Rasismen är ful och kan inte sminka bort sitt hemska ansikte. Rasismen är en av de typer av ondska som drabbat kollektiv sedan kollektivismen föddes. Det finns inga ursäkter, undantag eller förmildrande omständigheter för rasism oberoende av färg form eller måltavla – antisemitism, islamofobi etc. Att Reepalu trampat i klaveret med sin otydlighet är beklämmande och stämmer det att problemen beror på hans flathet så är det extra besvärande. Skillnaden mellan politik och folk är något alla behöver bli bättre på att inte bara se utan även uttrycka. Kollektivt skuldbeläggande är inte bara den enfaldige rävens främsta spjut utan även udden av dennes intelligens. Sjukdomen rasism måste bekämpas med lika beslutsamhet och bredd som cancer, med samma förebyggande aseptiska åtgärder som AIDS och med samma långsiktighet som kardiovaskulära sjukdomar. Därför blir det sorgligt motbjudande att en typ av rasism blir förevändning att bruka annan typ av rasism.
Vi som satt framför våra dumburkar, med hakan på golvet, minns hur Anders Carlberg, ordförande i judiska församlingen i Göteborg, beskyllde ökningen av antisemitism på invandringen som ”skickas ut med propaganda från arabländerna”. Carlbergs fullt seriösa argument var att mellanöstern och arabländer, underförstådd muslimer, är de som upprätthåller antisemitismen i Sverige. Ordföranden ställdes aldrig mot väggen för sitt klavertramp, snarare tvärtom. I den senaste tidens händelser och debatt har samma hatiska anda svarvat genom många åsikter. Viljan är stor att hamra fast antisemitismen på blatten. Bland de som är ute med en brännfackla är Paulina Neuding, chefsredaktör för den azurbruna blaskan Neo. I hennes världsbild är Malmös muslimer och araber ute på gatorna som livsfarliga monster. Folk måste anonymisera sig för att inte drabbas av den håriga mellanösternlavinen. Föga förvånande muslimhysteri, suck – att liberalfascister inte ens anstränger sig om att överraska en. Orden upprepas på ett eller annat sätt – muslimer, muslimer, muslimer.
En del har gasen i botten. Fredrik Thoresson gillar att skriva muslimer så mycket att ordet blir en vandrande Pac-Man i hans text. Med målet att vara PK-samhällets antihjälte bär Thoressons muslimer skulden kollektivt på höjden, bredden och djupet. Den som inte håller med är feg, antisemit eller både och. Ekeroth har som vanligt egna vässade stenar med när det är muslimer som ska bindas på Det är vanliga personer och det är debatter som upprepar det. Samtidigt finns det som vill nyansera bilden – dessvärre täpps de till av bland annat de nämnda rösterna som har den oändliga hatbloggosfärens fulla respekt och beundran. Kontentan är antisemitismen verkar i detta fall lett till att en del ger sig själva fribiljett till obehindrad islamofobi. Att islamofobi ofta samexisterar med antisemitism eftersom hysaren av hatsynen brukar vara samma personer är ett historiskt och nutida faktum. Den ovanliga tragedin i situationen är att antisemitismen antas av vissa öppna ett fönster dör islamofobin får fritt flöda.
Att det skulle vara ett misstag är inget jag köper – rasism är inget som utövas obetänkt. En betydande fraktion av hatbloggosfären har gjort klart att opportunism är vad som styr deras sympatier. Dessa föraktar muslimer mer än att de oroas över antisemitismen och allt som kan användas mot muslimer mottas med tacksamhet. Nu är vi på djupa vatten och inga reaktioner från medieredaktionerna så lång ögat ser – Sveriges, Skånes och Malmös antisemitism har blivit ett problem importerad, skapad, närd, upprätthållen och dominerad av muslimer/araber/folk från mellanöstern. Kontinentens tusenåriga fientlighet mot det judiska folket har plötsligt fått en arvtagare. Det ser redaktionernas, bloggosfärens och debattörernas islamofobi till. Är det alldeles för outlandish att fordra att antisemitismen inte läks med den egna islamofobin?
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18
8 kommentarer:
Det är trist hur vi människor är så benägna att identifiera oss med en grupp och anamma en vi-mot-dom-mentalitet. Alla gör det, om det nu är nationalitet, politik, religion, demografi, osv.
Som en social varelse är det naturligt för människan söka grupptillhörighet. Vi har alltid varit beroende av våra närmaste i kampen för överlevnad både mot andra grupper och yttre faktorer. "Vi-mot-dom" ligger djupt rotad i allas hjärnor och påverkar våra beslut och tankar varenda dag.
Jag anser det är bristen på breda perspektiv som är det största hindret människan kollektivt måste överkomma idag. Vi behöver inse att vi tillhör en global grupp med globala utmaningar innan vi kan lösa problem som fattigdom, hunger, krig och miljöpåverkan.
Visst känns det hopplöst i bland?
Banana; du blandar några begrepp som jag vill reda ut. Rasism är "hat/fördomar mot människor av en annan ras", alltså ett annat ursprung eller hudfärg. Man kan inte vara rasistisk mot en ideologi som Islam eller Judendomen och det är viktigt att du inte blandar ihop dem.
De personer som du beskriver i ditt inlägg verkar vara både rasister och islamofober, det motsäger jag inte. Samtidigt måste vi skilja på kritik och fobi. Israel är ett bra exempel på detta problemet, där judar har en provocerande tendens att snabbt skrika "ANTISEMIT!!" om man vågar kritisera Israel.
Mitt poäng är rationella människor i en global värld behöver att kunna kritisera varandras brister på ett konstruktivt sätt - eftersom alla har utrymme att förbättras.
Förövrigt lustigt att du tar upp blindtarmen. Den är som alla vet ett problem om den blir infekterad. Då måste man operera bort den, men det gör inget eftersom den inte har någon funktion i människan.
Varför har man då en blindtarm överhuvudtaget? En mer utvecklad version av blindtarmen hjälper matsmältningen av växter hos andra däggdjur. Människor kan äta både kött och växter så vår matsmältning är inte beroende av att bryta ner växter i samma grad som t.ex. en ko.
Genom utvecklingen av människan har våra förändrade matvanor gjord att blindtarmen som fanns hos våra förfäder tappat sin funktion och krympt tills det bara är en liten flik kvar. Det är ett litet och konkret bevis för att evolutionsläran.
Andreas - kommentar 1:
visst känns det hopplöst ibland men vi har inget annat än vädja till mänskligheten i oss. Vi kan bara visa upp oss som vi är och hoppas på att den andra betraktar oss såsom denne själv vill bli betraktad eller kanske ännu noggrannane - såsom denne vill att man ska betrakta deras kärasta och närmaste i livet.
Gällande rasism:
jag förstår din poäng till fullo och det är en diskussion jag haft flera gånger. När jag skriver rasism så är det inte en lättvindig anklagelse för att använda den kraftigaste ammunitionen för att tysta eller skrämma folk. Den har sin förklaring vilket jag delvis gått genom i nedanstnde inlägg.
Som jag ser det är rasismen inget det var för 100 år sen, eller längre tillbaks. Även om den har gått genom dynamiska förändringar så är dess kärna detsamma - irrationell hat och förakt mot en specifik grupp. Den rasismdefinition vi är vana vid har blivit ett begrepp som dels utgår ifrån att alla som uttrycker samma rasistiska åsikt är utav samma utgångsläge och dels oundvikligt beroende av sekelskiftets rasbiologi. Den divergens som finns inom rasismen förklaras betydligt tydligare av dess subkategorier. Ett exempel är hur nationalism intagit en speciell plats - där du kan höra en vit, latino, asiatisk eller svart amerikansk soldat vara lika rasistisk mot irakier.
http://absolutebanana.blogspot.com/2009/04/racism-forfather-of-race.html
Kommentar två:
även om blindtarmens funktion ännu inte kartlagts är den intressant att diskutera ur evolutionär aspekt. Det finns fler exempel - t ex visdomständerna.
Vågar man prata om kärlek? Min egen uppfattning är att de flesta av våra problem sammanhänger med hat, brist på kärlek.
Det finns många exempel på t ex muslimer som hatat judar men plötsligt mött Jesus och blivit omvända och som genast börjat älska sina forna fiender (utan påverkan av någon människa).
Läs t ex boken Jag var Arafats chaufför och Den vita tigern.
Felet är när vi tror att vi skall lösa allt med politik och rättvisa etc i stället för att själva förändras inuti.
Anonym:
det beror på vilka det är du syftar på med "man" och "våra". Min säkra uppfattning är att körleken, som koncept och som kontrast till hat, har en central roll i den islamiska teologin. Att konversioner från islam skulle öppna upp okända dörrar såsom för kärleken är inget som jag ser korrekt. Mer talar för att man kommer bort från hämmad cosialdynamik som påverkas av många faktorer. Det finns bra med exempel även omvända konverteringar med spirituell och känslomässig blomstring. Jag håller dock med om att människan i allmänhet rannsakar sig själv alldeles för lite.
Många hävdar att judehatet eller antisemitismen var - och alltjämt är - sionismens grogrund och förutsättning: utan antisemitism ingen sionism. För sionisterna är den judiska assimileringen den huvudfiende som främst måste bekämpas, eftersom assimilerade judar upphör att vara judiska nationalister och därmed kan de inte bli sionister eller värvas för sionismen. Den judiska sammanhållningen över nationsgränserna och myten om ett enat judiskt folk som skiljer sig från alla andra folk är ju sionismens förutsättning. Denna judiska sammanhållning kräver ett gemensamt hot: judehatet, antisemitismen. Utan ett sådant hot från omvärlden underlättas och påskyndas i de sekulariserade moderna samhällena judisk assimilering, och sionismen blir bara en generalstab utan soldater, ett huvud utan kropp. Därför blir antisemitismen nödvändig, räddaren i nöden. Här några uttalanden av framstående sionister:
Theodor Herzl, sionismens grundare, skriver i sin efterlämnade dagbok:
"Antisemiterna kommer att vara våra mest pålitliga vänner och de antisemitiska länderna kommer att vara våra allierade."
(Patai, 1960, band I, s.84)
Dr Arthur Ruppin:
"Man kan väl inte säga att endast antisemitismen har satt sionismen till världen, men åtminstone i Västeuropa är antisemitismen den starkaste agitatorn för sionismen, och antisemitismens undergång skulle också leda till sionismens undergång."
(A Ruppin: Die Juden der Gegenwart, Jüdischer Verlag, Köln, 1911, s. 278)
Dr Leo Wertheimer säger i sin bok "Der Judenhass und die Juden", som utkom 1918:
"Antisemitismen är judarnas räddande ängel, som kraftfullt sörjer för att judarna förblir judar... Antisemiterna har skapat det judiska medvetandet hos många judar som inte vill vara judar."
(citerad av dr Franz Scheidl: "Israel - Traum und Wirklichkeit", Wien, 1962, s. 18)
Den store sionistledaren dr Nahum Goldmann sade i sitt inledningsanförande vid Judiska Världskongressens möte i Géneve den 23 juli 1958:
"När antisemitismen i dess klassiska mening försvinner medför detta visserligen en förbättring materiellt och politiskt för de judiska samfunden överallt i världen, men det har också en negativ inverkan på vårt interna liv... Vårt (judiska) folk vet att kämpa heroiskt i dåliga tider men har ännu inte lärt sig att leva skapande i goda tider."
( N.Y. Times, 24 juli 1958)
Och i sin bok Den judiska paradoxen (Tiden, Sthlm, 1978, s. 182) säger Nahum Goldmann:
"En fullständig assimilation skulle vara en sannskyldig katastrof för hela det judiska livet."
Och prof Jeshua Goldmann förklarade vid den 26:e Världssionistiska Organisationens möte i Israel den 30 december 1964:
"Den största faran för judendomen och den judiska enigheten är den bristande antisemitismen."
(citat från Franz Scheidl, ibid. s. 18)
Det står utom allt tvivel att sionismen är oupplösligt förbunden med antisemitismen och inte kan leva den förutan. Sionisterna framhåller ständigt sin fruktan och avksy för antisemiter - men man vill inte bli av med dem utan ständigt väcka den till liv. Antisemitismens död blir sionismens död.
Amer:
saker och kan förutses ha praktiska konsekvenser men jag tror att rasism är svårkontrollerad. Man kan försvaga den bortom igenkänning men inte utrota den. Att jag har det som bloggens motto är av samma anledning som astronomer går med en tanke i huvudet att nå andra galaxer- de vet att det är en omöjlighet men att göra det omvända är att släcka hoppet och det alternativet är sämre.
Skicka en kommentar