fredag, november 28, 2008

Sign the petition for Halal-tv and SVT

Halal-tv mördas om och om igen av samma personer. Vi är fullt medvetna om att de struntar fullkomligt i bristen på statistik i programmet, eller att man inte lyckats problematisera avsnittstemana på avhandlingssnivå i 30-långa avsnitten. Ni vet vad antagonismen handlar om, så sluta hymla för Dig själv eller för någon annan. Skriv på namninsamlingen och visa att du inte är en av dem. Stämmer texten in på Dig - så ska Du skriva på!

söndag, november 23, 2008

She is black, deal with it!

Veckans avsnitt av Halal-tv var ungefär på samma nivå som de föregående. Det bör ses som givande när man visar olikheterna med likheterna i en grupp som i regel adresseras som homogen. En eloge till Bingo, vilken skön kille! Han tog hela handskakningsbiten med ro utan att egga upp sig till extas eller ställa till med en knäpp scen. En av de vettigare gästerna som faktiskt tar ansvar för sig själv och sina handlingar. Dessutom skäms han inte för att erkänna riskerna och baksidorna med det han gör. Du förtjänar respekt för det, Bingo.

Dessvärre är det fortfarande så att krusningarna efter handskakningen fortsätter att fortplanta sig. Argumentationen ligger på samma fläck den gjorde i början (se sidolänkarna). Det är knappast så att inställningen hos tjejerna inte har förklarats, det handlar om att svaret är inte godtagbart för de som frågar. Det duger inte till att förklara varför man inte tar i hand, för svaret kan aldrig motivera handlingen. Vi är på samma fläck igen - muslimens ord är inte ens värt vatten om de divergerar. När hobbymuslimer som Pernilla Ouis talar, då får hon utrymme till ena debattartikeln efter den andra. På Newsmill har proffstyckare skrivit av sig, men orden i slutändan blir domsamma.

Dilsa är, som vanligt, ute efter sista ordet när hon idag befäster sitt alltid välformulerade muslimhat. Maken på hybris får man leta efter. Genomströmmande i hennes ord är det ständiga kravet - omvärldens acceptans av hennes tolkningsmonopol av journalism, där ingen får komma nära och göra övertramp in i hennes territorium. Hennes självproklamerade journalistiska överläge som hon anser sig vara född med gör henne berättigad till allt ifrån regelrätt rasism till patologisk sexism. Det är ju då spektakulärt hur hon är som modigast mot den muslimska kvinnan och hennes attribut, speciellt när hon likställer henne med Jimmie Åkeson. Dilsa menar, med hela sitt förstånd, att den muslimska självbärande kvinnan är för och bland invandrare vad Jimmie Åkeson är för och bland alla svenskar. Vidrigaste människosynen vi sett på debattsidorna på länge och fascism när det är som bäst - ännu ett bevis på vilket lågt värde muslimska kvinnan har i det svenska samhället. Dilsa har mage att tala om mångkulturalism när hon själv är ett språk- och åsiktsbruk som skulle ha fått den infödde svensken korsfäst, med henne som fackelbärande pöbelledare.

På många platser har folk reagerat på en annan sak, och det får mig att tänka på hur mycket deras resonemang egentligen hänger på fisens mosse. De pekar på hur Joakim Sandberg pratade om Cherin som en svart kvinna. De få orden har man vänt och vridit på för att få någon spricka synlig så att man kan tränga sig in i den. Detta är för mig onödigt hårklyveri som besvarar ingenting. Om Sandberg sa fel eller ville använda sig av det för att skrämma kritiker till tystnad beslutas egentligen endast av de som läser in sina tankar i orden. Eftersom många hängt sig upp på det så är utgången ännu ett paket på hyllan, där “falska rasismanklagelser” får bygga upp människors frustration. Detta spelar dom som älskar den där hyllan rakt på händerna. Låt oss inte glömma se detta ur ett personligt perspektiv - de som älskar denna hylla älskar också hetsjakt, och de tar alla tillfällen i akt. Cherin har förföljts av både internetspöken och proffstyckare där man ansätter alla hennes drag i livet. Om det inte är för att komma åt henne som person, om det inte är för att ruinera en nyutexaminerad jurists karriär, om det inte är för att själv plocka en fjäder för att göra en höna av den - så vet jag inte vad det kan bero på. Frivillig enfald har ingen naturlig förklaring.

Återigen - Halal-tv är ett tv-program. Den som tror att syftet borde vara att rädda världen genom det får tänka om. Ger man utrymme till opinionsfascister som Dilsa så är man inte bättre själv. Colin Powell uttryckte det bäst när han blev frågad om Obama var muslim:

The correct answer is he is not a muslim, he is a christian. But the really
right answer is - what if he is?


What if Cherin is a black woman, people?

Mer om ämnet: sic1, sic2, sic3, sic4

torsdag, november 20, 2008

Muslim Music 2.0 and murderous pork

Det här är ett ämne jag kommer att beröra närmare längre fram, inshaallah. Under tiden kan ni njuta av en persisk låt, som sjungs av en engelskman med engelsk text och som har arrangerats av en Azerbajdzjanier.



....och här är en uppenbar (för muslimerna) anledning att aldrig äta fläsk...

onsdag, november 19, 2008

Fascist Wolves and muzzie sisters

Nu ska jag störtchocka er, bäst ni sätter er ner innan ni fortsätter läsa nästa rad: Vi lever inte i en perfekt värld, och det kommer vi aldrig att göra! Inte så länge vi människor är människor. I människan finns godheten och ondskan i samma kammare. Deras konstanta dueller spelar ut sig i sättet vi visar upp oss på. Våra värderingar, vårt beteende, våra vanor, ja, allt som gör oss till vårt aktuella jag. Dessa är resultatet av mångårigt fäktande mellan de ljusa och mörka sidorna inom oss. Våra inre antagonister slutar fäktas i samma stund vi drar vårt sista andetag. Innan dess är det fullfart. Vårt förnuft ger oss möjlighet att påverka fäktandet genom att ständigt ge energikickar till fäktaren vi föredrar. Vi kan ändra oss, för värderingar är inte huggna i sten inom oss. När vi rannsakar oss själva så blir vi medvetna om vår mänskliga ofullkomlighet, men också om förmågan att förbättra oss. Vi väljer vissa värderingar över andra för att de tilltalar oss. Den som menar att denne inte har några mörka sidor ljuger. Det är en fråga om ständig givakt för det man fyller sitt intellekt med. Det är då man tar ställning för att bli vargen eller lammet. Denna text handlar om vargarna.

Vargen lurpassar lugnt och stilla när den jagar. Den tunnelerar sitt sikte och allt som är oväsentligt faller utanför synfältet. Den utser den som denne ser som den svagaste i mängden och samlar alla sina krafter för att få den att dela sig från sina egna. Ju längre bort bytet kommer från flocket desto lättare blir det att fälla det. En varg jagar inte ensam, men den agerar ensam utifrån sin egen vinkel. Vargar delar på arbetet av rent taktiska skäl. Slumpen är för oförutsägbar för att man ska lämna något åt den. Vargar chansar inte, utan de fördelar strategin och ger 100% för sin grupps bästa. Var och en får sin egen uppgift, men målet är detsamma, och i slutet ligger det en vinstpott alla har glädje av. Vargens metod är det bästa ur dess synvinkel, men det betyder inte att den är idiotsäker för det. Vargen lyckas ofta, men inte alltid. Bytet kan vara för svår, för snabb, för kraftig eller för stark. Vargar kan mycket väl möta sina övermän i en felkalkylerad situation. Vildheten tilltrots har vargen insikt i sin begränsning och vet när hon ska ge upp eller försöka sig på något annat djur. Vargarna bland oss människor har inte det sistnämnda i dem.

Muslimer har blivit ett flock som det ständigt cirkulerar illasinnade vargar runt. Dessa vargar är inte hungriga, de har bara dödslust. De är inte desperata, de har bara blodtörst. De behöver inte göra det, men ack de vill så gärna. Våra vargar är som playboys, de gör inte det främst för vinningens skull, utan för njutningen och äventyret. Deras taktik är så genomskådlig, men de har övertaget genom numerärt överläge. Det finns för många vargar just nu, och de har utsett sitt byte - den muslimska kvinnan. Den muslimska kvinnan är i deras ögon ett enkelt villebråd. Att hon är kvinna underlättar en hel del. Hon har attribut som man kan hänga upp sig på i all evighet. Hon har ett rykte om sig att inte föra för mycket väsen av sig, att hålla sig borta från uppmärksamhet och att ha tuktas till statylik timiditet. Dessa vargar är som tapprast mot den muslimska kvinnan. Därför ger sig dessa vargar, drivna av sina inre demoner, på det deras klor fäster i. Med sina kluvna tungor försöker de piska sönder hennes självkänsla. De klappar dem på den sjalbärande hjässan och tror sig då ha sugit ut hennes heder och aktning. Medan gemenskapen dividerar om det är hatet som tar fram det värsta i folk eller om det är det värsta i folk som tar fram hatet så biter dessa vargar frenetiskt den muslimska kvinnan över hela kroppen. De är obarmhärtiga, de sliter för vad käkarna tål, de sporras av blodsmak. De ger sig djävulskt på den de utger sig för att vara ute att försvara.

En labil varg med inre demoner är förödande för sin omgivning. Denne drivs av krafter kapabla till det mest horribla man kan tänka sig verkställas av mänskliga händer. Våra vargar säljer sin integritet för småslantar och personifierar egna tillkortakommanden i muslimska kvinnan. De förenar över gränser i sin jakt efter det lätta muslimska bytet. För dem är hon ett medel, en metod, en bruksanvisning. Något att bruka och slänga. Den muslimska mannen släpps inte in i dramat förrän det entledigas en position för en ärkebov som måste tillsättas. Den muslimska kvinnan slits i stycken inför hennes nära och kära, och vargarna tittar med hånande ögon som skriker “detta är för hennes eget bästa, ty det kan hon inte besluta om själv.” Jo, det kan hon, din vidriga best. Återge detta till alla dina själabestar - hon kan det och hon har gjort det utan din hjälp. Hennes Gud gav henne förmågan innan du fanns. Vad är du, vedervärdiga varg - martyr och slaktare, målsägare och åklagare, domare och bödel? Hennes Gud står bakom henne och vilka skador än det är du tror att du åsamkar henne så är hennes läkkött gudomlig, även efter dina ruttna bett. Det ska alltid vara tatuerad på din panna - en varg är varg, de fula spinkiga benen syns även under fårakläderna. Hell has no fury like a wolf looned.

Fader, förlåt dem icke, ty de veta vad de göra…

söndag, november 16, 2008

The danger of beautiful flowers

Det finns en hel del partier där ute med dagordningar som får stenblock att rysa av obehag. En del av dessa är cementerade i en ideologisk rundgång sedan urminnes tider och en uppdatering av partiprogrammet skulle innebära en blasfemi straffbar med kastrering och landsförvisning av gonaderna - själv skulle man hamna i straffläger för resten av livet. Andra iscensätter olika former av ansiktslyft för att behaga allmänheten. Oftast handlar det om billigt smink, för om man backar några steg och försöker verkligen se skogen för alla träden så kommer man märka att det är samma ruttna träsk.

Det är dock intressant att studera hur detta går till. På hemmaplan har vi ett par partier som, med ambitioner om förvärvad rumsrenhet, möblerat om i sin stuga. Partiledningar har bytts ut, städning i medlemsskaran har gjorts och man har lagt fram en ny profil för allmän beskådan. På extremhögerkanten återfinner vi de 2 största partierna där - Sverigedemokraterna (SD) och Nationaldemokraterna (ND). Även om ND kan betraktas som SD missfosterliga oäkting så är den idag ett eget etablerat parti, eller är det så?



Likheterna är träffande många. Nu är de inga rasister eller ens patrioter längre minsann, utan snarare är de lojala medborgare som värnar om fädernelandet och den enskilde. Den enkla arbetarklasslandsmannen som har fastnat i gyttjan ligger i fokus, vilket ej helt överraskande lett till sympatier i just dom trakterna. Medlemmar ur partiledningarna är inte sena med att peka på sig själva som en del av just den massan som drar det stora lasset här i samhället. Nu vill de vara dansbandsleende gulliga pojkar och flickor med halsknäppta skjortor och skalfasader. I samma led har en föryngring av partiprofilerna ägt rum, vilket har tangerats av varsin ung fräsch vit yngling som partiledare. Man anser sig ha blivit samhällsvänligare, och detta illustreras just i de likheter de har. Det slog mig här om dagen, till och med partiemblemen är misstänksamt lika. Låt oss inte eller glömma vaselinet i de hårda orden, insiderförstärkaren, invandrartransistorn som finns i båda partierna. Detta hör samman med att man numera talar om nation istället för folk. En invandrare som sönderassimilerats gul och blå och som inte längre är invandrare ses som ett välkommet tillskott. De hatar inte det utländska egentligen, och Schyman slukar ena karln efter den andra. Jag har dock mina tvivel.


Det sägs att amerikanare välkomnar nyinvandrade med frasen “ställ upp på våra värderingar så får du leva det liv du vill” medan européer hellre säger “lev som vi lever så kan du ha vilka värderingar du vill”. Det som tordes vara allmänna inställningen hos SD och ND är att folk ställer upp på deras värderingar, lever som de gör, klär sig i stekaruniform, slutar bryta, slutar överkrydda maten så det luktar curry i hela trapphuset, pluggar Ulf Lundell-lyrik, skaffar sig ett en reservation i brottsregistret för att passa in i partiledningsmönstret samt ha -2 barn. Jo, det står faktiskt minus 2 barn. Utöver dessa regler ska de dessutom återvända “hem“. Nationalism för hela kritan.

Mitt intryck är följande: kejsarens nya kläder behöver inte intelligens för att genomskådas, barnet i oss kan peka på dem med förbundna ögon. Bejaka barnet och låt denne ta de kloka besluten. Att dess partier växer så det knakar tyder på att alltför många tagit strypgrepp på det.

Ps. I ND:s partistyrelse finns det en gubbe som heter Heinz Burgemeister. Jädrar vad bastant….det där låter som…..ja, jag ska inte säga något! Ds.

måndag, november 10, 2008

What have you done for muslims in media today?

Dalia söker jobb - // - = - !! - = - \\ - Dalia Dalia Dalia! Erkänn att trudelutten är catchig som bara den!

En sak tänkte jag på nu när jag tittade på andra avsnittet - det är hysteriskt roligt hur gästerna dummar ner sina fraser när de svarar på tjejernas frågor. Det ska artikuleras, det ska simplifieras, det ska vara på lågstadienivå. Är programmets målgrupp ungdomar i tidiga tonåren?

Nåja, viss bitterhet har ingen dött av. Jag vill här och nu rekommendera alla att skicka en tacknotis till SVT för programmet. Du behöver inte hålla med om budskapet i varje avsnitt. Du behöver inte hålla med programledarna i deras åsikter. Det är SVT som förtjänar en eloge för sitt mod. Skriv kort, skriv långt, skriv något!

söndag, november 09, 2008

A letter to all new immigrants

Ärade nyanlände individ,

välkommen, välkommen hit. Vem Du än är, var Du än är. Ah, kära lilla utlänning. Din dröm har uppfyllts och nu är Du på en plats Du inte trodde var möjlig på vår planet. Jo, vi vet. Om världens länder hade en svärmor så skulle vi vara svärsonen som hon hånade alla andra döttrars män med. Hon skulle ovillkorligt ställa upp och passa barnen och hon skulle ge oss den finaste julklappen. Så bra är vi. Vi är så pass bra att vi ödmjukt lägger undan all form av beröm. Det finns inget behov här att visa uppskattning för en annan person. Vi är medvetna om vårt gemensamma fulländning och vi har gjort det till en serie oskrivna regler om hur vi ska förhålla oss till varandra. Jantelagen kallar vi dem. Reglerna genomsyrar allt ifrån medarbetarsamtal med chefen till att man inte sträcker in armen för att ta mjölkpaketet som står längst in. Läs dem och begrunda. Du kommer att utkrävas att anpassa Dig efter dem.

På tal efter anpassning. Vi ser oss själva som ett utvecklat högklassigt liberalt samhälle och vi värdesätter mänskliga rättigheter, respekt för den enskildes integritet och personlig frihet. Vi har, liksom många andra europeiska länder, genomgått upplysningens progression och vårt fria levernes förlossningssmärtor är långt bakom oss. Därför kan vi hedersfullt stoltsera med världens mest sofistikerade livsfilosofi: du får vara precis den Du är - så länge Du inte är annorlunda. Missförstå oss inte, vi lägger oss inte i Dina privata angelägenheter. I Ditt eget hem får Du göra som Du vill, inom lagens ramar. När Du lämnar Ditt hem är Du ute i det offentliga med detsamma, och liksom en rökare i en offentlig byggnad, måste Du beakta Din omgivning med Ditt uppträdande. Du ska beakta språket Du talar, ljudnivån Du använder, kläderna Du bär, sättet som Du bär dem på etc. Det som utgör Dig ska Du anpassa till en upplösningstillstånd där det inte går att urskilja från bakgrunden. För Du förstår, vi struntar nämligen helt och hållet i vad som är rätt och vad som är fel i relation till våra värderingar. Det enda som Du behöver veta är att väljer Du att inte göra som vi gör så gör Du med säkerhet fel.

Det sista må får Dig att tro att vi är en homogen grupp själva. Så är det definitivt inte. Vi har människor, raser och kulturer från regnbågens alla färger. De flesta kulturer är invandrade med dess utövare och vi är stolta över att vara en multikulturell enhet. Detta är givetvis en sanning med viss modifikation. Som alla samhällen har vi vårt beskärda del av problem, där mindre men obehagliga inslag av uppstudsighet insisterar på att göra hål i vår profil. Det är därför det blir extra viktigt för oss att göra det klart för Dig en gång för alla vad som blir Din skyldighet när Du stadgat Dig här. Du ska veta att trots vårt heterogena samhälle så är de flesta av oss samstämmiga. Vi lägger våra olikheter åt sidan, och trots inbördes rivalitet, står vi alltid enade - mot Dig. Det beror egentligen inte så mycket på omsorg för våra gemensamma värderingar. Det beror på att Du, för alltid, kommer att utgöra ett inflyttat element och är därmed en risk som kan få vårt samhälle att lösa upp sig i sömmarna. Det har blivit en vana, ja nästan en sed, för oss att skylla en hel del av våra problem på våra icke-svenska medborgare. Var gränsen för det går är så himla individuellt, vissa pekar på alla etnisk osvenska invånare, andra talar om mindre grupper, såsom muslimer. Det är ingen tillfällighet att det är så. Ju längre bort från Sverige vi kommer desto mer främmande blir det för oss, och ju mer främmande desto större risk. Muslim är främmande för oss. Afrikan är främmande för oss. Afrikansk muslim är dubbelt så främmande för oss. Kines är………ja, han är rätt så långt bort, men vi upplever inte honom som lika stort hot som muslimen, eller afrikanen. Vi älskar asiatisk mat, och vi älskar att åka på Thailandresor. Vi kan nog säga att genom våra gastronomiska och reseupplevelser har vi neutraliserat det asiatiska inslaget i Sverige. Förklaringen är tillfredsställande för oss, och det är vår åsikt som får företräde.

Bli inte upprörd nu, vi är inte dubbelmoraliska. Du vet mycket väl att Du får det bättre här än vad Du någonsin kan få det någon annanstans, eller ens förtjänar att få. Att komma undan de krig och elände Du påståt att Du har flytt från borde räcka gott och väl för Dig. Det är det vi står för när Du flyttar hit - trygghet, hat överhuvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. Därav är vi inte riktigt förtjusta i att det ställs krav på oss om dittan och dattan. Folk ska ha ena saken efter det andra. Hela tanken med att vara flykting fallerar när folk beter sig så. Tänk bara hur tacksamma afrikanska flyktingar I Afrika brukar vara. De bor flera stycken under tygtält, sovandes på bar mark, utan rent vatten, men borta från allt mördande. Vi ligger, som Du har märkt, några nivåer över det. Därav tycker vi att Du faktiskt bör vara tacksam för hur Du får det här. Du får därför finna Dig i att allmänt betraktas med misstänksamhet och att många kanske inte vill ha dig boendes i samma område som dem själva. Du kan inte förvänta Dig få jobba var som helst. Du bör nog tänka om även gällande att Du skulle jobba inom den branschen Du har utbildning i.

Det finns något som är förankrat djupt inne i vår själ och som är stommen i det samhälle vi har byggt upp. Vi brukar skämta sinsemellan om det, men skämtet bygger på ett allvar som vi, när det kommer till kritan, inte skulle riskera upplösa för all godis i världen. Det är hur beroende vi är av den trygghet vi har skapat för oss själva och våra barn. Det finns böcker som är skrivna om detta. Vi hymlar inte med hur fästa vi är vid denna trygghet och vi är obevekliga när det kommer till dess bevarande. Ordning och reda är alfa och omega för oss, så vi har låtit dem ge oss det Svea Rike vi har idag. Vi har 1,66 barn per familj, vi jobbar i 40 timmar i veckan, vi sover i 8 timmar och 5 minuter per dygn, Vi är sjuka i 6,1 dagar per år, vi har ledigt 16,6 veckor om året - helger inräknade, vi har sex 2,3 gånger i veckan, vi äter var 481 kilo mat årligen, vi slänger 100 kg fortfarande ätbar föda i soporna, våra mäns bilar släpper ut 184 gram koldioxid per kilometer, kvinnorna är lite duktigare på det och gasar ut bara 169 gram, vi är bäst i Europa på att träna, vi är bäst i Europa på att återvinna, vi har flest one-night stands av alla länder i hela världen, vi är bäst på att använda internetbank och att betala med kort och ingen ska få för sig att vi vill ändra på något av dessa. I alla fall inte under närmsta tiden och definitivt inte under inverkan av utifrån kommande kulturer. Väljer Du att utmana vår trygghet genom att störa vår ordning, genom att ändra på de strukturer vi har byggt upp, genom att bete Dig annorlunda, genom att sticka ut, genom att fordra mer än vad Du har rätt till eller förtjänar så kommer Du att erfara de mörkare sidorna av vårt bomullsomhuldade gyllene samhälle. Då får Du stå Ditt kast och stå ut med konsekvenserna. Vi är vänliga och välkomnande, men bara så länge Du väljer att sälla dig till medborgarna i vårt avlånga land. Mellanmjölkens land, lilla landet lagom.

Välkommen!

fredag, november 07, 2008

Afew thoughts regarding "Debatt"

Gårdagens debatt skulle bearbeta den torrtsunami handskakningsaffären i Halal-tv orsakat. Istället övergick den i en tjafskaskad med mer eller mindre värdelösa inslag. Hamilton fick stundvis utstå oförtjänt mycket dravel, även om han själv stod för en del av den sammanlagda mängden. De som kom med vettiga bidrag var Abdalhaqq Keilani (som klarade av sin uppgift att trycka på ett par viktiga knappar, trots tidsnöd), Zaida Catalán (som poängterade det viktigaste i hela efterspelet - nämligen att kvinnornas valfrihet respekteras utan ifrågasättande) samt producenten Joakim Sandberg (som var den ende som påpekade hur Cherins uttalanden ändrats och körts över). Jag vet inte ens var jag ska börja…

…men jag kan lika gärna undra över en sak, så här inledningsvis - vad hade den bleka Ali G-wannaben Nima Daryamanj där att göra? Bara för att man har skrivit en ilsken artikel om ämnet kvalificerar naturligtvis inte detta skribenten som substantiell debattör i ämnet. Man får intrycket att lagom dos husslav är alltid uppskattad och smakgivande i den svenska debatten. Ja, det är vad han är. I sammanhanget är man är det man gör, och det Nima gör är för det mesta avskyvärt. Det gäller både på hans blogg/kolumn och i programmet. Han insinuerade bland annat att tjejernas vägran att skaka hand är bara ett milt tecken på allvarlig hotfull diskrepans mellan dem och det svenska samhället, och ffa det svenska sanhällets värderingar. Hans ordagranna formulering var enligt följande (och detta transkriberar jag för att läsaren ska förstå mitt bemötande):

[…]...du visar att du är ingen tillfällig turist. Jag accepterar hur ni lever.
Jag vill vara en del av ert samhälle, och när du gör motsatsen så säger du “jag
skiter i hur ni gör, jag gör som min religion säger”. Då kan man undra vad är
det för fler saker som……d d d i vilka fler frågor väljer man religionen före
både skrivna och oskrivna lagar
…[…]


Tack för den, Ali G. Inte ens SD-muppen, som för övrigt passade på att plocka ett par poäng genom att ryta till, kunde ha gjort denna demonisering bättre. Det fick han draghjälp med. Lustigt nog pekade han, av alla närvarande muslimer i regnbågens färger, på Abdalhaqq när han skulle läxa upp honom för att han har “kommit hit och ska då anpassa sig”. Abdalhaqq är blond svensk revertit som med sina skattepengar finansierat SD-muppens förlossning, barnbidrag, dagis, skolgång, och allt det andra som han har fått av samhället. Han var med och byggde upp Sverige innan SD-muppen ens var påtänkt. Det borde Abdalhaqq fått utrymme till att påpeka, men i allt kaos hade saken kanske varit struntsumma. Pudelns kärna i Nimas härliga tal är att det nu tickar samhällsbomber under sjalen på alla muslimska kvinnor. Männen vet jag inte var de gömmer sina bomber. Möjligtvis har de lagt ner dem i kvinnornas handväskor så de slipper bära dem själva. Det skulle inte förvåna Nima, så förtryckande som muslimska män är i hans ögon så tvingar de säkert kvinnorna till dubbel bestraffning. Fasti och för sig, han har egentligen inte så mycket till övers för muslimska kvinnan överhuvudtaget. Han idiotförklarar dem rätt så friskt, när han kommenterar på följande sätt:

[…]…tycker inte du att man ska ha en viss logisk förklaring, ett visst argument,
en viss tanke, man kan inte bara säga
…[…]…hade islam sagt skaka hand med män
hade de här tjejerna gjort det…
[…]

Herre mina tandpetarjävlar för Nimas träffsäkerhet! Den muslimska kvinnan, som kuvats bortom sina sinnen, har krupit in i en inre spor. Lamslagen från allt rationalitet, och än mindre logik och sammanhang. Tack, Ali G, för att du påminner dem om hur värdelösa de är. Skämt åsido - Nima, dom här tjejerna har inte “åkt hit.” De är här och har alltid varit en del av oss. Det sista de behöver är ditt tillstånd till att vara fullvärdiga svenskar. Jag hoppas att ditt sköra samvete kan hantera det.

Förresten, är det bara jag som har märkt att kvinnoaspekten har dominerat hela diskussionen? Ingen talade om att detta är handlar om motsatt kön och inte muslimsk kvinna kontra ickemuslimsk man. Denna basala punkt kan ses som en trivialitet för den insatta, men då bör denne betänka på vilken nivå de andra muslimfientliga fördomarna brukar ligga i samhället. Ja, inte är det avancerad juridik precis. I och med att många där, och de flesta i bloggosfären, valt att hellre hoppa på lynchmobbståget än göra något annat så var det svårt att något värdigt skulle komma ur det - ända tills han ställde sig upp. Joakim Sandberg fick inget tillfälle att tala, han tog tillfället helt med egna händer och sa sin mening. Han vågade, framför alla kameror, sätta ner sin fot och trycka på en avgörande punkt som duellerat i debatten utan att någon vågat ta ställning i frågan. Han talade för Cherin, och för hennes tidigare uttalanden. Han talade i klartext och visade hur de andra hade fel, och hur de hade förvrängt det. Inte så konstigt att sånt händer när det är muslimer det talas om, men Sandberg gjorde sitt. Tack, Joakim! Ett ärligt tack från hjärtat! Var det något ljussken i debatten så såg vi det först när du öppnade din mun.

Hur de andra skötte sig var det si och så med. De själbärande kvinnorna, som debatten handlade om, kom med ett par korta instick - sen ville alla andra kvasiintellektualisera över dem. Killen från unga muslimer var helt ok, även om han hade lite för mycket testosteron i sina ord. Ouis visste man inte var man skulle placera. Jag vet inte vad hennes roll var i debatten. Om jag spekulativt ser henne som den akademiska världens bidrag till debatten så misslyckades hon totalt. Hon envisades, lika träget som Nima, med att påpeka flickornas misstag i dramaturgin. Samtidigt passade hon på att armbåga Cherin, lika dåligt som tidigare armbågar. Det var rätt pinsamt ordkäbbel hon hade med sin granne, men det var det som var den starkast lysande ironin i hela programmet.

Man talade om seder och bruk, om allmän hyfs och bemötande samt om sociala normer. Det som de flesta, speciellt de högljudda och de raljanta, misslyckades med var att leva upp till flera andra, viktigare än handskakningar, normer. De avbröt varandra. De talade i mun på varandra. De la ord i munnen på andra, speciellt icke-närvarande personer. De trängde sig före andra. De gjorde hemska ogrundade antaganden om andra. Dessa är inte bara internationellt oförskämda och oacceptabla beteenden, utan de kan, i allvarligare fall, få svindande konsekvenser. Livet kan vara så förbaskat ironiskt ibland, och vi orsakar det. Synd bara att de som orsakar mest, de som mest av alla skulle behöva se det är de som blundar flitigast. Ouis, Daryamanj, Hamilton, SD-mupp. Det är främst er jag pekar på.

onsdag, november 05, 2008

The Whitest black dude in the world?

Wes godda brothah i da haaaause! Ok, det är inget intressant att upprepa det som redan står i tidningarna. Nu är han vald, och USA visade en nationell mognadsnivå som de flesta av världens nutida länder bara kan skriva om. För en gångs skull kan vi hoppas på en oförutsedd förbättring av internationalismen. Åtminstone kan vi intala oss det, ända tills de där små orostrollen börjar dra en i hårfästet.

Guldgossen Obama verkar ha varit född till detta. Hans kometkarriär är värd 5 Hollywoodfilmkontrakt redan som den är. Att Obama som presidentkandidat fick ett utomamerikanskt mottagarström som presidenten Bush inte ens vågade drömma om måste ändå ses som spektakulärt. Han är rockstjärnornas rockstjärna, det bästa världen har sett sen Gert gick med på Rix morronzoo. Hur kan han någonsin komma ner från denna piedestal? För att det ska ske måste han, i egenskap av president, slå ännu lägre noteringar vid upprepade tillfällen än vad Bush gjorde. Världen tycks ha lagt stengolvet vid Bush, ingen kommer någonsin att bli så dålig som han var, och ännu mindre sämre än vad han var. Detta kommer givetvis, som allt annat, att ligga i betraktarens öga, men noteringen är värt att skriva om.

En annan sak som är noterbart är den messiasstatus Obama förvärvat. Han ses som den smorde räddaren som har brottat sig fram till oss ensamma små barn instängda i ett brinnande skyskrapa. Hans velourimage, de vänliga men bestämda blicken är vad folk behöver i dagens mörka värld. Ska jag då vara den som påminner om att han är endast en man? Det står ett gigantiskt parti bakom honom, som först och främst, enligt sed och bruk, ska springa sponsorernas ärenden. Amerikanska folket kommer därnäst, och allra sist på listan kommer vi - världsmedborgare. Obama må inte vara som sitt parti, men ensam kan han inte göra mycket. Det återstår att se. Jag misstänker att utrikespolitiska andan inte blir så mycket annorlunda än vad den har varit hittills. Demokraterna må vara mindre skjutglada jämfört med republikanerna, men kulor är inte det enda sättet att orsaka lidande med. Det är beklagligt, men summan av den amerikanska utrikespolitiken tenderar bli densamma oavsett färg på ämbete.

Det finns en större risk med Obamas personliga (och partibundna) utrikesinställning som ligger mig varmt om hjärtat. Obama är på pappret bra för hela världen - minus Irak. Hans planer för truppnärvaron i Irak är förskräckligt skrämmande. Dagens Irak är bättre än den för 2 år sen, men med den fragmentering landet genomgått är det inte mogen nog att lämnas till sitt öde. I alla fall inte om man inte önskar kaos, inbördeskrig och anarki. Jag hoppas innerligen att Obama har flera flera ess i ärmen som vi inte ens tänkt på, annars orsakar han någon som i mina ögon kommer att gestalta honom som den värste blodgjutaren av alla. Kom igen Obama, överraska oss! Visa att mina farhågor var överdrivna!
Förresten, hur coolt skulle det inte vara ifall följande scenario ägde rum:
Obama ska precis sväras in och han ombeds att lägga handen på bibeln. Han tittar på domaren och säger "jag tror inte på den där boken, men jag har med mig en koran som vi kan använda oss av..."

tisdag, november 04, 2008

Did you put any wine in the sauce for Halal-tv?

Nu ska ännu en muslim ge sin åsikt. Halal-TV har haft premiär och diskussionerna rasar ännu hårdare nu än tidigare. Folk gör slut på ena tangentbordet efter det andra. Det stöts och blöts. Det hissas och dissas. Troligen mest blötande och dissande, om man tittar på bloggosfären och tidningarnas debattsidor. Jag måste dra mitt strå, jag med!

Till att börja med - Carl Hamilton är inte någon rasist. Den tomma anklagelsen urholkar inte bara ordets allvarliga betydelse, utan även beskyller en annars intressant, intelligent och ffa oskyldig skribent för ett grovt klander. Hamilton brukar vara nyanserad och rättvis och tillsammans med Guillou är han en av 2 vettiga krönikörer på kvällsblaskan. Skjut inte några myggor med kanonkulor, sidoskadorna blir ett pris oerhört svårmotiverat mot vinsten.

Med detta sagt vänder jag mig till Hamilton. Carl. Calle. Cocarorlol! Vad var det där för grodor? Det är helt ok att reagera på att 2 av 3 inte vill ta en i handen, men folk trodde verkligen att du var bättre än de låga kommentarer Du fällde. Jordhålor? För bövelen! Folk trodde inte det bara för att Du är en hyvens debattör (och det är Du fortfarande) utan även för att folk trodde att Du var tillräckligt kosmopolitisk av Dig att Du kände till de mest grundläggande världsliga traditionerna. Vilken onödig kalabalik Du ställde till med. För att inte tala om Din martyrdikt, som ska föreställa en replik men som snarare ser ut som ett försvarstal, förberett av en pank juridikstudent. Allt mishmashande fram och tillbaka, där Du försöker motivera alla Dina drag, får Dig endast att framstå som ett stampande barn! Eller vad sägs om dina betänkligheter gällande “outtalade anklagelser”. Det var värst vad många svenska journalister vi hade med både sjätte och sjunde sinnen, och som kan läsa in tokiga tolkningar. Att artiklar skrivs mångbottnade är ju en truism, men det här är löjligt! När du tar Dig frihet att peka ditt pekfinger åt andra såsom Du gjorde, ska vi då utgå ifrån att Du själv aldrig säger det Du menar och att Du aldrig menar det Du säger?

Jag tror att du är bättre än så Hamilton, men här fortsätter du gräva ner dig. För varje ord DU skriver slänger du upp en skyffel med jord. Det hade varit mycket bättre om Du hade insett klavertrampet, beklagat dig och gått vidare. Nu lär Du tyvärr gå med denna svans i ett tag, och ingen känner mer skadeglädje än bombliberalerna och högerpuckona på sina egna debattsidor. Jag hoppas att Du är starkare än att Du låter detta ändra på Dig, och jag hoppas att det Du sa bara var resultatet av hjärnsläpp som föddes av ett isolerat kombinationstillfälle av nackspärr, p-bot, magsjuka av lunchen och Hammarbyförlust. I annat fall kommer Du nog inte hejda Dig själv från kommande klavertramp. Jobba på att lösa upp fördomarna istället. Låt mig få ett jobb jag förtjänar, låt mig få en bostad jag förtjänar, låg mig få den rörelsefrihet jag förtjänar - skit helt och hållet i att ta i min hand. DET, Carl, är en mycket högre nivå av integration.

I SvD TV&radio läser jag en annan kolumn om Halal-TV, skriven av Annina Rabe. Den kan jag inte heller låta bli att kommentera.

Annina. Nina. Anonnoninona! Vad är det Du fordrar av programmet? Vi har ett enklare samhällsprogram, som Du liksom vi andra, förmodligen bara sett första avsnittet av, som Du passionerat massakrerar med macheter. Sedan slätar Du över med tjockt lager av PK-smör “de goa tjejerna har inget med saken att göra.” Nej, det är bara allt annat som är fel. Jag vet inte vilka krav Du ställer på liknande 30 minuters program (tidsmässigt har tydligen allmänhetens smärtgräns redan nåtts när det kommer till täckta kvinnor, speciellt när de inte gungandes begråter lik någonstans i södra Irak), men jag måste få fråga vad det var Du hade förväntat Dig. Skulle programmet servera ultimata lösningar på ett par världsproblem, sådär rakt av på en bräda, bumsilibums? Varför är det så tungt på hjärtat att låta dessa tjejer var de unga kvinnorna de är, så vi ser världen genom deras ögon under 8 ynkliga program? Varför ska vi inte få se hur muslimer kan skilja sig åt även om de ser likadana ut, såsom vi såg yttra sig bland tjejerna - där en är mera åt höger i sin syn på ekonomi, och den andra mera åt vänster? Varför kan de inte bara vara flickor i samtiden, varför måste de alltid associeras med medias islambild? Kan inte en muslimsk tjej få diskutera finanskrisen utan att avsluta med kommentarer om hedersmord? Varför dessa orimliga problematiseringskrav på ett för svensk TV så unikt program? Låt mig omformulera mig - varför såga programmet redan efter första avsnittet? Inte vill Du väl att Dina artiklar sågas efter första raden? Det har i och för sig varit en upplevelse. Första raden i kolumnen är intressant, det är i resten som det ploppar upp en hel del skrot, och jag fick läsa hela innan jag förstod det Du ville säga. Varför lyssnar Du inte klart?

Jag tror inte att Du, eller Hamilton Eller Demirbag-Steen, har några som helst ärliga siande förmågor att förutse programmets kommande avsnitt, och här kan inte ens Din kvinnliga intuition rädda dig ur debaclet. En debacle som övergår i osmakligt förtäckt skadeglädje över hur Hamilton gör bort sig. Alla skakningar och darrningar är bara för mycket. Du kanske ryser för att det lika gärna kunde ha varit - Du?