2 halfs of one rotten apple of terror - part I

Nu har de äntligen öppnat munnen och man önskar att de hade hållit den igenbommad som alla andra fega svenska politiker. Fast egentligen var det inte så höga förväntningar i luften. Man får inte lura sig själv och tro gott om bombliberaler och IDF-skoputsare. Dessa är personer som skrupellöst säljer ut sina förfäders gravar för ytterligare 15 minuter i rampljuset. Vem minns inte Federleys krokodilbölande bara för att mindre än en dag senare ändå svika svenska folket? Var på er vakt, gott folk, för det gömmer sig en diktatorisk tyrann i hjärtat av dessa karikatyrer, tyglad av en enda sak - era röster! De är skrämmande selektiva i sina åsikter och deras tankeverksamhet gör en gråtfärdig - är det sådana typer som bestämmer över mig i min riksdag?!

Först ut var Fredrik Malm, en toppstudent i opportunismskolan Folkpartiet. Att han, som brukligt, springer terrorstaten Israels ärenden, genomlyser hela texten. Att han, än en gång, bekänner färg i sitt hat mot islam och muslimer, där inga nyanseringar finns, framgår också tydligt. Han har dock aldrig hymlat med sitt islam- och muslimförakt. Det måste han få en eloge för. Det som han förtjänar att få fördömanden för är den cynism som han för länge sen sålt ut sin heder och dignitet för. Ingen människa med heder eller dignitet kan välja den väg han väljer som sanningens köl i dessa tragiska händelser. När demokratin säljs ut tillsammans med hedern och digniteten, när folkviljan och folkvettet ignorerats som toapapper, när internationell lagstiftning brutits (se även ISMs inlägg bland insändare), när vapenvilan våldtagits, när folkmord görs till politisk strategi - står man där och demoniserar fritt ur huvudet - då har man ingen heder eller dignitet.

Det förargande propagandasymfonin tar inte till crescendo där. Den kulminerar ordentligt när Fredrik, vid sina sinnars fulla bruk, försöker parallellisera kurdernas situation med den nuvarande palestinska situationen. Nog har det historiskt sätt funnit många likheter och man hade under lång tid ett samarbete och ett samförstånd mellan föreståndare för kurdiska samt palestinska frihetskämpar. Det Malm gör är att försöka återge den sydkurdiska-Irakiska problematiken som en historisk etnisk sådan, vilket är att underblåsa en förment rasism som inte funnits. Av personlig erfarenhet vet jag att detta på sistone har blivit ett populärt inslag bland en del hjärntvättade ungdomar (ur vitt olika etniska bakgrund, såsom arabiska och kurdiska) som värdesätter fred och samexistens lika högt som avbiten nagel. Om Malm har fallit för just detta eller något annat framgår inte riktigt. Det som anstår en seriös debattör är förmågan till någorlunda faktabaserat uttalande och det är redan här Malm stupar. De befriade kurderna i Irak hade, till Malms förtret, sinnet att se att samma Baghdadfascister som iscensatte folkmord på dem också var en tyrann mot resten av befolkningen - oberoende av etnisk tillhörighet. Kurderna bedrev inte ett krig mot Iraks araber. Även om Malm så öppet vill pådyvla kurderna en historisk fiende i araberna som kunde rättmätigt ha utsatts för folkets vrede så ligger det ingen sanning bakom detta. Nuvarande konfliktbilden är baserad på senare tids krigiska felslag. Malm nyttjar sin sk prokurdiska och antiarabiska inställning till att slå flera flugor i en smäll. Min förkärlek till den kurdiska kampen, min respekt för alla släktingar som gav allt vad de hade för den, min dedikation för humanismen får min mage att vända sig i vämjelse mot den hatiska cynismen Malm skamlöst nyttjar.

Samma cynism som han nyttjar när han med nervöst flackande blick, omgiven av tusentals assyrier och syrianer, basunerar ut att kristna från mellanöstern inte begår några brott. Synd bara att Malm blundar för att samma kommun som han står och slår sig för bröstet i är en plats där assyrier och syrianer i majoritet utövar det förtryck han rensar för. Lyssna gärna till hur jubeln lyfter när han påpekar hur betydelselös profeten Muhammed är i jämförelse med assyriernas och syrianernas historia, samt när han skuldbelägger muslimer som kollektiva brottsbejakare. Röstfiskeriet känner tydligen inte till några gränser.

Mer att läsa.

Making use of the teaching of Goebbels

If you tell a lie big enough and keep repeating it, people
will eventually come to believe it.

Joseph Goebbels

282 döda. Över 1100 sårade. 100 Israeliska flygplan över en befolkning. Förtvivlan och smärta i hjärtat av alla värdiga bärare av ett mänskligt sådant. Enligt officiella siffror är över 1/3 av dödsoffren civila. Ett odds som Israel ser som godtagbart när operationens syfte påstås ha varit att slå ut Hamas. Ett odds som bejublas av folkmordsbejakarna. De sitter själslösa i sina holkar och rättfärdigar folkmordet om och om igen. Strategin med rubriker på rubriker som överflödar twingly och andra sökfunktioner från en och samma blogg är alltför känt. Upprepas en lögn tillräckligt länge så övergår den i sanning. Såsom folkmordsideologifadern lärt ut detta har denne visat hur man kväver ett folk med sina bara händer. Väl rutet, anhängare av folkmord. Väl rutet.

How to commit genocide and get away with it

Man kan inte vara delvis gravid. Antingen är man det eller så är man inte det. Man kan inte vara halvdöd. Antigen är man död eller så lever man. Man kan inte resonera kring folkmord - antingen stödjer man det eller så är man emot det, punkt slut. De som är emot det senaste israeliska folkmordoffensiven visar sin avsmak på det tydliga sätt som de alltid gjort, och de som sniket stödjer den men vill hålla låg profil skriker, med just detta, ut sitt stöd. Det är nog därför de annars megafontokiga bombliberalerna Birgitta Ohlsson och Fredrik Malm samt IDF-skoputsaren Fredrick Federley håller käften. Sannerligen vet vi att den viktigaste anledningen till att folkmord kan äga rum är inte för att det finns för många onda människor, utan snarare beror det på att alla andra håller käften.

Real Madrid C.F. vs Real Muslim C.F.

[...]surely Allah does not change the condition of a people until they change their own condition[...]

13:11

Ikväll var det tänkt att muslim- och islamföraktarna skulle sitta extra bekvämt framför TV:n. Med en, med svenska mått, massiv propagandaoffensiv, där ledarskribenter och krönikörer från samtliga stora tidningar, bidrog till att expandera profetiska farhågor med mänskliga muslimer, fick man SVT på fall. Sista avsnittet ställdes som bekant in och istället sände man en entimmes debatt om reaktionerna programmet vållat. I dessa reaktioner tordes det vara en naturlig följd att påpeka Halal-TVs realistiska utveckling skulle vara stening av kvinnor med fri vilja på sergelstorget. Opponenterna skulle njuta av segern över det humana förnuftet - och vi muslimer hade bjudit på allting utan någon som helst tanke på dricks.

Jag upprepar - vi muslimer har egentligen ingen att skylla på i denna motgång. Det blev straffet för den likgiltighet Sveriges muslimer paralyserat sig själva med. Vilka dessa muslimer är kan ingen av oss behaga att döma ut. Däremot kan vi tydligt studera den proportionerliga fördelningen av reaktionerna för och mot programmet. Muslimska fältsidan var tom, flaggan var riven och den slets tidigt av och for iväg av oppositionssidans utandning. Det är ingen idé att begråta spilld mjölk, men det är värd sin stund att se varför det gick som det gjorde.

Dagens moderna svenska muslimer strävar efter ett onaturligt transparent medborgarskap i ett syfte att erhålla omgivningens acceptans. Detta prioriteras av många över en attityd som skulle syfta till att få acceptans för den man är. Samma självuppoffrande beteende skulle avrådas hos andra livsstilar i samma position, just i individualismens namn. Många driver ändå detta till orimliga ytterligheter i tron/hopp om att det förmildrar antimuslimska föreställningar. “Titta, vi är olika! Vi är så olika att vi håller inte med varann! Vi är så olika att vi tycker illa om samma muslimer ni tycker illa om! Vi är så olika att vi har inget gemensamt med de flesta av muslimerna!”. Vi är så måna om att skylta med vår heterogenitet att vi har kommit att helt försumma det som förenar oss och som ligger i vårt gemensamma intresse att arbeta för.

Varför ska vi då inte rikta lika många blickar mot oss själva? När vi, i vår enfald, gått på det mest elementära av masshärskartekniker - divide and conquer. Vi blev ägda mestadels pga. våra egna tillkortakommanden. När vi lät vår tid att fyllas upp med försäkrande nedåtpressande handflator om att Halal-TV inte hade något med svenska muslimer att göra och vi lät våra hatare att måla in oss i ett hörn. Det märkliga här är att de flesta inte ens ser det, utan istället gottar de sig själva i sin egoism samtidigt som de kritiserar andra (läs Halal-TV stödjarna) för att störa kollektivet. Kollektivet är Du, inte någon annan. Det ligger på Din axlar att ta plats och höja Din röst. Det andra vill göra är att kväva den. Halal-TV var inte om att ge uttryck för varenda muslims livsåskådning, för det krävs det 1 heltimmes program dagligen för varje enskild muslim. Halal-TV var inte om att indoktrinera människor i dessa flickors livsstil - ingen media är neutral. Att bejaka programmet handlade om att bejaka idén, som måste börja någonstans. Det hade varit att bejaka olikheterna i praktiken, att bejaka de skilda åsikterna och ändå vara under samma tak. Det hade varit att backa från sig själv som exemplarisk genotypsmuslim och acceptera de interna olikheterna. Den egna personkulten splittrade hela idén och divan i folk tog över.

Det finns inget mirakelmedel mot detta, mer än sunt förnuft och självdistans, och dessa går inte att hamra in i folk som inte inser dem själva. Så länge den skeva jag-dyrkan överskrider gemenskapen så kommer muslimer att vara i samma hink. Kanske vill en del ha det så, kanske ligger det i deras intresse att inte synas, finnas och accepteras. Jag är inte en av dessa hobbymuslimer. I egenskap av svensk muslim är jag en produktiv del av samhället och fordrar min plats i det offentliga rummet. Det är känt att topplag inom fotbollen har förväntningar på sig gentemot både sin publik men även andra åskådare. Därav blir kritiken inte nådig när dessa förväntningar inte infrias. Bland många analysfaktorer så anses deras misslyckanden ofta bero på för hög andel divor per enhet i laget, där dessa kör ett eget race utan teamkänsla. Hårt jobb och teamkänsla är en förutsättning för att möjligheterna till framgång ska optimeras. Finns inte dessa så bådar det inte gått. Här var vi, Real Muslim Club of Failure, mycket att återhämta från vår historia.

Debatten ägde rum som planerat, men någonting gick snett. Riktigt snett för att uttrycka det milt. Snett för opponenterna, förvånande väl för frihetsälskare som oss. Jag återkommer…

The last breath of halal-tv was suffocated and DN made a major boo boo

Det verkar som att halalmotståndet drog längsta strået och hade sin ihärdiga antagonism på sin sida. SVT väljer att fega ur och låter bli att sända sista avsnittet med, i mina ögon, tekniska svepskäl. Man anser att det är mer intressant med ett debattprogram om programmet. Hade vi inte det precis i början, även om koncentrationen låg på första avsnittets händelse(r)? Programmet kommer i sammanhanget vara lika produktiv och givande som en powerpoint-presentation på en konferens av och för blinda.

Det finns ett ord att sätta på detta - mygel. Halal-tv får inte genomgå sina sista dödsryck med värdighet och dignitet utan likskändarna är framme och petar på det, in i det sista. SVT gav efter. Allt kan dock inte skyllas på dem. Stödet för idén var helt enkelt för svagt. Även om en del motsatte sig programmet så tror jag att de flesta brydde sig inte. Namninsamlingen som har varit utlagd här samlade ihop 15 tappra signaturer. Detta trots att jag personligen sände den till samtliga på min länklista, som är ganska lång.

Debatten runt programmet växte ganska snabbt ur sin kostym och fick tidigt samma karaktär som liknande debatter, där muslimhatare och muslimer, drabbas samman. Opportunister passar på att fiska efter allt de kan få tag på, och fulheten görs till rutin. Det var ett slag, och den vanns av dom som skäms inte för att använda oschysta metoder. I krig och kärlek är allt tillåtet. Detta demonstrerade dom på ett utmärkt sätt. Det vanns av dom totalitära, av fienderna av det fria ordet och jämlika rättigheter, av vännerna av förtryck och djungels lag. Detta borde ses som en svart dag för mediefriheten, när en livsstil lyckats vända opinionen mot en annan och där inget olagligt förekommit. Detta var ännu en uppmaning att alla ska vara på ett visst sätt eller suddas ut på den offentliga tavlan. Demokrati och gemensamma rättigheter gäller bara för forumet för inbördes beundran.

Detta blir jag dock inte så förvånad över. Det är världsordningen just nu. Det som förvånar mig är den jättetabbe DN gjorde i sin artikel om detta. I en tidigare skepnad var artikeln, som upp i några timmar, påstod man att “källor” hade visat att anledningen till man drog tillbaka programmet var att Bam Björling visades i positiv dager. I den reviderade formen har man gått djupare in i ämnet och talat med SVT-representanter. Där påstår man att källor, som bloggen muslimska friskolan, var de som först rapporterade om anledningen till programretraktionen. När jag läste detta höll jag på att ramla av diskbänken.

Ok, jag ljög. Jag stod inte på diskbänken när jag läste det. Jag stod på badrumshandfatet när jag läste detta, och det var där jag höll på att ramla ner. I första artikeln behandlades källan till påståendet som vilken konventionell källa som helst, medan i den andra avslöjade man att det var bloggen “muslimska friskolan” som hade kommit med det. För den oinvigde vill jag framföra att bloggen är en rasistisk muslim- och islamhatande blogg med anonym skribent - och detta använde DN som källa. Källkritik någon?? DN har man ju ändå trott mer om än de andra annonsblaskorna men med detta så räcker det inte med höjda ögonbryn. Vad gick det åt DN att använda en anonym rasists påfund som källa för en artikel? Varför är det ingen som reageat på detta?

Ok, jag ljög igen. Det var inte handfatet jag stod på när jag ramlade ner. Det var den platta tv-skärmen jag stod på, men allt annat är sant till punkt och pricka. Jag lovar!

Sic

Eid greetings, all celebrators!

Till alla firare tillägnar jag denna underbara låt!

French Muslim soldiers tombs desecrated

Tack, civiliserade västeuropa, för att Du än en gång anstränger Dig för att påminna oss om Din avsmak för vår närvaro. Vi som trodde att de döda var bortom dinna dömande ord får åter tänka om. Tack, ännu en gång! Det slår alla former av gratulationer på en sån firandens dag som idag!