Deus ex machina, eh Sabuni?

Någon måste, vid det här laget, dra lättnadens suck på försvarshögskolan och integrations- och jämställdhetsdepartementet. Det som började som en häcklad rapport om Rosengård handlar numera om den skånska polisens verbala kupéfadäs. Uppmärksamhetens fokus har skiftat från det ena till det andra och det kan inte vara något annat än en välkommen intervention både för makare och beställare av rapporten. Det är inte längre CATS som har ögonen på sig - utan det är Skånepolisen, det är inte längre Magnus Ranstorp som grillas - utan polischefen Ulf Sempert, det är inte längre Nyamko Sabuni ur ministären som strålkastarna är riktade emot - Utan Beatrice Ask. Vem skulle inte tacka och ta emot andrummet?

Min förhoppning är dock att det sista ordet om rapporten ännu inte har sagts. Tystnaden kan i sig utnyttjas som en buffert, en fristad inom vilken man agerar. Även om allt som i dagsläget bär på ordet Rosengård är hyperkänslig, inte minst i händerna på myndigheter, så vet man av erfarenhet att det är i det tysta som det mesta sker. FRA-lagen bifölls på rekordtid, och inte hjälpe det att den gjordes i skuggan av Rysslandsmatchen. Även om Ranstorp tonat ner sin ställning så sker det på samma spår som det rullas fram i den mediala skiftningen. Han talar om en lägesrapport, en titt, en sampling, en översiktlig bedömning av yttre insyn. Det framgår inte ifall det var det som regeringen beställde, för det är öht inte det Sabuni talar om.

Det som vi ändå bör tala om är det alla andra verkar tala om. Vi måste tala om personerna bakom "apajävlar" och "blattajävlar". Vi måste tala om lagmännen som frågade sig själva om de skulle "göra han steril när jag får tag på honom" och som bekräftade för sig själva att "ja, han ska ha sig duktigt med stryk så han inte kan stå på benen." Vi måste gräva genom denna illaluktande sörja för att se om det är olyckliga omständigheter om uppdagat rötäggen, eller om det är representativt för den poliskultur som påstås existera. Vi måste använda samma medel som vi använder när vi rannsakar busar, ligister och kriminella för att granska detta - har det varit händelserna som bringat ut det värsta ur poliserna, eller har det var det värsta i poliserna som bringade ut händelserna.

Språkbruket är inget nytt eller ens överraskande, vi har sett ett axplock rapporteras, den breda luckra roten är med största sannolikhet fortfarande välförankrad. Vi kan och bör tolerera, till och med acceptera, att enskilda människor har olika mer eller mindre trevliga åsikter. Det är när en del av dessa levs ut och används som tillhygge mot andra som lagen träder in och agerar. Hur vi hanterar faktumet att det är officiella representanter för den myndighet ska vara den enhet som ser till att alla vi andra följer de lagar och förordningar vi har blir det ultimata dilemmat. Vi kan inte lura oss själva. Det finns ingen tröst i förmildrandet av de välutvalda orden. Dessa är inga uttynande väderord, där tidens ebb kommer ta tagit död på dem och dess breda tentakler.

Jargongen står för en attityd, en mentalitet, med samtidigt medvetenhet och vetskap om dess historiska och sociologiska bakgrund. Det kan inte undgå någon med vilket syfte just det språkbruket användes, precis som det inte ha undgått dess användare vilka reaktioner det skulle vålla ifall det läckte ut. Det råder inga tvivel om att det upprepade språkbruket är selektivt anpassat - inte efter ungdomarnas ligistbeteenden, utan snarare efter deras förmodade kulturella/icke-vita ursprung. Jag kan inte uttala mig om ifall poliserna är fullfjädrade rasister, men en sak kan jag definitivt säga - en som förkastar rasistiska idéer skulle aldrig komma på tanken att använda retoriken och missbruka sin maktposition på detta sätt.

För läsaren av denna blogg är det bekant hur jag stödde neutraliseringen av Lennart Eriksson på migrationsverket. Det är inget mer än förnuftets naturliga lag att människor som bryter mot de mest grundläggande principerna och värdegrunden inom professionen är de sista som ska inneha positionen. Att förtroendet kommer på ifrågasättande gynnar knappast professionens syfte, och det är inte för mycket begärt att basala principer följs. Gör man inte speciellt mycket nytta så ska man definitivt inte heller tillåtas göra skada eftersom vi har rätt att utkräva en adekvat moralitet utifrån polisers känsliga uppgift i samhället. Samma moralitet som vi, med rätta, kan utkräva av våra folkvalda och maktfigurer. Sabuni, du är fortfarande med i spelet.

Läs mer: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Newsmill1, Newsmill2, DN