tisdag, oktober 03, 2006

Norwegian media tragedy

En av de besvärligaste grannar jag haft i mitt liv var en norska som bodde i min studentkorridor. Stor, tjock, klumpig och så oerhört otrevlig. Hon hade problem med allt och alla och eftersom jag var sist in i korridoren, en 19-åring fegis, så såg hon mig om avlösningsfaktor. Hon började trakassera mig för att jag la mina papper i den gemensamma pappersinsamlingen som en gång i veckan skulle slängas av en boende. Jag hade varit där i 2 veckor och enligt henne hade jag ingen rätt att göra det. Dock hade hon inget emot faktumet att jag skulle ha veckan efter henne och skulle då tjäna hennes pappersslav i alla fall. Jag var inte så feg som hon trodde jag var, så jag talade om detta för alla andra i korridoren, som öppet höll med mig och tillrättavisade henne. Då trappade hon upp det ett snäpp – hon ringer till kontorsområdet, klagar på att jag inte göra mina veckosysslor och när hon har påpekat detta för mig så har jag avfärdat henne med orden ”städning är ett kvinnogöra”. Då hade det gått för långt. Jag varnade kontoristen att om han inte tog tag i dessa trakasserier, som inte bara jag utan alla andra i korridoren känner av, så skulle jag föra ärendet vidare på juridiskt plan. Killen pratade med de andra i korridoren, problemet löste sig – norskan ”tvångsförflyttades” till en annan korridor. Vi hade fest när hon försvann.
Vad har det där med mitt ämne att göra? Ja, inte mer än det norska sambandet. En ovanlig introduktion passar alltid bra.

Det våras för hedersmordsmisstankar igen. Den oerhört tragiska incidensen i Norge har även vi i Sverige fått läsa om. Fortfarande har inget förhör gjorts med brodern. Detta hindrar inte media från att börja spekulera i sin favoritteori när det gäller pakistanier/kurder. Ännu en gång gräver de ner de levande i familjen med de döda. Ännu en gång förbittrar de livet för dem som redan drabbats av största sorgen man kan tänka sig. Detta trots faktumet att han har varit psykisk sjuk och brodern bett om att han ska läggas in 2 gånger. Han påstod sig ha haft samtal med sin sedan 12 år döda mor. Ändå passar media på att spekulera och ta in proffstyckare. Husnegeri, folk som i egenskap av (linslusar utan heder) har mer att säga till om. Eller i broderns ord:
- Hvordan i helvete kan folk som Afshan Rafiq (høyrepolitiker) og Hege Storhaug (i Human Rights Service) sitte og spekulere om ting de ikke vet noe om? De kjenner ikke familien. Det er helt forferdelig, det er vi som får skylden

Det förflutna flaggas upp i ett samkör. Detta gam-beteende är en oerhört tragiskt faktum för det mediala förfallet. Den tredje maktens vanstyre. Professionella inom utredningen talar alla om en sjuk man som kommer att vara inlagd länge. Allt media kan göra är att spä på det orättfärdiga hat som finns, mot utlänningar, mot icke-européer, mot muslimer. Varför lyssnar inte de när brodern skriker:
- Hadde vi fått hjelp, hadde ikke dette skjedd. Det er det som er så forferdelig. Hjelpen kom aldri, selv om vi ropte på den, sier Tahir til Dagbladet.no.

Eller när han skriker:
- Søstrene mine fikk lov til å gjøre det de ville, de hadde egne jobber og sto på. Vi er en integrert, norskpakistansk familie, sier den sorgtyngede 29-åringen, og understreker at det også gjelder Shahzad.

- Han er helt integrert og er glad i det norske samfunnet. Barna hans går på skole i Norge, hvorfor skulle han la dem gjøre det om han var noen islamsk ekstrimist? Vi er liberale muslimer, like religiøse som dere er kristne, sier Tahir.

Tala till ditt eget hjärta, ditt eget förstånd, din egen heder - klarar en frisk person av att sätta dödliga kulor i sin systers kropp?

Inga kommentarer: