lördag, december 05, 2009

The rise and fall of a talented fool

Det är något speciellt med den sociala biten kurder emellan. Rykten och nyheter sprider sig snabbare än vad de kan göra över nätet och alla-känner-alla-syndromet som man i Sverige associerar till norrliggande småbyar ligger på stadsnivå för kurderna. Det är inte mycket som kan hända i allmänhetens synfält utan att det förevigas i alla andras minnen och fenomenet följer med vart än folk flyttar. Sånt kan vara både på gott och ont och i det här fallet är det upp till var och en att avgöra det. Dom som känner till sångaren och musikern Karwan Osman har en åsikt om honom. Med sitt ursprung i staden Suleymaniyah började han tidigt med att gro en musikalisk hängivenhet. Karwan fick högre utbildning i musiklära i Baghdad där han specialiserade sig på gitarr och oud. För publiken var han bekant som den sjungande gitarristen och enligt uppgifter erhöll han vid examinationen 1986 högskolans pris för årets musikstudent i hela riket. Han berömmelse kom dock långt innan dess.

Dese chitr (händer, sluta!) original version:



Dese chitr – nyversion av Karwan Kamil:



Karwan började sin musikkarriär redan i början av 80-talet. Det var en tid där kurderna i Irak försökte återhämta sig från det stora nederlaget i mitten av 70-talet. Saddam Hussein hade intagit presidentposten och Irak-Irankriget slukade det kraft och resurser som baathisterna förmådde klämma ur landet. Kurdisk nationalism återspeglade sig i hopplöshet och frustration, arbetslera som historiskt sett knådats och formats bäst av konstnärliga händer. Musiken har, som i många andra fall, varit forum för motivation, uppväckelse och konstant flöde av den gemensamma rösten. Karwan, som var förman och frontfigur för en för tiden ovanlig konstellation, deltog i denna process. Som gitarrist i en västinfluerad musikgrupp skapade han musik med kurdisk själ och utländsk/västerländsk prägling. Instrumenten som fanns till förfogande var de klassiska verktygen för pop och rock– bas, gitarr, synt och trummor. Kvartstonen skyddes även om den förekom i enstaka fall. Bakgrunden kunde ha smak av jazz, blues eller 70-tals pop. Idag ses Karwan som en av föregångarna till den moderna kurdpopen i allmänhet och den specifika Suleymaniyah-popen i synnerhet.

Wara lam (kom till mig) – originalversion med video:



Wara lam – nyversion av Nazdar:



Musikstilen var dock inte ensam om att skapa Karwans glans. Texterna som Karwan skapade eller valde ut hade slagkraft utöver det vanliga. Ett fåtal behandlade konventionella hjärta-och-smärta-aktiviteter men de flesta var politiska. Karwan la gråtande toner över tragiska rader och lyssnarna drogs till det nya stjärnskottet. Han var ny, speciell, enastående, hade talangen, rösten och viljan. De unga tog till sig Karwans verk med hela sitt hjärta vilket förklarar hans berömmelse efter att ha släppt ett enda album. Karwan, som än idag tilltalas av en del som magistern, hade lagt ner spår för hur han ville göra sin musik och det tilltalade många. Han skulle bli kurdpopens arvstagare. Dessvärre gick det inte som det skulle göra. I en ännu omdebatterad händelse under kontroversiella omständigheter skulle ödet ta en oförutsedd kurs.

Lanja u lar (mjuka rörelser) – originalversion:



Lanja u lar – nyversion av Salar Mahmoud:



1990 greps Karwan Osman i Suleymaniyah och fördes hastigt till det ökända Abu Ghraib-fängelset. Ryktet spred sig och tids nog visste allmänheten om anledningen. Det som följer är uppgifter ur media men även från personer som känt någon av de inblandade personerna på nära håll. Karwan hade en nära vän från lumpartiden som var son till en välbärgad person i staden Kerkuk. Hama, som är den kurdiska förkortningen av Muhammed och som var vännens namn, har beskrivits som livlig och extravagant person. Omgivningen visste om deras ekonomiska situation inte bara ryktesvägen utan även via Hamas beteende. I vad som har framställts som ett förelagt rånmord kallar Karwan sin vän Hama till Suleymaniyah med en förfrågan om ett större lån. Väl framme verkställer Karwan och hans kompanjon Smay Sarkan (Sma är ett kurdiskt smeknamn för någon som heter Ismail) sin plan – Hama mördas och både lånepengarna och Hamas bil stjäls. För att gömma undan spåren tänder man eld på Hamas döda kropp.

Lulay tfang - gevärets pipa - en av Kamils starkaste politiska låtar som kom efter Halabjakatastrofen:

Drygt 1 år senare, ca 1 månad efter Kuwaitinvasionen, verkställdes domen som Karwan hade fått. Tillsammans med Smay Sarkan avrättades båda personerna genom hängning i det fruktade Baghdadfängelset. Det finns lösa uppgifter på att man efter befrielsen har studerat de juridiska dokumenten som fanns i Suleymaniah och funnit information om att Karwans och Smas arresteringar bara var ryktesbaserade. Andra menar att regimen slog ut 2 flugor i en smäll – en strong politisk musiker likviderades samtidigt som att man redde ut ett mordfall som hade upprört allmänheten. Ska man gå efter den baathgrillade och -hatande allmänheten så säger kunskaperna hos majoriteten att rånmordsuppgifterna stämmer. Där förbannas Karwan för all sin tid i livet – Hama var en yngling som bragdes om livet på detta brutala sätt för att mätta 2 personers girighet. Den lilla gruppen som står för de andra idéerna vägrar tro på Karwans krossade ärbarhet. Vad som återstår är att Karwans musik, det lilla han hann skapa, lever sitt eget liv utan någons inverkan. Låtarna behandlas som skatt och i princip samtliga har fått nya och moderniserade covers varav några exemplifierade i detta inlägg. Mördaren fick sitt straff men det oskyldiga skapandet lever vidare.

4 kommentarer:

dahliablomman sa...

Jag har endast hört låten "wara lam" och det var när man va liten. Minns att mormor berättade en gång att Karwan hade blivit mördad av sin kompis.. hehe men nu vet jag hur det hela gick till :)

THE Banana sa...

Karwan var en musikalisk visionär, en som skulle ha åstadkommit kanske en ny skola inom modern kurdisk musik. Han var dock en mördare och i och med hans frånfälle gick fanan vidare till artister som Kamal Mohamad, Nariman (från gruppen Baban) och de andra suleymaniah-artisterna. De flesta, ed undantag för Nariman, är i mitt tycke riktigt riktigt dåliga.

Dlovan sa...

Tack för detta inlägg :) Jag älskar "wara lam"!

THE Banana sa...

Dlovan:

varsågod :). Wara lam är en mycket bra låt, och tror jag att vi båda menar originalversionen. Den nya versionen är inte alls på samma nivå.