Det är så tröttsamt fånigt när liberala fascister juckar frenetiskt mot förnuftets underben. Mattias Gardell har tagit stöd av sin forskarerfarenhet och granskat CATS rapport om islamisk radikalisering i Rosengård. För det får han sydsvensk ris, och det är inte vilket bakgårdsris som helst, utan tvättäkta smarrigt "guilt-by-association"-ris. Sydsvenskan-ledarskribenten och fd TT-sabotören Mats Skogkär tar i så att gallblåsan förtvinar, ändå klämmer han fram något som i bästa fall kvalificerar som budbärarmord.
Denna upprepningsknapp är självaktiverande för människor med välinplanterat förakt för det politiskt och ideologiskt heterogena. Detta är den mest sannolika förklaringen och den enande nämnaren till varför samma typ av argument och attacker används mot opponenter oavsett infallsvinkel. Är man inte en extremist så är man en terrorist, och oftast är man båda två. Att ge sig på opponenten och sidofaktorer associerade till opponenten blir ett viktigare ändamål än strimlande av sakfrågan med likvärdiga, och vid möjlighet, överglänsande motargument. Grejen med offentliga förföljelser av personer iscensatta av ledarskribenter och krönikörer, där sakfrågorna får tydligt ligga tillbaka till fördel för enmannakorståg mot personen i sig, börjar bli en journalistisk sport, och det är riktigt otäckt. Detta kommer jag att återkomma till i kommande inlägg.
I följande fall kan även en blind person se det skriande beviset - Skogkär har absolut inga invändningar mot Gardells kategoriska och systematiska dissekering av rapporten och dess vetenskapliga fallgropar. Däremot anser han att Gardells trovärdighet bör läggas under lupp, eftersom han har, i sin bok “Bin Laden i våra hjärtan”, framställt Yusuf Al-Qaradawi som en mittenfåreröst inom nutida islamisk politik. Detta, enligt Skogkärs avsmak för Qaradawis utlåtanden, och med Skogkärs egen smaksättning förstås, diskvalificerar Gardell som respektabel debattör i islamiska radikaliseringsfrågor......och eftersom brudgummen bär en röd slips måste man utgå ifrån att brudens chef är en ypperlig fotmassör. Rationalisering på samma nivå.
Man kan försöka förstå kritiken men för det behöver man lite mer än en sur gubbes käbbel. Skogåkers ursprungliga kritik av Gardells bok lämnar en hel del åt fantasin, så pass att jag undrar om han höll boken upp och ner när han läste den. Vi får ingenting, nada, zlich. Kanske har vår tankeförmåga inte raffinerats till samma nivå som Skogkär, men alla kan vi väl ändå inte vara så. Låt oss gå på hans “lilla men ändå talande” kritik. Att Skogåker stöddigt hånar Gardells positionering av Qaradawi i mittenfåran kan endast betyda att han har en mera träffande definition av densamma, men den skämmer han inte bort oss med. Istället antas vi utgå ifrån något, vad som helst, dock inte Gardells syn. Att han stör sig på Qaradawi blir i sig ett tillhygge med vilket han slår ner Gardell, hans trovärdighet och hans alster. Låter detta som en frimodig och pålitlig journalist, eller som en manipulativ mobbare som missbrukar sin tredje-maktsposition?
Jag backar några steg från Skogkär så jag ser honom på avstånd, och jag slås av en sak. Det är något med honom och människor med sofistikerade vetenskapliga prestationer. Om beror på mindervärdighetskomplex, ömmande ångestsår över val i livet eller mediepubertal uppstudsighet mot akademisk intellektualism framgår icke. Det som är tydligt är att det där med evalueringen av akademiska referenser verkar inte vara hans starkaste sida, då han är noggrannare med att insinuera i vad de inte kan än vad de, i egenskap av forskare, må kunna. Insinuationer om Lundatrion, insinuationer om Gardell, insinuationer om Qaradawi, insinuationer om islam, muslimer och terrorism. Man önskar att han slutade undergräva sig själv på detta förödmjukande sätt. Säg som det är, visa kurage, stå upp och säg vad du tycker utan att insinuera. I annat fall är du inget annat än en ännu en blek kopia av kappvändande högerskribenter med moraliskt storhetsvansinne. Åtminstone skulle du då förtjäna en gnutta respekt för att vara man för dina ord.
2 kommentarer:
Monkey Write as Monkey Thinks, du träffade mitt i pricken, utmärkt helt enkelt.Det bästa jag har läst i bloggsfären på länge. Du skriver så bra, kan inte vänta läsa nästa inlägg.
Tackar! Roligt att du gillar min infallsvinkel :).
Skicka en kommentar