The art of double standards

CIA är i internationellt, icke-mörklagt, medialt-uppmärksammat blåsväder - igen. Ännu en kidnappning på ett annat lands territorium, in i händerna på ett statsskick som de i andra fall gärna kritiserar för brutalitet, odemokrati och frihetsinskränkning. En kidnappning där USA:s förra konsul i Milano är misstänkt vara delaktig. Den 42-årige egyptiern Abu Omar har misstankar svävandes över sig som gärna omvandlas till fakta på vissa håll, men svensk media är för en gångs skull försiktig i sina slutsatser. Hur ligger det till med honom då? Jo, Reuters rapprterar:

He was temporarily released in 2004 for medical reasons after apparently enduring "physical violence to get him to respond to questions by interrogators," it said in the statement.

Before he was arrested again in Egypt in May 2004, Nasr made two phone calls -- one to his wife and another to a religious leader in Milan named Mohamed Reda, in which he spoke of abuse.

"I still can't walk more than 200 meters (660 ft). I'm always seated. I have problems of incontinence, kidneys, high blood pressure," he said, according to a wire tap transcript in court documents obtained by Reuters on Friday.

Hmmmm, låter som att USA verkligen ser efter att kidnappningskraven efterlevs:

President Bush said in March that the United States only delivers terrorism suspects to nations once it has obtained assurances they will not be tortured.

Nåja, en elektrisering hit, en utdragen nagel dit - dessa är bara smådetaljer. Det är tanken som räknas. Detta har gått över från att ha varit en fritidssysselsättning till ett heltidsjobb. Syrien och Jordanien är bland alla länder som har USA att tacka för att ha fått sig några dissidenter att stycka ihjäl i fängelsehålor.

Thank you for flying Air CIA :).

Ann Spaulding – an international hero

Jag önskar att fler var som henne. Jag önskar att fler tänkte som henne, såg på världen som henne, besvarade dess nycker som henne. Jag önskar att det fanns nog med mänsklighet i oss alla att kunna göra det hon gjorde. Ann Spaulding erhåller dagens honnör från mig, för gränslös kärlek för sina medmänniskor.

Ann Spaulding, en amerikanska som konverterat till islam, fick smaka på det antimuslimska våldet som präglat amerikanska muslimers vardag, i synnerhet efter 911. Efter att ha oprovocerat attackerats av en person som enligt honom själv trodde att han misshandlade en arab (och det är som bekant en helt annan sak) tog denna dam lagen i egna händer – och utbildade förövaren angående det han hade fiendeförklarat:

On September 14, 2001 a young man attacked me in a grocery store. Motivated by hatred for Muslims, he jammed his cart into me so hard that it cut my back, ankles, and one of my legs. The force pushed me into the shelf of cans, causing one of the shelves to fall down on me. As the cans hurled down, they cut my head and hands/.../He was facing serious charges. I gave him the choice of either going to jail or attend lecture on Islam in ten one-hour sessions. He chose the lectures. I made sure that if he did not come to the lectures then I would retain my rights of recourse with the court system/.../He continued with the classes and actually studied Islam longer than he was required by the contract. About 6 months later in February of 2002, he declared the Shahada. I was so very happy when I got that email from him. I had moved out of the area where he was living. He then joined the local Muslim Students Association and engaged in Dawah works.

Detta agerande fordrar styrka och ödmjukhet i proportioner okända för de flesta av oss – med största sannolikhet en grundläggande anledning till varför världen ser ut som den gör idag. Att ta sin banemans händer och påpeka misstagen i hans agerande och tänkande. Att tvinga bort hämndkänslor, hat och krav på vedergällning, på bekostnad av att rädda personen i fråga från en nedgående dödsspiral i vilken han säkerligen hade fört ner många oskyldiga med sig. Hennes agerande är ett föredöme för alla parter som ställer sig så långt ifrån varandra som möjligt på axlar, diagram och tabeller. Detta handlar inte om islam, muslimer och att byta tro. Det handlar inte om att hjärntvätta en opponent till samma köl av tänkande. Det handlar om att upplysa en okunnig opponent när det behövs som mest och att inte utnyttja opponenten i underläge. Vad lämpar sig bättre än ett juridiskt rättfärdigat straff om inte möjligheten att öppna vyarna angående kloten vi bor på som kallas för tellus och de intellektuellt dominerande organismerna som befolkar den, homo sapiens? När kommer vi att se detta som rutin och och tvång som undantag?

Kerkuk – the subwoofer of Kurdistan

Proletären gör ett snedsteg *. Ett rejält sådant också. Inget på denna jord är perfekt. Inget maskineri är felfritt, inget system är optimalt, inget lag är hundra-procentligt sammansvetsat. Så länge den mänskliga faktorn är involverad så berövas eller befrias (beror på hur man vill se på det) företeelsen från en av omgivningen önskad perfektion. Det är dock beklämmande att många debattörer låter Kåranda och ideologiska tillhörighet gå före saklighet och neutral bedömning av varje enskilt fall.
Patrik Paulov redovisar i sin artikel en bild av det kurdiska styrande organet som är obekant för mig och den information som finns tillgängligt. De 2 största och styrande partierna PUK och KDP anklagas för systematiskt tillämpad etnisk utrensning av minoriteter, med betoning på staden Kerkuk och dess arabiska och turkmenska minoriteter. Personligen skulle jag bli förvånad om inget ränksmideri pågick. Ty situationen vållar maktspel och hunger som man har sett otalt med exempel om i världshistorien. Att tillämpningen skulle vara accepterad, systematisk och iscensatt av giganter som dessa är dock under all kritik. Uppgifterna har officiellt dementerats av Iraks president, Kurdistans president, Kerkuks guvernör, PUK samt KDP. Tom uttalanden från minoriteter indikerar det omvända. Staden Kerkuk är ett öppet pulserande blödande sår i den kurdiska nationalsjälen. Staden har varit bland de hårdast drabbade gällande etniska utrensningsprocesserna Anfal samt arabisering *. Dock har dess kurdiska befolkning med naglar och tänder till största del hållit sig kvar i sina hem och områden. Bortsett från de historiska och nutida geopolitiska förhållandena så är även dess demografiska bild ett flagrant bevis på dess kurdiska tillhörighet. Kerkuk är liksom Amed i turkiska Kurdistan ett centrum, en inbördes metropol, en städernas stad. En stad som har fått slogan om sig, där nuvarande presidenten i Kurdiska provinsen Mesud Barzani (KDP) bidragit med det kända citatet ”Kerkuk är Kurdistans hjärta” och där den Irakiska presidenten Jalal Talabani (PUK) kontrat med ”Kerkuk är Kurdistans Jerusalem” *. Illvilliga tungor vill hellre kalla den ”Iraks Sarajevo”. Samtidigt har Kerkuk varit en plats där minoriteter som araber, turkmener, kristna bott i generationer i ömsesidig harmoni med omgivningen. Detta är ett faktum som inte kan slås sönder med enskilda nutida fall som bevis. Valet i Kerkuk resulterade med alla dess om och men (inklusive Paulovs insinuationer) i en jordskredsseger för den kurdiska koalitionen. Trots anklagelser om valfusk och sabotage så gick det inte den gången heller att bevisa den hemska bild som innan dess målades upp. ”Turkman Front” som var en de högsta kritikerrösterna demonstrerade detta på ett enormt skickligt sätt genom att nyligen i sin svaghet upplösas som parti. Kerkuk är inte stabil på Halmstadsnivå, men inte heller en tickande bomb. En rad huvudvärk finns att gå genom, nya som gamla. Min erfarenhet som etnisk kurd och som medmänniska är dock att kurder inte är några systematiska förtryckare då kurder är under detsamma i detta egentliga ögonblick. Av detta vänder jag mig starkt emot Paulovs anklagelser om förtryckarroll och om ett nära kurdiskt samarbete med förtryckarstaten Israel. Det kurdiska inflytandet är inget övermakt utan, med bevis från den politiska strukturen, ett resultat från ett nära samarbete med ett flertal främst icke-kurdiska, icke-amerikanska parter. Utöver det så har varken Irak eller Kurdistan officiella diplomatiska relationer med Israel. Anklagelser om täta Kurd-Israeliska kommer i olika skepnader, allt ifrån allmosor och militära hjälp till uppdrag med Mossad. Dessa har dock dementerats och jag har inte skådat något bevis. Både Barzani och Talabani har uttryckt solidaritet med det palestinska folkets lidande och kamp för frihet och egendom. Den palestinska situationen har länge varit snarlik den kurdiska. Samarbeten har funnits mellan KDP, PUK och PLO. De önskvärda Kurd-Israel banden som skulle tala för ett visst argument har inte bevisats. Paulov är dock inte ensam om att delvis styra argument och påståenden. Cecilia Wikström visar hur insatt hon egentligen är i de irakiska kristnas situation, som i mitt tycke faller totalt faktamässigt och bevisar ännu en gång Folkpartiets nya ”grej” – flipp-flopping. Nätet kan uppdaga mycket som får folk att skämmas. När man upplöses i sin ideologiska tillhörighet då har man avverkat sin respekt.

En visuell morot.

*sniff sniff* Do I smell funny?

Vad är det som får folk att, mitt i ett viktigt ämne eller en tung diskussion, kommentera sin opponents odör? Jag önskar att denna skrivelse vore ett skämt eller en satir, men ack! Vi har nått till en punkt i internationella debatten där den självproklamerade socioeliten och slödder är unisona i ohederlighet. Ann Coulter har manifesterat sin polemiska förmåga genom en rad oförglömliga citat, bland dessa:

Being nice to people is, in fact, one of the incidental tenets of Christianity (as opposed to other religions whose tenets are more along the lines of 'kill everyone who doesn't smell bad and doesn't answer to the name Mohammed').

Glenn Reynolds visar, i egenskap av professor i juridik, i en revolutionerande forskningsrapport att ”Michael Moore Smells funny”. Hans apostlar fyller nätet med hans budskap. Det finns en kollektion av kläder som med en gedigen glöd presenterar sakligt ställningstagande:





Det är dock lönlöst att lista upp alla luktförnäma kvasiintellektuella debattörer. I grund och botten handlar det om svaghet på kolossal nivå. Det handlar inte om kroppsodör, det handlar om att inte klara av att ens motståndare är som en själv. Verkligheten är rättshaveristens mörkaste mardröm, för däri är inte denne överlägsen sin motståndare. Däri är denne en spegelbild av sin motståndare. När verkligheten fastnar i halsen på en sådan bärare på komplex så sjunker denne ner till dess minst energifordrande nivå – en av fysikens teser. Jag undrar hur många kalorier dessa uttalanden kostande Ann Coulter sammanlagt:

My only regret with Timothy McVeigh is he did not go to the New York Times building *

think [women] should be armed but should not vote ... women have no capacity to understand how money is earned. They have a lot of ideas on how to spend it ... it's always more money on education, more money on child care, more money on day care *

It would be a much better country if women did not vote. That is simply a fact. In fact, in every presidential election since 1950 - except Goldwater in '64 - the Republican would have won, if only the men had voted *

To The People Of Islam:
Just think: If we’d invaded your countries, killed your leaders and converted you to Christianity
YOU’D ALL BE OPENING CHRISTMAS PRESENTS RIGHT ABOUT NOW!
Merry Christmas *

Kvasielitens alltför stora utrymme på världsscenen har förpestat polemiken, logiken och rationaliteten. Det luktar gammalt tyrannbira, det stinker masspsykos, det osar unket intellektuellt förmynderi. Detta recept är säkert men ruttet. Jag är äcklad, jag kan inte avsluta min mandarin.

Salute and respect, Yavin

Jag har nyligen varseblivit om Haim Yavin, även kallad Mr Television i Israel. En journalist och nyhetsankare som i mina ögon verkar vara Israels svar på Ed Bradley i USA och John Pilger i England. Yavin har producerat ett dokumentärsblock gällande den råa sanningen i Palestina-Israel konflikten som ingen pro-Israel i konflikten vill kännas vid. Med sina ögon genom en enkel kamerazoom som vittnen investerade han tid och energi i att förmedla en bild som många av oss känner till men de flesta bläddrar förbi i tidningen eller zappar bort i TV:n. Redan stenas Yavin. Han kallas, enligt bruklig demoniserande sed, för propagandist, antisemit, självhatare etc. Smickrande namn som oftast tas till (över natten) när förnuftet inte platsar i diskussionen. Detta har vi sett om och om igen. Här är hatet är en helig lära med en helig ko – Israel. Den DNA-inristade rasismen hos dessa har en oacceptabel tolerans som slår mot varenda själ som har mage att rikta ett kritiskt ord mot det ockupation, folkmord, etnisk utrensning och hybris dessa tillämpar. Vem minns inte pajasen Zvi Mazels rasism mot svenskar och den alltid tillgängliga slagpåsen – muslimer? Går man in och botaniserar i korrespondensen Norman Finkelstein erhåller från kritiker så liknar orden komna av stödjare av Israels förtryck och rasism s.k. intellektuella klipp ur Tarantino-manus, och då menar jag INTE de vassa dialogerna. Finkelstein, en av de mer modiga amerikansk-judiska författarna, är ännu en byx-neddragare som det hatiska pro-Israeliska maskineriet har i sin svarta bok. Ur rent humoristisk aspekt så rekommenderar jag breven som journalisten Irwin Graulich, även självproklamerad lärare i ”moral och etik”, skickat till Finkelstein (kolla gärna upp andra artiklar han skrivit om allt som stormat hans huvud). Jag kan bara inte låta bli att citera honom i hans korrespondens med en annan deltagare:

irwin.graulich@adelphia.net wrote:

Hey Shaukat

What animal did your mother fuck to have a mutant creature like you? You should be in a zoo as some new species. I suggest you check the websites within the next few days for a brand new article about that idea.

Why do I think you do not live in America and are just a pathetic little foreign species trying to infiltrate the Human race. But we are wise to you. Your mother was diseased.

Min djupa förhoppning är att själar lik Yavin och Finkelstein ska vara starka nog att trycka ner det som omänskligheten fött fram i andra.

By, with and for the Banana

Jaha, då var det dags att koppla loss mina tankar, funderingar och ställningstaganden över cybervärlden. Bakom denna banan står en muslimsk svensk medborgare med kurdiskt blod pulserandes flytande i ådrorna - och om du någonsin slagits av tanken vad som kan röra sig i huvudet på en sådan så är denna blog svaret på dina böner. I annat fall, surfa vidare. Inledningsvis må det vara lite segt tills allt detta med blggande faller på plats. Min förhoppning är att kunna föra fram och kommentera sånt som drar till sig (allt för) mycket av min uppmärksamhet i vardagen. Med lite modifikation så tänker jag avsluta med en känd citat:

Jag tänker vara en blåslampa i häcken på osanningar!

Cheers m8s!