Nu vill de kväva den fria rösten. Jag har sagt det och jag säger det igen - übersynonymen till hyckleri är liberal-fascism. Själva kallar de sig liberaler, men det finns ett specifikt särdrag som särskiljer liberala fascismen från formlig liberalism. En patognomon, inga tentativa diagnoser fordrade - den liberala fascisten är liberal endast med andra liberala fascister. Självproklameringen som liberal är egentligen ett falisfierat epitet som svärtar ner liberalismens hedervärda principer, då den i famnen på en fascistisk sådan utgör ett selektivt opportunistiskt cyniskt tillhygge. I den liberala fascistens fulländade världsbild finns det utrymme för det egna tänkandet i form av dominant alfahanne och den tolererade omgivningen som recessiv perifer gyttjesmog. Ja, det är så Expressens kulturella stolthet Björn Wiman uttrycker det. Tyst nu, om han bryter sin cirkel av hyllande av filmer med Mamma Mia-syndrom så måste man väl ändå få knäppa fingret i ansiktet på honom.
I sann liberal-fascistisk anda tar han sin ideologiske frände, den rasistiske mobbaren Dilsa Demirbag-Sten, i försvar på ett sätt som får en att tänka “sheesh dude, get a room!” Förnekandes av hennes manifesterade stöd för den israeliske folkmordspolitiken mitt under ett folkslakt vänder han på diskussionen och förfelande belackar den tokrebelliska periferin. Hans vokabulär är av samma skrot och korn som hans malliga förmyndarmentalitet med vilken han legitimerar Dilsas rasistiska retorik (jag är Dilsa med Dilsa). De blånade gonaderna är resultatet av nepotistisk kaloriförbrukning över åsiktstvätteri. För han har verkligen inte förstått, eller så har han inte förmågan att förstå basal retorik. Det finns ett tredje alternativ - liberal-fascism. Han förstår men ljuger medvetet eftersom han ser ett högre syfte med sin ideologi och dess anhängare. Herreoden! Om Wiman utgör den liberal-fascistiska kulturelitens grädda så kan man föreställa sig vad råmjölken består av.
Vad är allvarligare - att leka advokat för folkmordsretoriker eller att karikera folkmordsretoriker? Wiman har gjort klart sin åsikt och det gör honom förtjänt av ett eget emblem. Dilsa är en mobbare, en arrogant översittare som med rasistiskt språkbruk tillåts bedriva etnisk hetsjakt som skulle få en etnisk svensk hängd vid hälarna. Folk undrar okm omvänd rasism finns och jag är den som brukar påpeka att den inte bara finns utan att den är multifacetterad. När chefen för en de största dagstidningarnas kulturredaktion gorillaaktigt slår sig ilsket för bröstet för att skydda folkmordsretorik och rasism så är det inget annat än medvetet bejakande av domsamma. SvD gör det SvD alltid gör. Allvarligast är att Wiman citerar mina ord. Det är som att han har kysst mig på läpparna - BLÄ!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar