet framgår hans marknadsaggressivitet. Att det fortlöpte vackra vågor utan surfare efter krisen med de danska teckningarna blev inte bara en förutsättning utan själva attraktionen för hans positionering. Den eftertänksamhet och beräknelighet som antas ha föregåtts bilden och den önskade auran bekräftas när han frågas om hans insikt i att avbilda profeten som hund. Vilks svarar koncist ”jag vet vad jag gör och hunden är en kränkning.” I sammanhanget är man naiviteten själv om man bortser ifrån att det faktiskt har legat en medvetenhet i locka till sig extremisters uppmärksamhet. Vilks gick ut för att vara en regissör av sitt offentliga öde och det han ser som en utdragen installation där vi alla är pjäser. Vi behöver inte krångla till det något mer när han återigen levererar svaren i all deras enkelhet.

Något som man utan tvekan kan göra ett konstverk av är en del av den efterföljande debatten. Yttrandefriheten i Sverige har gått om hotet mot Vilks som person samtidigt som proportionsuppfattningen reagerar instinktivt för det omvända. Med yttrandefriheten som förment riskfaktor i potten har gränsen mellan kritik och angrepp suddats ut. Den som uttrycker nyanser i situationen, såsom att inte bara tycka att hoten är förfärliga, får finna sig i att placeras i ett fack av motståndare sida vid sida med JihadJane. Det handlar egentligen inte om att man negligerar Vilks eller inte tycker tillräckligt synd om honom. I ett större perspektiv tummar man på yttrandefriheten på ett så pass otillbörligt sätt att man utgör ett hot mot demokratin. Intressant nog är det samtidigt få av dessa åsiktsinnehavare som anser att yttrandefriheten ska vara absolut. Det vanligaste är att man för fram pressfrihet som en auktoriserad form av absolut yttrandefrihet eftersom det lyder under särskild reglering, ungefär som att läkare får förskriva och inte andra. Det som inte kommer på tal är muslimens argument som ett accepterat instick. Vilks har tillåtits bli hjälten som personifierar det västerländska idealet. Ett hot mot honom är inte ett personligt hot utan ett civilisatoriskt hot.

Det är här som tragedin blir ett faktum - den uppmärksamme ser 2 extremer kollidera. Vilks efterlängtade och självbetitlade varumärke fordrade en avgörande stund av dramatik - ett krypskytte med ett stadigt grepp och i perfekt vinkel, vindförhållande och belysning. Träffsäkerheten var inte svår att förutse på någon sida. I ljuset av händelseutvecklingen och den internationella agiteringen vet vi idag att liknande krypskyttar fanns hos extrema delen av motståndarna. När Vilks blir de fria ordens röst framstår hans medvetna påhopp som en förlängning av västerländsk arrogans och dekadens. Med en glödande kniv hugger han ett blödande sår så hårt att historien väcks till liv. Ockupation, förtryck och västvärldens påtvingade grepp på många platser i den muslimska världen får ett ritat ansikte, en maktdemonstration via upprepning av den ultimata kränkningen. Denna gång överträffar den danskarnas teckningar när profeten ges ett djurs värde. Vilks välplanerade kränkning tryckte på en mörbultad punkt och reaktionen skrek – inte ännu en gång. Den ihjälklämde blev, åter igen, muslimen som tvingas balansera mellan att kränkas djupt, att göras till måltavla och att demoniseras. Allt ska ske i det tysta för håller man inte extremernas linje till fullo så är man förrädare. Frågan är om det kan finnas någon tröst för någon att ”hotet mot yttrandefriheten” verkar ha minskat med 3/7:e-delar. Kanske är det först nu som Vilks börjar känna skräck, förlust av marknadsandelar är mångas “död”…

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, DN15, DN16, DN17, DN18, DN19, DN20, DN21, DN22, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Dagen1, Dagen2, Dagen3

Uppdatering 100314: nya siffror - 4/7:e delar av hotet mot den "svenska yttrandefriheten" verkar vara borta. Undrar hur Gudmundson och Rayman känner sig nu.

Uppdatering 100320: Gudmundson fortsätter att kvida, trots att 6/7:e delar av hotet mot den svenska yttrandefriheten har eliminerats redan på den teoretiska nivån. Gud vad unket det är med hybris.