Bride and prejudice

Jag inleder detta inlägg med att föreslå en muslimsk ekvivalent till begreppet ”som fan läser bibeln”, och det är ”som kulturell muslim mentalflaturerar.” I Sverige, och väst för den delen, kryllar av dessa ohärliga figurer, och den gemene västerlänningen älskar få sina fördomar bekräftade av dem. Det är ändå om sitt eget kött och blod som de berättar om, och bejakande av detta är det minsta som man, som svensk media, kan göra. Det är i sådana stunder som den uppmärksamma stunden hamnar i en emotionell limbo – skratta åt hur illa påstående är underbyggda, gråta över att det får sådant utrymme när tidningar älskar att stympa debatter, eller bli förtvivlad över att risken att det tas som sanning av många. Rackans, att medias mupperi alltid ska komma åt en.

Ämnet är fullmaktsäktenskap och krav på förbud av det. Artikeln har skrivits av Rasool ”det är i princip bara mussar som hedersmördar” Awla där han kritiserar regeringens utredning gällande barn- och tvångsäktenskap med utgångspunkt i fullmaktsäktenskap. För Awla finns det inget reellt fullmaktsäktenskap bland muslimer, bara skenet av det. Generellt kan det finnas skäl till fullmaktsäktenskap, men absolut inte om det är muslimer saken handlar om. Där är det synonymt med pengahungriga pappor och tvång av flickor. Stödet för detta finner han i islams urkunder dör det råder ett totalt och pandemiskt maktförhållande med mannens överposition och kvinnans underordning. Och detta är inte en bättre-i-teorin-än-i-praktiken-situation, utan snarare att teorin-skapar-praktiken-situation. Eftersom han är ”kulturell muslim”, ”deltagit i debatten” och dessutom ”mött och arbetat med” invandrarungdomar besitter han kunskaper och erfarenheter så det kommer ut ur öronen på Sveriges muslimer. Jösses Amanda!

Så mycket insinuationer, hybris-domar och osanningar om islam, muslimer och mellanöstern har jag inte sett på ett och samma ställe sedan…5 minuter före dess att jag läste artikeln. Då slösurfade jag på nätet och då brukar man få sådant hällt på sina bara knän av generösa främlingar. Nåja, frågan är inte bara OM karln har fel, utan om HUR sjusikens fel han har. Att hans utgångspunkt fullmaktsäktenskap = tvångsäktenskap är en absurd och fallerande tanke talar för sig själv. Alla känner vi en och annan som gift sig via ombud och som lever i äktenskap lyckligare än de flesta andra. Det finns inga som helst kontextuella studier som visar att sådana äktenskap är olyckligare, kortare eller mer destruktiva än konventionella sådana. Tvångsäktenskapet iscensätts oberoende av ombud för det är precis vad det är – tvång, något som inte respekterar etablerade regler, traditioner, normer och konventioner. Tvångsäktaren är inte låst till en metod, utan genomför sitt agerande oavsett. I rapporten som Awla hänvisar till finns det intressant nog statistik som talar precis för dessa ord (se bland andra sidorna ). Därför huruvida Awla kan på förhand, och utan insyn i enskilda fall, döma ifall det är tal om ett tvångsäktenskap är lika trovärdigt som att han skulle sitta på det generella receptet för det lyckliga äktenskapet.

Det är också oundvikligt att Awlas dom över fullmaktsäktenskap inte smittar av sig på det arrangerade äktenskapet, som omfattas av samma rimlighet som fullmaktsäktenskap (ett färdigställt inlägg om det senare kommer att postas senare). I båda fallen inkräktar Awlas moralism in på folks såväl privata som intellektuella sfär, och detta sker utifrån en högst selektiv och diskutabel människosyn. Ändå är hans angrepp att synonymisera begreppen, och därmed göra monster av många muslimer män och döda fiskar av många muslimska kvinnor, inte kulmen av hans felande. Den förslutande korken här kommer i egenskap av hans argument om islamiskt mandat till tvångsäktenskapet. Detta är inte bara beklagligt dåligt gjort av en förment akademiker, utan även ytterst destruktivt. Förutom att han skallar sin egen trovärdighet så framgår det tydligt att arbetet inte är produkten av saklig research, eller ens det enklaste av databas-användanden, utan snarare av en åsiktskaskad. Här klipper och klistrar Awla friskt, medan han tvångsparar katter med hundar för att föda fram sitt fantasifoster.

Faktum är att hans argumentation om det islamiska mandatet inte stämmer överhuvudtaget: tolkningen av det regelverk som styr det muslimska äktenskapet skiljer sig avsevärt från land till land, från kultur till kultur, från tankeskola till tankeskola, och från fraktion till fraktion. Det finns också flertalet olika äktenskapsformer, där en del kan vara giltiga på vissa ställen och helt ogiltiga på andra platser. Koventionell, urfi, misyar och mut3ah är bara några exempel på äktenskapsformer där koncept gällande vittnen, hemgift, rättigheter och skyldigheter kan vara helt olika. Inte heller är en far, eller en nära manlig anhörig, per automatik ”förmyndare” över en kvinna. Rollen som wali vid äktenskapsförmedling handlar definitivt inte om förmynderi, vilket är ett direkt falsarium, utan om representation av intressen. Med andra ord är han där som hennes rådgivare och beskyddare, och hon kan konsekvent själv välja vem hon vill ha som wali. Dessutom är frågan om walins vara och icke-vara lika mycket föremål för tolkningar som för åktenskapsformer. Och under inga omständigheter kan en wali, mujbir eller inte, tvinga en kvinna att gifta sig mot sin vilja.

Som kronan på verket gällande en serie totalt felaktiga och missledande beskrivningar från Awlas sida: vid yrkan på hemgift (som är ett obligatoriskt moment) är det kvinnan som beslutar om sin hemgift (form, storlek etc), och det är konsekvent förbjudet för någon annan än bruden att ta del av det. Problemen stannar inte där, dock. En annan, men lika viktig, nivå med problem är Awlas manscentriska argumentation. Med den bilden han målar upp är könen dikotomiserade efter offerskap och ondska, och med det undergräver han en av sociologins grundpelare, nämligen kontextualisering. Tvånget kan komma från familjefaderlig sida, men inte alltid i helhet, som avgörande, som initiator eller ens som stöd. Litteraturen visar att det sker ofta i det familjära sammanhanget där mor, syskon och den vidare släkten kan ha minst lika aktiva, och avgörande, roller. Kultur, peer pressure, social sam- och växelverkan tillsammans med flera andra faktorer spelar in. Inte minst är denna dikotomisering en uteslutande faktor av att även killar/män kan bli offer för tvångsäktenskap. Man kan spekulera i proportioner och förhållanden mellan könen, men detta är knappats något som diskussionen fordrar: förminskande och misstänkliggörande av drabbade till tystnad.

Man kan fråga sig – på pappret må islams regler vara så, men hur bra följs dessa regler? Då har vi passerat diskussionen om någon form av äktenskap till en om samtliga former av äktenskap där muslimer, eller någon annan, vill gänga sig. Och Awla med sitt exklusiva utpekande av muslimer kanske inte har något emot det, som den kulturella muslim han är, men vi andra som anser att mänskliga rättigheter omfattar även muslimer ber nog om att få protestera. Tvångsäktenskapet utrotar man inte genom att sprida falsarier om äktenskapsformer, och inte heller genom att demonisera befolkningsgrupper. Fullmaktsäktenskapet är precis vad det är – en teknisk lösning som oftast inte går att lösa på ett annat sätt. Att peka ut muslimer som speciellt manipulativa är inget annat än mentalflaturation. Jag vill hellre fråga: är det för att han är en kulturell muslim, och inte en intellektuell eller bildad muslim, som gör att han för sig som han gör? Strunta i det väsentliga och tro att man kan tolka islam för att man övergöder sig vid eid? Ägna sig åt gratulationer och se sig som kvalificerad en till att tolka urkunder? Bära sin muslimska identitet som en maktetikett på bekostnad av andras mänskliga rättigheter? HerreAllah för skämtet ”kulturell muslim”. Jag menar, finns det någon vid sina sinnens fulla bruk som tror att det är möjligt att vara zombie?

Bildkälla

Once again, who are you?

För länge sen tittade jag på hur det låg till med åldersfördelningen på bloggens läsare. Nu vore det kul att titta på det igen, och se hur det ser ut nuförtiden. Jag har lagt till ännu en variabel bara för skojs skull. Roligt om du kunde svara.

Din ålder (år)?
	0-19
	20-30
	31-40
	41-50
	50+
pollcode.com free polls

Ditt kön?
	Kvinna
	Man
	Annat
pollcode.com free polls

What do Iranians think of their political system?

 

 



Lagom till presidentvalet har den amerikanska tankesmedjan Pew Research Center publicerat en omfattande kvalitativ undersökning genomförd i Iran. Studien fokuserar på befolkningens uppfattning om landets politiska system som är en blandning mellan sekulär och shiitisk tolkning av sharia-lagstiftning med betoning på det senare. Resultaten visar helt andra åsikter än vad väst så gärna vill tro, och de är häpnadsväckande:

• En förkrossande 83% vill att sharia-lagstiftning ska implementeras i landet, 15% är emot.

• 82% anser att landets lagar följer sharia-lagstiftning mycket eller någorlunda nära. Närmare 13% anser inte att landets lagstiftning är särskilt nära, eller överhuvudtaget. Bland dessa 13% återfinns 78% som vill ha implementering av sharia-lagstiftning i landet.

• Över 65% anser att religiösa figurer bör ha politiskt inflytande, mot 30% som hellre ser lite eller inget inflytande. Individer över 34 år är oftare för än de under.

• 48% ser sig inte som särskilt oroade över religiös extremism i landet och 14% anser inte att det existerar några sådana grupper i landet. 28% uppger att de är mycket eller någorlunda oroade.

Det är inte enkelt att dra slutsatser bara sådär, men nog får man sig en fingervisning om folkets tankar och önskemål. Iranierna verkar ännu en gång göra västerlänningen frustrerad.

1, 2 

Ha?

Aldrig har jag skrattat så hårt åt hur en person säger ordet ha som efter att ha sett denna video. Han låter som en kurdisk urbonde, och det älskar jag!

How to fail an editorial

Pinsam är ordet som beskriver dagens DN-ledare om Erdogan och läget i Turkiet. I en fallerande analys negligeras avgörande byggstenar till förmån för halmstrån som ska förklara schismen som blivit till mellan demonstranterna och den sittande premiärministern/regeringen. Motivationen kartläggs som folkets tryckkokarreaktion mot infrastrukturell övermakt samt så-kallade desekuläriseringen av landet. Till dessa kommer spekulationer om sprickor inne i partiet samt konspirationsteorier om Gulen-rörelsen för att bygga en bild av goda, folkliga och inkluderande krafter mot onda ”islamistiska” och arroganta makthavare. Skrattet fastnar i halsen.

Erdogan och hans system är inte unika, utan maktstrukturen är den senaste i en lång rad av turkiska apparaturer. Relativt sett kan nuvarande styret tvärtom ses som mildare där man försökt dämpa den Ataturkiska statismen, inflytandet över personlivet samt militärens ord över politiken. Dock är det ändå Turkiet där den Ataturkiska nationalismen ges med modersmjölken och där man fortsätter indoktrineras i den i skolan och allt vad samhället heter. Därför blir DN:s krystade nyansering av den stora hopen demonstranter stympad. Den saliga blandningens gemensamma mål är knappast reduktionen ”mot Erdogan” som en entitet i sig, utan snarare bevarandet av den Ataturkiska sekulär-statismen med tydligt ställningstagande för turanistiskt dominans. Inom ramen för det heter det moderna Turkiet består landet av ideologiska drivkrafter där pusselbitarna är sammansvetsade och där man inte kompromissar med endera eller det andra. Det går inte att rubba något utan att det andra skriker, och slår tillbaka. En fördjupning av detta kan läsas här.

Inte blir ledaren bättre av utdömandet av förhandlingarna med PKK som ett reciprokt utbyte av förtroende och undermedvetet stöd. Man må tycka att kurderna är lätta att köpa och sälja, men då delar DN samma syn på människovärdet som finns bland de turkiska krafterna. Man kan fråga sig då om det ändå inte är de röster om personikonen Erdogan som DN hör och som man väljer att beskriva. Detta vore en pressad förenkling som skulle innebära inte bara att DN, för första gången i modern tid, försöker sig på en ”neutral” ledare, utan även att man misslyckas totalt. Det finns inte heller något behov av att fria dess fallerande analys till förmån för något. Snarare sker det som visats på bekostnad av aspekter som behöver betydligt mer tittande, och låt oss inte hymla, hjärta. Kanske förklarar just det tonen i ledaren, ett förskräckligt politiskt ställningstagande.

Eller så kan ledarens största minus ej vara dess bristfälliga nulägesrapport utan dess syn framåt. Att förutspå vad som kan hända är inte det enklaste. Å andra sidan har man inte skämts för sig att göra detta på DN, och det är ändå en viktig del att tillföra några resonliga konsekvensanalytiska ord. Det är inte en långsökt tanke att vid eventuellt genomslag för de demonstrerande krafterna kan vi få se en återkomst av turanismen efter Ataturks dröm och arkitektur. Den dominerande medelklassen är etniske turken mitt i livet som inte gett två sjundedelars-f*n i de massiva problem som drabbat andra än dem själva, såsom landets minoriteter. Men tanke på att alla massavrättningar, massgravar, lönnmord, fängslanden och tortyr gick tysta förbi är några nypåflugna sympatier inte heller att invänta. Vid eventuellt fall av Erdogan/AKP är snarare risken att många i det så-kallade saliga gänget får se sig trampas ner av krafterna för turkdominans a la ”30- till 90-talet”. Våldssekulärismen i famnen på turanism, kombinationen som skapat det moderna Turkiet och som delas av demonstranternas med framträdande ideologier. Låter för otroligt? Vad vänlig se tillbaka på landets moderna historia, och få smak på det upprepade Iran. Men kanske var det för överdrivet för DN, där kan man bara tala om under-bordet-köp av folk och deras frihet.

1

Uppdatering 130609: Wolodarski försöker nyansera gårdagens ledare, lyckas sådär. Fortfarande är en närmare syn av demonstranterna och konsekvensanalytisk bedömning lysande med sina frånvaron. Nåja, att det är miniparker, spritförtäring och nakenhet - och inte förtryck, massmord och 100-årigt långt kväsande av mänskliga rättigheter - som initierar DN i att sjunga om rätt/fel och ondska/godhet visar åter att prioriteter ligger på andra platser än människans värdighet. Kurder, kom alltid ihåg att vi inte har några vänner än bergen.

A Swedified Turkey

Det sägs att enda sättet att få en svensk att reagera är att tränga sig förbi i kön på systembolaget. Det kanske ligger en del deskriptiv sanning i det gällande den svenska konfliktmentaliteten men nog reagerar man även här om orättvisorna tränger på. Och kanske behöver det inte ens handla om konfliktmentalitet. Kanske kan likgiltighet och egoism förklara en del, men då har svensken detta gemensamt med många andra i världen. I veckan utspelades kravaller i Istanbul/Turkiet över en stadspark som nu uppenbarligen utvecklats till en proteströrelse mot regeringen. Vad som krävs är av vag karaktär. Personlig frihet har förekommit i debatten, liksom mänskliga rättigheter. Det är här som jag börjar småle. I ett sovande Turkiet har de mest irrelevanta av individuella rättigheter kommit att driva och prägla det nationella uppvaknandet. Saker som längre öppettider för offentligt superi, tillåtelse av objektifierande reklamskyltar överallt och bordellers fortlevnad var än de finns. Jovars.

Nog har Turkiet problem så det räcker över till fyra u-länder, och det är ämnen som jag berört tidigare på bloggen. Min fascination kretsar kring hyckleriet som omger utövarna, och stödjarna, av den så-kallade turkiska våren. Mänskliga rättigheter, pressfrihet och andra entiteter som en stat är skyldig att säkra för sina invånare är saker som varit satta på undantag för landets etniska minoriteter ända sedan kreationen av det ”moderna sekulära Turkiet”. Krossande av demokratiska partier och politiker, fängslande och straffande av journalister, kollektiva bestraffningar, polisiär och konstitutionell övermakt, summariska avrättningar och massgravar har man varit ytterst bekväma med på nationell nivå så länge de har drabbat minoriteter. Kurder, araber, armenier och många andra grupper har fått se sig behandlas som tredje klassens invånare i ett land de levt och kämpat i. Politiken har varit genomgående konsekvent oavsett de regerandes politiska färg – vänster, liberaler, konservativa, religiösa, sekulära, nationalister etc.

Som ett tillägg har opinionsmätningar efter opinionsmätningar visat att vanligt folk inte har minsta lilla betänklighet om detta, snarare tvärtom. De nyanser som förekommit och som enligt utsago strävat efter fred har i gemen handlat om att behandla krav på jämlikhet som bortskämda otacksamma minoriteters gnäll samt att mena att ”om de väljer att ändra sig och leva såsom vi vill att de ska leva så kan vi leva som bröder.” Plötsligt har mänskliga rättigheter – vars startskott handlar om sprit och nakenhet – blivit högpolitisk prioritet för folket. Tillåt mig att småle igen. Jag vågar påstå att landet aldrig varit bättre för den som är etnisk turk mitt i livet, och även om andra kan vara delaktiga i den senaste tidens händelser så bör det ses som den etniske turkens dubbelmoral i landet de delar med andra. Och att det skulle vara en spontan folkrörelse har jag mycket svårt att tro. Inte i Turkiet, och särskilt inte med det system och samhällsordning som regerar där.

Erdogans arrogans, polisens förkastliga reaktion och den tragiska utgången med dödsfall/skadade kan och ska analyseras utifrån den eskalation som förekommit och som fortsätter, men de ska också analyseras utifrån majoritetens tystnad när de drabbat andra än dem själva. På frågan om det moderna Turkiets samhällsatmosfär någonsin varit något annat än vad det är idag finns det endast ett rimligt svar: den gemensamma dominerande komponenten har varit den fascistoida nationalismen och statismen, och Turkiets problem idag är inte trots politiskt arbete utan just pga. det. Landet där ett sussande folk vänt ryggen till när minoriteter nekats det mest självklara för dem själva, och som nu börjar gunga skeppet över en stadspark. Över spritservering. Över nakna kvinnor på annonstavlor. Tillåt mig att skratta.

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17

Bildkälla

Best answer ever

Den här killens sista svar kommer att gå till TV-historien. Älskar bara hans min precis efter att signalen har gått. Den skriker "...sa jag verkligen det där....?!"