Force Turkey into respecting human rights!

”Bästa sättet att kontrollera ett folk är att få det glömma sin historia” skrev Mustafa Kemal Ataturk, skaparen av nutida Turkiet, en gång i tiden. Tesen kan diskuteras, men den formar politiken än idag i det moderna Turkiet. Att vara etnisk kurd där har inneburit en avsaknad av rättigheter som vi i friare samhällen har tagit för givna

Ända sedan 1930-talet har den kurdiska befolkningen i landet utsatts för en tvångsassimileringspolitik i syfte att hålla landet monokulturellt och monoetniskt. Detta har tagit sig uttryck i form av förbud av och motstånd mot alla former av avvikande kulturella yttringar, i synnerhet kurdernas. Detta har gällt språket, rätten till utbildning på det egna språket, och kurders rätt att organisera sig och stödja de politiska rörelser de själva vill.

Kurdiska reaktioner mot denna politik har bekämpats med kraftig brutalitet. Systematiska massarresteringar (även av minderåriga), förföljelse, tortyr och fängslande utan rättegång är skrämmande exempel på detta. Turkiet är det land som under 2011 fått i särklass flest domar mot sig i den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.

Till detta kommer etnisk rensning och massmord. Ett exempel på detta är förstörandet av mer än 3000 mindre samhällen och tvångsförflyttning av närmare 400 000 civila kurder under 80-talet. Den värsta enskilda incidenten som hänt har nog varit Dersim-massakern på 30-talet, som snarast bör betraktas som ett folkmord eftersom det kostade mer än 60 000 människor livet.

Vidare har staten genom skuggoperationer och öppna militära aktioner genomfört summariska avrättningar av kurder. Antalet offer för dessa uppskattas till minst 40 000. Dessutom har vi under flera år hört rapporter om användning av stridsgas, napalm och vit fosfor mot kurderna.

Denna terror har inte upphört än idag.

Massarresteringarna fortsätter, likaså de militära attackerna och de summariska avrättningarna. Under senare år har man upptäckt över 30 massgravar i den kurdiska delen av Turkiet, och folkrättsorganisationer befarar att antalet massgravar kan vara upp mot flera hundra. Ett antal har hunnit grävas upp, bland annat en i dagarna där man hittills hunnit identifiera 23 skjutna individer. Vidare fortsätter militära aktioner, ofta över gränsen till Kurdistan i norra Irak, där attacker har urskillningslöst ägt rum. Detta föranledde bland annat Roboski-massakern i kurdiska delen av Turkiet, där 36 civila – varav 20 var under 18 år – dödades i en flygattack.

Turkiets politik drabbar även barnen. I nuläget antas 3000 kurdiska minderåriga sitta i turkiska fängelser.

Detta är ett axplock av övergrepp som bryter mot FN:s universella deklaration för mänskliga rättigheter och mot Europakonventionen. Dessa övergrepp är oacceptabla och strider mot den humanism och moral som den demokratiska människosynen står för.

Vi som deltar i detta bloggupprop vill att Sverige och EU ställer respekt för de mänskliga rättigheterna som ett krav för ett turkiskt inträde i EU. Vi vill att regeringen använder alla tillgängliga demokratiska påtryckningsmedel för att få Turkiet att respektera människors rättigheter. Dessutom vill vi att Turkiet får klart för sig att de måste släppa de fängslade barnen omedelbart.

Stöd vårt bloggupprop för att få Turkiet att släppa minderåriga som arresterats av politiska skäl. Delta i debatten för kurdernas mänskliga rättigheter i Turkiet och mot den turkiska statens brutala politik. Sprid informationen vidare till berörda och intresserade.

Tillsammans kan vi kan skapa förändringar som garanterar de mänskliga rättigheterna och som leder till att de gemensamma konventionerna efterlevs.

Uppropets deltagare - listan är växande, bli en där du också:

Torbjörn Jerlerup

Frihetssmedjan

Svarten

Johan E. Johansson

Sven-Olof Järn

Nima Dervish

Yamiko och pandorna

LouiseP

Opassande

Baltatzis

Enligt min humla

Alveolarplosive

Cherin Awad

Björn Nilsson (Beelzebjorn)

Soran Ismail

de Kaminski

Niklas Starow

Bawar Ismail

Amanda Brihed

Jens Odsvall

Per Pettersson

Camilla Rågfors

David Bergström

Dlovan

New Renaissance

Amanda Brihed 2

Muslim i Hbg

Hanin

Kurd.se

Svart Måndag

Savaism

Aningen udd

Röda tidens gryning

Tankar om "det"

Twitter-hashtags att följa för mer information om ämnet: #twitterkurds #Kurdistan #Mersin17 #Turkiet

Twittrare att följa för mer information om ämnet:

engelska twittrare - @kurdishblogger, @ruwaydamustafah, @hevallo, @shileramini

svenska twittrare - @xoshink, @kurdnytt, @absoiutebanana

Sh*t people say

Gud vad folk pratar.....

Girls:

Black girls:

Asian girls:

Black guys:

Gay guys:

Southern gay guys:

Det finns fler, men de är så inne på att sticka ut att de blir bara fräcka och osmakliga.

It's the Barba family! (Part 1)

All litteratur kan inte ha fel. Det mesta, kanske. Halveringstiden för medicinsk-vetenskapliga sanningar brukar ligga på 5-10 år. Skönlitteratur skyltar med egen osanning. Men ALL litteratur kan inte ha fel, och i den finns det en ständig uppmaning till förnyelse. Gårdagens sanningar kan vara dagens trivialiteter eller producenter av skrattsalvor. Paralleller kan dras med nöje, men samtidigt finns det ett allvar i bakgrunden när man uppdaterar gamla exempel efter nutida kriterier. I slutändan är vi alla människor och vi tenderar att upprepa gårdagens misstag, kanske så vi har något att ångra oss för i framtiden. Det här är ett försök till förnyelse av en gammal känd favorit. Det finns gott om exempel i nutida termer som skulle passa in som kompletterande helhetsbild. Vare sig om det handlar om faktiska fynd eller fördomar om andra så motsvarar de en verklighet för en eller annan. Utåt ser det ut på ett visst sätt, men inåt är det andra vågor som rör sig. Många vardagar är dystra, men hur ska vi komma förbi dysterheten om vi inte gör narr av den? Här är första delen av min modernisering av en älskad barndomsfavorit med nya namn – Barbapapa.

Barbabruk (barbapapa) – alla känner till den där typen som de facto är Guds gåva till kvinnosläktet genom hela skolgången. Det trånas och spånas på håll och allt han gör är perfektionen själv i deras ögon. Han HAR snyggaste moppen, han ÄR den bäst klädde, han MÅSTE vara den som har störst…hjärta. Killarna får i bästa fall hänga i närheten av honom och har man tur stänker hans charmferomoner på en och man blir attraktiv pga hans sociala status. Det vanliga var väl att han valde ut sin kompiskrets med omsorg, och med omsorg menar jag vinstintresse. Alla andra muckades omkull i korridorerna eller, om de hade tur, blev de behandlade som luft. Vet ni vad det är för typ jag talar om? Ja, fast nu var inte Barbabruk den omnämnda skolsnyggingen. Snarare var han den som gänget älskade att terrorisera och mobba utan att någon reagerade. Hans skinkrosa fläskiga kropp, något han lyckats behålla hela livet, bad om det - speciellt efter gympan när ihopsnurrade handdukar kunde snärtas mot hans ömma daller. Han var ju inte den enkelt greppbare, tyckte de vuxna. Kanske för att han var lite ”speciell”, som de sa. Det var vad man förr i tiden kallade barn och ungdomar med obskyra problembilder och svårigheter.

Idag är Barbabruk en medelålders arbetare med studentexamen från ett yrkesgymnasium som staten hellre preskriberar är validerar. Med närmare 30 år på samma förvaltning, och position, ser hans löneutveckling lika plan ut som hans karriäravancemang. Förståeligt att han är dövslagen av frustrationer. Han vet att det kunde ha varit sämre, men så illa tror han sig inte ha förtjänat. Nu står han där med kärlkramp, höga blodfetter och två utslitna och ständigt värkande höftleder – pendlande från fot till fot. Inte fick han gå före i vårdkön inte, utan han får vara åsnefolket som drar lasset medan han knaprar Naproxen som om de är Non Stop. Det här samhället är på väg åt helvetet, brukar han ryta till inför familjen och de fåtal vännerna. Det är därför han röstar på SD, för Sverige måste åter bli det hans föräldrar (pappa jordbrukare, mamma hemmafru och ibland mjölkerska) en gång byggde upp. Och hans skolnemesis? Jo, han är fortfarande snygg. Har hunnit avverka en lyxig utbildning på Handels samt gå genom 2 fruar - är inne på sin tredje flamma. Ja, just det – han är förvaltningschef för hela avdelningen Barbabruk jobbar på.

Barbautbränd (barbamama) – precis som det låter. Har redan opererat båda handlederna pga Carpal-Tunnel-syndrom och varit hemma de senaste två åren eftersom blotta synen av ålderdomshemmet hon jobbar på vållar fram panikångest. I bakgrunden finns det också kvar en depression över den misslyckade behandlingen ”solbränna på burk” som fick för 4 år sen. Den blev dålig, och den går inte över! Tragiskt är det också att efter någon månad blev kontakten med arbetskamraterna slentrianmässig. Numera ringer administratören var 3:e månad och undrar om hon ska förlänga sin sjukskrivning eller påbörja en rehabilitering. Lusten till det mesta har försvunnit och de två timmar som är helt barnfri i hemmet vet hon inte vad hon ska göra av. Bakning var inte speciellt kul, eller lika ointressant som allt annat, kan man säga. En period fick hon för sig att det kanske gömde sig en Camilla Läckberg i henne och skulle skriva böcker. När en av ungarna hade tankar hem ett ordbehandlingsprogram till henne var det bara att sätta sig och skriva, tänkte hon. Men det fanns ingen Läckberg i Barbautbränd, såvida hon inte hade ätit upp författaren. Hon kom aldrig förbi sidan 2 i hennes tilltänkta storsäljare.

Det vart ju fog för att sjunka ännu djupare i sig själv. Numera ser familjen det som ett framsteg om hon har orkat fixa middag, även om det mestadels består av halvfabrikat. Det blir knappast bättre av att hennes ständigt nyfikna åsiktstorped till morsa generöst måste dela med sig hur lyckade hennes två andra systrar är. Hon brås ju på sin fars släkt, brukar mamman mena. Det, med en krävande familj och en make som blir som flytande kvicksilver på soffan så fort han tar sig hem, blir livsbördan oumbärlig. Ja, du har värk karlslok – men det har ALLA! Han behöver ju inte mer vila än någon annan, ryter Barbautbränd. Ty, hon är ju den sjuke i hushållet och alla andra ska kompensera det. Hur det ser ut framåt vet ingen, minst av dem hon själv. Det finns en klump i magen som vägrar lämna stället och ju längre tid det går desto mindre social upplever hon sig bli. De två husdjuren, hunden och katten, dog med kort mellanrum och lägenhetens kala väggar har blivit kilgiltiga. Numera är TV:n och diverse internetforum de bästa vännerna och det främsta känslan hon kan investera i en nätvän är en smiley. Det är ju ingen idé med mer, tycker hon. I veckan fick hon ett brev från försäkringskassan om att hon har 2 veckor på sig att inleda sin arbetsträning, annars blir det inga fler pengar. Alltid något att gråta över: siffran två verkar följa henne som en demon. Eller två demoner, om man vill se det så.

Bildkällor: Barbapapa, Barbamama

Obey Swedish law - stop the deportations to Syria

Sverige avvisar flyktingar till Syrien, trots det mycket allvarliga läget i landet. Detta är helt oacceptabelt. Europakonventionen förbjuder uttryckligen länder som undertecknat att avvisa människor som riskerar att utsättas för tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling. Detta har dessutom understrukits i flera domslut i Europadomstolen. Europakonventionen är inskriven i svensk lag.Därför ska vi inte utvisa oppositionella, eller andra flyktingar, tillbaka till länder i krig eller intern konflikt. Ändå gör vi det ganska ofta av orsaker som mer har med internationell maktpolitik att göra, mindre med humanitära omsorger och respekt för svensk lag.

Arabvåren nådde Syrien mars i år och människor tog till gatorna i fredliga demonstrationer för att protestera mot Assad-regimen. Sedan dess uppskattar FN att över 3500 människor har dödats, däribland hundratals barn. Rapporter om fler dödsoffer tillkommer varje dag. Till regimens facit kan dessutom otaliga sårade och tiotusentals fängslade, hotade och torterade människor läggas. Regimen har bland annat särskilt riktat in sig på läkare som ger vård till skadade demonstranter.

Men antalet döda är troligen större. Det finns inget sätt att veta hur stort mörkertalet är, då oberoende journalister inte kan arbeta i Syrien. Men via internet kan vi se utsmugglade bilder på demonstrationståg som urskiljningslöst beskjuts av militären. Det framstår alltmer som att landet riskerar att kastas in i ett blodigt inbördeskrig. Därför kräver vi att Sverige ska följa svensk och internationell lagstiftning enligt de åtaganden vi har gjort och har att rätta oss efter, och stoppar alla avvisningar till Syrien tills läget förbättrats.

Detta är inte först och främst en fråga om svensk invandringspolitik eller ett krav på att någon specifik form av uppehållstillstånd måste utfärdas för alla som kommer hit från Syrien. Det är en enkel uppmaning till regering och myndigheter att se till att rådande lagstiftning efterlevs.

Removing Gina

Tiden finns tyvärr inte till att skriva blogginlägg i den form som jag vanligtvis väljer att uttrycka mina tankar. Istället lägger jag in exemplen på några röster som styrt debatten om Gina Dirawi. Om vi lägger bort konventionella islamofober som Dilsa Demirbag-Sten, bloggarna soldatmamman, Bitte Assarmo och Anna Ekström, folkpartisterna Erik Svansbo och Mathias Sundin samt diverse andra personer som gör vad de kan för att utöva sitt hat, så kom det in några annorlunda röster in i diskussionen. Med annorlunda röster menas då en utveckling av islamofobin som personerna exponerar till nästa grad. Här följer exempel för dessa uttryck:

Axess chefredaktör Johan Lundberg drar sig inte för att helt ogrundat påstå att Gina har förnekat förintelsen:

I samma anda lägger folkpartisten och riksdagspraktikanten Naomi Abramowicz, som för övrigt är dotter till Lisa Abramowicz – generalsekreterare för Svensk Israel-information som har gjort grova islamofobiska uttalanden, som relativiserat med dess allvar och som nedspelat dess roll i utvecklingen i väst – allvarliga påståenden, helt fabricerade, i munnen på Gina:

DN:s politiske redaktör Wolodarski följer med i hetsjakten – och som källa använder han skrivelser av den rasistiske folkpartisten Erik Svansbo:

En annan person som också följde med i detta tåg var SvD:s politiska ledarskribent Sanna Rayman, vars fokus låg mest på Ginas kommentarer om USA:s krigshandlingar. I detta uttrycker hon detta:

Alltså – hennes ålder och palestinska ursprung diskvalificerar henne från att delta i politiska debatter eftersom hennes saklighet/neutralitet är att ifrågasätta. Hur detta tedde sig med bakgrunden, och om hon var beredd att påstå samma sak gällande en person med judisk bakgrund var frågor jag undrade över. Fram tills detta klockslag har det inte kommit något egentligt svar.

Med personer som dessa i det offentliga som gör detta med sina överordnades blida ögon är Gina chanslös, för islamofobin och arabhatet är så pass normaliserade att avvikelser från dem är det som sticker ut. Vilken källkontroll, vilken saklig genomgång, vilken hederlighet. Herregud, säger jag bara.