Church of SD
Det var några som skrynklade på ögonbrynen när den Axel W Karlsson annonserade sin kandidatur för Svärjedetonanterna. Hans folkhemspatriotism som han ansåg var starkt influerad av hans kristna tro hotades på många nivåer och han kunde inte bara sitta och titta på. De flesta ryckte dock lätt på axlarna och ansåg inte att kandidaturen var mer märkvärdig än att en civilekonoms eller en rörmokares kandidatur inom partiet. Pastorskapet ansågs vara en profession vars position kan varken stöta eller blöta de politiska ambitionerna. Den kristna bloggosfären höll sig relativt lugn. Lite mer liv blev det när den ständigt islam- och muslimföraktande pastorn Stanley Sjöberg visade sitt moraliska stöd för Åkessons hatpredikan mot deras gemensamma hatobjekt. Hatprästen, som har en lång historia av antimuslimska och islamiska aktiviteter, motiverade sin ideologi ur mänskliga, världsliga och andliga aspekter vilka får honom att se muslimer som en invaderande armé av röda khmerer. Det skandalösa angreppet och timingen tilltrots blev det inte några större bubblor i den svenska och framförallt kristna opinionen. Stanley må ses som en utstött oäkting i det större sammanhanget men det är inget som hans webbkyrka bekräftar.
Nu har nästa steg i föraktmissionen kommit. Svenska kyrkan-prästen Helene Sturefelt vid Karskrona stadsförsamling vill nå ut till folk och väcka dem ur deras naiva inställning till Islam. Hon är dock inte lika smidig och diplomatisk som Åkesson som brukar väga sina ord på guldvåg (som om det påverkar särskilt mycket). Nä, prästen verkar anse sig ha en moralisk skyldighet inför Jesus att peka ut ondska när hon ser den och som hon ser den. I en debattartikel, också i spåret av nyuppväckelsen efter Åkesson, drar hon ut på gränserna till trakter inte ens Åkesson vågat beträda offentligt. Det är islams och muslimer skurkaktighet som den svenska kristna skuggan hägnar, något som hon påvisar genom att fritt citera ur koranen och händelser ur verkliga livet. Att muslimer har förföljelse som princip och strategi i sin samsyn är enkel att lista ut, anser prästen. Till hjälp har hon koranens innehåll, folks ageranden och det egna tolkningsförnuftet – men inga historiska och faktabaserade referenser, sammanhang eller djupare överskådningar. Den råbarkade muslimska mänskliga grymheten exemplifieras med fall där människor, som uppfattats som medelsvenssonmussar, häftigt slagit om till förprogrammerade mördarmaskiner. Det vilar ett tickande hot under näsan på den svenska generositeten och det gäller att vakna upp och reagera innan den har vänt helt och hållet mot oss, menar Sturefelt.
Jag ska inte dra mig för att inleda med den klaraste sanningen - artikelns journalistiska form är av oerhört dålig kvalité. Förvisso är utspelet ett rent kristet initiativ och det är inte bara språkbruket och artikelns litterära form som predikan som visar det. Genom innehållet är det antimuslimska budskapet balanserat med dess motvikt - kristen kärlek, fred och välvilja. Skiljegränsen för den vansinniga dikotomin är rakbladsvass där godhet och uselhet hamnar på varsin sida och Sturefelt är på det klara om vad muslimen med sin islam i handen är kapabel till. Därav blir jag konfunderad över sista stycket – prosten stormar fram, med full kontroll över bollen, mot målet och slår omkull allt som finns i hennes väg. På mållinjen tvärnitar hon och ser bakåt såsom man inväntar sitt sällskap inför ett restauranginträde. Är det känslomässig tveksamhet som slår till eller talar vi äkta svensk konflikträdsla? Sturefelt anser sig redan veta allt som behöver vetas om Sverige, kristendomen, islam och muslimer. Debatten är redan över, för hennes angrepp är förbi polemikens ordväxling – så vad syftar den typiska fega avslutningen om ett kall till en onödig debatt för någon som redan anser sig veta allt?
Det går inte att undvika det som brukar vara mönstret i denna typ av reaktion, vilket är en salig blandning av de nämnda möjligheterna. Personen vill ha sitt sagt utan att för den delen sticka ut. Ämnet är kontroversiellt och man är osäkrare på sin sak än vad man vill förmedla. Man vill inte stå längst fram ensam och frusen. Sturefelts inte så underliga tvärnit visar att hennes mål med all dess tydlighet, det är bara den sista biten av sträckan som hon vill ha medresenärer på. Gissa vad - hon är redan vid målet, även om hon spelar dum och visslar oförståndigt. Varken timingen eller innehållet är produkter av tidens slump. Höjandet av rösten kommer i samband med något som många valt att ta ställning till och det gör även Sturefelt. ”Dialogen” som hon eftersträvar tordes påminna mest om förgångna tiders torg- och kyrkomöten där man skulle bestämma hur man skulle handskas med diverse problem i det lilla samhället. De ogudaktigas närvaro, häxorna och nu kanske även muslimerna. Sturefelts farliga förakt är inte så vilset som det kan ge sken av. Kommentatorernas och liberalfascisternas (vem annars?) öppna stöd är inte undantag utan samlika röster i en allt växande kör. Att hennes darriga röst ändrar på det hon har skrivit inför kameran till något mildare har säkerligen mer med stundens osäkerhet och nervositet än med genuin sanningsbaserad åsiktsrevision att göra.
Att de Åkessonhyllande ansatserna duggar in så tätt inpå varandra är i sig inget konstigt. Knäppskallar inspirerar varandra till snarlika och ofta överträffande dåd. Det ska inte heller förvåna att folk inom kyrkan visar på samma färger eftersom människor kan ha brutala åsikter i famnen på sina mödrar. Tystnaden är dock oroväckande, för den klär inte den kristendom jag känner till eller majoriteten av dess representanter som jag lärt respektera och uppskatta sällskapet av. I den alltmer agiterade politiska situationen, där det muslimska monstret skrämmer den rättfärdige västerlänningen mer för varje dag som går, förs tankarna till historiska aspekter och utländska sporren. På sina ställen har kyrkan varit förleden i den islamofobiska retoriken. Dundrande predikanter och eldiga gudsmän har mobiliserat de religiösa och sekulära massornas krafter och röster. Att befria dessa från ansvaret för deras beskärda del av skulden vore att befria skurkar från blodet på kläderna. Det är en värld med förfarna människor vi lever i och kyrkan samt dess följare är fortfarande viktiga maktfaktorer vars inflytanden inte är begränsade till insidan av kapellet. Man börjar tänka – är det tidens tand som låtit utländska inspirationer smitta av sig eller har Åkesson öppnat en dörr som vi trodde var igenspikad och som han bara behövde rensa den blockerade passagen för? Har en gammal dörr låsts upp - är det gammalt kyrkligt islamförakt som tar tillfället i akt och pyr fram? Kanske var Åkesson ännu slugare än vad man trodde nu när kan petat liv i samtyckande kyrkomän.
Med den ekvationen blir utfallet en situation där båda parterna utgår med vinst. Faktum är att bland de mest muslimrasistiska bloggarna och medieenheterna återfinns ett flertal självdeklarerade kristna sådana. Tillsvidare har de största kristna och sekulära tidningarna valt att inte rapportera om Sturefelts öppet rasistiska angrepp. Den oberoende liberala BLT gör gott i att lyfta fram de fula ansiktena inom kyrkan, precis om de goda krafterna säger emot. Tystnad har alltid betytt medgivande hur än man vänder och vrider på det. I dagar som dessa är det särskilt viktigt att bryta tystnaden och träda fram i media och bloggosfären. Prästerskapets rent professionella roll kan man stöta och blöta bäst man vill. Dess andliga aspekt kan ej exkluderas obehindrat utan att tankarna går till annat. Det har Karlsson, Sjöberg och Sturefelt sett till. En eloge till de ständigt brinnande kristna själarna för fakta, rättvisan, humanismen och solidariteten. De som vågar ta upp den interna rasismen, som inte förnekar hatet, som inte lägger locket på och som inte spelar ovetande. Ni är de riktiga, de andra är de falska.
Uppdatering 091110: nu har Dagen vaknat till ca 1 vecka efter publiceringen. Det är dock samma skevvinklade haltande och dumspelande Dagen som vanligt, glädjandes över varje slag mot muslimers och islams ansikte. Sheesh, när ska folk börja se religiösa livsstil som något annat än en tävling?
posted by THE Banana @ 3:37 em
14 Comments:
Förstår överhuvudtaget inte hur du kan koppla min blogg ihop med rasism. Skärpning tack!
Michael:
nej det gör du inte, trots att det har exemplifierats med ett inlägg som påvisar muslimrasismen. Det är då inte jag som egentligen borde skärpa sig.
Michael G Helders är nog väldigt naiv. Jag ögnade igenom hans blogg och jag tror ärligt han han inte förstår vad som är rasistiskt...Sorgligt, men uppsåt verkar saknas, kan bara hoppas att han vaknar till liv och känner doften av kaffet.
Bananen>>>
Du är som bäst när du är arg.
Det finns människor som avvaktar och hoppas på att allt det onda skall blåsa över av sig självt och så finns det dem som ställer sig längst fram och drar en gräns i sanden och säger: "Denna gräns kan ni inte passera"!
Du, min vän, är en av de senare. Ett fyrbåk i natten som lyser upp och varnar de sovande att fienden har siktats. En varning till de ondsinta att de upptäckts och att de inte kommer kuna smyga sig på oss ostört. Nej. Vi kommer inte att sälja oss billigt, det har vi lärt oss av historien.
(NOTA BENE: Alla ni högerspöken som läser in något krigiskt i denna kommentar kan slappna av. Jag är poet och en religiös människa och talar i liknelser och metonymer. Jag skriver om att ta debatter. Inte slåss. Ok?)
Bouhamza:
vilken ödmjukande beskrivning! Det är som att läsa motiveringen till varför man har belönats med ett framstående pris - känslan är "har jag gjort allt det där!?" Dina ord beskriver det mål som jag har känt i mig men som jag inte kunnat sätta upp i ord eller nå ut till så mycket som jag önskar. Jag kämpar ändå på och vi (du ingår) som jobbar mot rasismens förtryck och vansinne blir starkare för varje dag som går.
"muslimrasismen"- ursäkta men det ju knappast rasism att vara kritisk mot de radikala delarna av Islam? Det är ju inte människorna jag är kritisk mot- utan delar av en religion- det är inte rasism. Enligt SAO- Rasism= (politisk, soclal) åskådning som (i enlighet med vissa utrerade rasteorier) kraftigt betonar rasens betydelse för samhället; strävan att hålla den egna rasen fri från främmande raselement."
- Jag tar ju snarare starkt avstånd från allt sådant!
Andra kommentaren:
http://www.radicalislam.org/ - är dessa muslimer som står bakom denna sajt- också rasister?
Michael:
”ursäkta” men kan inte du försöka vara lite seriös och se genom din dubbelmoral? Det rasistiska föraktet i din blogg, som du fö inte är unik om, är så pass normaliserat att det uppfattas som ett grundtillstånd. Det mest grundläggande, det mest intima och det mest heliga har omvandlats till det ”radikala” i syfte att rentvå det från dess moraliska ansvar att bli förklarad. Den muslimska livsstilen är in sin helhet ett ”invaderande hot” som din blogg gärna basunerar ut. Att du tolkar muslimerna och deras islam för dem är inte bara ren rasism utan den farligaste formen av dem alla. Den som gömmer sig bakom pseudovetenskapen rasbiologins fasad är inte bara okunnig i rasismens nyanser och dynamik, särskilt i dessa dagar, utan vederbörande kan närmare betraktas som en misslyckad historierevisionist. Argumentet är felaktigt från dess grund då den direkt menar att rasismens grundtanke inte existerade innan den moderna rasbiologin formulerades. Länken är ännu ett bevis på din oförmåga att dissociera konkreta och abstrakta företeelser samt på en medveten vilja att smälta ihop dem bortom igenkänning. Det är dock aldrig för sent – avståndstagande sker inte med respons, det sker med ställningstagande. Det är bara du som kan ändra på din ställning.>
Absolute Banana:
om du läser ditt eget inlägg en gång till kanske du upptäcker att din egen skriftliga retorik/kommentar inte skiljer sig i bedömningen av motsatsen. Din glorifiering av din egen ställning intalar sig att vara imponerad av sig själv.
Anonym:
alltid trevligt med folk som har mycket att säga, men inte vågar stå för det - inte ens under ett påhittat namn. Det är dock intressant det du säger men det är utan kött på benen så jag frågar - på vilket sätt "glorifierar" jag min egen ställning när artikeln handlar om den antimuslimska rasismen och dess opposition inom den kristna rörelsen? Har du ens bemödat dig med att se uppföljningsinläggen om samma ämne?
Hej igen THE Banana,
För det första, jag står alltid för det jag säger. Jag tillhör inte godtycklighetens elit. Skäl till att jag är anonym är spamrisken och endast det. Din profil är lika anonym som min. Det enda jag vet mer om dig än du om mig, är vad du är intresserad av. Men ingenting vem du är. Och till sist: Du ska kunna ta diskussionen om du tycker den har ett värde, utan att ifrågasätta min status. Detta kan uppfattas som förutfattade meningar från din sida. Det spelar då mindre roll om jag är kurd, arab, sverigedemokrat, nazist, amerikan eller kommunist.
Vad jag vill komma är att oavsett dina eller andras kunskaper inom religioners goda sidor och baksidor och jämförelsen mellan dom. Det här är ren pajkastning om vem som vet bäst. Detta löser inga problem. Detta kan sammanfattas med att din läkare inte fann ditt problem, det problem som du ansåg fanns, eller verkligen finns. Jag hoppas att du fattar poängen. Om inte, läs t ex läkares goda expertråd och se hur mycket som egentligen stämmer. Dom följer boken utan att tänka själv.
Istället för att veta vem som är bäst i vad, kom med konkreta förslag om vad man kan göra för att motverka meningslösa och resultatlösa diskussioner. Det räcker bara att läsa ovanstående kommentarer.
Till sist. The Banana, med all respekt, har du skrivit en mycket intressant artikel och skrivit den relativt bra. Det som jag inte var nöjd med har jag redan nämnt. Men jag vill varna för en sak: Säg aldrig till någon "vad vet du om detta", "du vet inget om detta" eller liknande. För då har vederbörande med all rätt att svara "varför har ni då inte löst problemet".
Ett citat som kanske du kan lägga till bland dina andra "It's not about race, religion, which flag you wear. It's about if you're an asshole or not".
Lycka till i framtida diskussioner!
Anonym:
att jag ställde motfrågor är väl i sig bevis på att jag tog diskussionen, oavsett din cyberstatus? Det sammanfattar ju min kontring, liksom. Nog om detta:
om jag förstår dig rätt så läser du in i min artikel en sorts kraftmätning dels mellan vem som vet bäst om båda religionerna och dels mellan religionerna i sig själva. Då tror jag nog att du har missuppfattat hela innehållet och dess syfte. Min artikel analyserar Sturefelts orättfärdiga påhopp och det syfte som hon lägger fram. Det är Sturefelt, och inte jag, som gör en snoppmätningstävling av de religiösa texterna och deras anhängare. Det gör hon efter eget godtycke. Senare har hon skyllt på "dålig översättning av koranen" som motiv till det hon gjorde.
Är man säker på sin sak så bör man inte ha några som helst problem med att försvara sin ställning. Jag är säker på min sak, och jag har utmanat Sturefelts tänkande och människor som tänker som henne att visa sin säkerhet. Det är inte mer än att tala som man tänker. Det i sig behöver ingen be om ursäkt för. Jag är i alla fall inte den som låter osanningen gå förbi utan att jag daskar till den. Nog kommer den att hitta på något som den kan göra någon illa med.
THE Banana,
Det du beskriver gillar jag!
Jag måste erkänna att jag inte läst artikeln i detalj och är inte insatt i sakfrågan. Men det gör ju inte mig diskvalificerad (det påstar jag inte att du gör).
Sanningen kan man ju alltid diskutera. Jag brukar aldrig tillrättavisa även om någon har fel. Helt enkelt därför att den metoden inte funkar. Det brukar sluta med pajkastning. Däremot kan man ifrågasätta var informationen kom ifrån och kräver då vederbörande i form av bevis. På så sätt kan man minimera godtycklighet och fortsätta diskussionen på en högre nivå.
På tal om rasism, religion och all den eviga diskussionen, som verkligen är ett stort problem i Sverige. I framtiden oroar jag mig för att extremhögern kommer att gynnas av den misslyckade integrationspolitiken. En annan viktig faktor, som man inte bör förneka, är att för många invandrare missbrukar (använder det för ofta) ordet rasism så fort frågorna kommer upp. Vad en enskild person säger brukar inte påverka svenskarna, även om det är outtalad rasism. Men om motparten (de som känner sig utsatta) reagerar kraftigt kan detta i sin tur ger också en katalyserande effekt för extremhögern. Därför är det viktigt att kunna ta diskussionen även med extremhögern självt. Gör man inte det kommer Sverige inte vara en trygg plats i framtiden.
Se bara det som hände i Vellinge. Man kan tycka vad man vill om de politikerna. Men man satte flyktingungdomarna som gisslan. Och gav extremungdomen sysselsättning. Det var synnerligen korkat.
Anonym:
min uppfattning är att det är från fall till fall. Även om jag med råge föredrar den sakliga diskussionen med fakta och mild ton så har anser jag att det inte är en synd att då och då blåsa under galoscherna. Jag anpassar mitt språkbruk till poängen jag vill komma till. En sak är dock säker - även om mina pajer kan vara kryddstarka så kastar jag dem aldrig. Det tror jag att du ser om du läser några av de andra inläggen.
Ordet rasism är ett relativt hett ord eftersom den missbrukas av antagoniserande sidor. Det är inget snack om att den överanvänds, inte bara av invandrare utan även svenskar, i ett annars argumentslöst syfte. Samtidigt har ordet ofta reserverats för etniska blonda svenskar och folk med utländsk bakgrund kommer undan med sånt som man annars skulle hänga en vit svensk i hälarna för. Andra sidan är att ordet används som skrämselpropaganda om den nutida "PK-hysterin". Folk vill få rasistiska företeelser rumsrena genom att yrka på orättvis stämpling.
THE Banana:
Mycket bra! Jag önskar att det fanns fler av din dignitet i diskussionerna. Det kommer att finnas behov av personer som dig, bara samhället förstår det. Men än så länge är det svenska samhället inte moget för det och frågan är om den någonsin kommer att bli det.
Anonym:
man ber ödmjukt för berömet! Jag tror och hoppas att jag tillhör en stor majoritet som vill inget annat än försoning, dialog, ömsesidig respekt och broderskap.
Skicka en kommentar
<< Home