Rub-a-dub-dub

Det finns fortfarande hopp om att myndigheter tar sitt ansvar och differentierar mellan vad statliga verk får syssla med och vad som inte ingår i deras arbetsbeskrivning. Diskriminering till exempel är inget som statlig offentlig verksamhet ska syssla med, något som alla fascinerande nog inte verkar vara på det klara med. Det går knappast att skylla på okunskapen i samhället utan en rimligare förklaring må finnas i den moderna högermentalitetens boost av egoismen som vapen och empatin som förtjänande misshandelsoffer. Det brukar vara samma frön av allmänt förakt som tar fram det värsta i folk. Givetvis är liknande situationer alltid beroende av var man lägger toleransnivån men avsaknad sociodynamisk proportionslära tenderar att göra bilden svart-vitt för herrskapet. Därför är samtliga gnällargument under bältet – generellt och enhälligt. Det rör sig om allt ifrån att det ska vara ok med selektiv statsdiskriminering vidare till att utlänningen (tankeläsningsförmåga) gör sig medvetet odräglig nog att aldrig anställas med slutgiltig konklusion att blatten aldrig borde varit på kontinenten för att ta värdefull domstolstid i anspråk och kunna orsaka dessa rubriker. Det är inte bara pengarna som svider. I samma veva har man rapporterat om ett annat fall där enskilda personer tilldelats en summa med pengar för sveda och värk. Skillnaden med AF och skatteverkets fall är att det första handlar om ett medvetet beslut om diskriminering och ett företag och vidare av ett statligt verk medan det andra beskrivs som ett genuint misstag som kan drabba den bäste av oss. Jag tar inte ställning i det andra fallet – men det gör alla anti-DO-dogmatikerna. Inte ett knyst om Ingrid och Jarl, och ändå är det allmänna pengar som får omplåstra paret. Helt rätt att visa hur man uppför sig i ett civiliserat samhälle och det enda besvärande är att Melament inte tilltvålades med lika stor böteslapp. Förresten, när jag talade om gnällargumentens ursprung under bältet så menade jag att de att de talar ur sina ……

Läs även Bouhamzas syn på saken.

Uppdatering 010209: Debatten fortsätter och en del av det har smittat av sig till Newsmill. Där har den folkpartistiske riksdagskandidaten Mathias ”Min – moraliska – gudfader – är – den selektiva – kultur-demoniseraren – och - SD-beundraren - Maurcio – Rojas” Sundin gett uttryck för vad alla liberalfascister anser om frågan. Förvisso får han på käften av Alliansfrittskribenten Anders Utbult, något han bitchar om på sin blogg, men Sundins ”skickliga” slalom på den polemiska pisten visar att han hör hemma snarare i Vancouver än vid det politiska bordet. Han radar upp Volksparteis samtliga hetspunkter mot mångkulturalism, alternativa livsstilar, reciprocitet. Han talar ur hjärtat för selektiv exkludering, statsfinansierad diskriminering och demonisering. Han blundar för fakta och använder sin egen förträffliga skygglappsmentalitet för att göra en krigszon av situationen. Allt detta tilltrots har karln mage att slå ut med tassarna i martyrskap och överspela i tjänsten av en väljarparodi - men de er ju inte muthlimerna thom jag bethkriver, för guds thkull! Frågan är om han är dum nog att han tror att han kommer undan sammanhanget eller om han har så låga tankar om väljarna att han tror att dom går på detta. Det visar inte bara hur illa de demokratiska trängningarna är bland nyliberalerna utan även hur angeläget det är med att aktiverar sig mot dessa politiska krafter. Låt oss frihetsälskade demokrater infria deras värsta mardrömmar och göra det kommande valresultatet det mörkaste deras röda ögon någonsin skådat. Detta är ändå en person idoliserar Rojas och de amerikanska republikanernas människo-(läs muslim)-syn.

Bingo - en man vars självkänsla är större än en handskakning

Uppdatering 100210: nu har Dagen gett sig in i debatten och för en gångs skull läser jag en vettigt sammanställd ledare. Självintresse eller inte så sammanfaller våra tyckanden i detta fall. En positiv aspekt på sådana händelseutvecklingar är att den lockar alla möjliga sovande varelser ur sina hålor. Författaren och fd diplomaten Erik Cornell slänger in sin hästsko och man önskar – mest för hans egen skull – att han hade låtit bli. I en litterärt annars oduglig skrivelse redogör han för idéer som får en att slå sig för pannan – hans rättsmedvetande har sårats, så pass, att han upprepar något som inte stämmer – det är Arbetsförmedlingen som har fått domen mot sig och inte den enskilda arbetsgivaren (även om denne farit med osanning för att mörka ett klart diskrimineringsfall). Cornells intresse ligger inte i verkligheten utan det denne vill förmedla är kulturell tuktning och bestraffning. Herr ambassadören – du har fel i vad du tror om den svenska sedens sårbarhet och som svensk motsätter jag mig dina generaliseringar. Frågorna som du borde väcka för dig själv är – var sätter du gränsen för myndigheters unikulturella tendenser? Vad skulle du göra åt muslimen som inte vill ha skinka på jultallriken när husmor ansträngt sig så? Eller när hon inte vill basta med dig och dina feta polare? Eller när han vill att hans barn ska ha ett fläskfritt alternativ? Är din svenskhet lika hotad, herr ambassadör? Jag hoppas att artikeln inte reflekterar kulmen av hans skrivfärdigheter för i så fall tycker jag synd om idéerna som han har gjort om till böcker.

Han är ändå inte ensam i oförmågan att betrakta sig själv i sin mentala spegel innan han ger sig ut i det skrivna offentliga. Den låga och selektiva människosynen är en sjukdom som är utbredd vars brandvägg är ”min plötsligt påflugna kränkthet väger mer än din existens”. Nadja Sandberg visar på Newsmill hur detta kan ta sig uttryck när det utvecklas i symbios med praktfull sexism. För Sandberg finns inte en tredje förklaring då världen ärren binär plats. Antingen anser man som hon gör eller så är mannen en skogstokig vild översexualiserad haremsidkare utan förmåga till självreflektion. Dessa män (läs igen - män) är defekta varor, måndagsexemplar som behöver civiliseras med den vita mannens börda och deras ord och förklaringar är av 0 värde. Inte ens 50-talets Disneyproduktioner kunde förtälja ökenmannens grottstadium lika sexistiskt. Hoppas fröken inte behandlar sina manliga elever med samma passion. Det är på denna nivå som "motståndet" ligger, fråga dig själv om kampen inte är värd att ta?

Uppdatering 100212: domen finns att läsa här och den som fortfarande inte fattar det juridiskt konkluderande efter det är ett hopplöst fall av stenskallighet. Må Guds barmhärtighet vara över denne. En sådan person verkar vara den fd flyktigombudsmannen Marit Wager som anser att hennes monokulturalistiska hybris är inget annat än en naturlig ordning. Blattarna hon bejakar existensen av ska vara korta, små, brytande och lydiga - de ska alltid stå i givakt med sin tacksamhet och ordna sig eftr den vite riddarens levnadssätt. Lagen ska utöva hennes uppfattning av svenskhet över proportionalism, rättsskaffenhet och mänskliga rättigheter. Mycket tydliga Signaler du sänder ut där, Wager. Kanske är det jag som är otydlig. Låt mig upprepa mig på ett språkbruk du accepterar: tjennnnaaaaa Mareet! Allt brra? Dé brra! Vad vill doo ida? En capricciosa och en kabab talreek? Påmmes frittes? doo ta med? Allting poo kompis?!