De blåbruna vindarna fortsätter att sväva över oss med all den kraft den kan göra och tolkar man dem i sina rätta sammanhang så utgör de ännu en försäsongskampanj. Nu kokar det förnuftsvidriga hatet i Jantes tryckkokare. Risken finns att det spränger bort locket och låter Svärjedetonantiska stänk söla ner hela stället. Folkpartisterna är välmedvetna om de partier de delar sympatier, och majoriteten av väljare för den delen, med. Lägligt är det då att, unisont i den azurbruna klubben för inbördes beundran, underblåsa förbittringen med jämkande utspel. När det väl har sjudit så finns man där som alliansens redan inbakade och driftklara alternativ och SD:s blekta riksdagssubstitut. De ställer sig på rad, arm i arm och hoppas att enigheten ska förmedla det starka förenade motståndet mot irritationsmomentet den offentliga muslimen. Säkerligen kommer det att ge utdelning för konstgrepp, modifiering och frisering är precis vad deras politiker och debattörer sysslar med.
En resumé för den som ännu inte förletts bortom återvändo av hatets megafoner – person A går via Arbetsförmedlingen till Melament AB på arbetsintervju. Person A skakar hand med de manliga cheferna och bugar med handen på bröstet inför den kvinnliga VD:n. Enligt domen gör han klart att det är hans sed och inte något som görs i kränkande syfte. Företaget beslutar att inte anställa personen. Framför kameran är den kvinnliga VD:ns förklaring att han fysiskt ej var lämpad för det tuffa arbetet – maskinerna är stora och storleken har betydelse (på kroppshyddan alltså) - något han inte hade. Via bakvägen får handläggaren på Arbetsförmedlingen veta att anledningen till att personen inte erbjöds arbetet var för handskaningens skull. Arbetsförmedlingen beslutar att dra in personens ersättning med klargörande om att personen själv saboterat sina chanser och denne får stå sitt kast. Domstolen beslutar att straffa Arbetsförmedlingen eftersom man oskäligt har via tredjefasens förklaring gett sig på person A. Arbetsgivaren, Melament AB, går helt fri under hela processen.
Melament AB har kategoriskt förnekat den inofficiella förklaringen som egentligen har utgjort Arbetsförmedlingens orsak till att surna på person A. I sina stunder har även Arbetsförmedlingen förnekat att det ska ha varit huvudanledningen. Man kan fråga sig då om det på något sätt är rimligare för Arbetsförmedlingen att yrka på person A:s avsaknad av de extra centimetrarna och muskelkilona för att uppnå de fysiska egenskaper VD:n uppger att hon efterfrågade. En annan tanke är tvetydigheten i vad Arbetsförmedlingen uppgett som skäl och vad arbetsgivaren, som är kärnan i konfliktskapandet, står för – åter hamnar Arbetsförmedlingen på skampålen då det är de som har utförd den diskriminerande akten. För mig, och uppenbarligen även domstolen, blir det första av underordnad betydelse eftersom Arbetsförmedlingens förmåga till rimlighet och proportioner verkar vara på ett nollstadium. Ska man tala signaler så är ärendet självtalande – en statlig myndighet kör över en privatperson med skuggförklaringar utan sinne för konsekvenser eller reson. Sysselsättning och samarbete med arbetsgivare i all ära, och den enskilda arbetsgivaren har rätt att ställa rimliga mänskliga krav på arbetaren – även fysiska sådana, med det som vi gemensamt finansierar och delegerar uppgifter till ska aldrig försätta sig i en position där oproportionerlig särbehandling, diskriminering, blir en handlingskraft.
Att Arbetsförmedlingen ofta lägger sig platt för arbetsgivare och är livrädda om det sköra samarbetet är något som vi tidigare sett och jag kan tala ur egen erfarenhet. Ett känt klädföretag sände en familjemedlem till mig hem samma dag som hennes 6-månaderspraktik påbörjade. Företagets officiella förklaring till Arbetsförmedlingen var att hennes svenska var så dålig att det inte gick att ha henne där. Den inofficiella förklaringen till handläggaren via telefon var att hon bar sjal och det gick givetvis inte för sig att ha ”en sån där bland alla kunder”. Handläggaren, oklok som hon var, hade instämt i arbetsgivarens ord med utlåtandet ”måste du verkligen ha det där? Kan du inte ta av den medan du arbetar?”. Ärendet vidare och media fick nys om den varpå arbetsgivaren blånekade den inofficiella förklaringen. När hon fick det påpekat att hennes huvudmotivering inte kunde stämma eftersom personen hade intervjuats och talade utmärkt svenska, något som en certifierad tolk ofta gör, så blev hennes motivering åter att återupprätta förbiseendet av faktumet i CV:n och blåneka till att hon ska ha talat bra svenska när hon var på plats. ”Förresten har vi redan fyllt upp praktikplatsen” blev slututlåtandet.
Under ett par lokala tidningsintervjuer kom det även fram utlåtanden som ”ta seden dit man kommer”. Tidigt i processen, när det blev känt att ärendet fått juridiskt liv, ringer en störtsur handläggare och skäller ut min familjemedlem om att hon ”uppviglar” mot Arbetsförmedlingen och arbetsgivaren, något som kan ”avskräcka företagare” och därmed ”kosta oss praktikplatser”. Hon gjorde klart att hon ställde sig på arbetsgivarens sida och ärendet stannade upp när det blev ett fall av ord-mot-ord. Det mest uppenbara är att det är samma mönster i detta som i fallet med person A och detta är ett mönster som får hurrarop av folkpartiets sekreterare Erik Ullenhag och den azurbruna debattören Lena Andersson. Båda sticker in sina järn för att smida medan det är varmt och båda håller en klar och rättsfientlig bild av händelsen.
Ullenhag förbiser den bilaterala könsförklaringen då den nyanserar diskrimineringsargumentet och gör det till en manlig dominansfråga mot kvinnor. Betydligt allvarligare är hans flathet inför och acceptans av domens kärna. Att en politiker inte reagerar över manipulation av information ryktesvägen hos en statlig myndighet är för mig ett bekymmer av högre skolan. Ullenhags parallella exemplifiering ligger i att jämföra ärendet med ett presumtivt fall där en person vägrar skaka hand med en homosexuell person. Därmed visar sig Ullenhag inte vara helt olik de bloggar där förklaringar ej godkänns om de kommer från brunare läppar. Att medvetet kränka en annan person med förklaringen att denne person är, i egenskap av en specifik företeelse, ovärdig min överlägsna handskakning är en diskriminerande särbehandling oberoende av sexualitet. Ullenhag trasslar in sig i så många dementier om de annars snälla muslimerna att han glömde att vända på frågan – om man inte ens unnar den berörda personen så mycket trovärdighet att man lyssnar till dennes förklaring – vilka är dennes chanser att anförtros en arbetsuppgift som med största sannolikhet påverkar företaget, arbetskamraterna och slutligen ekonomin?
Det är mycket möjligt att det mesta av Ullenhags attityd är förankrad i partiets tänk på företagsverksamhet och underlättandet för dessa, men har denne tänkt till viket pris det är som denne vill skydda arbetsrelaterade enheter med alla medel? Eller övervägt proportionerna till att avhysa en person med den anledningen i uppsägnings- och kristider? Det uppenbara är snarare att Ullenhag själv marknadsför och deltar i de diskrimineringsfrämjande vindarna. Tydligt blir detta I hans tal om de signaler som domen antas sprida och hur detta kan tänkas påverka synen på muslimer. Orättmätigt talar han om det i tredje person när han i detta fall är den siste att exkludera. Om människor antas vara för ”dumma” för att särskilja sed från diskriminering så beror det till stort del på att Ullhagen och hans sympatisörer deltagit i processen av fördummande. Med rop efter lagstadgande där petitesser som diskriminering inte ska ställas mot arbetsgivare är folkpartisterna mycket tydliga med vilka folkstormar det är de vill manipulera. Den enskilde myran framställs som en pjäs en mäktig procedur där trovärdigheten i dennes utlåtanden måste styras i lag och praktik.
Samma budskap inlindas i lenare (sic!) ord när Andersson tar till tangentbordet. Med magra ambitioner av att bli Sveriges Oriana Fallaci är den förutsägbare Lena Andersson åter tydlig med att det enskilda fallet är sekundärt så länge hon kan finna principer att bussa mot varann. Självfallet väljer hon att negligera domens innehåll och helt gå på kvinnans version ner till minsta detalj eftersom det inte är möjligt att den muslimska mannen, under några omständigheter, kan ha rätt, varit missförstådd eller haft mindre onda intentioner. Boende i Rinkeby ger sjätte sinne! Religion, och i synnerhet islam, är som kungsvatten i hennes ögon och att tala nyanserat, om än korrekt, om dem är vore som att svära i k……på Friskis&Svettis. Det fascinerande är att den ständigt rationalitetsskyltande Andersson producerar en tavla av folkmobiliserande slagord. Vi ser en medveten bedövning av logiken i förmån för 15 minuters surfande på hatets definitionslösa ordsvärmeri. Det ligger förvisso i hennes ideologiska intresse att misskreditera incidenten i mån av maximalt utrymme men frågan är om författarsinnet aldrig stack till när hon plockade fram den svartaste ordboken hon har – det är tal om sexism, apartheid, modifierad hudfärgsrasism, kvinnofientlighet, ja, till och med sjukdom, diagnos och neuros.
Nej, hon sviker inte och utan levererar, trogen sina demoner. Vi har sett henne många gånger i samma stall som SD, ND och de andra nationalhästarna. Den självtilldragna bufferten att uttrycka ordet rasist i någon annans anda befriar givetvis inte hennes eget jag. Möjligtvis går den simplistiske på hennes brandvägg men man måste inte kliva över den för att se genom dess transparenta skydd. Rasismen ligger i systematiken att en persons/grupps ord ryggmärgsinducerat inte är värt vatten. När ens alternativa livssyn som t ex yttrar sig i undvikande av handskakning och får förklaring för det fastslås som en patologi med tentativ diagnos rör vi oss redan i områden med människokategorisering där vissa är värdiga att diktera och styra andra. Summeringen av strategierna vi skådat är att alla går tillbaka till samma tänk av annullerad tillit och trovärdighet. Den som annorlunda är sämre och ska därför behandlas som denne förtjänar. Förvägrat arbete, geografisk exkludering, misstänkliggörande för att lögnen är dennes medfödda akilleshäl och lagen ska skydda tänket. Denna internalisering är på väg upp igen med utveckling. Nästa gång det fattas ur kassan, en olycka händer eller en konflikt uppstår på arbetsplatsen så vet vi vem som kan med juridiskt mandat få pekfingret på sig. Fast det bekymret är knappast oroande för mansfientliga, muslimhatande och rasistiska politiker och ideologer – de behöver aldrig tveka på sin plats i toppen av näringskedjan.
Läs även Bouhamzas kommentar gällande Mathias Sundins vädring.
Uppdatering 100218: pastor Sven-Gunnar Hedin skriver en träffande artikel mot den nämnda föreningshumanisten Lena Anderssons offensiv på lilln*gr*rna muslimer. Hennes föreningskamrater kommer till undsättning via artiklar och bloggar. Resultatet blir bara ännu en bekräftelse av min tes - alla ser lägre på de föraktfulla muslimernas ord: höger, vänster, religiösa och ateister.
Uppdatering 100301: Arbetsförmedlingen har fattat vad saken handlar om. Checkmate.
15 kommentarer:
öööh, va?
Läs en gång till så kanske faller poletten ner.
Inte för att VDn blev anklagad för någonting i det här fallet, men nu förstå vi alla att det till och med är en risk att bjuda in en muslim på en arbetsplatsintervju. Man kan ju bli stämd om man inte är riktigt snabb att anpassa sig till muslimens kulturella konventioner.
Vips i papperskorgen i allt högre takt med ansökningshandlingar som bär namn som Ahmed, Ali, Mohammed ... och THE Banana.
Wot:
det finns alltid en risk med fifflande och diskriminering. Om du vägrar behandla en muslim som en människa med integritet, rättigheter och jämlikhet har du dig själv att skylla på när du får domstolens stämpel i rumpan.
Fast det har knappast fordrats någon särskild anledning för att ansökningar med annorlunda namn ska hamna i papperskorgen, avsaknad av anledning har funkat lika bra. I THE Bananas fall behöver du inte oroa dig. Han sitter säker i sin position och det är han som tar hand om rekryteringen på arbetsplaten. Det är snarare ansökningar som bär namn som Wot/Wide som an vara inom riskzonen för papperskorgen...:).
Tur du har Bananen som har en position som gör det möjligt för dig att diskriminera folk med svenskt namn. Eller vad du nu menade.
Anyway, i det aktuella fallet förstås ord mot ord så det där snacket om integritet och jämlikhet goes both ways.
Visst, du har annars helt rätt i att Achmeds ansökning löper större risk än Peters att utan vidare spisning hamna i runda arkivet. Och inte blev det lättare nu. Var det värt det? Vad är i så fall det uppnådda värdet?
Wot//Wide:
Wot/Wide riskerar hamna i papperskorgen inte pga dess svenskhet (vad som nu är svenskt med förkortningarna Wot/Wide) utan pga uttryckt rasism som introduktionen till CV:n. Att mena att ifall man får jobbet så kommer man att diskriminera sökande pga deras namn....det gör inte speciellt gott intryck hos majoriteten av rekryterare vare sig man är muslim eller inte.
Att läxa upp ageranden som underblåser systematisk vardagssrasism behöver knappast begrundas för att motiveras - det tillhör den civiliserade mänsklighen att göra det. Ifall det orsakar mer rasism hos en del människor så är det ett problem att söka bot för - inte underlätta. Rasism är ett virus och man hjälper ine kroppen att läka genom att låta vara en del infekteras. Den som lever få se konsekvenserna.
Ja du får ursäkta mitt nick, det är inte vidare fantasifullt men det är nu vad jag kom på.
Problemet med ditt resonemang är att jag inte är rasist, vissa utseenden är inte knutna till vissa beteenden/värderingar, och jag skulle därför inte uttrycka mig rasistiskt i en platsansökan. Samma gäller för de flesta som reagerat på DOs agerande och tingsrättens dom. De ser inte ett rasrelaterat problem, utan de ser det uppenbara problemet att DO favoriserat en religiös konvention framför en social dito. Och dessutom: Var tog jämlikheten vägen? Två saker vi kämpat flera hundra år för i Sverige: Ett sekulärt samhälle och jämlikhet mellan könen. Swisch över axeln som att det aldrig var värt någonting.
DU ser rasismen, men de som är arga och besvikna känner inte att de är det av rasistiska skäl. Systemfelet du nämner kanske finns där men det är inte inblandat i det här fallet på annat sätt än att det främjat en positiv särbehandling av den muslimske mannen.
Det enda som ett sådant här fall resulterar i är att allmänhetens uppfattning om islam och (framför allt) muslimer försämras. En del föreslår med grund i formuleringen av tingsrättens dom på fullt allvar att extrem religiositet skall betraktas som en psykisk sjukdom.
Om du inte förstår att detta kan ha direkta konsekvenser kanske du kan tänka på att lagen (människans alltså, inte den gudomliga orubbliga) är ett resultat av ett samhälles rättsmedvetande. De allra flesta tycker inte att domen är rimlig. Min gissning är att DO kommer att få svårare att driva sina fall i framtiden, dels för att diskrimineringslagen kan komma att ändras på grund av att den missbrukas (dvs används på ett sätt som inte stämmer med rättsmedvetandet), dels för att DO förbrukat sitt förtroende hos allmänheten.
Hur menar att du ett sådant här fall skulle kunna rensa samhällskroppen från rasistviruset?
Wot:
Det är välkomnat att du förtydligar din ställning. Min förhoppning är att attityden blir det obevekliga rättesnöret för alla, i vått och torrt, svensk eller inte, inklusive mig själv.
Det jag tror de flesta har missat eller bortser ifrån är proportionsuppfattningen i det som har hänt. Detta inlägg har gått in på det som jag upplever som stort och protorasistiskt problem, nämligen förmågan att komma ifrån sin världsbild för att möta någon annans. Det känns som att det inte skulle spela någon roll även om alla Sveriges muslimer gick ut på torg och gator och informerade folk om att detta inte görs i kränkande syfte och att båda könen gör exakt samma sak. Upplevelsen är att de flesta skulle låta det gå in i ena örat och ut genom det andra. Man finner säkerhet och moralisk överlägsenhet i sin egen världsbild. Det är upp till var och en att forma sin egen bild men när den går ut över att tolka andras glasögon är det inte längre en fråga om enkel kulturkrock.
Nu är mitt exempel ingen sanktion för eller indirekt indikation på att Sveriges muslimer unisont tycker likadant om mannens sed utan snarare en bild av hur debatten går. För mig går gränsen för konflikten som har uppkommit utanför det som domskritikerna syftar på. Lyssnar man inte till båda parter, försöker man inte förstå, ser man sin egen världsbild och tolkningsförmåga som den enda positiva normen så kan man ge sig f-n på att sådana situationer uppkommer. Då tycker man att det är helt ok att dra in någons försörjning från en statlig myndighet över en handskakning oavsett hur verkligheten eller detaljerna ser ut. Jag är inte beredd på att kompromissera med detta utan för mig ligger felet hos den som tänker så. Denna form av otillbörlig empati kommer alltid att finnas därute men det ska definitivt inte få juridiskt stöd.
Visst, säkerligen medföljer ett bakslag i den redan skärrade bilden av muslimen. Alternativet är att göra avkall på förnuftet och det lagliga skyddsnätet som fångat upp detta fall. Vi får komma ihåg att domen inte är ett enmansverk och en process som genomgått många spärrar både inom DO och i domstolsverksamheten. I mitt tycke baserar majoriteten av motståndsvågen sitt underkända betyg för systemet på irrationella faktorer som knappast hör hemma i klokt tolerant proportionsövervägande. Världen är ändå på så sätt att många inte fattar allvaret eller problematiken i saker det förrän man själv kommer en nära eller drabbas. Ingen är exkluderad i detta och min förhoppning är att när jag själv befinner mig i samma sits så ska jag ha insikt i att distansera mig själv från mina föreställningar och försöka se det ur en rimlig objektiv synpunkt.
En del, såsom politikerna, åberopar redan demokratin som opposition till domslutet. Jag ser det som ren populism vilket inte är speciellt chockerande utan förväntad. Arbetet då inte bara att medvetandegöra folket om skillnaden mellan det som den demokratiska processen kan åstadkomma kontra det som skyddas i universella rättigheter som är bortom demokratins åtkomst. Huvudarbetet ligger i att skapa förståelse för en annans likvärdighet och mångkulturalismens omfång. Ffa att få folk att förstå att lyssna och förstå för idag är det jag men imorgon kan det vara du. Jag ser ett Europa som kryper ihop för var dag som går och det är en process som fördjupar kontinenten i restriktionerna kring mångkulturalism. De kompromisser som är kör över mänskliga rättigheter och proportionalism ska kapas med detsamma. Burkan är en likadan fråga som jag tar tydlig ställning om. Jag är ingen vän av burkan men beredd att göra det jag kan göra för att försvara rätten dess vänner vill ha kvar. Kompromissar vi med fundamentet så vet vi att ytterligare rättighetsstympningar kommer som brev med posten.
Redan här borde det ta stopp:
"förmågan att komma ifrån sin världsbild för att möta någon annans"
Det här är kruxet för min del. Du tycks anta att den muslimska världsbilden skall gälla, för de andra gäller att komma ifrån sin egen världsbild.
Som du själv uttrycker det:
"Man finner säkerhet och moralisk överlägsenhet i sin egen världsbild."
Vilket lär avrunda min del i den här diskussionen.
Wot:
dessvärre förstod du inte min tes om proportionalitet. En utebliven handskakning är inte porten till strikt islamisk kulturell och traditionell dominans och avskaffandet av västlig kultur. Sannerligen, om man ser det som fog för indragande av en persons och dennes familjs levebröd via en statlig myndighet så inte speciellt mycket annat berätta den enskilde till rättslig kompensation.
Vänd på frågan - om du åker till en kultur där traditionen är allmänt gällande - hur ska man tänka då? Om man vägrar hälsa på en kvinna så har man kränkt henne enligt de egna värderingarna och om man slänger fram kardan och inte får den skakad - då han man själv kränkts enligt samma värderingar.
Jodå, jag förstod tesen (tror jag, hur f-n skall man kunna veta det?). Men, som sagt, det tog stopp innan den.
Sådana här små skitsaker är just det som retar folk allra mest. "Varför kan en muslim inte NÅGONSIN vara flexibel med sin tro?" Proportionerna är helt sant orimliga.
Om man vänder på frågan, så skulle jag vid en platsintervju i en annan kultur vara riktigt nervös för att göra bort mig - enligt deras kultur. Alldeles självklart! Har du sett reklamfilmerna där en svensk affärsman försöker hålla reda på sina kunders olika kulturella sedvänjor? En av dem är för övrigt arabisk.
Enda anledningen din liknelse skulle vara relevant vore om hälsningen enligt den andra kulturen innebär någonting som så starkt avviker från någon sorts allmänmänsklig attityd att den är omöjlig att acceptera. Till exempel att hälsningen innebär att jag drar till henne med en rejäl käftsmäll. Det skulle jag ha svårt att acceptera, även om hon, enligt sin kulturella mall, skulle bli kränkt av att inte bli misshandlad av mig.
Men någonting sådant är ju inte fallet här. Vi talar om en handskakning, en accepterad och mycket väl spridd hälsningsmetod. Inte bara i Sverige, utan i världen. Även den muslimska världen.
Och den muslimska sedvänjan att inte skaka hand handlar väl inte om att respektera den andre, åtminstone inte om den andre är ickemuslim? Muslimen skakar inte hand med en kvinna för att inte riskera att få förbjudna tankar. Överföring av oxytociner och feromoner har anförts som rationalisering. Det handlar alltså inte om respekt för den andre utan om att inte bli "smittad".
Visst f-n, jag hade ju avslutat den här diskussionen :-)
Wot:
Det är ingen fara, diskussionen har varit intressant och givande. Till saken:
Handskakning är i mina ögon inte speciellt farligt och inte heller undvikandet av det. Min tanke med kränkningen var ifall man använder det som har påpekats som svenska värderingar gällande handskaningen. Tänker man som en konventionell ”svensk” så skulle kränkningssäkringen slå på omedelbart var än det skedde. I botten för fallet i fråga ligger mångkulturalismen. Invandraren är inte längre den exotiske nyinflyttade pizzabagaren utan nu har det kommit generationer på generationer som känner sig lika fästa i detta land som vilken annan människa. Strävan efter mångkulturalism är ej främst i tjänst för nyanlända utan snarare för svenskar med fler dimensioner till sina sociala och kulturella liv. Att vara svensk innebär nödvändigtvis inte tillgivenhet vid en monokulturell levnadsmodell. Att element som utebliven handskakning, om än främmande för det svenska samhället, betraktas som utifrån kommande element delger en bild displacering i samhället trots att man är delaktig på alla sätt man kan.
Att handskakningen är en världslig företeelse innebär inte att den inte är villkorad. Könen emellan skakar man hand på många platser. I den sydkurdiska kulturen, som jag är bekant med, är handskakning något som följer ovanstående sed. Initiativtagare till handskakning mellan könen tas nästan alltid av kvinnan eftersom det anses ofint att sträcka ut handen och sätta en dam i en generande situation där denne måste skaka hand. Kvinnor emellan brukar man sällan skaka hand utan istället kramas och kindpussas man (kindpussar förekommer även mellan män fast med handskakning). Träffas två släktingar, nära eller ej, av vardera kön så finns det 3 vanliga sätt som i mina ögon är lika förekommande. Ena är att man bugar lätt med handen på bröstet (som mannen i fråga gjorde) och hälsar verbalt - detaljerat och utdraget. Det andra är vanlig handskakning med verbal förstärkning. Det tredje, och är den klassiska traditionella typen, är att kvinnan ger en lätt puss på högra axeln medan mannen (utan att kramas eller greppa) ger henne en lätt puss på sidan av huvudet – även den med verbal förstärkning.
Varför berättar jag detta? Jo, för att stärka mitt argument om att traditioner och kulturer har sina avgreningar vilka kan vara likvärdiga – ingen inbördes ordning behöver finnas i vare sig mängden med respekt eller vördnad.
Traditionellt har avhållsamheten från handskakning könen emellan även påverkats av att man inom en del skolor annullerar den obligatoriska tvagningen som man gör inför bönen. Rör man en person av motsatt kön som inte är ens mahram – dvs någon som man inte kan gifta sig med – så måste man göra om tvagningen. Så det är vanligt att folk kan säga ”förlåt men jag bär på tvagning”. Jag tror att man kan vända även på det för att se att handskakningen har ett kulturellt värde som inte behöver annullera en annan traditions värde – idag behöver vi kanske inte känna på varandras händer och underarmar för att vara säkra på att den andre inte bär på vapen.
Enligt Reinhold Falhbeck, professor emeritus i juridik vid Lunds universitet är all form av religionsfrihetslag och diskrimineringslag underordnad den Europeiska kommissionens lagstiftning om skydd för mänskliga rättigheter som antogs 1950 och som innehåller en artikel om religionsfrihet. Artikel 9 som har blivit ett föremål för åtskilda avgöranden för flera fall i Europa Domstolen. Sverige har anslutit sig till Europakommissionen och är då bunden till både Europakomissonen och de utslag som kommer från Europa Domstolen i Europa Domstolen utifrån Artikel 9 - religionsfriheten som har kommit fram till att lägga ett system i tre led:
1. Det första ledet som av ser själva religionen om vad åsikten som man brukar kalla det interna forumet eller med andra ord det får inte ske någon som helst begränsning av åsiktsfriheten/yttrandefriheten med koppling till religionsfriheten för att det är en fråga om skydd mot indoktrinering.
2. Det andra ledet är om manifestationer om denna religiösa åsikt. Redan i artikelns text så markeras det om utrymme om dessa manifestationer eller på ett fint språk kallar man det på ett finare språk det externa forumet till exempel att be tillsammans eller att hålla gudstjänst tillsammans, att propagera, missionera för sin religion alltså att försöka värva medlemmar. Dessutom har kosherslakt uppfattas som en manifestation av själva religionen exempel judendomen.
3. Det tredje ledet innebär att det finns manifestationer som inte omfattas av Europa Domstolen som använder följande terminologi på det som skyddas säger man att det är intimt förbundet med religionen och att det är inte linkt på engelska medan det som faller utanför är sådant som är motiverat av religionen men inte så nära religionen så att det är linkt till religionen. Ett exempel kan vara att en radikal pesifist vill dela ut flygblad med utmaning till soldater att inte gå ut i krig eller anse att en viss person ska ha en viss form av skatt med religiösa argument anses enligt Europa Domstolen inte vara så pass intimt förknippat med religionen så att det är en del av religionen.
Svensk lag faller på samtliga nivåer om fallen inte prövas med hänsyn till Europeiska kommissionens som är den som styr allt!
Källa: Den 8 februari dömde Stockholms tingsrätt i fallet med en muslimsk man som fått sin aktivitetsersättning indragen efter att han av religiösa skäl vägrat ta en kvinnlig företagsledare i hand. Diskrimineringsombudsmannen förde mannens talan och tingsrätten ansåg att mannen utsatts för religiös diskriminering och tillerkände honom ett skadestånd på 60,000 kr. Reinhold Falhbeck, professor emeritus i juridik vid Lunds universitet, anser att domen är felaktig. Den skulle aldrig hålla vid en prövning i Europadomstolen.
http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramID=416
Alla fall med religiösa inslag ska alltid prövas om hur nära eller inte förknippat exp nikab, icke handskakning med mera det är förknippat med en viss religion.
Anonym:
det är andra gången du lägger in samma kommentar på bloggen. Skriv något nytt.
Skicka en kommentar