söndag, december 20, 2009
Sami Yusuf - you came to me
Sami Yusuf är mannen som inte kan göra dålig musik. Nu är han tillbaka (nu?! Dt är ju flera månader sen!) med en ny hit där han går tillbaka till de österländska rötterna. Det är en stilren orientalisk kropp som bär avskalade occidentala färger - arrangemanget gör stor sak av less is more och vi gillar det. Sprickan mellan artisten och hans tidigare skivbolag "Awakening records" verkar kvarstå men tillsvidare har den tilltäppts - Sami har en ny hemsida (den gamla kvarstår) och ny kontrakt med ETM international som valt att släppa hiten "you came to me" helt gratis, på 4 språk - engelska, arabiska, persiska och turkiska. Personligen tycker jag att den (här upplagda) persiska versionen är den starkaste av dem alla - skalvalet och melodin skriker Persien, översättningen följer musikens ström och integrationen mellan dem två ligger på en högre nivå. Till filmatiseringen av låtarna har man anlitat den danska regissören Jacob Vitt på "Hello you productions" som i mitt tycke skapat något alldeles speciellt. Videona, som är exakta kopior av varandra, har en charmig estetik och en mjuk ton som sätter sig som en välplacerad chokladbit efter maten. Lägg märke till det subtila men häftiga sammanförandet av de visuella effekterna, textens mening och Sami Yusufs integration i dem i 02:39-02:47. Glöm inte att lyssna på alla språken, de har var sin smak.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fasiken, nu måste jag lära mig persiska och turkiska också!
Min egen uppfattning är att persiskan är ett helt fantasiskt språk för poesi och sång, men jag har aldrig charmats av den som talspråk,
annat än som en hello kitty-gullig brytning på svenska.
Turkiskan har en magisk kraft också. Typ världens läskigaste språk när någon är arg (minns någon pappa i min barndom som dampade ur på oss kids när vi förde oväsen) och samtidigt ett språk som används till de mest ömma och fragila kärleksförklaringar.
Om jag någonsin blir färdig med arabiskan (fet chans!) så blir det farsi eller turkiska.
Bouhamza:
Turkiska har sin charm i och med att det är ett språk som är lätt på tungan. Den är lätt att lära sig - kan du arabiska och har en latinsk grund med dig lär det inte mycket tid innan du är inne i det.
Persiskan är ett ömt språk som är poetiskt bara av sig själv. Det är ingen slump att de kända urtida poeterna ofta skrev på persiska. Sen att den är ganska när kurdiskan i grammatik och fonetik är bara positivt för mig ;).
Skicka en kommentar